Jakten på Blodrubinen [DOKUSÅPA]

Del 2 - Grupp 2 kliver in genom porten

Grupp 2 stod nervösa och väntade utanför porten som ledde in till Dödens land. De tittade inte på varandra, utan blickarna var fästa på den huvbekledda figuren som stod uppe på muren alldeles intill porten. Liemannen talade till dem, han log ett hånfullt leende och sa:

”Fem personer har redan gått in genom porten. Det ska bli intressant att se om någon av er kommer levande ut härifrån. Hittar ni blodrubinen blir jag imponerad, men troligtvis får mina kära djur ännu fler lekkamrater!”

Liemannen började skratta sitt rosslande skratt, sedan öppnade han porten och försvann. Alla fem gick in igenom den in i en mörk skog. Först in gick alven Riverhennes långa blonda hår flaxade bakom henne i vinden. Hon gick fort, för egentligen kände hon sig sårbar när hon var tillsammans med så många andra, hon tittade inte ens bakom sig för att kolla så att alla hängde med.

Efter henne kom Àed Leidu, en människa med svart ruffsigt hår. Han ogillade tystnaden som hade legat över dem ända sedan deras möte med Liemannen. Därför försökte han få igång ett samtal med mörkeralven som gick strax bredvid honom. ”Det här kommer gå bra, vi kommer vinna över det andra laget hur lätt som helst, tror du inte det?” Valandil Culnamo log mot honom. ”Vi får inte ta ut segern i förskott bara. Jag tror detta kommer bli riktitg svårt och farligt.” Àed skrattade. Jo, men ingen kan ju vara lika farlig som Liemannen! Och han är ju inte här nu, eller hur?” Han skrattade och kolade runt på de andra. Valandil log vänligt mot honom, men ingen av de andra låtsades om honom.

I eftertruppen gick den söta lilla älvan Lily. Hon hade vackert rött hår och hon försökte fånga de andras uppmärksamhet. ”Tycker ni inte att vi borde leta efter ett skydd för natten?”. Serkëde, gruppens tystlåtna magiker nickade och höll med. ”Jo, jag tycker det är en bra idé.”

River, som från början tagit täten saktade av och vände sig mot de andra. ”Okej, vart vill ni sova då? Jag tycker att vi fortsätter en bit till. De andra har redan fått ett sådant stort försprång!” Valandil, som av princip ogillade River (laver och mörkeralver går inte ihop) tittade på Lily. Hon var så liten och skör! ”Jag tycker att vi går en liten stund till, och så stannar vi när vi kommer till ett lämpligt ställe.” Resten av gruppen samtyckte till detta, och de fortsatte gå igenom skogen.

Efter någon timme kom de till en hög klippa. ”Här blir bra, tycker ni inte?” Àed slog sig ner på gräset med ryggen mot berget. River suckade och satte sig på en sten en liten bit bort från honom. Lily lade sig ner mellan dem, och Valandil slog sig ner bredvid henne. Serkëde såg på resten av gruppen. Hur skulle detta gå? De verkade inte vara världens mest samarbetsvilliga gäng. ”Jag tar första vakten,” sa han. De andra nickade och Serkëde satte sig en bit bort, gjorde upp en brasa och väntade på att tiden skulle gå. Natten sänkte sig och de somnade en efter en, alla lite rädda för vad morgondagen skulle bära med sig.



Så, nu är båda grupperna inne. Nu börjar allvaret!

Åhhhhh bra!!!
Wiiiiiiih så spännandeeeee :3

Japp! Röstningen kan börja!

ÅHH superbra c:
Mer nu dah

Superbra! Shit vad spännande det kommer bli

awesome!

AWSOME!

Jättebra! C:

Safir hoppade av, så jag skriver detta kapitel istället.