Emmas andra mugglisgame

TACK! nu kommer Distrikt 3...

Distrikt 3

"Alison, du måste äta. Du kan inte bara låta bli." Savannha (missy moon) försökte tvinga in skeden i sin lillasysters mun.
"Jag vill inte", protesterade Alison och såg argt på Savannha. "Jag vill ha Boost."
Savannha suckade. Det här var inget ovanligt. Särskilt inte idag. Boost hade varit Savannhas lillebror och Alisons storebror. Det hade alltid varit han som tagit hand om fyraåriga Alison medan Savannha skötte andra saker. Men inte längre. Boost hade blivit vald vid förra årets Hungerspel och inte kommit tillbaka. Nu var det helt och hållet Savannhas ansvar att ta hand om Alison, även om hon fick hjälp någon timme om dagen av deras faster Megan när hon inte var på jobbet.

Nu var det morgon, och inte ens faster Megan behövde gå till arbetet idag. Hon höll på att lägga fram fina kläder åt flickorna (i synnerhet Savannha (missy moon) ), eftersom hon skulle vara med på slåttern. Slåttern var inget någon av de tre medlemmarna i familjen Starbrooks såg fram emot. Till stor del för att allt hade så mycket med Boost att göra. De hade avskytt att få se på en skärm hur Boost dog av vattenbrist under förra årets spel. Om Savannha skulle bli vald, så var hon emellertid säker på att hon skulle kunna komma långt i tävlingen eftersom hon var snabb och vältränad och var bra på både simma och klättra och flera andra saker som skulle kunna komma väl till pass.

Under tiden i ett annat hus i samma Distrikt såg saker en aning annorlunda ut. Där gick en pojke runt och plockade bland porslinsföremålen på en hylla av glas. Han rörde vid dem, och ställde sedan tillbaka dem med en min som om han luktat vid sur mjölk.
"Usch!", utbrast han. "Hazel! De här är alldeles dammiga. Förstår du hur mycket bakterier det samlas..."
"Jag bryr mig inte!", sjöng Hazel (Shaana) retsamt tillbaka med ett försmädligt leende. "Du kan väl torka upp själv, Sam. Jag är väl inte din städerska heller?"
Hazel hörde en ytterst tillfredsställande suck från rummet intill.
"Vad gör du ens därinne?" Dörren till toaletten slogs upp och Hazel vände sig om till sin bror.
"Om jag vill bli vald så ska jag åtminstone bli det med stil", sade hon med ett leende och gick ut ur rummet.
"Du är fortfarande ful. Det kan man inte sminka bort!", skrek Sam efter henne, men Hazel gick ner för trappan och möttes där av sin mor.
"Vad fin du är älskling", sade modern och klappade Hazel (Shaana) på kinden. "Vi borde ge oss av. Sam! Vi måste till slåttern nu om du inte vill komma försent. Det skulle inte se bra ut om jag, som borgmästare gjorde det iallafall."
Det tog ingen lång stund innan Sams kängor syntes på nedersta trappsteget.

När de väl kom fram till slåttern möttes de som alltid av ett folkmyller som inte Hazel gillade särskilt mycket. Hon dolde ansiktet bakom en gardin av sitt stripiga, bruna hår så att ingen skulle känna igen henne och vilja stanna och prata. Det var inget problem för Hazel att prata. Det var bara att hon inte särskilt ofta hade något intressant att bidra med i en diskussion. Hazel(Shaana) gick igenom de vanliga kontrollerna hon gjorde varje år och insåg hur skönt det var att det här var sista året hon skulle behöva göra det här. Nästa år var hon för gammal och kunde leva vidare som vanligt.

Det blev tyst och eskorten drog första namnet ur flickornas skål.
"Hazel Katesha White!"
Hazel (Shaana) fick en känsla i magen som om hon såg ner genom en genomskinlig trampolin hundra meter upp i luften. Hon hade blivit vald. Av alla som fanns där så hade just hon blivit dragen, och ärligt talat så visste inte Hazel (Shaana) om det var en ära eller inte. Hon gick iallafall framåt mot scenen på domnande ben och tänkte ironiskt att hon nog hade haft rätt. Nästa år skulle hon nog inte ens vara där att gå på slåttern även om hon varit ett år yngre. Hazel skulle dö. Hon hade drömt det, så som hon alltid gjorde när nätterna började bli kalla. Då drömde Hazel (Shaana) om att fastna under isen och sakta men säkert drunkna, utan att någon kunde höra hennes sista skrik.

"Nu till nästa", ropade eskorten ut, men Savannha Starbrooks (missy moon) lyssnade inte. Hon var alldeles för lättad att hon hade klarat sig ännu ett år. Hon hade inte blivit vald. "...så det är därför två flickor kommer att dras från detta distrikt i år", avslutade eskorten och Savannha (missy moon) såg irriterat och förvånat upp. Det kunde väl ändå inte vara sant? Inte kunde väl Distrikt 3 delta med två flickor. Det var ju orättvist. Alla visste att pojkar fick bättre träning än flickor och dessutom var både starkare och snabbare. Ett mummel surrade bland ungdomarna och de vuxna som var där, medan lappen drogs.
"Ely Birdsong!", namnes hördes ur högtalarna och upprepades gång på gång av de närvarande. "Ely Birdsong. Ely Birdsong. Ely Birdsong." Tillsist klev en flicka, som inte kunde vara äldre än tolv fram ur sitt led. Hon var säkert lika gammal som Boost var när han blev vald. Savannha blundade för att slippa se Elys oskyldiga ansikte. Hon var precis som Boost hade varit. Ren, oskyldig. Savannha (missy moon) såg för sin inre blick Boost ligga på ett sandigt golv med läpparna spruckna och ansiktet alldeles sårigt. Tillsist stod hon inte ut längre utan öppnade ögonen och tog i samma rörelse ett steg framåt, ut ur ledet.
"Jag är frivillig!", sade Savannha (missy moon) högt och klart så att alla kunde höra henne.

Bra!

Fantastiskt!

Grymt ♥ Helt enkelt fantastiskt♥

Yeay! Här är nästa distrikt

Distrikt 4

Evie Endalock (Parva Fortemque) fick en puss på kinden av sin mor.
"Det kommer gå bra." Evie såg bara argt på henne, för båda visste att det var vad modern hade sagt till Becca, Evies syster som dött i spelen förrförra året.
"Jag lovar", sade Evies mor och rättade till kragen på Evies vackra, ljusblå kappa. Evie (Parva Fortemque)kunde se att hennes mamma hade tårar i ögonen, men hon ignorerade det och tog hennes hand.
"Nu går vi", sade Evie(Parva Fortemque) bara. På vägen mot slåttern tänkte Evie på hur allt hade förändrats sedan Becca dött. Innan hade de alltid varit tre; Becca, Evie(Parva Fortemque) och mamma. Nu var de bara två. Vad skulle hända om Evie också blev dragen nu, när hon var med första gången? Det skulle vara hemskt. Inte bara för det som hade hänt med Becca, utan också för att Evie (Parva Fortemque)visste att hennes mor älskade henne mer än något annat och skulle ha väldigt svårt att leva vidare om Evie dog. När de kom fram släppte Evie sin mors hand.
"Jag älskar dig mamma", sade hon nervöst. Evie var rädd, det kunde hon inte förneka.
"Jag älskar dig med, älskling. Du kommer inte bli vald. Vi ses senare och äter lunch. Okej?"
"Visst", sade Evie och kände sig med ens något lugnare. Hon gick in bland de andra barnen och ungdomarna.

Under tiden var det en pojke som med snabba steg skyndade sig mot slåttern tillsammans med sin storebror. Pojken hette Blay Ridely (luna_rav) och bodde i de rikare fiskekvarteren i Distrikt 4 tillsammans med brodern Trent. Vad som hänt med brödernas föräldrar visste ingen, och ingen skulle få veta det heller. Det var deras hemlighet. Blay fiskade mycket, men han var dålig på att simma eftersom han hatade vatten. Det hade blivit något han undvek, vilket var svårt om man gillade att fiska, men han såg alltid till att hålla sig torr. Trent var arton, alltså fyra år äldre än Blay(luna_rav), men de båda pojkarna hade samma korta svarta hår, muskulösa kroppsbyggnad och blå ögon.

Blay såg fram emot slåttern. Det hade han alltid gjort. Trent hade förbjudit Blay(luna_rav) att anmäla sig som frivillig innan han fyllde femton, men nu ville han göra det trots att han bara var fjorton. Kanske var det mest i protest, eller bara för att bevisa att han kunde döda utan att bli dödad. Blay ville visa sig duglig för sin storebror. Trent själv skulle aldrig anmäla sig frivillig, det visste Blay. Trent var för kär i vattnet och fisket som pågick i Distrikt 4 för att någonsin vilja ens riskera att förlora något av det.

En stund senare, när alla samlats, började det låta i högtalarna. Först spelades den vanliga filmen upp. Den om Panem som reste sig ur askan av ett förstört land. Sedan gick någon fram till mikrofonen. Det var nog årets eskort, trodde Evie(Parva Fortemque) där hon stod i sin vackra, blå kappa.
"Damerna först", kvittrade damen vid mikrofonen och drog en lapp ur en skål.
Det kommer inte bli jag. Det kommer inte bli jag. Det kommer inte bli jag. Det kan inte bli jag, tänkte Evie tyst och höll fingrarna om sina tummar på båda händerna, vilket var ett tecken för lyckönskning Evie lärt sig när hon var liten.
"Evie Endalock." Evie (Parva Fortemque)tog ett djupt andetag. Det var sant. Det var Evie som skulle tävla. Herregud. Evie gick osäkert fram mot scenen och ställde sig där framme, medveten om att vartenda ansikte i distriktet var vänt mot henne. Till Evies stora lättnad drogs snart nästa namn, en pojkes namn.
"Leo Williams!" En liten pojke zoomades in på storskärmarna. Han var nog i Evies ålder, men såg ännu yngre ut.
"Jag är frivillig." En annan pojke klev fram. "Jag heter Blay Ridely och jag anmäler mig som frivillig."
Kaos utbröt, och Evie (Parva Fortemque)kunde inte riktigt hänga med i vad som hände.
"Vad gör du? Jag förbjöd dig!", skrek en äldre pojke i ett led längre bak. "Du lovade att du skulle vänta!"
Blay svarade inte utan rörde sig mot scenen med ett leende på läpparna. Folkmassan började mumla. Det var inte ovanligt med en frivillig tribut från Distrikt 4, det som var ovanligt var att någon försökte stoppa den frivilliga från att vara med så som den äldre pojken just gjort. Evie (Parva Fortemque) sneglade på Blay(luna_rav).
"Skaka hand."

Det var awesome

Skriv MEEER! NUU!
Mitt distrikt var ju helt AWESOME!

Ingen kunde ha gjort det bättre.
Du är som författaren till Hungerspelen ju!
Om inte bättre. Har aldrig i mitt liv läst något sånt. Jag menar det! Jag lovar!

Ännu ett underbart kapitel. ♥