(Dramione) Jag önskar...

Okej, känn ingen press bara!

Skriv ett bra kapitel ! Det är ju lätt för dig som skriver så bra

Japp, I'll give it another try
--------------------------------------------------------------

Hermione satt i skräddarsits på sin säng. Genom fönstret kom solens första strålar och träffade på en av de överfulla men ordentliga bokhyllorna som stod bredvid väggen. Hermione hade tagit bort alla böcker från tredje hyllan så att Krumben skulle kunna kura upp sig där, vilket han gjorde. Hon själv klev upp och gjorde i ordning sig för att äta frukost med sina föräldrar.
-Hej gumman, hur mår du?
-mmh... Bra
Hennes föräldrar tittade på henne, ryckte på axlarna och fortsatte med sin frukost. Hennes pappa och mamma skulle iväg och jobba halva dagen, så Hermione fick hela huset för sig själv. Nästan. krumben var ju också där.

Hermiones rum var inrett precis som innan hon började på Hogwarts, hennes tapeter med små rosa blommor fanns kvar, det ljusa ekgolvet var detsamma, mattan låg på sin plats och bokhyllorna stod som det skulle. Men något var annorlunda. Gardinerna var samma gröna, lätt genomskinliga, överkastet vit och alla kuddar på sin plats på sängen, fåtöljen och i fönstret. Något saknades, hennes foto som Collin tagit på Harry,henne och Ron var borta...Helt borta.

Klockan va elva. Hermiones pappa hade gått för att diska skålarna och glasen de druckit ur medan de sett på film. Hermiones mamma satte sig upp bredvid Hermione.
-Nåå, gumman, hur går det på Hogwarts?
-Bra, jag har samlat ihop jätte mycket pluspoäng på lektionerna och lärt känna personer från de andra elevhemmen...
-Jaså. -Hennes mamma log och Hermione rodnade-
Någon speciell, kanske Hermione?
-Jooooo, jag var ihop med Blaise Zabini i början av året. Men han var jättedum och elak.
-Men vännen min.
-Strunt i honom mamma, sen finns det ett viist problem...
-Berätta gullet, jag lyssnar.
-Jo, du vet mina vänner, Harry och Ron?
-Ja
-De, eller rättare sagt vi, har en fiende i Slytherin, som alltid bråkar och mobbar oss i Gryffindor. Och jag tror att... Jag tror...
-Du är kär i honom.
-Ja! Men hur kan jag? Jag känner mig som en dålig vän, och nu har han blivit ihop med....
Hermione började gråta. Hennes mamma drog henne till sig och kramade om henne.
-Såja gumman, prata ut. Såja... Såja...
-Han, dumma Draco, blev ihop med Pansy... och nu så...
Hermione kunde inte fortsätta att prata utan satt bara och grät. Det kändes skönt att vara tillbaka hemma med två personer som inte visste något, men samtidigt allt.
--------------------------------------------------------------
Fantasy is back ♥

Sååå braaa! du skriver bäst! avslappnande före man ska skriva ett kapitel och sen fara till kompisar att sova över när man får läsa världens bästa ff!

Awesome! LOVE IT! Det är väldigt lätt att läsa din FF, det liksom bara flyter på! ♥

♥♥♥

Tack såå mycket alla nii ♥
Jag skriver senare imorgon 8 eller rättare sagt idag)

JJAAAAAAAAAAAAAAAAA NYTT KAPITEL!!

Wihoo! YESSSS! ♥♥♥♥

--------------------------------------------------------------
Kapitel 17,Hogwarts expressen retur, tack

-gumman, har du allt nu? Allt nerpackat?
-Ja pappa, jag packade igår.
-Hejdå -puss- Vi ses på sommaren nästa gång, lova att du jobbar hårt, borstar tänderna och har kul. Men ät inte för mycket godis eller saker som innehåller frätande ämnen...
-Ja pappa
Hermione sukade och hennes mamma log lyckligt mot henne. Hon kramade om båda.
-Hej då Hermione, och lova att göra som jag sa... Det kommer bli bra hur du än gör det, du är fortfarande ung, brådska inte med dina "vänner"
Hennes mamma blinkade med ena ögat. Hermione kunde inte låta bli att skratta. Hennes pappa såg förvånad ut.
-Vad är det jag inte vet om här?
-Pappa, du måste inte veta allt
-Låt mig ha mina hemlisar med Hermione älskling...
-Som ni vill. Hej då gumman
Hermione tog sin koffert och lilla väska, steg ut på gatan och log mot sina föräldrar. Det skulle hända massor innan de skulle ses igen, hoppades hon.


En vecka tidigare (dagen Hermiones föräldrar började jobba igen efter julfirande

Hermione satt i sin älsklings fåtölj i arbetsrummet, eller rättare sagt biblioteket. Krumben hade hoppat upp i hennes knä medan hon läste i "Monsterboken". Plötsligt knackade det på dörren och Krumben for upp ur hennes knä för att se vem det var.
Utanför dörren stod My, Hermiones bästa kompis tills hon började Hogwarts. De hade brevväxlat under första och andra året, men tredje hade blivit annorlunda och Hermione hann knappt skriva.
-Åhh, My hej!
-Hej Hermione, hörde att du hade kommit hem.
-Kom in, vi kan dricka lite te?
-Ja tack.

En halvtimme senare satt de framför de stora bokhyllorna i biblioteket med varsin stor mugg te och pratade om de senaste åren. My hade börjat på en privatskola för "extraordinära barn med asiatiskt påbrå", My var adopterad från Taiwan.
-Det är kul, och alla är smarta så man kan prata om nästan allt, sofistikerat men ändå enkelt.
-Mmh... Jag tror jag har ändrats, du vet den skolan vi ville börja på tillsammans? Volkeharts skola för allmänbildade?
-Ja?
-Jag skulle inte komma in där längre!
Båda fnissade, det skulle Hermione alltid kunnat göra.
-Det skulle du visst det Hermione, till och med Mark kom in där!
-Va! Mark! Hur?
-Hanns pappa hade typ kontakt med dem... Det visade sig att han köpte in Mark.

De bytte snabbt samtalsämnen men fastande på förhållanden och killar.
-Det ända dåliga med min skola är att ingen bryr sig om hur de ser ut... Och ingen är en naturlig skönhet så att säga, alla tänker bara på studier och vetenskap, det är det man pratar om... Har du kysst någon Hermione?
-Ähhum... Ja...
-Va?
-Jo, första kyssen var...

Hermione berättade allt för My, som lyssnade noga (gick bara för att fylla på deras muggar TVÅ gånger).

-Okej... Första kyssen var Zabini, han var ett as. Andra kyssen var Draco, som du är riktigt hopplöst förälskad i, och som är snygg men bråkar med dina kompisar och DESSUTOM har en flickvän, och tredje var Cedric, som är skolans heting?
-Ja, typ...
-Oj oj oj...
My skrattade. Hermione log lite, men började snart också skratta.
-Och du My, har du kysst någon än?
-Jo, en kille i skolan heter Alex, han är väldigt snäll... Och en dag när vi satt och hade en rätt så hård diskussion så sa han att jag var hopplös, och sen kysste han mig!
Flickorna skrattade häftigt igen och hällde nästan ut tet på Krumben som låg nedanför dem och vilade.

My behövde gå sen, och Hermione tänkte länge på Mys råd om hur hon skulle få Draco. Det lät inte så dumt trots allt...

-Öhh... Hej Hermione
Det var Draco som stod framför henne på perrången nio tre kvart.
-Ska inte du gå och hitta dina "vänner" Malfoy?
Hon lyckades bra med den kalla snäsiga tonen (hon hade övat).
-Åhh... Ja... Sen när kallar du mig Malfoy,Hermione?
-Låt mig vara, Malfoy.
Hermione hittade en tom kupé långt bort från Slytherin eleverna. Hon visste att Cedric skulle leta reda på hennes kupé och sätta sig hos henne.
-Hej Hermione Granger.
-Hej Cedric.
-Kan jag sätta mig här?
Han pekade på platsen mittemot, precis som senast.
-Gör det.
Denna gång behövde han inte avbryta henne, och han satte sig direkt utan att tveka bredvid henne. Hon rodnade men lutade sitt huvud mot hans bröstkorg.
Han log, småskrattade och drog handen genom hennes hår. hon kände hur hon slappnade av, och somnade.

-Får det lova att vara något från vagnen ungar?
Häxan log roat när hon såg dem. Hermione reste sig snabbt, borstade till klädnaden och beställde en pumpa paj. Cedric köpte lite Bertie Botts bönor och cholkadgrodor. Hermione åt sin paj och småpratade med Cedric om lovet. När pajen var slut delade de på bönorna och gjorde olika grimaser till de olika smakerna. Cedrics ansikte förvreds till en hemsk grimars.
-Usch, jag har fått en leversmak!
-Ha! Jag har en med hallon
-Det tror jag inte på Hermione, jag måste smaka...
Cedric lutade sig mot henne, och kysste henne! Hon kände svagt smaken av lever (usch) som blandades med den starka hallonsmaken. Livet kunde vara så härligt.
-Vet ni var... Va?! Hermione?! Cedric?!
Draco stod i kupédörren och nästan skrek ut deras namn. Hermione såg upp och mötte hans blick, Cedric stoppade ena armen runt henne.
-Malfoy? Vad söker du efter?
-Toaletten... hur i .....
-Ditåt.
Cedric pekade åt höger och Draco bakade långsammt ut ur kupén och stängde dörren. Hermione log inombords, men kände sig samtidigt svag.

Hon ursäktade sig och gick mot toaletten för att byta om. Cedric sa att han bytte om i kupén medan hon var borta. Hon gick steg för steg, och gick igenom det som hänt. Egentligen hade hon inte gjort något fel, Draco var den som hade gjort slut och hade skaffat sig en flickvän, hon fick träffa Cedric. Cedric hade ju ingen flickvän längre så det var ju okej. Men ändå...
-Hermione?
-hej Malfoy...
-Jo... Du och Cedric...
-Det har inget med dig att göra, och jag ska in här.
Hon pekade på dörren till toaletten och gick in. innan hon hann stänga hade Draco också smitit in och stängt dörren.
-Hermione, jag älskar dig, du vet det.
-så därför är du ihop med Pansy? För att du älskar mig? STRUNTPRAT! Och du retar mig och Ron? FÖR ATT DU ÄLSKAR MIG?
-Förlåt Hermione, jag älskar dig visst... Du skulle bara veta...
-Jag vill inte veta, jag vill att du ska visa det, jag är trött på att bara veta.
Hon tog chansen och öppnade dörren, knuffade ut Draco och låste igen. Hon bytte snabbt om, och gick sen tillbaka till Cedric som redan var ombytt.
--------------------------------------------------------------
Det blev väldigt mycket dialoger men men...