Drella

OHMYGOOD! MERA!

Super! Men jag trodde det skulle vara hon istället som blev utagen ....

Kapitel 10: Tre kvastar

Dagen efter var det fortfarande stor uppståndelse efter att det sista namnet hade ropats ut. Något jag ville sluta tänka på. Jag kastade väskan över axeln, virade den silvergröna halsduken runt halsen och drog på mig en enkel svart jacka. De flesta var på väg ner till Hogsmeade - jag, bland annat.
Frosten knastrade under mina fötter när jag lämnade slottet och följde efter några viskande Ravenclawelever. Då och då uppsnappade jag ett par meningar och till slut kunde jag lista ut vad de pratade om. De pratade om den fjärde turneringsdeltagaren. Jag skakade av mig tanken och gick förbi dem. Mina andetag bildades till vit dimma framför mina läppar och mina fötter blev snart kalla som is. Så snart jag kom in till Hogsmeade förde mina fötter mig till Tre kvastar. Stämningen därinne var munter och det första som välkomnade mig när jag öppnade dörren var ett par spridda skratt och bägare som slog i bordet. Jag drog av mig halsduken och tryckte ner den i väskan och drog ner blixtlåset till jackan.
Några minuter senare banade jag mig mellan borden med en honungsöl i handen. Ett av borden längst in var ledigt och jag slank ner på en av platserna. Jag hällde upp honungsölet i en bägare och förde den till läpparna. Jag borde ha gått hit med någon, tänkte jag bistert. Luna, till exempel. Jag ställde ner bägaren på bordet och tittade ut över folkmängden. De flesta eleverna som satt här tillhörde Hogwarts, men jag lade märke till några få från Durmstrang och Beauxbatons. Mina fingrar vandrade till väskan och jag trummade lätt på den. Jag visste att mina böcker låg i den, frågan var om jag ska ta upp någon av dem.
Jag lade aldrig märke till personen som satte sig framför mig förrän en bägare träffade träbordet med en liten smäll. Jag ryckte på huvudet och tittade upp. Två leende gråa ögon betraktade mig.
"Hur går det?" Draco utsötte ett kort skratt.
"Åh, du vet. Bara bra."
"Och du sitter här ensam?"
"Bara för att jag inte var smart nog att be någon följa med mig innan jag gick."
Hans knä stötte ihop med mitt och mina kinder hettade till. Han hällde upp sitt honungsöl i bägaren och jag försökte kyla ner mina kinder med mina kalla händer. Det gick inte så bra. Han tittade upp och brast ut i skratt när jag gnuggade mina kinder. Mitt försök att få bort rodnaden misslyckades ännu en gång när jag rodnade för andra gången. Säg något, tänkte jag när han drack några klunkar från sin bägare.
"Så ... vad tänker du göra idag?" Jag hade önskat att orden kom från min mun, men det gjorde de inte. Draco tittade undrande på mig.
"Oh, ingen aning. Faktiskt, jag har ingen aning.", sade jag.
"Hm."
"... Vad?" Jag förde bägaren till läpparna.
"Jag tänkte, ifall du ville, hitta på något med ... mig?"
Jag ljuger inte när jag säger att jag nästan satte ölet i halsen. "Med dig?", utbrast jag och började hosta. Han såg en aning förskräckt ut och jag rodnade för tredje gången.
"Det vill jag hemskt gärna.", sade jag när hostan försvann. "Jag lovar."
Han lyfte på bägaren igen utan att bryta ögonkontakten. "Nu?", frågade han och halsade i sig det sista i bägaren. Jag tittade ner i min, drack upp den sista klunken och reste på mig. "Visst."
Ute i kylan igen öppnade jag väskan och drog ut halsduken en aning, men först fumlade jag ett tag med blixtlåset och drog upp det. Han tittade på halsduken ett tag innan han drog upp den, knäppte igen väskan och lindade halsduken försiktigt runt min hals. Men han släppte inte taget och jag betraktade hans fingrar ett tag innan jag mötte hans blick. Jag kunde inte riktigt beskriva känslorna vi utbytte mellan varandra. Hans ansikte sprack upp till ett leende. "Kom nu."
"Vart ska vi?", försökte jag trevande. Han lade en av sina händer på min rygg.
"Det får du se."
-
Miss Will: Haha, ledsen att göra dig besviken. ^^

Åhh... jag vill ha mer nu... love it ♥

Åh.. romans!

Jättesupermegabra!!!

Mer C:

Flyttnyckeln.: Haha, ledsen att göra dig besviken.


Miss Will: Jag blev inte besviken! Jag bara trodde fel.

Det här kapitlet blev kort men nästa kapitel kommer bli längre, och kanske bli postad snabbare! ^^

Kapitel 11: Spökande stugan

Den sista kilometern hade han täckt för mina ögon med sina händer. Jag stapplar klumpigt fram och ber att inte ramla huvudstupa framför honom.
"Det är inget speciellt, faktiskt.", sade han och jag ler.
"Oroa dig inte. Det förväntar jag mig inte heller."
Han brister ut i skratt och marken under mina fötter börjar slutta en aning. Han stannar och lyfter bort händerna. Jag tittar mig omkring.
Vi är vid spökande stugan och min blick vandrar bort mot honom. Han ler generat. "Jag sade ju att det inte var något speciellt.", sade han och kliar sig i bakhuvudet. "Men det är toppen om man vill vara själv.", tillade han snabbt.
Jag kan inte göra annat än att hålla med. Spökande stugan är en av de lugnare platserna just nu. Något jag inte har märkt förrän nu är en rutig duk på den frostiga marken.
"Jag antar att du inte vill sitta på själva marken, huh?"
Jag skakar leende på huvudet och går bort till den. Där sjunker jag ner och sträcker ut benen. Solen bränner mina kinder och jag känner av Dracos rörelser när han sätter sig ner bredvid mig.
Det tystnar.
Solen försvinner och går i moln när en vind blåser förbi. Jag tittar blygt upp på honom, men han iakttar mig redan.
"Okej, jag vet att det inte var den bästa platsen. Du kan välja plats nästa gång och ...", hasplar han ur sig men min blick får honom att tystna.
"Det är bra, lugna ner dig lite." Jag försöker dölja min iver över hans ord. "Nästa gång.", hade han sagt. Jag tittar upp mot molnen där solen har gömt sig.
En kvart senare lyfter jag på de stela händerna och masserar dem. Kylan har bitit på dem och de är kalla som isbitar. Jag drar efter andan när Draco tar mina händer i ett mjukt grepp och stoppar dem inuti sin jacka. Han lutar sig fram en aning och jag följer hans rörelse.
"Jag ...", viskar han lågt. Vi är några millimeter från varandra när han vänder på huvudet. "Jag måste gå."
Jag lutar mig besviket tillbaka och reser på mig. Jag känner mig en aning förödmjukad.
"Okej." Jag vinkar av honom och börjar raskt gå därifrån. Det enda jag vill är att lämna den här platsen.
"Ella, vänta!"
Jag vänder mig om och krockar nästan in i honom. Han tar tag om mina kinder och pressar sina läppar mot mina. Min hand vilar mot hans hals. Lika snabbt som han kysste mig tog det slut, som om han insåg vad han hade gjort.
"Oh, jag borde inte ha gjort det där. Jag är så ledsen."
"Var inte det.", sade jag och kysser honom igen.

Jättebra Nu är väl Jones glaaad