Berättelsen om Fortunia

Jag med :3

septimus heap 2012 och Molly Evans, ni behöver inte vänta länge för här kommer ett! ^^

VARNING FÖR KÄNSLIGA LÄSARE!


___________________________________________________



5. Konflikter och förrädare

I hamnen fick de syn på några gamla skepp och små båtar.
”De alla ser för slitna ut”, sa Nórrlenda. Träet båtarna var byggda av såg alldeles för ruttet ut för att kunna bära deras vikt. ”Jag antar att vi måste nog bygga ett eget skepp”, sa Nórrlenda efter att ha inspekterat alla skepp mycket noggrant. ”Hur”? Frågade Lunéth. ”Vi har ju inte spik och hammare med oss”!
”Magi såklart, du, Meyheres, Eudora och Pheridoth hjälps åt med att bygga skeppet medan jag, Awanda, Eix och Fellrendión lastar på allt som vi behöver ha med oss. ”Använd er av träet från de gamla husen och metaller från gruvorna för att få till grunderna”, sa Meyheres till de andra från sin grupp. ”Gå till marknaden och ta med er kläder och till bäcken i skogen för att få tag på vatten och allt som kan tänkas vara användbart. Även om allting kanske inte är modernt så gäller varje beslut ni tar för vilket öde Fortunia ska få”, sa Nórrlenda till sin grupp.

Fellrendión fick syn på en gammal brun kappa med guldfärgade remmar som han gärna ville ha. ”Och så ger jag den här till Lunéth”, tänkte han när han såg en turkos klänning med mörkgröna remmar som kanske hon skulle gilla.
Samtidigt så gick den andra gruppen för att hugga ved. ”Vet Fellrendión att du kan trolla”? Frågade Meyheres samtidigt som han försökte hugga av ett träd på mitten med sin magi. ”Jaa, jag berättade det för honom igår”, svarade Lunéth lugnt. Sedan ryckte hon till. ”Hur vet du att jag kan trolla”? Frågade hon förskräckt. ”Vi som levt i tusen år, lär oss mycket varje år”, sa han. ”Jag förstår inte”! Sa Lunéth och skakade på huvudet.
”Okej, vi trollkarlar har många förmågor och är väldigt duktiga på att lära oss saker, och en av förmågorna är att kunna känna igen en annan trollkunnig människa”, sa Meyheres långsamt så att man kunde hinna med att förstå vad han sa. ”Det låter lite mystiskt för att jag märkte ingenting sånt med dig innan”, sa Lunéth och tänkte efter. ”Du är ju en blandning mellan en alv och en trollkarl så du kanske inte besitter den förmågan Lunéth”, sa Meyheres. ”Men vad för förmåga har jag då”? Frågade hon. ”Det är tyvärr inte alltid självklart, det måste du ta reda på själv”, sa han och sågade av några grenar av trädet så att man kunde använda det som ved. Himlen började då dundra och det började ösregna. ”Hur ska vi kunna stoppa Syndens hjärta egentligen”? Frågade Lunéth när hon började tänka på att det var det berget som orsakade alla oväder och hemskheter. ”Vi måste döda Wellythernia naturligtvis, då bryts alla förtrollningar hon någonsin gjort”, sa Meyheres. ”Hur ska vi kunna klara av det då? Jag har hört att hennes fästning ligger under marken”, sa Lunéth. ”Det är sant, men när vi når Narza så kan vi med enkelhet teleportera oss till Wellythernia med Farnaklotet”, sa Meyheres. ”Men varför gör vi det inte nu då”? Frågade Lunéth samtidigt som hon började såga i stocken som Meyheres fällt. ”Farnaklotet kan endast teleportera oss inom en speciell radie, eftersom att Narza ligger så långt bort så funkar inte det bara”, sa Meyheres.
Sedan så började de göra brädor av stocken och började snart bli färdiga med undervåningen av skeppet. Det var också mycket trä som fick gå åt för att bygga skeppet. Både för att göra själva skeppet och för att urholka stockar och göra dem till livbåtar.

Efter många dagar och hårt arbete stod snart det höga skeppet färdigt. De döpte båten till ”Goldians Najad” och snart var det dags att lämna staden som de nästan börjat känna sig hemmastadda i. De hade nästan till och med blivit vana vid mullret och stormarna som var högt över himlen.
”Kom barn så ska vi åka”, sa Nórrlenda när hon väckte Fellrendión och Lunéth från drömmarnas värld. Efter att ha ätit frukost så gick de nerför en äng som stod mellan deras hus (de bodde tillfälligt i ett övergivet hus under tiden som de byggt Goldians Najad) och hamnen där båten stod. Men plötsligt så stannade de upp när de fick höra ilskna otäcka skrik.

”… din förrädare”! Kunde de höra Meyheres säga. ”Ha! Ska du säga! Det var ju du som fick oss att tjäna henne från första början”! Svarade Pheridoth med en hög röst. ”Okej, men jag ändrade mig, och jag trodde att du hade gjort det också”! Sa Meyheres. ”Varför tog du då tillbaka den där stenen”? Vrålade Pheridoth högt och tog ett grepp om den svarta onyxen som stod på Meyheres stavs topp och samtidigt fick några kvistar att brytas av. ”Jag tappade den ju på en resa till Narza för många år sedan, men den stenen har jag ju haft sen tonåren, är det verkligen så fel att jag kanske ville ha tillbaka den när jag visste att Nórrlenda hittat den”? Sa Meyheres. Kunde de verkligen tro sina öron? Att Meyheres och Pheridoth stått på den onda sidan, det visste de inte. Men de stod fortfarande kvar och lyssnade på deras samtal.
Trollkarlarna gjorde ilskna blickar till varandra.
”Jag har allt sett dig kommunicera till Wellythernia igår kväll och berättat för henne om vad våra planer är, fan. Hon har nog redan sänt dem på väg hit”! Sa Meyheres ursinnigt och tog ett grepp om Pheridoths mantel. ”Hur länge har detta pågått”? Vrålade Meyheres. ”Ända sedan vi mötte Nórrlenda i hennes slott”, stammade Pheridoth fram nervöst när han såg att folk kollade på dem. ”Så det är du som är ansvarig för alla attacker vi har fått genomlida hittills”, sa Meyheres ilsket och nästan spottade fram sina ord. Sedan upptäckte han att Nórrlenda stirrade på dem. ”Pheridoth, luftens trollkarl! Bekänn för drottningen vad du har gjort”! Vrålade han och knuffade Pheridoth våldsamt fram mot Nórrlenda.

Pheridoth fick nästan tårar i ögonen. Det syntes väldigt tydligt på honom att han måste ha känt en enorm skam i kroppen. ”Nå”? Sa Nórrlenda när hon såg att han tog så lång tid på sig att få fram ord. ”Ni måste förlåta mig ers majestät…”, sa Pheridoth. Då avbröts han plötsligt. ”Förlåta dig för vadå”? Frågade hon i lugnande ton. ”Jag har förrått dig…”, började han. Sedan fick Nórrlenda ett sårat ansiktsuttryck och började bli samtidigt röd i ansiktet. Det var uppenbart att hon var ilsken. ”… men jag lovar att bättra mig”, sa han och försökte visa att han menade det.

Nórrlenda skakade på huvudet.
”Försöker du be om mitt förtroende igen när du alldeles nyss förlorat det”? Frågade Nórrlenda med rynkad panna, men fortfarande med lika lugn röst. Pheridoth öppnade då munnen för att säga något men gjorde det aldrig. ”Patetiskt”! Sa hon rakt i ansiktet på honom. ”Du förtjänar inte ens ditt liv längre”! Sa hon. ”De som svikit mitt förtroende har även svikit Farnaglorias förtroende”. Sedan tittade hon på Fellrendión som hade Enthorcys fodral fäst runt bältet. ”Ge mig ditt svärd”! Sa hon. Fellrendión visste då inte själv vad han skulle göra. Med enkelhet kunde han överlämna svärdet men samtidigt låta ännu ett liv läggas på hans samvete. Nej, det kunde han bara inte. Men att protestera skulle samtidigt också kunna förvärra saken. Han ville ju inte komma i bråk med sin egen drottning, han funderade. ”Fellrendión, ge mig ditt svärd”, sa Nórrlenda högre. ”Snälla Fellrendión… gör det int…”, sa Pheridoth. ”TIG”! Vrålade Nórrlenda med en röst Fellrendión aldrig hört förut. ”JAG HAR HÖRT TILLRÄCKLIGT FRÅN DIG”!

Eudora kom då susandes från träden.
”Vad händer här”? Frågade hon sjungandes. Lunéth började då viska till henne. ”Aha”, svarade Eudora. ”FELLRENDIÓN! GE-MIG-DITT-SVÄRD”! Sa Nórrlenda lugnt men ilsket. Eudora började sedan försvara Fellrendión. ”Ers majestät, att döda Pheridoth visar knappast att du är bättre än Wellythernia”, sa Eudora. ”Det var det fräckaste! Har du då någon idé om vad vi ska göra med honom då? Låta honom fortsätta sprida vidare våra hemligheter och samtidigt bli en onödig börda”? Frågade Nórrlenda. ”Självklart inte! Om han visar tecken på att han kan bättras så kan vi faktiskt ha användning för honom, han kan ju faktiskt använda sig av Wellythernias tillit för att vi ska kunna ta reda på hennes hemligheter”, sa Eudora lugnt. (Nórrlenda som samtidigt var på väg att rycka svärdet från Fellrendión lät då bli och började då lyssna på Eudora). ”Bra sagt Eudora, då låter jag då Pheridoth få leva”, sa Nórrlenda då med samtidigt en blick som visade tecken på avsky för henne. Pheridoth bugade sig då. ”Åh, tack ers majestät”! Nórrlenda gav honom då en kraftig spark i magen. ”Bort med dig ditt skadedjur”! Sa hon bara och gick sin väg.

”Tack! Jag vet inte vad jag skulle ha gjort ifall du inte var där”, sa han när det fanns ett tillfälle för det. När de klev ombord på Goldians Najad så fick han även veta vad Wellythernia hade gjort mot henne. (Nórrlenda hade tidigare sagt att alla där hade en anledning till att vilja hämnas på Wellythernia). Lunéth som också hade börjat lära känna Eudora med tiden satte sig då också för att lyssna, och fick då ta emot sin klänning hon hade fått.
Eudora berättade att hon för många år sedan bott vid Livsträdet tillsammans med många andra älvor och de var beskyddare åt trädet, (enligt sägner så var Livsträdet anledningen till att allt liv hade uppstått och man visste inte riktigt vad som skulle hända ifall det dog).
Men en dag kunde inte älvorna beskydda trädet då Wellythernias arméer börjat anfalla det. Många älvor dog den natten och mycket skada hade det också orsakat på trädet. En av älvorna som dog var Eudoras kära syster Wendelin, den enda släktingen hon hade. Eudora hade då sedan från den dagen nästan drivits till vansinne. Utan Nórrlendas hjälp hade Eudora aldrig klarat sig. Och när Nórrlenda tänkte bygga upp sin lilla armé så anmälde hon sig direkt.

Snart låg Farnagloria långt bakom dem och en mycket lång färd väntade hädanefter.

Väldigt bra

Jättebra!

Why Pheridoth?? WHY??!!!

SUPERSUPERDKPSSDKPSKÖDNGNÖKDGNÖGSDKÄSBKCDBKÄLDSCKBLÄDCCJBLÄDSCJBLÄJBDSCBÄJJLÄBD SÅ HIMLA BRA KAPITEL BTW!!!!!!!!!! SÅ BRA!!!!

Tack!

Super igen!

superduper bra


jag har ritat en till bild på fellrendion när han besegrar Chimaeran

Vad duktig du är!
Du ritar verkligen fint!
Jag önskar att jag visste hur man la upp bilder, jag har ritat en karta över Fortunia, och jag har också gjort en framsida som jag skulle vilja lägga upp här.

Fellrendión- Det är lätt!
1. Gå in på Tinypic
2. Välj "Image" och ta en bild du har på datorn eller Ipaden/IPhonen.
3. Sedan laddar du upp den, och tar dess adressfält!