Den onämnda magiska trekampen (SV)

Jasså, om du säger det så xD♥


Här kommer kapitel 16, är inte särskilt nöjd med det men men

Hope you like it!

Kapitel 16: Ni har inget att förlora om ni vågar chansa lite, men om ni inget vågar chansa, förlorar ni mycket (Gabryellas Perspektiv)

Jag gick nöjt in till huset efter att jag lämnat Harry och Ted på Hogwarts med huvudet fullt av tankar. Jag visste redan va de skulle svara, man såg det i Lilys ög…, Harrys ögon att han skulle komma och så skulle nog Ted och resten av dem komma.

När jag hängt av mig capen och kommit till köket där Sirius, James, Lily, Remus, Tonks, Leyla, Fred och Aurora satt och blev omhändertagna av Dobby och Krake.

- Hur var det? Frågade Tonks nyfiket när hon fått syn på mig.
- Det var trevligt. Trevlig son ni har, sa jag och såg på henne och Remus som sett ut att tappa hakorna.
- Pratade du med honom? Hur var han? Hur såg han ut? Frågar Tonks som blivit tårögd medan Remus inte verkade finna ord.
- Han var trevlig, väldigt lik dig Remus förutom det turkosa håret, och inte nog med det! Jag pratade med Harry med, berättade jag glatt.
- Åh! Vad sa han? Frågade Lily.
- Att han skulle tala med sin familj och vänner, sa jag och skulle se om någon förstod något.
- Ursäkta vad? Frågade James och Sirius samtidigt.
- Att de kanske kommer imorgon, skrattade jag.

Och ett totalt kaos skapades. Frågor, skratt, gråt av glädje och ännu fler frågor. Sedan kom Fred fram till mig.

- Kommer min bror George? Frågade han när det blivit lite lugnare.
- Jag tror det. Han saknar dig otroligt mycket och skulle inte missa chansen att få se dig igen. Han sa det i sitt hyllningstal till dig idag, lika så gjorde resten av din familj.
- Okej, tack, säger han och går fram till Leyla och kramar om henne.

De hade varit oskiljaktiga sedan Fred kom hit, de hade till och med hunnit gifta sig, i alla fall på det sätt vi kunde under dessa omständigheter, men Leyla kunde aldrig ta George plats för Fred. Det visste jag. Jag kände mig sorgsen över det för jag vet hur George känner dig efter att ha förlorat sin bror. Jag vet ju hur det känns att förlora ett syskon som betytt allt för en, men nu har jag henne igen.

Jag går fram till Aurora som sitter vid bordet medan alla andra springer runt i huset och är överlyckliga. Aurora ser precis ut som jag gjorde när jag var 12 år, långt lockigt mörkbrunt hår, blek, kort och smal, det ända som skiljde oss åt var ögonfärgen och att jag var mer lik min mor och hon mer lik vår far.
- Kommer de komma imorgon Gaby?
- Jag tror det, de kommer med sitt svar i morgon och sedan ser vi.
- Tänk om de inte kommer! Då kommer alla vara så ledsna, du såg ju hur glada alla var! De måste komma, säger hon.
- ’Rora, jag är ganska säker på att de kommer, annars tvingar jag dem, skrattar jag åt min systers förtvivlan. Som vanligt brydde hon mest om personer i sin omgivning än något annat.
- Bra, svarar hon.

När alla lugnat ner sig en aning bestämmer vi att vi borde fira detta, så Sirius, James och Remus hämtar vinet från källaren och vi firar enda till klockan 3 på natten.

Mer!!!!!!!
Jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fortsätt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag kommer inte på något! :O * har lust att slå huvudet i väggen*

har fastnat i slutet av kapitel 17 och vet inte hur jag ska sluta det! :O och jag har gjort ändringar i skriv planen som ser ut så här

kapitel 17 : Harrys Perspektiv = återföreningen

Kapitel 18: Freds perspektiv= återföreningen i hans perspektiv

Kapitel 19: ½ Tonks ½ Lupin= ingen aning vad det ska handla om men tror om hur de känner att få träffa Teddy och lite annat

Sen kommer det jag längtat till! att skriva om Marodörernas tid på Hogwarts och där själva trekampen kommer hålla hus

Super bra!

Bra!!!!!!!

Här är kapitel 17! är inte så nöjd med det och jag visste inte riktigt hur jag skulle få det så ''känslosamt'' men hoppas ni gillar det ändå

Kapitel 18 kommer antingen i morgon eller på Fredag för på Torsdag är jag upptagen men ska försöka ge det till er i morgon


Hope you like it!

Kapitel 17 Återföreningen (Harrys Perspektiv)

- James, var ligger hennes kontor? frågar jag.
- Hitåt!

Vi gick allihopa efter James. Det var jag, Ginny, Albus, Lily, Ron, Hermione, Rose, Hugo, George, Angelina, Roxanne, Fred II, Bill, Fleur, Victoire, Dominique, Louis, Teddy, Andromeda, Percy, Audrey, Molly, Lucy, Mrs. och Mr. Weasley, på väg till Krum Blacks kontor för att säga att vi ville träffa dem. Våra nära och kära som tagits ifrån oss.

Jag kände hjärtat bulta hårt i min bröstkorg. Det hade inte sjunkit in i mig att jag skulle få träffa mina föräldrar. Och Sirius, Remus, Tonks, Fred och säkert fler.

- Här är det, hör jag James säga och jag tar mig samman och knackar på och efter 2 sekunder öppnas dörren och där står Krum Black.
- Nämen hej på er! Säger hon glatt och ser väldigt belåten ut.
- Vi har pratat om det du sa igår och vi har bestämt oss, säger jag och hoppas budskapet ska komma fram.
- Lysande, då kan vi ge oss av genast! Säger hon och viftar med staven och hon har en stor svart cape på sig.
- Alla redo? Frågar hon och alla nickar.
- Då så, ta tag i min hand Potter och resten gör likadant på den bredvid sig, beordrar hon och alla gör som hon sagt.

Vi far runt en liten stund och jag känner att detta inte är spöktransferens, detta är något helt annat. Detta känns mycket mer behagligt, men detta är mycket kallare.

När vi stannat så är vi mitt i en skog, framför ett stort mörkt hus.

- Redo Potter? Hör jag Krum Black säga.
- Aldrig varit mer redo, säger jag och känner hur hjärtat bultar som hårdast när vi går in i huset.

Det är en stor hall och Krum Black slänger av sig capen som flyger automatiskt mot klädhängaren. Jag ser att James gör samma sak och alla gör precis som honom.
Sedan går vi upp för trappan Krum skyndat sig upp för och jag öppnar den stora mörka trädörren med en skakig hand. Jag ser hur George har trängt sig fram till mig, jag kan nästan höra hans hjärta bulta lika hårt som mitt.

När dörren öppnas ser jag ett stort grått kök med stort bord med säkert fyrtio stolar vid en trappa som leder upp till en övervåning.

Vid bordet sitter det fyra personer. Det är Krum Black, Fred, en ung kvinna med brunt hår och ljus gröna ögon och min mor. De sitter och skrattar tills de får syn på oss.
Min mor reser sig upp och sätter händerna för munnen.

- Harry? Viskar hon och jag hör hur hon är på väg att gråta.
- Mamma, säger jag och börjar sakta gå fram mot henne.

Jag kan inte förstå det. Här står jag i ett främmande hus och går mot min mor. Hon är så vacker och hon gråter när hon går mot mig. När vi möts slänger jag mig i hennes famn och kan inte hålla tårarna tillbaka. Nu står vi där och gråter och skrattar samtidigt, jag hör hur hon viskar ’’ Harry, Harry, Harry’’. Jag hör också hur Weasleys gråter över glädje för att se Fred.

När vi släppt taget om varandra tar jag tag i hennes hand och torkar bort tårarna med min lediga hand. Hon bara ler mot mig, precis som hon gjort i Erised spegeln.

- James! Ropar hon och rör vid min kind.
- Harry, min vackra son, du anar inte vad jag saknat dig, säger hon och några tårar rinner ner för hennes kinder.
- Jag har saknat dig med, säger jag medan jag torkar bort hennes tårar, hon bara skrattar.

Sedan hör jag steg i trappan och vänder mig om. Där står han. Min far James Potter står vid trappan med ett chockat ansiktsuttryck tillsammans med Sirius Black, Remus Lupin och Nymphadora Tonks.

Jag vänder mig om för att se var Teddy och Andromeda är, de står vid dörren och Andromeda brister ut i gråt och Teddy står helt förstenad och Tonks och Lupin skyndar sig fram mot honom och Andromeda. De står i en samlad grupp och är lyckliga.

Sen märker jag att min far nått fram till mig och min mor. Vi kramar varandra och han skrattar när han ser hur min mor börjat gråta ännu mer hysteriskt.
- Jag trodde inte jag skulle få se dig ,min son, skrattar han och rör min kind.
- Jag trodde jag blev lurad av en sprittgalen häxa, skrattar jag och mina föräldrar gör detsamma.
- Ja, Gaby må vara galen men ljuga, det gör hon inte, skrattar Sirius som kommit fram till oss.
- Sirius, skrattar jag och omfamnar honom.

Vi bara står och skrattar och är som en lycklig familj.
- Jag kommer snart, ska hämta mina barn och fru, säger jag och går mot Ginny och ungarna som står vid Fred.
- Harry! Jag är nästan glad att jag dog! Alla är så gamla, skrattar Fred och ger mig en kram som jag besvarar.
- Ja, du har ju inte förändrats! skrattar jag och tar sedan Ginnys hand och barnen till Sirius och mina föräldrar.

- Låt mig presentera min vackra fru Ginny, säger jag och Ginny rodnar lätt.
- Trevligt att träffa dig Ginny, säger min mor och ger henne en kram. Min far gör detsamma.
- Mig kommer du nog ihåg, skrattar Sirius och ger Ginny en kram.
- Ja, det gör jag, skrattar hon och kramar om honom.

Jag vänder mig mot mina barn som ser blyga ut och jag skrattar åt dem inombords.
- Min äldsta son, James Sirius Potter, presenterar jag honom för dem.
- Tja, säger han och han får en kram av sin farmor och går sedan och ställer sig vid Albus.
- Albus Severus Potter.
- Har du döpt din son efter Dumbledore och Snape? Frågar Sirius skeptiskt.
- Ja, det har jag, svarar jag och Albus får också en kram av sin farmor medan min far och Sirius låter barnen komma till dem i så fall ser det ut som.
- Och Lily Luna, presenterar jag och blir förvånad över att Lily vågar ge en kram till allihopa.

Ginny och min mor verka ha funnit varandra och har en livlig diskussion och barnen har gått i väg mot sina kusiner igen.

Jag står och pratar med Sirius och min far när Remus har kommit fram till oss med Andromeda, Tonks och Teddy

- Så detta är alltså Teddy! Säger Sirius och skakar hand med Teddy och fortsätter sedan.
- Jag är Sirius vilket jag tror att du kanske redan visste, säger han.
- Ja, jag har hört mycket om dig, svarar Teddy glatt.
- Bara massa bra hoppas jag, skrattar Sirius.
- Sirius om det finns nått bra att säga om dig , har han inte hört mycket, retas min far.
- James, jag är en ren ängel annars vore jag ju inte varit gift, svarar Sirius tillbaka och jag tror jag ska tappa hakan tills alla bitar faller på plats. Gabryella Krum Black.
- På tal om giftemål och sånt, har du någon flickvän Teddy? Frågar Sirius retsamt och alla himlar med ögonen.
- Nja, säger Teddy
- Vem? Kräver Tonks och Lupin genast att veta och alla bryter ihop i skratt.
- Victoire Weasley, svarar Teddy och nickar mot Victoire som står vid Fleur som babblar på om något Victoire inte verka intresserad av.
- Och när hade du tänkt berätta det? Frågar Andromeda låtsas allvarlig.
- Det hade jag inte, säger Teddy och ler retsamt mot sin mormor och alla börjar skratta.

När vi stått och pratat en stund kommer Gabryella ner för trappan tillsammans med en ung flicka med mörkbrunt hår och bruna stora ögon. De är väldigt lika så de måste ju vara syskon, men den enda saken som skiljer alla åt i rummet är att hon är det enda spöket.
- James verka ha hittat något, säger Teddy till mig och jag ser hur min son står och glor storögt på den unga flickan.
- Aurora, säger Sirius, Lupin, mina föräldrar och Tonks samtidigt.
- Det är Gabryellas lillasyster, förklarar Tonks.
- Ja, fast hon är ju 53 år så han kanske borde sikta på något annat, säger min far.

- Sätt er ner, för all del, säger Gabryella och tecknar något på teckenspråk såg det ut som för Aurora.
När alla satt sig börjar Gabryella prata.

Ahajebsnnslana gud va bra!!! ♥

SuperDuperMegaFantastiskAwesomeJätteBra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fortsätt!!!!!!!!!!!!!!!!
Du är jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitlet kommer på fredag men ska försöka ge er två- tre kapitel då

Bra!!!!!!!!!!!