19 år senare (Privat Roll)

( Mugglis laggar sönder och hela inlägget försvann -.- )

Lektionen var slut och den vanliga skaran slöt upp bakom henne. "Kan ni låta mig vara ifred? Kan jag aldrig få vara ensam? Försvinn, helst förgått." skrek hon irreterat åt dem och alla backade skrämt undan, inklusive Lys. "Inte du." sa hon en aningen vänligare och tog honom i hand och lämnade den chockade skaran bakom sig. Det kändes bra, otroligt bara, efter alla dessa fem år hon stått ut med dem, kändes det som en befrielse att säga det.

(det är så irriterande när den gör så -.-)

Scorpius stirrade bara på Al utan att säga något
"Scorpius för att vara smart är du väldigt trög" sa Al och Scorpius stirrade fortfarande på Al när han lutade sig närmare honom
"Al vad gör du?" frågade han skrämt, han ville inte att han skulle få reda på att han hade känslor för honom om Al inte menade det
"kan du inte vara tyst för en gångs skull" sa Al och lutade so fram och kysste Scorpius som först stelnade till men sedan tog kontrollen över kyssen

( Aaa O.o Och jag som skrivit så bra D: )

De försvann in till biblioteket, som tur var hade båda håltimme. Lys tog genast fram läxan de fick av McGonagall. "Tänkte du plugga?" sa Roxanne missnöjt. "Ja?, Vad gör man annars i ett bibliotek.?" sa han lite roat. Roxanne ryckte på axlarna, i ärlighetens namn var hon sällan här. "Visst hjälper du mig så." suckade hon och drog fram även sin läxa.

(de försvinner alltid på de bästa inläggen )

Plötsligt avslutade Scorpius kyssen och drog sig undan från Albus
"Vad är fel?" frågade Al och såg på sin vän
"Jag vill inte bli sårad" sa han bara lågt, han var inte alls säker på vad Al menade med det här
"Jag skulle aldrig såra dig Scorpius, jag trodde du litade på mig" sa Al lågt
"JAg litar inte på någon till hundra procent det vet du" sa Scorpius allvarligt och Al tog hans hand
"Jag vet, men min avsikt var inte att såra dig" sa Al och Scorpius såg på honom men nickade bara som svar

( Ja, eller hur,...och det nlir aldrig lika bra när man gör om dem D: )

Lysander log, "Läs" sa han och knuffade en tung bok i hennes knä. "Allt? Kan inte du?" log hon sött som brukade fungera på de flesta, som ville lyda hennes minsta vink. "Sällan, du klarar det själv." sa han lätt och skrockade åt hennes trumpna min. Men egentligen gillade hon det, att han inte gjorde som hon sa. Även om de just nu var mycket itrreterande. Hon suckade, drog upp knäna och försjönk i boken, tyst läste hon. Hon märkte inte ens att det hade börjat regna utanför.

(nej eller hur! Så irriterande -.-)

"men om du har något emot det så skall jag inte göra om det" sa Al
"jag hade inget emot det" sa Scorpius lågt och såg på Al "men jag trodde du hade det"
"haha ibland är du blindare än en höna" sa Al och Scorpius såg förvirrat på honom "jag trodde du förstod att jag var gay när jag har sagt nej till varenda tjej som frågat" flinade Al
"jag trodde du bara väntade på den rätta" sa Scorpius
"ja det gjorde jag kanske men inte på nån tjej" flinade Albus och knuffade på Scorpius

"Roxanne?, Roxanne?" Lysanders röst genomtränger hennes läsande och hon ser förvirrat upp. "Du kan verkligen sjunka in i en bok." flinar han och ställer sig upp. "Det är lunch. Om du inte vill missa lektionen i eftermiddag." flinar hon och hon plockar ner sina saker i skolväskan. "Jag gör dig sällskap vid Clawarnas bord." flinar Roxanne, det kan hända att hon får elevhemsavdrag, men hon bryr sig inte för tillfället, det enda som betydde något nu var Lysander.

Scorpius visste inte vad han skulle säga, kunde Albus verkligen mena det han trodde han menade.
"omg vad du är fåordig idag" sa Albus "Jag trodde du skulle säga mer när jag erkänt" sa den svarthåriga
"Så du visste?" sa han förvirrat
"Nja, jag listade ut det i slutet av sommaren, men jag var inte säker och ja jag ville inte göra något för att förstöra våran vänskap" sa Albus och Scorpius såg på honom.
"Så du va bara tyst? men var det inte svårt?" frågade han lågt
"Skojar du eller, vet du hur många gånger jag var på väg att kasta mig över dig?" flinade Albus och Scorpius log bara svagt till svars

"Miss Weasley" McGonagalls röst dånar i salen och blickarna vänds automatiskt mot Roxanne. Det brukar vara hon när man hör orderna Miss Wasley. "Ja, professorn?" svarar Roxanne trosskylldigt och kliver ut från Clawarnas bord.
"Har du inte hamnat lite fel." fnyser hon till svar. Roxanne möter lungt hennes blick. "Kanske, kanske inte, vad tycker du?" ler hon vänligt.
"Du är din far upp i dagen, 10 poängs avdrag, miss Weasley." fräser hon fram och vänder sedan på klacken och går.

"Men kom nu Scorp" sa Al och reste sig upp och tog hans hand, men Scorpius tog tillbaka den
"Jag tror inte det är någon bra ide" sa han lågt
"Jag trodde du gillade mig?" sa Albus nästan lite sårat
"Det gör jag det är inte det, men det finns andra som inte skulle uppskatta det, så som min familj" sa Scorpius lågt
"Vet de inget?" frågade Albus och Scorpius skakade förskräckt på huvudet
"Jag skulle bli lynchad direkt, jag lovar att Lucius hade försökt slå det ur mig. det är bara Bella som vet och ja hon säger inget" sa Scorpius och Albus såg sorgset på honom. "vet din familj det?"
"Mamma och pappa vet, men ingen annan. de hade inget emot det men jag nämnde inte den lilla detaljen att jag gillade dig" flinade Albus och Scorpius log halvhjärtat "men vi kan prata mer om det sen. kom nu så går vi och äter" sa han och började gå enr mot stora salen