Går du i sömnen?

Jag gick i sömnen varje natt när vi precis hade flyttat in där jag bor just nu (vilket var i slutet av 2005). Tydligen så sov jag i övrigt jävligt oroligt på den tiden... Jag kunde tydligen ligga och skrika rakt ut utan någon som helst anledning och så vidare (har jag fått höra).

Jag vet inte vad jag gjorde när jag gick i sömnen, det enda jag vet är det jag fick höra ifrån min mamma morgonen därpå. Ibland kunde väcka henne av att jag hade kommit springandes in och snubblat på något i föräldrarnas sovrum så hon hade vaknat eller så bara hade jag gått in och stod och glodde på dem så de vaknade. Varje gång stod jag tydligen och klagade på antingen "Jag kan inte sova, flickan står och tittar på mig igen.", "Jag hade en mardröm igen..." eller "Jag vill inte vara inne i mitt sovrum, den där mannen är läskig."...

Så jag vet inte, det enda jag minns ifrån den tiden är att det varierade mellan att det var en flicka som stod i min dörröppning om nätterna och tittade på mig och att det ibland stod en lång man precis bredvid min säng som jag var bokstavligt livrädd för. Mardrömmar är jag så gott som hundra procent säker på att jag så gott som aldrig hade på den tiden (slutade ha det efter att jag löjligt nog hade mardrömmar i flera veckor efter att jag hade sett en Scooby Doo-film när jag var nio eller något sådant), så det var inte pga det jag skrek om nätterna. Så jag antar att gångerna som jag skrek var då mannen var i mitt rum.

Den äckligaste gången som jag minns att jag gick i sömnen var att jag vaknade av att jag stod nere på nedervåningen. Jag fattade inte hur jag hade hamnat där, speciellt eftersom jag vägrar att gå ned på nedervåningen när ingen annan är där nere och speciellt när det inte är någon annan där nere på kvällar och nätterna (jag kan inte ens sätta ord på hur obehagligt det är där nere vid de tillfällena).

I natt gick jag tydligen upp ur sängen, öppnade grinden, gick ner för trappan och gick och la mig i soffan. Sen vaknade jag och gick in till pappa och sov där. Annars har jag aldrig gått mer än typ gått upp ur sängen osv.

Jag kunde göra det lite när jag var mindre men inte nu längre.

När jag var mindre sov jag i en våningssäng och jag låg överst och en natt ramlade jag ner från den men vaknade inte utan istället började skratta och sedan sov jag vidare. xD

Jag gick i sömnen när jag var liten och sov hos min kompis, men nu gör jag inte det längre

Är supertråkig när jag sover xD
Jag ligger bara helt still på stället och säger inte ett knyst

hehe nej men pratar i sömnen ganska mycket that's kinda scary i think..

Jag gör det ibland. Senast var nu i somras när min familj var på semester i Danmark och jag hade en säng i fotänden på mammas säng och morgonen efter att vi hade kommit berättade mamma att jag hade försökt ta hennes täcke och sagt "måste ha täcke" medans jag förmodligen låg på mitt eget täcke.


Omg den här tråden har gjort min dag! XD

Jag varken går eller pratar i sömnen. Det närmsta jag har kommit var för några år sedan. Min bror ringde mig mitt i natten eftersom han ville bli insläppt och inte hade några nycklar. Jag trodde att det var väckarklockan, så jag avslutade samtalet flera gånger innan jag var tillräckligt medvetande för att förstå att det var någon som ringde. När jag väl svarade så fick min stackars bror förklara vad han ville flera gånger innan jag fattade och gick och öppnade dörren. Dagen därefter hade jag inget minne av händelsen. Nästan en vecka senare kom jag att tänka på det och jag var helt övertygad om att det var en dröm, men min bror bekräftar att det inte var det. Så nä, inga andra nattliga promenader för mig, men den här historien kanske ändå klassas som sömngång eftersom jag faktiskt inte var direkt vaken.

Vad jag vet har jag aldrig gått i sömnen. Jag har pratat i sömnen någon gång, enligt min mamma. Dock är det inget jag gör regelbundet, vad jag vet. Eller så gör jag det varje natt ...