PRS AlexZz och Cindy :D

Stephanie såg att Nathan och hans syster pratade och de kollade flera gångeråt hennes håll.
Hon började bli snurrig, och utan förvarning började tårarna som gömt sig i ögonlocket plötsligt svämma fram.

Nathan hör hur hans syster går åt motsatt håll, det förvånar honom inte om det är för att hjälpa Stephanie. Idiot. Att hjälpa fienden är dumdristigt. Nathan skyndar bara iväg för att slippa vara delaktig.

Stephanie tittar upp på Nahans syster som står framför henne.
Systern sätter sig på knä bredvid henne.
"Hur mår du?"
Stephanie struntar i henne och svarar inte, hur skull hon kunna lita på henne, om nu Nathan var ett sånt stor kräk?

(Mai gosh, jag hade glömt att jag gett systern ett namn. XD)

Nathan undrar vad Joanne håller på med. Hoppas bara inte hon blir vän med eldflickan - då har hon stora problem. Han också för den delen eftersom det slutar med att han också måste vara på hennes sida för att inte svika familjen. Vattennationen är väldigt familjär, vilket är udda när de splittrar familjer här och där utan att bry sig om konsekvenserna.

Systern satt bredvid henne och rengjorde Stephanies sår försiktigt och pratade oavbrutet med henne.
Stephanie ignorerade henne fortfarande och hon visste att systern hade märkt det.
Men hon babblade på ändå.
"förresten, jag heter Joanne. Och du heter Stephanie, om du kommer ihåg det."

Nathan sparkar till en trädstam eftersom han stannat för att vänta. Hur lång tid kan det ta för en blodbändare att fixa några sår egentligen!?

"hur vet du mitt namn?" Frågade Stephanie med en svag röst. Joanne log mot henne.
"jag kan sånt. Nu är jag klar." Hon ställde sig upp och gav Stephanie ett sista leende innan hon vände sig om och började gå.
"Joanne?" Sa Stephanie högt. Joanne vände sig och tittade på henne."tack."
Joanne nickade och gick sedan den vägen de andra i eld nationen hade gjort.

Nathan sträcker på sig och står lutad mot stammen. Tur att han vet vägen annars hade han haft stora problem nu med en syster som vägrar släppa taget. Efter ett tag hörs lätta steg och hans syster dyker upp i hans synfält.
"Så dags att komma nu, eller?" Säger Nathan irriterat och himlar med ögonen innan han börjar gå.

Stephanie ställer sig långsamt upp. Hon är inte lika snurrig längre och kan stå upp utan att må .
Hon börjar gå mot eldnationens läger och när hon är framme ser hon flera kvinnor (som säkert blivit dit skickade efter striden) sitta och försöka hjälpa de som är skadade.
Men hur ska det gå? deras nation har inte läkekrafter- men det har vatten nationen. Det är därför dr är oslagbara, bara att ledarna i eldnationen inte vill tro det.

"Vad hände egentligen med den riktiga Nathan? Han skulle aldrig ha gjort något sådant!" Säger Joanne till honom och Nathan ser förebrående på henne.
"Han försvann när kriget började." Svarar han simpelt.
"Knappast, det var du som försköt honom." Svarar Joanne irriterat. "Visst, kriget är öken och deprimerande men det enda du gör är att fly från det!" Fortsätter Joanne skälla på honom, men Nathan struntar i det. Han är van.