13 och såld

Riktigt bra asså!
<0>,..,<0>

Haha, tack hörni! ^^ Kommer mer om en stund!

YEAY!

Kapitel 14


Platsen för bågskytte var perfekt. Det låg avskilt från själva lägret. På många träd och ställningar satt det pricktavlor av halm. Sedan kunde man stå från vilket avstånd man ville och skjuta. Aiden visade mig vart alla bågar låg. Det var en grop som var väl gömd, men enkelt att ta när man var stressad.
Aiden lärde mig tekniken, men snart nog kom vi på att jag var usel på bågskytte. Jag kunde inte rikta pilen mot tavlan, men när jag väl gjorde siktade jag pilen för lågt. En gång träffade jag tavlan, men inte ens i närheten av mitten.
"Du kommer säkert få kläm på det, Alice", sa Aiden och försökte hålla tillbaka ett skratt. Jag himlade med ögonen. "Skratta på du. Jag är usel på detta", sa jag uppgivet.
Aiden skrattade högt. "Äh, något finns det som du är bra på", sa Aiden uppmuntrande. "Vi kan testa att slåss med svärd."
Jag gick med Aiden till en plats en bit därifrån.
Enkla halmdockor stod uppradade på en rak linje. Ingen var där, vilket var skönt. Aiden tog en lång och tjock pinne åt mig och en åt honom. Jag tittade oförstående på honom.
"Vi börjar med pinnar, för säkerhets skull", förklarade han.
Jag förstod honom, jag hade ju aldrig hållt i ett svärd. Han visade mig hur jag skulle parera slag och attacker, och hur jag skulle försvara mig själv.
Aiden nickade gillande när jag lärde mig snabbt. Efter en liten stund kunde jag allt och Aiden sade:
"Jag tror att vi kan börja slåss på riktigt nu. Ja, inte med svärd då."
Mitt ansikte sprack upp i ett leende. Jag gjorde mig beredd.
Aiden attackerade och utan att tänka parerade jag perfekt. Jag attackerade sedan och gjorde en invecklad snurr för att lura honom. Pinnen stötte emot hans mage när jag lutade mig fram.
Aidens armar föll vid sidorna av förvåning. Jag var också förvånad.
"Erkänn", sa Aiden. "Du har gjort detta förut", han log.
"Aldrig", sa jag med ett leende. "Blev du förvånad?" skrattade jag.
"Ja?" sa Aiden gillande med en ton av förvåning. "Vi kör igen."
Denna gången attackerade jag, och han parerade. Jag försvarade hans attack och attackerade igen. Till min förvåning hoppade han undan och hamnade bakom mig. När jag förvirrat vände mig om attackerade han. Han träffade armen, som jag då lade bakom ryggen. Jag duckade för ett ogenomtänkt slag och under tiden slog jag till på hans ena ben. Han höll på att ramla, men återfann balansen. Men jag satte pinnen i knävecket på honom och han föll ihop på marken. Jag riktade pinnspetsen mot hans strupe.
"Känn dig dödad", skrattade jag och räckte honom handen. Han ställde sig upp, men snubblade till och hans ansikte kom nära mitt. Jag kunde känna hans andetag.
Samtidigt lutade vi oss fram och kysste varandra.
Det var en snabb kyss, men ändå hann jag njuta av den. Hans läppar var mjuka och perfekta, precis som hans ansikte.
När vi särade på varandra var jag rosenröd om kinderna.
"Oj", sa Aiden med ett leende.
"Ja", svarade jag generat. "Ska vi fortsätta öva?" tillade jag sedan.
Vi fortsatte öva, men ingen var lika närvarande nu. Men jag klarade mig ändå bra. Tyckte jag i alla fall.
"Kom igen, Alice. Skärp dig nu", sa han till slut.
"Syns det att jag inte anstränger mig?" frågade jag.
"Ja, som du slogs innan..." sa Aiden som att få mig förstå att jag inte var med.
"Okej", sa jag och attackerade en oförberedd Aiden.
Han hoppade undan i sista sekund. "Hallå!? Orättvist!" ropade han roat.
"Är det rättvist i krig menar du?" frågade jag skrattande.
Han attackerade, och sedan slogs vi. Vi övermannade varandra, gång på gång.
Vi märkte inte att mannen som hade vaktat mig kom. Vi märkte inte heller hans förvånade blick när han såg mig.
"Det ser bra ut", sade han högt. Jag hoppade till av rädsla och Aiden tog sin chans. Han stötte pinnen i magen på mig. Hårt.
"Aj, Aiden!" sa jag och gned mig om punkten där han slog.
"Var alltid uppmärksam!" svarade han bara och lugnade ner sig.
Mannen skrattade. "Aiden har rätt, tappa aldrig fokus. Hon är bra", sa han och riktade sig mot Aiden med ett leende.
"Ja, hon är fantastisk", svarade han och log mot mig.
Mannen log och vinkade sig till oss. "Vi ska äta."

EPIC! ♥

Tack Alex! ♥

^ No need to thank for the truth.

Du är alldeles för snäll! ^^

Nee, jag talar bara sanning om vissa saker.
Kan inte du ge ut en bok? o_O

Har faktiskt tänkt skicka in denna till en sida där man får ett exemplar själv och sen kan folk köpa den på någon onlineshop. ^^