Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Japp" sa hon och såg på hanns kvast en splitter ny en. Hon hade också en ny, men för henne var det inget specielt. De hade alltid haft gott om pengar och hon kunde få allt hon pekade på. Hennes väska var full med snygga designerkläder som hon aldrig vågat använda.
De går ner över den stora gräsplan och till Quidditchplanen. Alex pekar på en dörr. "Gå in där och byt om så ses vi." ler hon och går in i tjejernas.
Hon klär av sig och drar på sig den tighta svarta och gröna dräkten. Den som avslöjade hennes perfekta kropp, detta var det ända hon inte gillade med Quidditch.
Men hon tog sin svarta kvast och gick ut på plan för att vänta på honom.

Damon nickade och gick in i bytesrummet. Han hittade kläderna enkelt och tog en svart t-skjorta, det var trots allt varmt ute. Omgytt och med ett brett leende vandrade han ut på planen och hoppade upp på sin kvast.
Alex väntade redan där och Damon flinade brett. Då han kom närmare lyfte han lätt på ett ögonbryn, först nu kunde man verkligen se hur skön hon var.
"Är du färdig?" Frågade han och log spjuveraktigt, innan han sparkade upp ur marken och flög rakt uppåt, svängde runt och skrattade uppsluppet.

Hon såg efter honom och satte sig sedan på kvasten och sparkade ifrån. Hon flög rakt upp i en extrem fastighet. Det var detta hon älskade, lämna allt bakom sig, alla bekymmer. Här kunde hon leva. Hon skrattade förnöjt och svängde sedan hastigt om och log stort. Hon flög så hon kom jämsides med Damon, ""Visst är det underbart." log hon lyckligt, leendet nådde till och med de blåa ögonen som glittrade av glädje.

Damon nickade och flög närmare Alex, så hon skulle bli tvungen att väja undan. Han skrattade och flög runt planen i rasande fart, stannade sedan framför målstolparna. Han rörde vid dn mittersta och längtade efter att få spela. Det fanns inget bättre än att var högt upp i luften, med en skrikande publik runt sig.

Alex vejade skickligt undan och såg honom flyga. Han var verkligen skicklig, han skulle säkert platsa i laget. "Kan du göra såhär då?." flinar hon och hänger knäveck över kvasten. Ett perfekt sätt att slå iväg en dunkare på om den kom under henne.

Damon vände runt och hängde upp och ner skrattandes.
"Hur tror du jag lyckats med att hålla nollan fem matcher i sträck annors?" Det var faktiskt Hogwarts rekord.

De flög i närmare en timme, men det var dags för nästa lektion, som till Damons glädje, var trollformler.
Så han landade smidigt och gick för att byta om, och väntade sedan på Alex utanför flickornas ombytesrum.

Hon flinade och log. "Duktig du är." ler hon och går den in på flickornas och byter om till hennes vanliga kläder. För första gången kände hon faktiskt för att bära något annat, en uniform i hennes storlek kanske? Inte flera nummer för stor. Berodde det på Damon eller Quiddichen eller båda delarna det visste hon inte. Men hon kände sig gladare än på evigheter och lättare till sinnes. Hur som helst hade hon inget annat på sig just nu, så hon drog på sig det gamla vanliga och gick ut till Damon. "Ska vi gå då?" ler hon glatt.

"Visst", svarade han med ett leende och de styrde stegen mot slottet. Damon hämtade sina böcker från sovsalen och lämnade kvar kvasten under sängen. Några av killarna var där uppe, och de frågade vad han gjort åt Alex. De svor på att de aldrig sett henne så glad inom skolans väggar.
Damon kunde inte ge dem ett tillfredsställande svar, så han ryckte på axlarna och gick ner till uppehållsrummet, åter igen fullständigt ovetande om vart han skulle till näst.

Alex gick till sovsalen och lämnade kvasten och hämtade böckerna. Och sen såg hon på sig själv i spegeln, hon granskade spegelbilden noga. Och sen kom det över henne, hon drog snabbt av sig kläderna och drog på sig uniformen som passade henne. Sedan såg hon sin spegelbild igen, det blonda långa håret, blåa ögonen och brunbrända hyn. Hon visste inte vad hon skulle tro och varför hon gjorde det men hon tog sina böcker och gick snabbt ner där Damon förvirrat stod. "Svårt att hitta?" flinar hon.

Damon höjde förvånat ett ögonbryn vid åsynen av henne.
"Vad hände med dig?" Frågade han, och kunde inte undgå att märka de förvånade blickarna Alex drog till sig. Två av sjätte års killarna gick bakom hennes rygg och visade tummarna upp åt Damen som skakade knappt märkbart på huvudet.