Det 25:e Hungerspelet. [SV] [THG]

Jättebra! Du skriver som en författare! ♥

Gahh vad bra du skriver, du har talang tjejen

Alltså taaack!!! ♥

Grymt!

Jag dör. Det var så jävla bra♥

Taaack! ♥

Kapitel 7 ~ Förberedelser

När jag vaknar upp morgonen därpå känner jag att jag måste ta tag i mina förberedelser inför spelen. Om jag vill komma hem måste jag vinna. Om jag vill vinna måste jag vara förberedd. Jag tvingar mig själv att inte tänka på vad som händer om jag inte vinner. Jag går till matsalskupén. En klocka på väggen visar att det är tidig morgon. I matsalen står redan all mat på bordet och först ser det tomt ut på människor. Sedan upptäcker jag Dee på en stol. Att döma på de mörka ringarna under hans ögon har han inte heller sovit mycket under natten. Jag tänker att det här är ett perfekt tillfälle till att prata taktik. Jag sätter mig ner vid bordet mittemot honom. Samtidigt som jag börjar smöra en brödbit frågar jag:
”Dee, hur får jag lättast sponsorer?”
Alla vet att sponsorer är viktiga, det kan vara en flaska med vatten från dem som räddar ens liv inne på arenan. Dee rycker till och tittar förvirrat på mig. Det ser ut som om han funderar på om han ska hjälp mig eller inte. Men som handledare måsta han göra det och jag ska precis öppna munnen och säga detta när han svarar på min fråga:
”Få dem att gilla dig. Alla. Huvudstadsinvånarna gillar dig om du ler och vinkar åt dem.” Han fnyser till. ”Ja, och om du är storslagen på invigningsceremonin, så kommer de att älska dig. Det är också bra om du har något intressant att säga på din intervju, om du inte har några idéer, var ärlig.”
Dee låter ganska uttråkad men jag förstår att han har rätt. Jag nickar.
”Men det som spelar störst roll för sponsorerna är om du får högst poäng på solouppvisningen. Har du talang för något?”
Jag tänker efter, försöker verkligen, men det finns inget som jag är bra på. Inget som kan hjälpa mig i spelen i alla fall. För jag tror inte att det hjälper att jag hade alla rätt på det senaste provet om Panems historia.
”Nej,” svarar jag uppgivet.
Dee nickar långsamt och fundersamt.
”Kan du hantera en kniv?”
”Bara till att hacka grönsaker.”
Han frågar om jag har erfarenhet av något vapen, pilbåge, svärd eller liknande. Men jag har aldrig ens kommit i närheten av något vapen. Dee suckar och jag tror att han ser mig som ett hopplöst fall, men sedan säger han:
”Okej, vi gör såhär. Du vill inte att de andra ska få reda på dina styrkor men i ditt fall måste du hitta dem först. Du kommer att få tre dagar i Träningscentret, prova på så många vapen som möjligt den första dagen, hitta något som du är bra på. Men stanna inte för länge på varje ställe.”
”Vad ska jag göra under de andra dagarna då?”
”Träna på snaror, knopar och fällor, det kommer vara din enda chans att hitta mat. Du har ingen chans vid ymnighetshornet.”
Nej, det vet jag att jag inte har. Den här planen ska jag nog klara av ändå.
”De har lagt till en fjärde tävlingsdag pågrund av kuvningen.”
Åh, just det! Kuvningen, hur kunde jag glömma den? Hur kunde jag glömma att jag måste samarbeta med en främling genom halva spelen?
”Eh, hur ska jag bete mig tillsammans med min partner?”
”Det går vi igenom när vi vet vem din partner är. Och du, det skadar inte att hålla ett öga på de andra under träningen men kom ihåg att alla inte är…”
Dee avbryts av ett klappande, ekande ljud från korridoren. Jag tar inte miste på ljudet från Kaysee Omans spetsiga klackar. Bakom henne kommer Tackie, som rör sig tyst och till sist Adam Rolls. När de har satt sig till bords börjar Kaysee babbla om allt och ingenting.
”Åh, tycker ni inte att det ska bli roligt att äntligen få komma till Huvudstaden? ”
Hon fortsätter utan att vänta på svar.
”Ni kommer att äta lunch med era stylister. Jag kan knappt bärga mig för att få se vad ni ska ha på er! Tycker ni inte att det ska bli spännande?”
Nej, jag tycker då inte att det ska bli spännande, tänker jag. Jag slutar lyssna på Kaysee och funderar istället på det som Dee sa: … kom ihåg att alla inte är… Inte är vadå? Jag får fråga honom sen. Nu vet jag i alla fall vad jag ska göra på träningen. Prova på olika vapen. Mordvapen. Jag får panik. Jag har på sin höjd dödat en mygga och nu ska jag springa omkring och brutalt döda oskyldiga människor. Jag tänker på flickan från Distrikt 10. Inte en chans att jag skulle kunna döda henne. Jag känner att jag får svårt för att andas. Jag får ur mig en ursäkt om att jag måste gå på toaletten. På väg mot mitt rum hör jag Kaysee Oman ropa efter mig:
”Men kära barn, du har ju inte ens börjat med desserten!”
Jag vill spy på henne.

SUPERAWESOME!! ♥

Jättebra

Grymt BÄST ♥♥

Ny läsare! Du skriver OTROLIGT bra! *bevakar*