Next Generation:Tidvändarolycka

meeraa :-)

jättebra!!!Vill ha mera så fort som möjligt!!! (stressa inte)

Blir så glad att ni gillar den. Era kommentarer är verkligen awesome^^Har sportlov vecka 9, alltså imorgon, så det kanske kommer ett till kapitel då

Så här är näst del, Hoppas ni gillar den:

Lily tog ett djupt andetag.
"Så, säg ärligt nu! Var kommer ni ifrån?"

Roxanne höjde på ögonbrynet och såg förvirrad ut
"Eh, vi kommer från Storbritannien, du vet, det där landet utanför Europas fastland." Louis skrattade och man skulle kunna tro att det var för att han fann frågan och svaret komiska, men egentligen tackade han Merlin för Roxannes skådespelartalanger. Lily log syrligt.

"Kul, ett svar typiskt en Marodör. Men jag är seriös. Vilka är ni?"

"Hej, jag heter Fred Johnson, det där är min syster Roxanne. Och där borta är våra vänner Louis och Geroge. Vad heter du?" Fred log sitt allra gåtfulla leende. Alla fyra hoppades att Lily skulle ge upp sina misstankar, de började känna sig hotade.

"Jag tror att du vet mitt namn, era däremot är jag inte så säkra på att ni kan." George började skratta så mycket att han fick ont i magen.

"Kan vi inte våra egna namn? Gav Sirius dig någon konstig godis, eller?" Lily såg inte road ut. Hon tittade direkt på George när hon svarade

"Nej, jag litar inte tillräckligt på Sirius för att ta emot godis från honom. Vem vet vad han har spetsat den med? Men det var inte det jag ville veta, Potter!" George stelnade till

"Potter?"

"Tro inte att du kan lura mig! Jag vet att du är en Potter." George tyckte att hon påminde starkt om hans mamma, vilket innebör att han visste att hon förr eller senare skulle ta reda på sanningen.

"Hur kan du veta det?" Frågade Fred nervöst.

"Eftersom alla manliga Potter ser likadana ut. Det har Remus talat om för mig. Så vad gör ni här egentligen?"

"Vad menar du?" utbrast George. Lily log, som om hon äntligen fick reda på en sak.

"Ja, jag har fattat att ni inte gått på olika skolor för att sen börja här. Som jag precis sa, så är du inte en klon av James av en slump. Och ni kan inte hata vissa Slytherinare av en tillfällighet." Det rådde en stunds spänd tystnad. Lily såg ut som om hon visste sanningen.

"Dåså George, vad heter du egentligen?" George öppnade munnen för att svara, men rösten övergav honom. Därefter svarade han

"George Harrison." Lily log, som om reaktionen bekräftade hennes misstankar.

"Visst George, och jag är Voldemorts syster. Vad heter du?" Han svarade inte, så hon fortsatte

"Om du inte säger något, så berättar jag mina misstankar för dem. Och ni ska veta, när de vill veta saker, är de värre än jag!" George visste vilka hon menade med dem och det sista de behövde var fyra Marodörer som tittade på Marodörkartan. Han svalde neröst och svarade

"James Sirius Potter." Reaktionen var omedelbar, Roxanne, Fred och Louis såg chockade ut över hans erkännande och såg nervöst på Lily. Lily spärrade chockerat upp ögonen, hon verkade ha förlorat talförmågan. Det rådde ett spänt ögonblick då alla försökte undvika varandras blickar. Sedan utbrast Lily med svag röst

"Jag visste det! Det var något med er från först stunden." Hon stannade och såg ut att tänka

"Första gången vi såg er var... var när vi hörde Louis flämta... det var ju precis efter att Remus sa någonting... ni kände igen hans röst..." Hennes röst dog bort och hon såg på de som om de var utomjordingar

"Ni är från framtiden!" Hon bar ett triumferande flin.

"Jag som trodde att Lils och James ärvt det där flinet från sin farfar, men det verkar vara ärvt från farmodern också..." muttrade Louis. Fred och Roxanne, som var de enda som hört, fnissade över vad Louis ansåg vara mest relevant att prata om. Lily såg ut att vänta på deras erkännande, och hennes flin blev ännu bredare när de övriga nickade.

"Men du är väl inte vara James son. Jag menar, trots att jag vet att han är den största uppblåsta personen som någonsin gått på Hogwarts, så skulle väl inte ens han döpa sin son efter sig själv? Och förresten skulle väl inte mamman tycka om det heller?" George, Fred, Roxanne och Louis utbytte en blick som inte undgick Lily.

"NEJ!" Hon sjönk ner i fåtöljen, förfärad. "Nej, ni skämtar! Jag och den där... den där... uppblåsta... arroganta... mm..." Hon blev tyst och såg ut att bearbeta den till synes förfärliga nyheten. Hon såg de andras ganska belåtna, roade leenden och stönade lågt.

"Är jag din mamma? Jag och... James?" Georges flin blev bredare och liknade det flin Lily hade haft för en stund sen.

"Faktiskt borde jag kalla dig farmor."

"VAA!" Lily såg nu både panikslagen och skräckslagen ut. Om inte situationen varit så allvarlig som den var, skulle George ha rullat på golvet av skratt, vid åsynen av Lilys ansiktsuttryck. Den var identisk med den hans lillasyster hade när han och Albus åkte till Hogwarts och lämnade henne.

"Du verkar ha ärvt din farfars humor och sätt att synas på Hogwarts." Muttrade Lily när hon kommit över chocken. Hon såg på de andra.

"Vilka är ni då?"

"Barnbarn till Molly Prewett och Arthur Weasley." Sa Louis. "Faktiskt är alla fyra det."

"Kusiner, alltså." Lily förvånade alla med att le. Hon vände sig mot George

"Har du några syskon?"
Det inledde en diskussion om familjen. Kusinerna berättade så mycket de kunde utan att avslöja något. Lily talade om sin barndom, (Utan att nämna Severus) och om hur hon fått brevet.
Klockan tickade.
Hogwarts område lyste av fullmånen och om man ansträngde sig kunde man höra en varg i fjärran.

Så, hoppas ni gillade den! Vill jättegärna ha konstruktiv kritik, tips och sånt. Öppen för eventuella idéer

SES^^

J-star Black

Azum, azum, azum
Kan inte komma på någon kritik, kapitlet var jättebäst

Tack, kul att du gillade det^^

Jättebra

Kän dig bevakad!!!!

Jättebra!

Jaa,vi gillade den,MYCKET.
Ofc var det jätte bra!