Allt för popularitet

Längtar så in i bomben...!

Jag med!

Jag känner mig lite missförstådd.... JAG HAR INTE DÅLIGT SAMVETE!!!!
hehehehe, nädå... jag är inte trött alls...

I want moooore!!!! du skriver jätte bra!

Kul att ni tycker om den

Kapitel 6: Festen

Erica gick in i festlokalen och började dansa med de andra. De var faktiskt ganska många, och Erica trodde inte att det bara var sjätteårselever. De var alldeles för många för det. Dessutom såg hon en elev som hon visste gick i femte årskursen och flera som hon trodde var ett år äldre. Någon pratade till och med om att han var flera år äldre och hade åkte hemifrån samma dag för att vara med på sin kusins fest. Erica höll sig på avstånd från Terence men höll ögonen fästa på honom och Annie när de dansade och skrattade. Hon insåg att det var kört för henne. Hon kunde inte slå Annie. Hon var för snygg och för allmänt bra.

Erica försökte dansa snyggt så att hon kunde fånga Terences uppmärksamhet. Hon såg på honom och för en kort sekund möttes deras blickar. Sedan såg han bort, som om han var besviken. Hade Annie berättat för honom om var Erica hade gjort med klänningen? Efter ett tag gick Annie för att prata med några andra vänner från Hufflepuff. Då såg Erica sin chans. Hon rörde sig mot Terence.
"Hej", sade hon och log innan hon tog ett glas av någon dryck som var i en skål.
"Hej", sade han tillbaka. Han kastade en snabb blick på Annie. "Ska vi gå ut?" frågade Terence.
"Varför?"
Terence flinade lite. "Jag trodde du var smart? Annie kommer komma tillbaka om en sekund blankt om hon ser att vi pratar med varandra. Hon är verkligen på."
Erica skrattade. Det verkade inte vara någon risk att Terence gillade Annie. Skönt.

"Jag är gärna med på att gå ut." Erica log mot honom och fick en bild för sina ögon hur hon och Terence kysstes i månskenet. Hon log lite bredare. Det skadade inte att drömma. De gick ut. Det var kallt i luften och det var inte långt de tänkte gå. Bara en liten promenad. Terence och Erica var mycket försiktiga. Ingen fick ju se dem, eftersom det var förbjudet att vara ute på natten. Ingen av lärarna visste ju om festen, och så skulle det förbli, så att de skulle kunna ha en nästa år också.

Terence verkade inte veta vad han skulle säga, och det gjorde inte Erica heller. Därför gick de där i en pinsam tystnad tills Erica bestämde sig för att säga något.
"Så...ehm, du gillar alltså inte Annie?" Terence skrattade lätt.
"Trodde du att jag gjorde det? Nej." Erica kände sig lättad och hoppades att det inte syntes. Hon var ganska glad nu faktiskt. Det var skönt att höra
"Jag gillar dig", sade Terence. Erica var tvungen att fundera. Var detta på riktigt eller något hon önskade så mycket att hon trodde att det hände? Erica kände sig mer lycklig än någonsin. Terence gillade Erica och Erica gillade Terence. Kunde det bli mycket bättre? Hon skrattade nästan av glädje. Det han hade sagt var sant, det visste hon. Det han hade sagt hade gjort hennes dag till en av de bästa i hennes liv. Det bästa var att det hade hänt, det hade hänt på riktigt.

Erica tryckte sig lätt mot Terence i kylan. Det här var en bra kväll.
"Jag gillar dig också, fast det vet du väl redan."
Terence ryckte på axlarna.
"Kanske. Men trots att jag gillar dig måste jag säga att det var lite elakt av dig att göra det där med Annies klänning."
"Sade hon..?"
Terence höjde på ena ögonbrynet och såg ganska mystiskt frågande ut.
"Trodde du inte att jag hade listat ut det själv?"Terence tog Ericas hand i sin. Hon rodnade.
"Ja, fast hon gjorde mitt ansikte uppsvullet i morse, så jag tycker att det är ganska jämnt."

Terence skrattade och böjde sig fram mot Erica, långsamt. Deras läppar möttes i en lång kyss. Det kändes toppen. Kanske var det för att Erica hade gillat honom så länge. På vägen tillbaka in råkade de gå genom en lerpöl. Erica halkade och då hon föll i gyttjepölen sprutade gytja upp på Terence. Erica hoppades att han skulle skratta på sitt vanliga, härliga sätt och hjälpa henne upp. Till Ericas beströrtning såg han bara på sina kläder, som nu var helt smutsiga. Terence Higgs såg på henne med samma ansiktsuttryck som i hennes fem första år på skolan.
"Varför är du alltid så klantig?" frågade han innan han lämnade henne sittandes i lerpölen. Hon såg bara mot honom.
"Förlåt", sade hon och såg honom försvinna in i slottet. Flicakn satt kvar i leran och grät. Sedan gick hon tillbaka till sovsalen, lerig och med sminket utsmetad av tårarna. Faktiskt hade hon skrämt flera spöken på vägen upp. Argus Filch, vaktmästaren, hade kunnat svära på att han hade sett en gast röra sig genom korridorerna. Han hade blivit rädd för den leriga figur med svart runt ögonen och tom blick som långsamt rörde sig med nerböjt huvud och dålig hållning upp mot Ravenclawtornet.

Skitbra!
Du skriver så fantastiskt bra att det knappt kan vara sant...!

jättebra

Aw stackare :C

Amazing!!

Först var det så gulligt sen bara... nej, stackars liten.

Men jag har alltid tyckt att Terence var dryg och självbelåten xD

Jättebra!