RS, Obs:Fullt!

Ta inte illa upp eftersom Gen inte är den trevligaste... men aa det är hon :'P
________________________________
"Var tyst" väste Gen till killen. "Bara för att du är van vid grupparbeten.." hon förvred ansiktet i en grimas, "så kanske vi andra inte är det." Efter det återgick hon till att betrakta sina omålade naglar ... eller hon låtsades göra det. Hon ville bara inte se på alla jäkla själviska ungdomar som satt där inne ...
"Varva ner" sade en otrevligt lugn röst i hennes huvud. "Du överreagerar."
"Hm.. sant... men... aja..." mumlade hon. Hon hoppades verkligen att ingen hört henne.

Alexandra vände sig mot killen som hade yttrat sig och flinade.
- Vem vet, det här är kanske ett sätt att döda oss allihopa, sa hon lungt och betraktade kapten.

-------------

Börja med kaptenen du

*Iaktar dom*

"Haha, dör man så dör man. Då finns man väl inge mer och kan inte ångra sig eller tycka synd om sig sjäv. Dessutom vet ni väl att ni kommer att dö någon gång i ett uppdrag. Jag menar, de flesta av oss har säkert levt mer än halva livet redan" Svarade Alessio och flinade retsamt mot tjejerna som hade svarat honom, de var verkligen tvungen att lugna ner sig, tänkte han och flinade igen. Idioter.

*Hör någon säga mitt namn och vänder mig om* "Ja?"

" Du kanske vill dö såhär, inlåst i ett tempel, och har utfört uppdrag hela ditt liv, som ingen normal människa någonsin kommer höra talas om! Men det, det vill jag inte." Snäste Blake tillbaka. Hon andades in. Och hon andades ut. Sedan bet hon sig i läppen, och spände blicken istället på kaptenen. Om det där puckot inte ville få ut något av sitt liv var det inte hennes problem.

- Ja, jag föredrar bara att inte dö just nu, men sen nån gång gör jag det säkert, sa Alexandra lungt och lutade sig tillbaka på stolen.

UR KAPTENENS PERSPEKTIV:
-Ungdomar, ungdomar. Lugna ner er. Nu måste ni lyssna väldigt noga. Oskyldiga människor där ute dör. Ondskan har aldrig varit större. Ert uppdrag är att befria världen från det hemska öde den kommer att möta om ni inte lyckas. Jag vet inte var Härskaren bor, jag vet inte hur han ser ut, jag vet inte vad han heter. Den enda information jag har är att han på något sätt hjärntvättar folket. Ni ska samarbeta och ni ska ge er av från templet imorgon kväll. Idag ska ni lära känna varandra, imorgon ska ni packa. Adjö."
Sedan ställde han sig upp och gick ut genom porten.

Ingen verkade ha någon sorts respekt här. Jag hoppas verkligen att jag inte får gör något uppdrag med de där. Jag kom genast på att minst en av de här kunde läsa tankar och började tänka på olika meningslösa saker som skulle förvirra tankeläsning. Vi hade fått gå igenom flera olika träningar på just det.

*Tittar när Kaptenen går och tittar sedan på dom andra och bara väntar på att någon ska klaga på min kropp*