Den onämnda magiska trekampen (SV)

Hej Katta!
Vet du att jag lyckats halka efter med läsningen? (Är på sidan 65 för tillfället) och anledningen är att jag inte haft tid för en riktigt låååång stund där jag bara sitter och läser ff's. Jag älskar att ha det alldeles tyst och bara njuta.
Men jup. Det är därför som jag inte kommenterat på typ hundra år. Och du är ju skyldig en förklaring, right? Det här är otroligt awesome och jag skulle aldrig kunna drömma om att inte fortsätta läsa. Hör. Du. Det?
Jaja, i alla fall så tänkte jag ta och läsa ikapp nu. (Ser verkligen fram emot det) Det är ju hur många epic chapters som helst! Aaaah
Det är ju påsklov och allt!
Stor kram! ♥

1. Vad vill ni läsa mer om? Gabryella och Remus vänskap? Krum syskonensrelationer? perspektiv? Ja, kom med förslag ; Jag skulle vilja läsa mer om Gabys och Pashas relation, även Ritanés, men sen också om Gabryella-Remus vänskapen

2. Favorit karaktär(er)? PASHA!, Gaby, Sirius och Remus.

3. Någon ni vill veta mer bakgrundsfakta om? hmm, kanske hela historien hur Pasha blev så bitter xD♥

4. Någon kommer skadas väldigt allvarligt vid den sista uppgiften (ingen av förkämparna), vem tror ni?
Det skulle kunna vara någon av Krumsyskonen, men det känns för uppenbart på något sätt så tänker gissa på Abigail för du verkar ju tycka om att förstöra för oss Pashgail shippare :^

5. Om ni fick makten, vem skulle ni mörda? Kai

herregud, mina Sibryellafangirlingmoments!
älskade verkligen biten där Sirius sa att han bara skulle komma på Gabys begravning ifall Pasha bjöd på vin, det visar hur deras förhållande är så grymt mycket.

Sen biten där Pasha gav Gavryella glasögonen var grymt gullig och jag kunde knappt andas åt hur mycket jag skrattade åt

"
- Herregud, säger Pasha och ser ut att kämpa för att inte börja skratta.
- Åh, håll käften, svarar jag med ett skratt.
- Jag ska ha ett foto på det där som jag kan titta på om jag någonsin känner mig på dåligt humör, skrattar han.
- Du ska veta att du är betydligt mycket snyggare när jag ser dig utan glasögon, svarar jag.
- Det kan jag tänka mig svarar han."

Måste jag förklara varför jag älskar Pasha? xD♥♥♥

GUD VAD SPÄNNANDE SLUT, SLUTS CLIFFHANGA OSS! D: ♥

1. Skulle vilja läsa mer om lily & james och hur deras kärlek utvecklas
James perspektiv, eller Ritanés!
2. Favorit karaktärer: Gaby, Sirius, James, Pasha & Remus
3. Samma som Sourire
4. Oj jag vet inte, hoppas det inte blir nån av marodörerna, eller ja Peter gör ju inget
5. Kai, helt klart :|


Åh så himla bra kapitel! Helt sjuuukt! ♡


- åh, läste nyss om ff'en i väntan på ett nytt kapitel.
Man hittar massa detaljer och saker man inte tänkt på eller inte fattat och som nu faller på plats. Helt grymt!
Snälla skriv mer, helst i James eller Remus perspektiv !
I'll be waiting ☆ -

Amaanda: Tack gullis, helt ärligt började jag fundera på om jag tröttat ut dig eller något (brist på självförtroende ja...) men skönt att veta att du fortfarande läser och gillar det! KRAM!♥

Sourire: Jag tror att någon kommer uppskatta detta kapitel rätt jävla mycket ♥
Tack så mycket för allt beröm och för att du svarade på frågorna :3 ♥

mwlin: Tack så mycket för dina svar och allt beröm, det värmer så extremt mycket!♥
Som det ser ut nu så kommer det komma James, Remus, Ritané och Gabryella kapitel framöver så förhoppningsvis kan jag fylla några av dina önskemål ;3
----------------------------------------------------------------
Hej, jag hoppas att det inte börjat växa mossa på er och att ni inte planerat att skjuta mig efter att ha varit tvugna att vänta ett bra tag på detta kapitel, men det har hänt så mycket i mitt liv på bara några veckor så har haft rätt fullt upp.

btw, lagt märke till något? t.ex. att titeln är ändrad så att den är grammatiskt korrekt

ehm, vet inte vad jag ska skriva mer...
9 kapitel kvar av den onämnda magiska trekampen! kan ni fatta det? snart är det slut! snart är (förhoppningsvis) alla luckor fyllda och vi kan alla sluta fundera på varför Pasha är bitter, varför alla i familjen Krum är så bittra, vad den sista uppgiften går ut på, vem som dör, vem som skadas och om Kai blir mördad eller inte xD

Aja, nu när ni tagit er hit genom min tråkiga text av flummighet så kan ni ju ta och läsa nästa kapitel : Kapitel 91 Pashas historia!

Glöm inte skriva er åsikt eller andra tankar!
KRAM!

Kapitel 91 Pashas historia (Pashas perspektiv)

Jag gick i täten in mot vårt hem. Jag hörde hur Gabryella förklarade för Mr. Och Mrs. Potter mer detaljrikt vad som hänt, men knappt hon visste vad som hände.

- I den här takten så lär vi nog bli träffade av blixten innan Kai kommer, säger jag högt när jag ser upp mot himlen som är täckt av mörka moln sedan ökar takten.
- Du ser mycket väl att de är gamla och inte kan gå lika snabbt som du, muttrar Gabryella.
- Jadå, men om du vill bli grillad av nästa blixt tillsammans med dem: kör på det, svarar jag ironiskt.

Gabryella fnyser något till svar, men jag hade varken ork eller tillräckligt med intresse över vad hon sagt.

När vi kom in i huset så gick vi raka vägen till finrummet där resten av familjen satt, inklusive Abigail.

Vi hade haft en lång diskussion innan vi beslutat oss för att lägga händelsen bakom oss, men detta kunde vara anledningen till Kais plötsliga utbrott efter att skada familjen mer.

- Gabryella! Mår du bra? Utbrister Ritané när vi kommer in i rummet.
- Ja, jag mår bra, svarar Gabryella.
- Välkomna till vårt hem, säger min far och reser sig upp för att hälsa på de nyanlända.
- Mår du bra? Frågar Abigail oroligt när all fokus lagts på min syster och hennes gäster.
- Ja, svarar jag kort och buttert.
- Bra, svarar hon och ler smått.

En kraftig storm började utomhus och fönsterna skakade för varje gång åskan mullrade.

- Låt oss äta middag tillsammans och fira att vi äntligen får nöjet att träffa en del av Sirius familj, säger Galina och slår ihop händerna innan hon börjar gå mot matsalen med alla i hälarna.

Matsalen var färdig dukad och alla slog sig ner. Gabryella såg fundersamt mot mig och jag låtsades av att inte märka av hennes misstänksamma blickar mot både mig och Abigail.

- Då är det väl bara sätta i gång med planeringen, eller hur Gaby och Sirius? Säger Galina och de ser båda oförstående på henne.
- Med vad exakt? Frågar Sirius oförstående.
- Planeringen av ert bröllop! Utbrister Galina och Gabryella suckar.
- Hur vill ni ha det? Frågar Ritané nyfiket.
- Det är upp till dig, Gaby, svarar Sirius smått besvärad.
- Något litet, svarar Gabryella och ler plågat.
- Nonsens! Ett bröllop med släkten Krum inblandat kan inte vara smått, svarar Far med ett skratt.
- Då får vi väl utesluta släkten, svarar Gabryella tyst.

Fars svar är nästintill ohörbart när nästa åskdunder mullrar och kristallkronorna och möblerna skakar som gelé.

- Om ni ursäktar så har jag arbete att slutföra, säger jag och reser mig upp.
- Självklart, svarar far och nickar mot dörren.

Jag går raka vägen till mitt sovrum för att jag helt enkelt inte orkade med min familj eller några gäster för tillfället.
Trots detta kunde jag höra lätta fotsteg bakom mig och jag visste genast vem det var.

- Varför så tyst, Abi? Frågar jag och hör hur Abigail fnyser till bakom mig.
- Har man inget vettigt att säga kan man lika gärna vara tyst, svarar hon.
- Du är den näst intelligentaste sextonåring jag vet, du har alltid något vettigt att säga, svarar jag.
- Fick jag precis en komplimang av Pasha Krum? Någon kontakta The Daily Prophet! Svarar hon ironiskt.
- Jag kan vara snäll ibland, svarar jag med ett skratt.
- Vem är den intelligentaste då? Frågar hon nyfiket.
- Enkelt: jag, svarar jag och hör hennes klingande skratt bakom mig.
- Ditt ego är alldeles för stort för ditt eget bästa, skrattar hon.
- Vissa har det, vissa inte, svarar jag och när vi nått till min sovrums dörr håller jag upp dörren åt henne.
- Gentleman, svarar hon och jag himlar med ögonen.
- In med dig bara, skrattar jag.

När vi båda kommit in i rummet tar hon tag i min skjorta och jag låter henne enkelt knuffa ner mig i min säng, men drar med henne i fallet.

- Det är orättvist, du kan inte ens låta mig få vinna! Skrattar hon in i min axel.
- Aldrig, jag har ett rykte att upperätts hålla, viskar jag och kysser henne lätt på kinden.
- Självklart: Pasha Krum, den själlöse brodern som hatar allt och alla, skrattar hon.
- Så du har pratat med mina systrar! Svarar jag ironiskt och hon skrattar.
- De älskar dig, Pasha, svarar hon och börjar knäppa upp min skjorta.
- Jag har svårt att tro att någon kan älska mig, min käraste, svarar jag.
- Jag älskar dig, svarar hon enkelt.
- Du är bara en liten sextonårig flicka, svarar jag med ett skratt.
- Snart sjutton, din gamling, skrattar hon.
- Under trettio, men har snart mer gråa hårstrån än min gamle far, svarar jag.
- Och mer ärr än ett plågat djur, säger hon och stryker försiktigt sitt pekfinger över några av de dussintals ärr jag hade på min bröstkorg ner för armar och rygg.
- Mitt arbete är inte det säkraste som finns, svarar jag och lyfter hennes pekfinger.
- Vem har gjort alla dessa ärr? Frågar hon.
- Lättare att säga vem som inte gjort, men de flesta är mina egna verk från förvandlingar, svarar jag och hon ser in i mina ögon.
- Ett botemedel kommer att hittas någon vacker dag, säger hon.
- Det är en vacker tanke, men jag tror inte någon planerar att lägga sin tid och ork på de tre kvarlevande gnizzlarna, svarar jag och ler åt denna bittra tanke. Jag, Ritané och Gabryella var troligtvis de sista gnizzlarna.
- Dessutom lär vi alla ha dött ut inom ett par år om jakten fortsätter, tillägger jag.
- Jag förstår inte varför man ska envisas om att jaga gnizzlare om det bara finns tre kvar, säger Abigail.
- Tre kvar som kan föröka sig och sprida vidare genen. Förr eller senare måste vi alla dö, svarar jag.
- Varken Georgiev eller Soline var gnizzlare, men ni blev, svarar hon.
- Vi blev inte alla gnizzlare, suckar jag.
- Vitaly är ynk. Han kan inte vara något magiskt, svarar Abigail.
- Nej, i stället blev han mörkrets herres lille springpojke inom mugglarvärlden, svarar jag.
- Träffar du honom ofta? Frågar hon nyfiket.
- Nej, jag tror det är för att han undviker mig, svarar jag och reser mig upp.
- Vad har du för arbete att göra? Frågar hon.
- Undersöka Gabryellas brev. Vi vill inte att hennes fingrar ska smälta bort, svarar jag.
- Nej, det vill vi inte, svarar hon och reser sig upp och går mot mitt skrivbord.

Hon lyfter försiktigt upp en av högarna och jag inser snabbt att det ligger ett brev högst upp som hon inte får se.

- Kolla inte på breven, säger jag med en alldeles för kall ton.
- Varför? Frågar hon med ett leende som slocknar snabbt när hon sänker blicken.

Kära Pasha

Jag uppskattade verkligen vårt senaste möte och kan knappt bärga mig inför nästa.

Din Gloria

- Vem är Gloria? Frågar Abigail med en arg ton, men sårad blick.
- En vän, svarar jag.
- Vad gick ert möte ut på? Frågar hon irriterat.
- Spelar det verkligen någon roll? Frågar jag och känner hur nu irritation stiger inom mig.
- För mig gör det, svarar hon argt.
- Du skulle inte förstå, svarar jag hårt.
- Försök förklara så jag förstår då, svarar hon argt.
- Nej, svarar jag kallt.
- Ursäkta? Frågar hon förolämpat.
- Abigail du borde nog gå, svarar jag.
- Så du kan svara till din Gloria i fred eller? Fräser hon argt.
- Jag förstår inte varför du är arg! Du vet inte ens vad mötet gick ut på och du anklagar mig för vad? Otrohet? Säger jag irriterat.
- Eftersom du vägrar förklara dig så är det, det mest rimliga alternativet just nu, svarar hon argt.
- Ja, för allt måste vara rimligt hela tiden, svarar jag argt.
- Ja, eller ha en förklaring! Utbrister hon ilsket.
- Allt har inte en förklaring. Lär dig det, då kommer inte ditt liv bli en sådan besvikelse! Svarar jag argt.
- Vad ska det betyda? Frågar hon irriterat.
- Att chansen att alla drömmar och ambitioner vi har kommer troligtvis krossas. Låt oss ta dig som ett exempel: du drömmer om att gå ut skolan, få en karriär, gifta dig och få barn, leva ett lyckligt liv, men vad exakt är ett lyckligt liv? Innan du vet ordet av det kommer allt du håller kärt försvinna och allt du blir kvar är känslan av tomhet, svarar jag.
- Pasha, snälla berätta hur blev du så jävla bitter? Vad var det exakt som hände som fick dig att börja skada din syster som betydde allt för dig? Vad var det som fick dig att hata och stänga ute folk ur ditt liv? Vad var det som gjorde dig så omänsklig och grym? Frågar hon argt.
- - Vad som fick mig bli bitter? Tänk dig att först växa upp med två kärleksfulla föräldrar och en bror. Din bror är din absoluta bästa vän och det finns inget som känns bättre än att vara med honom. Efter ett tag får du en syster, en till och en till, men då förändras saker och ting med åren. Du och dina systrar visar tydliga tecken på att vara magiska, men din bror, din allra bästa vän visar inget som helst så en dag får du höra beskedet att han inte längre ska bo med dig, utan med en farbror och att chansen du får träffa honom igen är så gott som omöjlig. Åren går och dina föräldrar är mindre kärleksfulla. Sen dör din mor och din syster, som blivit det du älskar mest av allt och som hjälper dig genom sorgen efter förlusten av din bror, är traumatiserad och aldrig detsamma. Din far blir plötsligt kallare och lägger allt ansvar om dina systrar på dig. Du är fjorton år. Allt du gör är fel enligt din far, dina systrar, dina vänner, din släkt och alla runt omkring, men du vet inte vad som är fel. Du är sexton år och din närmaste vän blir mördad, men du hinner inte sörja för du måste passa efter din syster som gör allt för att ta död på sig själv med jämna mellanrum. Du kan inte visa dina känslor, du måste tänka på din familjs bästa, du får säga upp dina drömma för att du nu ska vakta din systers liv på heltid, du offrar hela ditt liv för din familjs skull och vad din far tror på. Tänk att säga upp ditt gamla liv och på mindre än två år ansvara för andra och vara tvungen att leva med detta i resten av ditt liv. Fast du offrat allt och skulle kunna döda för din familj eller dö för dem så får du ingen som helst uppskattning och alla dina framgångar talas det aldrig om, bara dina misstag. Om du kan tänka dig in i denna situation så kanske det finns en liten chans att du förstår varför jag är det ni kallar för bitter, svarar jag argt.
- Pasha, viskar Abigail tårögt.
- Jag valde aldrig att bli Gabryellas livvakt och trots att jag inte alltid visar henne den kärlek hon förtjänar så skulle jag döda vem som helst för hennes skull. Det är något hon aldrig kommer förstå. Jag valde aldrig att bli dödsätare, far valde det, men även fast han gjort mitt liv till ett levande helvete, så dödar jag honom inte. Jag hatar Galina och Hristo, för båda två påminner mig varje dag om förlusten över min bror och min mor och hur min far hellre älskar Hristo, din styvson hellre än sin biologiske son, svarar jag och känner hur ilskan snart tar över.
- Att påstå att någon någonsin har brytt sig om mitt liv, mina drömmar, om hur jag känner mig eller mina behov är den största lögn jag hört. Allt alla vill ha i världen är underhållning och av någon underlig anledning finner folk människors lidande underhållande, säger jag och vänder mig frustrerat om och spränger ett av familjeporträtten inne i sovrummet.
- Pasha, lugna dig, viskar Abigail och tar tag i min arm.
- Du bad om min historia, där har du den, svarar jag enkelt.

Åh helt otroligt va bra du skriver! Du får allt så levande.
Tycker verkligen synd om Pasha

Men neej bara 9 kapitel kvar?!:o v
Vad ska vi göra när det är slut då? Sitta i ett hörn och hoppas på en uppföljare? Ja tack!

Grymt bra iallafall! Du har verkligen talang! Keep it going girl!

PASHA 8'C
my darling, vill bara gråta och krama om dig på samma gång...
Är helt STUM, kanske ett till kapitel kan bota det hehe? (fast omg bara 9 kapitel kvar jg vill inte men vill ändå, jag kommer DÖ)
love // fredrika

mwlin: Tack så jätte mycket!
om det är till någon tröst så kommer det även en epilog cx

Freddelito: Tack så mycket
förhoppningsvis så försvinner din lilla stumhet nu när ett nytt kapitel kommer ?

---------------------------------------------------------------------------
Hej!
förlåt för seg uppdatering, men vet inte vad det tagit åt mig på senaste tiden... allt jag gjort är typ gråta i ett hörn av oklar anledning o_O
men nu är det bättre och ska försöka bättra uppdateringen så mycket som möjligt :3

Hoppas ni gillar detta kapitel och nu innan ni läser kapitlet vill jag att ni ska säga titlen på kapitel fem gånger så snabbt ni kan och sedan skriva vad ert resultat blev cx

Glöm inte skriva era åsikter och tankar runt fanfictionen och om ni har några frågor kan ni alltid fråga: det finns inga dumma frågor; bara dumma svar som en vis person en gång sa.

Kapitel 92 En familj som blev en familj igen, men ingen riktig familj, men en familj, men aldrig hel utan bara full av nonsens(James perspektiv)

När allt lugnat sig gav sig mina föräldrar iväg tillbaks hem igen och vi stannade kvar. Hela deras visit hade till största del inneburit ett evigt samtal om Gabryellas och Sirius framtids-bröllop och Galina tyckte det var viktigt att blanda de brittiska och bulgariska stilarna.

- Tänk om jag vill ha asiatiskt tema då? säger Gabryella irriterat medan Galina pladdrat på.
- Nonsens, du är ju inte asiat, skrattar Galina och fortsätter diskutera tillsammans med Ritané som själv var mitt uppe i sina egna planeringar.
- Franskt då? jag är halvfransyska, säger Gabryella med ett brett leende.
- Gabryella, Lily vill ni inte se min klänning? avbyter Ritané innan Galina hinner svara och ser allvarligt på sin syster.
- Visst, muttrar Gabryella och reser sig motvilligt upp tillsammans med Lily.

Kvar inne i rummet är jag, Sirius, Remus och Galina, men jag står inte ut med allt tjat om kärlek och annat trams när den jag älskade inte ens kunde ge det en enda tanke.

Medan Galina fortsätter pladdra på ser jag på Remus med min dags-att-sticka-blick och han ger mig en nästintill osynlig nick till svar.

- James, hade inte vi den där uppsatsen till astronomin att göra? Säger Remus och ler mot Sirius som ser chockat på oss.
- Juste, så Galina, Sirius, om ni ursäktar så måste vi gå, svarar jag och håller mig för skratt när Galina ler mot oss och gör en gest att det var okej att gå, medan Sirius mimar förrädare till oss när vi lämnar rummet med stora leenden.


Vi fortsatte genom korridoren och kunde inte sluta skratta åt Sirius min förrens Abigail kommer gående mot oss.

- Gå inte dit, säger hon allvarligt och pekar mot slutet av korridoren.
- Varför? Frågar Remus.
- Georgiev och Pasha grälar, svarar hon och det räcker för att vi ska vända oss om och gå med henne till ett rum vi inte varit i förut.

Väggarna var klarblåa och täckta med gamla familjebilder. Möblerna var mörka och dammiga förutom ett stort, runt och mörkt bord med sju stolar runt om. Rummet användes inte särskilt ofta.

- Detta har varit alla Krum-syskonens barnkammare, förklarar Abigail och drar ett tjockt sträck på en dammig byrå.
- Och nu? Frågar jag av ren nyfikenhet.
- Minnesrum till Soline, svarar Abigail enkelt.
- Jag svär vid allt heligt att när den dagen kommer då min far dör kommer jag elda ner allt som påminner om honom, säger Pasha argt och låtsas inte vid mig och Remus.
- Vad var det nu om? Frågar Abigail och jag kan tydligt se att det är något mellan dem två och jag började fundera på om Gabryella visste om detta.
- Han är en idiot, det är det, svarar Pasha och sätter sig ner vid bordet och drar fram en säck och plockar fram ett litet paket och börjar öppna det.
- Gabryellas? Frågar Abigail när Pasha drar fram en guldig kedja.
- Ja, en daglig syssla: genomsök din systers gåvor. Vi vill ju inte att min kära syster ska sprängas i småbitar, svarar Pasha lagom uttråkat.
- Har det hänt att någon skickat något sprängämne förut? Frågar Remus.
- Ja, och den livvakten är väl kremerad, svarar Pasha med ett snett leende.
- Pasha Krum, du är en hemsk person! Skrattar Abigail.
- Någon måste ju vara det, annars kan vi inte avgöra vem som är genomgod, svarar Pasha.
- Är du någon slags auror? Frågar jag och Pasha börjar fundera.
- Det skulle man väl kunna säga, men enda problemet är att Durmstrang inte utbildar aurorer. Men för att göra detta arbete behöver man knappast vara auror, bara vara kompetent nog att öppna ett paket, svarar han tillslut.
- Försöker du på någon omvänd psykologi som ska få oss att hjälpa dig? Frågar Abigail.
- Jag skulle knappast ta viktig tid från er, säger Pasha och vi sätter oss ner och gör precis som han.

Efter någon timmes paketöppnande och samtal som började kännas mer och mer naturliga med Pasha kom Gabryella, Sirius, Lily och Ritané in i rummet.
- Intrång i någons privatliv på högnivå? Skrattar Gabryella när hon ser vad vi gör.
- Gaby, vi offrar våra liv för att öppna dina paket, säger Remus ironiskt.
- Precis, det minsta du är skyldig oss är att du ansvarar för våra begravningar, säger jag.
- Jag ska lägga det på minnet, skrattar Gabryella.
- Förvänta er inte att hon minns det, säger Ritané sarkastiskt.
- Gabryella minns bara när det är nog negativt riktat mot henne, säger Pasha och Gabryella himlar med ögonen åt sina syskon.
- Ni är bara bittra för att jag tjänar mer pengar än vad ni någonsin kommer göra, svarar Gabryella ironiskt.
- Exakt, det är därför vi ska mörda dig, svarar Pasha övertygande.
- Ja, under den sista uppgiften av trekampen, konstaterar Ritané och ler stort mot sin syster.
- Det är sådant här de bråkar om i Krum familjen. Det eller vem som mördade vem, fast det tror jag inte dessa gjort ännu, säger Abigail
- Gjort, svarar alla syskonen i mun och alla börjar skratta.

När vi lämnade rummet för att äta kände jag hur Gabryella la handen på min axel och drog mig bakåt så min takt ökade.

- James Potter, säger hon.
- Gabryella Krum, svarar jag.
- Vi är goda vänner, inte sant? Frågar hon och slår armkrok med mig.
- Sant, svarar jag.
- Men inte bara det. Du är min fästmans bäste vän, vilket innebär att när du är glad är han glad, och när han är glad är jag glad, säger hon och tar en kort paus.
- Okej, svarar jag eftertänksamt.
- Men du är inte helt lycklig ännu. Det finns något eller borde man säga någon du vill ha, säger hon och ser menande mot Lily som går tillsammans med Abigail en bra bit från oss.
- Ja, suckar jag.
- Jag ska hjälpa dig få henne, svarar Gabryella belåtet.
- Hur hade du tänk göra det? Frågar jag.
- Enkelt, använda kärleken mot henne. Tro inte att allt tjat om bröllop och framtidar är av slump, skrattar Gabryella och släpper min arm när vi går in i matsalen.

Super bra. Jag älskar att du förklarar så mycket så att man får en bild av hur omgivningen ser ut

Åh jag började nästan gråta när jag såg att du skrivit ett nytt kapitel!
Helt awesome!

Åh vill ha mer Jily ♥
Du skriver jättebra, nästa Rowling!!

Okej SLUTET VAR BARA SÅ BRA! BRA GABY HJÄLP KJAMES ATT FÅ LILY SÅ ATT ALLTID BLIR UNDERBARTAWSOME!

Sorry för kortkkomentar men måste gå till skolan nu! Men det hhär var så underbart att jag hhellre skulle vara hemma,och läsa det om och om igen