Den onämnda magiska trekampen (SV)

Bravo du skriver som värsta författaren.

jag var fabulös och lika så Mary och Tess
men GAAH vad bra! fantastiskt!
älskar hur du övergick från sorgligt till gladare!
Pashas tal ♥

och Jily dialogen i slutet:
- Flytta på dig Potter, du täcker utsikten!
- Jag är utsikten

detta är så typiskt James att säga och jag typ brast ut i dö garv xD
sen är alla så söta när de säger till Remus att han kommer hitta någon♥

Buon compleanno!♥

Alltså hur bra som helst! förstår du hur bra du är?!
helt grymt talangfull!!
detta kapitel var vackert, fint, sorgligt, roligt, gulligt och helt enkelt fantastiskt!

När Pasha höll sitt tal satt jag och grät som en liten bebis. Det var så sant det han sagt och allt var bara så himla fint. Sen var det as kul att Kristina och Katarzyna kom in i kapitlet! diggar verkligen släkten Krum Nu vet vi också vem Platina är! GAAAAAAH ALLT VAR SÅ BRA!!!

Sen när vi "fabulösa" kom älskar hur du fick till våra karaktärer och du fick till Tess exakt som jag ville vilket är rätt sjuk! HUR GÖR DU KVINNA?!!!?
och Lille Sirius var så förvirrad= Gulligt.

och JILY JILY JILY JILY!!
"Jag är utsikten" KLOCKREN! XDXDXD

DU ÄR HELT ENKELT BÄST! SLUTA ALDRIG SKRIVA!!!!!!!
hoppas du haft en as bra dag och kan knappt vänta på nästa kapitel! men kom ihåg att inte stressa fram det! ♥

lily, luna: tack så mycket gullis! ♥
har så grymt många idéer inför kommande kapitel och det kommer bli rätt mycket Sibryella och Jily när Gabryella kommer tillbaks ;3♥

Lele: tack så mycket underbara!:3

Sourire: Tack så mycket sötis! ♥
ni är alla fabulösa ;3

såg en bild som gav inspiration till den lilla dialogen mellan James och Lily ;3

Missa T Evans:Tack så jätte mycket, men du är ju för snäll, underbara du!:3♥

jag vill ha med så mycket av Krum släkten jag kan och i nästa del så kommer det vara en hel del

ska försöka att inte sluta skriva ;3

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

hej, allesammans!
egentligen brukar jag ju svara på alla kommentarer när jag lägger ut ett nytt kapitel, men inte idag.

därför att mina föräldrar har gett mig dator-förbud för att *är seriös nu* för att jag inte gick till skolan för att jag hat migrän. URSÄKTA MEN JAG KAN INTE RÅ FÖR ATT JAG HAR KRONISK HUVUDVÄRK OCH VERKLIGEN INTE ORKADE GÅ TILL SKOLAN FÖR JAG KAN KNAPPT HÅLLA ÖGONEN ÖPPNA?!?!;!3kr/'sofjsnsöxkdödbdkwlfk -.-

jag vet inte hur länge jag har det, men detta betyder att nästa del förmodligen kommer dröja ett tag till ...

aja, ville bara förklara mig och det kanske finns en liten chans jag uppdaterar via mobilen, men mer än halva kapitlet ligger på min dator så troligtvis inte förlåt...

ha det bra tills vi hörs igen! KRAM! ♥

Hoppas det går bra med datorförbudet och hoppas det inte bliralltför långt eftersom att DET FINNS FOLK SOM DÖR INOMBORDS UTAN DINA KKAPITEL!

Nä skoja, men du får väll skriva när du hinner hoppas det blev bättre med huvudvärken

Och du vet att vi älskar din fanfic och det där med Jily ock Sibryellan låter ju underbart!

- teknist sätt, så är det en surfplatta.

Hehe, har fått min pappa att bryta datorförbudet! xD
+ Har inte ens en riktig dator hos pappa...

Men har lyckats få klart kapitlet för jag skrev om det

Men nu är det så att mitt under allt så fick datorn spel och därför är det rätt weird när man tittar på dialogerna så försök att bortse från det och stavfelen för min dator har ingen autokorrekt (ja, jag behöver det när jag skriver för jag skriver snabbt utan att tänka mig för) och tangent bordet lever sitt egna liv...


sen tänkte jag utmana er lite xD
Pashas och Abigails sista dialog är inspirerad av en P!nk låt och den som listar ut vilken låt får en....(funderar...) FÅR BESTÄMMA I VILKET PERSPEKTIV NÄSTA KAPITEL BLIR SKRIVET I xD

AJA, hoppas ni gillar det och glöm inte slänga in er åsikt!
Kram! ♥

Kapitel 85 del 3 (Abigails perspektiv)

Del 3: Avundsjuka. (Abigails perspektiv)

Resan till Bulgarien var trots allt som hänt ganska munter. Krum-kusinerna visste hur man fick till en bra stämning oavsett vad.

- Jag kan inte förstå att du förlät honom, Gaby! Säger Mira chockat när vi kommit in på samtalet om Sirius bedrägeri.
- Det gör ingen av oss, säger Ritané och Gabryella blänger ilsket på henne.
- Jag förstår fullständigt! Ni såg ju hur han såg ut! säger Katarzyna och Kristina himlar med ögonen.
- Han är faktiskt väldigt trevlig också! Säger hon.
- Trevligt att gå och bedra sin flickvän, säger deras äldre bror Nikolaj.
- Jag tycker också han var trevlig så jag tycker Gaby gjorde rätt! Säger Maria och samtalet på går i en evighet eftersom alla Krums har stora åsikter.

- Abigail, du har gått på Hogwarts lika länge som han. Gjorde Gaby rätt? Frågar Yadko tillslut.

- Ja, om Gabryella anser att han förtjänar en till chans, säger jag och återgår till att diskutera detta en stund till.

- Pasha, vart ska du? Frågar Ritané allvarligt när Pasha rest sig upp.

- Arbete, svarar han irriterat och går iväg.

- Tar du en enda klunk av vin så lär du ångra det! Skriker Ritané efter honom.

- Låt honom dricka, muttrar Gabryella irriterat.

- Han kan dricka hur mycket han vill efter att begravningen och allt varit, säger Hristo och Gabryella reser sig irriterat upp.

- Jag ska förbereda mig, säger hon och jag reser mig upp utan att någon undrar eftersom de förväntar sig jag ska hänga med Gabryella.

Men det var inte min avsikt. Detta var ett av de få guldlägen jag kunde träffa Pasha utan att folk skulle misstänka något.

När jag kom fram till hans rum knackade jag och han öppnade en aning irriterat, men såg mindre irriterad när han upptäckte det jag var. Jag gick in och satte mig i en av fåtöljerna i rummet.

- Vad gör du? Frågar jag när han går fram till brasan och slänger ner papper.

Han svarar inte utan fortsätter med att kasta ner papper i brasan och muttra något. Jag suckar. Det kunde vara svårt att få kontakt med Pasha när han var känslofylld.

- Vill du jag ska gå? Frågar jag och han svarar fortfarande inte och jag reser mig irriterat upp.
- Sitt ner, Abigail, säger han med ryggen mot mig och jag sätter mig irriterat ner.
- Han talar, muttrar jag och han kastar in de sista papprena i brasan.
- Vad kastade du in i brasan? Frågar jag när han kommer fram till mig.
- Onödigt papper, svarar han och jag förstod vad han syftade på. Brev från dödsätare eller mörkrets herre.
- Du måste sluta prata engelska, säger jag och han ser både frågande och roat på mig.
- Får man fråga varför? Frågar han.
- Din brytning håller på att försvinna så ni måste sluta prata engelska för jag gillar den, säger jag och Pasha ler roat mot mig.
- När vi åker tillbaks till Durmstrang så blir den nog värre igen, svarar han och jag ler, men blir genast på sämre humör med tanken på att de kommer åka tillbaks.
- När åker ni? frågar jag.
- Troligtvis några dagar efter den sista uppgiften, svarar han.
- Den är snart, konstaterar jag dystert.
- Ja, svarar han kort.
- Jag kommer sakna dig, säger jag och han reser sig upp och kommer mot mig.
- Jag försvinner inte, säger han och jag nickar.
- Vad tänker du göra sen när terminen tar slut? Frågar jag nyfiket.
- Vi får se, svarar han och jag ler.

Efter några timmar efter att vi pratat om allt och inget så var vi framme. Krum Gards portar var öppna och jag kunde se mina föräldrar stå bredvid Mr. Och Mrs. Krum.

- Abi, Addy, säger min far när jag och Adrienne går fram till dem.
- Vi har saknat er, säger Adrienne när hon kramar om honom.
- Vi har saknat er mer, min älskade, svarar min mor och kramar hårt om mig.
- Det har vi märkt med alla era ugglor, säger jag och hon skrattar.
- Vi förstår att det måste vara jobbigt för dig just nu, Abi. Vi vet hur nära du står Gabryella och resten av Krumsyskonen, säger min far och jag nickar.
- Det har varit jobbigt för oss alla, säger jag och han kramar om mig.
- Vi måste hälsa, säger min mor och går fram till Gabryella.

- Mrs. Bailey, säger Gabryella med ett leende och kramar om min mor.

- Gabryella, du blir likare din mor mer för varje gång jag ser dig! Säger min mor och kramar om henne hårt.

- Jag är ju trots allt hennes dotter, svarar Gabryella och min mor skrattar.

- Ja, både utseende och personlighet. Dessutom, heter Margeaux eller Maggie, inte Mrs. Bailey, skrattar min mor och går vidare för att hälsa på Ritané och Hristo, medan far stod och pratade med Pasha och Mr. Krum.

- Gabryella och Abigail! Säger Galina och kommer snabbt mot oss och ger Gabryella en hård kram.

- Galina, säger Gabryella och kramar motvilligt tillbaka.

- Min lilla flicka, viskar Galina och släpper Gabryella och ger mig en hård kram.

- Hej Galina, säger jag och kramar tillbaks.

- Lika vacker som vanligt, Abigail, säger Galina och torkar bort några tårar innan hon går vidare.

- Din mor kommer inte komma tillbaks, Gaby. Du måste sluta vara så orättvis mot Galina, säger jag när jag ser Gabryellas hatiska min mot sin styvmor.

- Nej, men jag vill inte ha en ny heller, svarar hon.

- Hon vill inte vara som en ny. Hon vill bara att ni ska vara en familj, säger jag och lämnar Gabryella med en eftertänksam blick och följer efter de andra in till matsalen.

Det enorma middagsbordet omringades och jag satte mig bredvid Ritané så att jag kunde se på Pasha utan att det såg misstänksamt ut. Vårt förhållande var tvunget vara hemligt eftersom det inte var meningen att det skulle vara vi av många skäl.

- Vad vill fröken ha? Frågar en liten alf.
- Ursäkta? Frågar jag förvirrat.
- Vill fröken a något att mätta eller törsta sig med? Frågar alfen.
- Nej, tack, svarar jag vänligt och alfen går vidare.
- Vill fröken ha något? Frågar samma alf när Gabryella kommer in i rummet.
- En flaska eldvatten, svarar Gabryella och sätter sig bredvid mig.
- Husmor har förbjudit sina barn att dricka, säger alfen försiktigt.
- Jag är inte hennes barn oc du ska lyda mig lika mycket som henne, fräser Gabryella.
- Ge henne en liten flaska, Alf, säger Pasha och alfen skyndar sig iväg.
- Bli inte som din bror, Ella, säger Tijana, en av Gabryellas sysslingar.
- Bli inte som alla andra och gå emot honom. Ingen vinner mot Pasha, svarar Gabryella irriterat och skruvar upp flaskan som alfen kommit tillbaks med.

Hon han knappt ta en klunk innan flaskan drog ur hennes grepp och Mr. Krum ser strängt på henne och Gaby blänger ilsket tillbaks.

- Inget drickande, säger han argt.
- Vad får man göra då? Frågar Gabryella argt.
- Gå in till ditt rum, svarar Mr. Krum ilsket.
- Är jag inte lite för gammal för det? Frågar Gabryella irriterat.
- Inte så länge du bor under mitt tak, svarar han.
- Kanske borde flytta då, säger Gabryella argt innan hon argt lämnar rummet.
- Låter du henne styra och ställa på Hogwarts också? Frågar Mr. Krum Pasha.
- Gabryella har humör, svarar Pasha irriterat.
- Du får ta till hjälp av allt tills du fått henne bete sig med hyfs, säger Mr. Krum och Pasha reser sig upp och går iväg.
- Georgiev, pressa inte dina barn, säger Stefan från andra sidan bordet.
- Hur ska de annars lära sig, bror? Frågar Mr. Krum.

Jag hann inte höra svaret eftersom jag lämnade hastigt rummet samtidigt då Kristina och Katarzyna gjorde. De båda systrarna bråkade om något när de gick in i ett av de många rummen längst korridoren och jag skyndade mig till Pashas sovrum. Jag knackade försiktigt och dörren öppnades.

Pasha stod lutad mot ena väggen och sköt olika formler mot ett stort familjeporträtt. Mr. Krums och Solines ansikten var knappt synliga.

- Varför din mor? Frågar jag och går och ställer mig bredvid honom.
- När hon dog, dog även min far och bestämde sig för att lassa över allt sitt ansvar på andra, svarar Pasha.
- På dig, konstaterar jag.
- Delvis, svarar an och sänker staven och vänder sig mot mig.
- Bara en vecka, säger jag.
- En vecka i Krum Gard känns som en livstid i Azkaban, säger han.
- Sen när har du erfarenet av hur det är i Azkaban? Frågar jag ironiskt.
- Besökt det, svarar han tonlöst.
- När? Frågar jag förvånat.
- Tyrone, Kai och Kias far, sitter där inne, svarar Pasha och drar undan en hårslinga som glidit fram i mitt ansikte.
- Varför? Frågar jag nyfiket och lutar mig mot honom.
- Massmord, svarar Pasha och jag drar med honom till hans säng.
- Du var ivrig, skrattar han och jag örfilar honom lätt.
- Svin, skrattar jag och han kysser mig.
- Vem var det som var ivrig? Frågar jag retsamt och han knuffar ner mig från hans knä.
- Tyst med dig Bailey, säger han och spelar allvarlig.
- Som du befaller Mr. Krum, svarar jag och han tar upp en bok från sitt bord bredvid sängen och slår till mig lätt på huvudet innan han öppnar den och börjar bläddra igenom.

Jag ligger bredvid honom och ser på medan han koncentrerat bläddrar igenom sin bok. Jag följer hans ansiktdrag ner för halsen då jag börjar se en del ärr.

- Pasha? Frågar jag.
- Ja, min kära? Frågar han och jag rodnar.
- Vad är det för ärr du har på halsen? Frågar jag och han lägger ner sin bok.
- Nikolaj jobbar med drakar och det är aldrig vist att ta med en åttaåring till sitt arbete, svarar Pasha.
- Du förtjänar det! Du var så elak när du var liten, skrattar jag.
- Du önskar att en åttaåring nästan bränns till döds, vem är det nu som är elak? Frågar han retsamt.
- Överdriv inte! Hade du varit nästan ihjäl bränd så hade du varit knappast varit lika snygg som du är, säger jag och han himlar med ögonen.
- Vad är det med dig och din familj att vägra ta emot komplimanger? Frågar jag och sätter mig upp.
- För att det inte finns något positivt med min familj, svarar han och kysser mig på kinden innan han reser sig upp.
- Vart ska du? Frågar jag.
- Förvandlingsnatt, svarar han och lämnar rummet.

Dagen efter var smärtsam på alla sätt och vis. Det var begravningen. Begravningen hölls utomhus vid samma plats som Solines och det var ännu inte bestämt vart Aurora skulle begravas. Gabryella skulle få bestämma det.

Begravningen hölls vid en av kullarna nära Krum Gard och blommor i alla dess former och sorter täckte marken och täckte den mörka kistan Aurora låg i. Bänkar stod i flera rader och längst fram satt Gabryella, Pasha, Ritané, Mr. Krum, Mrs. Krum och Hristo. Jag var både förvånad och inte, över faktumet att Gabryella och Pasha satt helt stilla och släppte inte en enda tår under hela begravningen framtill det var dags att säga adjö på "riktigt". Då brast det för Gabryella och hela tiden var Pasha vid hennes sida.

- Du klarar det Gaby, såg jag honom viska till henne när de reste sig och gick fram till kistan.
- Gabryella skulle få säga några ord och jag visste redan innan att så fort hon började tala skulle allt rasa och ingen skulle kunde hålla sig för tårar.
- Jag älskade Aurora mer än allt annat. Hon var mer än bara en syster, utan även den enda i hela världen som förstod mig och såg igenom allt negativt. Jag kommer ihåg dagen då jag fick veta att jag skulle bli storasyster och jag var så uppspelt, men dagen jag såg henne första gången och fick hålla i min lillasyster går inte beskriva. Det var så överväldande, säger hon och torkar bort några tårar.
- Genom åren kom jag och Aurora varandra närmare och närmare, vi blev tillslut i oseparerade. Nu så har vi inget val än att vara separata och det är och kommer vara det svåraste och plågsammaste i mitt liv, för ingen kommer någonsin kunna ersätta det jag förlorat, avslutar hon och rösten bryts flera gånger.

Hon går till sin familj och ställer sig bredvid Pasha och ser på när kistan bärs iväg för den blomstertäckta gången. Jag känner hur min syster tar tag i min hand och kramar om den. Jag vänder mig om för att se på henne och hon mimar: " lämna aldrig mig så där" och jag nickar tårögt. Vi var väldigt nära varandra och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne.

Begravningen hade inte hållits som e traditionell bulgariskbegravning eftersom Aurora en gång i tiden sagt att hon inte ville att man skulle vänta i 40 dagar utan när dagen kom och hon dog ville hon bli begraven så snabbt som möjligt och i stället från det ögonblicket försöka ta sig själv över till andra sidan.

Mr. Krum hade varit, precis som flera i släkten Krum varit emot att inte hålla det traditionellt, men Gabryella hade varit bestämd om att Auroras begravning skulle hållas på det sätt Aurora hade velat. Även efter hennes död så skulle Gabryella göra allt Aurora hade velat.

Det fanns även andra traditioner exempelvis att man skulle lämna vin och ett ljus vid gravstenen. Glaset skulle fyllas på varje gång någon besökte platsen och ljuset skulle tändas. Detta hade Gabryella gått med på.

- Georgiev, flickan har inte end bestämt vart hon ska begravas, du måste besluta det, säger en av Gabryellas fastrars maken som jag hade glömt namnet på.
- Gabryella, vart vill du Aurora ska begravas? frågar Mr. Krum vänligt.
- jag vet inte, säger Gabryella förvirrat.
- Raring, du måste göra beslutet nu, svarar Mr. Krum och lägger handen på hennes axel och Gabryella blundar.
- Kremera henne i Bulgarien, men sprid askan på samma plats som mors, svarar hon och bryter ihop i gråt. Mr. Krum nickar mot männen och kramar om sin dotter.
- Elisa hade inte velat du skulle vara ledsen, säger han och stryker henne över ryggen.
- Hon är död, säger Gabryella.
- Ja, men inte borta, svarar han och jag går en bit ifrån dem för jag klarade inte av att höra mer av deras samtal.
- Vart är du på väg? frågar Pasha när jag går förbi honom.
- jag måste rensa tankarna, svarar jag och torkar bort tårarna som rullade ner för mina kinder.
- Mhm, svarar han och häller upp vin i glaset.
- Glaset? frågar jag och han nickar.
- Hur mår du egentligen Pasha? frågar jag.
- tänk dig att Adrienne dött, din mor dött, din far kanske kommer dö och alla du älskar försvinner från dig förr eller senare. Så mår jag egentligen, svarar han och går snabbt i väg efter de andra som börjat gå mot Krum Gard.

Under middagen som hölls sa Pasha inte ett enda ord. Han så lite som såg på mig. Jag ville göra allt bra igen, men jag visste inte hur och jag bestämde mig för att eftermiddagen gå och träffa honom. Det var det enda sättet och så fort han reste sig gjorde jag det samma och följer efter honom.

- jag antar du har något på hjärtat, säger han när vi kommit in i hans rum.
- vi måste prata, säger jag bestämt och ställer mitt emot hon, säger han.
- nej, vi måste sluta med det här, svarar han och jag ser förvånat på honom.
- med vad? frågar jag oroligt.
- Vi kommer aldrig bli något. Du är Gabryellas vän och jag..., säger han och jag känner hur tårarna snart var på väg igen.
- du vad? frågar ja ynkligt.
- Jag är inte bra för dig, svarar han kort.
- Du är mer än bra för mig! säger jag.
- Jag är en dödsätare, Abigail! jag är gnizzlare! jag bär ansvaret för Auroras död! jag är för farlig för dig, säger han argt och kommer närmare mig.
- Jag bryr mig inte om det du sagt! Att du är gnizzlare och dödsätare spelar ingen roll och du måste inse att du inte kunde göra något åt att Aurora fann giftet i ditt rum! säger jag förtvivlat.
- Abigail, gå och hotta någon som inte kommer ha ihjäl dig, svarar Pasha och vänder sig om.
- nej, säger jag bestämt.
- Jag kommer aldrig kunna älska dig ändå, säger han och dem orden är som en kniv i hjärtat och jag rusar ut från hans rum och in till mitt och Adriennes.
- Om det inte var nog med att behöva se ett litet barn begravas så var den person jag älskade mest besluten om att det aldrig skulle vara vi. I flera timmar kunde jag inte få styr på mina känslor och alla gånger jag varit med Pasha fladdrade förbi.

Alla minnen från min barndom och för varje gång någon kallar mig "missfoster" och andra glåpord kom som hårda slag mot mig och jag somnade fullt påklädd i min begravning och mitt ljusa hår som gick ner till midjan.

Morgonen därpå var inte lättare. När jag fixat till mig möttes jag av hela familjen Krum, min egna familj och två andra. Jag såg på Pasha, men ångrade mig direkt. Men nu var det inte tårar som var på väg utan ren och skär ilska. Han satt och skrattade tillsammans med den ens främlingen som var en något i hans ålder och hon hade långt, rakt och ljust t som nådde midjan. Hennes ögon var isblå precis som personen bredvid henne som var tvungen att vara hennes bror.

- Abi, kom och sätt dig! säger Galina uppspelt och jag sätter mig bredvid Gabryella som blänger ilsket på alla i rummet med jämna mellanrum.
- Detta är Kai och Kiandra Trahir, gamla vänner till familjen, säger Mr. Krum och Gabryella fnyser till.
- Vänner med alla förutom Gabrijela, säger hon som var tvungen att vara Kiandra.
- Precis, men jag heter Gabryella, Kia, fräser Gabryella.
- Skäms du för ditt östeuropeiska blod? frågar hon elakt och Gabryella ser mördande på henne.
- tyst med dig, Kia! Ryter Kai och ser på mig med ett stort leende.
- Var har du hållit undan en så vacker kvinna från mig, Pasha? frågar Kai och nickar mot mig.
- I London, svarar Pasha utan att se på mig.
- Kai Trahir, presenterar han sig och reser sig upp för att kyssa min hand.
- Abigail Bailey, svarar jag och ler mot honom.

Resten av dagen och dagarna efter umgicks jag med Kai och trots att jag hört en del om honom stämde inget av att han skulle vara egoistiskt och ondsint som Gabryella och Pasha sagt. Han var trevlig och omtänksam och gjorde något Pasha förmodligen aldrig gjort: gav mig komplimanger. Bortsett från Gabryella, Kia och Pasha så verkade alla positiva med tanken att jag var med Kai.

- Jag ska tala några ord med min syster, Vackra du, säger Kai när vi går in i den så kallade finsalen.
- Jag väntar här, säger jag och ler mot honom när han går i väg mot sin syster som blänger ilsket på mig.
- Är du helt från vettet?! hör jag någon säga ursinnigt bakom mig och jag vänder mig irriterat om och möter Pashas blick.
- Vad bryr du dig om det? frågar jag argt.
- Är detta någon idiotisk hämnd från i går kväll? frågar Pasha irriterat.
- Nej, alla är inte lika långsynta som du, dessutom så gr jag ju vad du sa åt mig! hittar någon som uppskattar mig, svarar jag och ser hur dem orden rör om något inom honom.
- Du har aldrig varit ouppskattad av mig eller min familj, men glöm inte bort att jag varnat dig. Kai kommer aldrig älska någon, säger Pasha med extra betoning på det sista innan han lämnar rummet.
- vad ville han? frågar Kai när han kommer tillbaks.
- Han letade efter Gabryella, ljuger jag och Kai ser misstänksamt på mig, men nickar.
- Vi går in till mig, säger han och tar tag i min hand.

Vi kommer in till hans rum och han låser dörren. Jag börjar fundera på vad han höll på med framtill han kommer fram till mig och kysser mig passionerat och av chock kysser jag tillbaks. Men hela kyssen kändes så fel. Den hade inga känslor eller den passion som dem jag och Pasha delat. Kai var betydligt mer på och jag var inte beredd på allt som hände och det som hände efteråt. Det enda jag kände var skuldkänslor och skuld eftersom jag visste innerst inne att mitt hjärta tillhörde Pasha.
Dagen efter när jag vaknade hade han och Kia redan lämnat Bulgarien. Inget meddelande eller något hade han lämnat efter sig och jag insåg att allt Pasha sagt av sant. Kai hade bara utnyttjat mig.
Panikslaget rusade jag ut ur rummet för att hitta Pasha. Jag var tvungen att få tillbaks honom oavsett vad. Jag fick inte ha förstört allt.

- Pasha, öppna dörren! säger jag panikslaget och bankar på hans dörr som flyger upp.
- Vad? frågar han argt.
- Du måste förlåta mig, säger jag och tårarna börjar rinna.
- Därför att Kai har åkt? frågar han hårt.
- Pasha, du vet hur jag känner för dig, viskar jag.
- Ja, jag uppskattade aldrig dig eller gjorde dig lika lycklig som Kai, säger han tonlöst, men jag ser i hans ögon hur sårad han var.
- Pasha, snälla, säger jag och tar tag i hans arm som snabbt rycks ifrån mitt grepp.
- Ställ dig inte här och påstå något! påstå inte att du någonsin älskat mig som jag älskat dig, för jag tror dig inte, säger han och stänger dörren.

Jag hade förstört allt. Jag försökte inbilla mig att detta bara var en mardröm, men det var en mardröm som jag aldrig skulle vakna upp från.

alla dessa gifar symboliserar alla känslor vi känner när vi ser att du skrivit något, när vi läser det, när det är slut och när vi pratar/skriver om det underbara vi läst...

Du fick till alla känslor och grät och fangirlade vid flera tillfällen. Början med Pashgail var helt underbar och jag satt och fangirlade sönder xD

sen begravningen : WHY DO YOU DO THIS TO ME!?? :'( Gabryellas tal berörde mig så mycket och ... DET ÄR INTE OKEJ!!!!! :'(
btw, älskar att Georgiev kallade Aurora för Elisa från elisaveta (antar detta i alla fall) och att han lät Gabryella bestämma begravningen :'(

men sen så måste vi ha ett snack Katta... du förstår MAN KROSSAR INTE SINA SHIPAR!! FÖRST KROSSAR DU SIBRYELLA OCH NU PASHGAIL?!?! WHAT THE FUCK IS YOUR PROBLEM?!?!?!!!
NU GÅR DU OCH SKRIVER ETT KAPITEL SOM FIXAR DEM ELLER SKRIVER SÅ ATT JAG FÅR PASHA FÖR HAN SKA INTE BEHÖVA LIDA!

SEN : KILL KAI!!! liksom inget meddelande eller inget: " Tack så mycket för ****** Abi, ses inte för jag är en ***** ***!
@/!kr-kr*

så nu ska jag lugna ner mig och gå och ta reda på vad det är för låt ;3♥

älskar dig, dina idéer, dina händer och dina idiotiska förklaringar till att få använda en dator xD♥




LÅTEN
ÄR
I
DON'T
BELIEVE
YOU.

Gaah är så ledsen att jag inte kommenterat på länge, men har läst och verkligen gått och tänkt på din ff HELA tiden, kan inte sluta spekulera och drömma om den... Jag vågar knappt tänka på hur jag ska få ner mina känslor i en kommentar med små ord, det kommer inte gå.
Åh skulle så gärna vilja berätta för dig hur underbar och begåvad och bäst jag tycker du är så att du förstår, men sök typ på synonymer till underbar och fantastisk och cool och begåvad så kanske du förstår lite...
Gaah du är så himla bra på att framkalla känslor med ord, och jag är så dålig på att fånga in dessa känslor i ett papper och berätta för dig hur tacksam jag är, för det är jag verkligen ♥
Åh den där kommentaren till Remus typ "du får väl ta Mary då" elr nåt gjorde min dag, mitt liv (BTW TACKS SÅ JVLA MKT FÖR ATT JAG GICK VARA MED, DU GJORDE MIN KARAKTÄR SÅ UTTRYCKSFULL OCH FIN, OCH JAG älskade HUR DU VÄVDE IN OSS, T A C K ♥)
Naww shippar Abigail och Pasha ♥, vad fan tror du att du gör Pasha?! Du kanske har nämnt det men hur ser Abigail ut egentligen?




'Rora...




Sibryella FTW fortfarande ♥
Åh kom och tänka på att turneringen snart är slut, och då kanske snart din ff?!!!! Åh plz du måste skriva mkt om sen tredje generationen, DEN FÅR PÅ INGA VILLKOR TA SLUT. Åh längtar tills jag får tid att läsa om ffn, kommer sitta och gråta varje gång Aurora kmr på tal :'C

Ehm jaa den här kommentaren blev lite intressant, lovar att jag ska bättra mig när jag får mindre i skolan ^^
ily och längtar efter mer ♥

Du skriver jätte bra!!!
ny läsare *bevakar*

OMG! detta var så bra asså!!
älskar att man fick se in i Pashas och Abigails förhållande som du nu måste fixa efter som jag shipar dom! :O

begravningen var fett fin och sorglig och jag grät hur mycket som helst under Gabys tal.... så vackert och känslosamt! :'(

sen trodde jag att jag kanske kunde tycka om Kai men det ändrades snabbt.... kill him. and his sister. Everyone he Loves exept it is a Krum.

och slutet... sorgligt! stackars Abigail och Pasha, båda lika sårade men egentligen får Pasha skylla sig själv eftersom han avvisade henne men samtidigt så borde Abigail förstå hur mycket han älskade henne så kan inte bestämma mig för vems fel det var

jaja, du äger och ditt skrivande med♥