Den onämnda magiska trekampen (SV)

Du är bäst! Alltså gud du är så himla bäst! Äntligen börjar detbli bra igen, tur för dig att du ordnade upp det nu för annars skulle jag ta reda på din adress och komma för att stalka dig

Men alltså gud vad jag älskade Sibryellan i detta kapitel den var så naturlig och underbar man blir så otroligt varm i hjärtat när du skriver såna här otroligt mysiga scener!

Du kan inte ana hur mycket Gabryella betyder för mig hon är en sådan där karaktär som verkligen fastnar och följer men än hela livet ut! Gabryella får också mig at våga, hon är så stark att man verkligen kan se upp till henne, hon får mig att må bra och våga vara mig själv! En dålig dag kan snabbt bli bättre av ett kapitel! Du gör verkligen världen till en bättre plats!

Något mer som jag tycker är otroligt kul är att faktiskt svarar på kommentarerna! Många fanfictions författare svarar inte på kommentarer och då blir det så mycket tråkigare att faktiskt skriva dem, men du tar dig tid att svara på kommentarer och det är så himla kul att få ett svar!

Nä nu ska jag ta och skriva fakta om mig!

1. Jag heter Ebba
2. Jag ÄLSKAR Glee
3. Jag går på dans och har gått på gymnastik
4. Jag älskar Percy Jackson och tror på de grekiska gudarna
5. Något jag dock inte gillar är Yohio
6. Lea Michele är världens bästa artist enligt mig
7. Jag älskar att träna
8. Jag älskar att skriva (Min bok jag hålla på med sen januari kom äntligen upp i 60.000 ord idag!)
9. Jag har väldens gulligaste kanin
10. Jag fyller år om 29 dagar (AAAHHH)
11. Jag älskar att läsa
12. Jag älskar skolan
13. När jag blir stor ska jag bli författare och pilot
14. Jag har en lillebror...
15. Jag hatar tidsskillnaden mellan USA och Sverige för då kan jag bara chatta med min kusin sent på kvällen på vardagar
16. Jag älskar Pretty little liars och MI high men jag gillar Glee mest och det är det första ord som kommer upp som ordförslag
17. Jag är mörkblond och har blåa ögon
18. Bajsskämt är roligast
19. Att komma på fakta om sig själv är kul
20. Jag gillar surt godis

Omg.
Det går inte att beskriva hur f*cking bra du skriver. Det går heller inte att med ord beskriva Sibryella och Auroras död och hela fanfictionen. Snarare med skrik, får verkligen lust att skrika och kasta saker omkring mig och bara gaahh. Lästa egentligen kapitlet för nån dag sen, men har inte kunnat få ned nånting alls som liknar dn kommentar.
Tror jag inte kommer komma nån vart med att beskriva dig och din ff och vad den betyder för mig, så tar och berättar lite om mig själv istället:

1. Jag heter Fredrika.
2. Skulle nog egentligen vilja heta Mary (mitt mellannamn är Maria så det skulle kanske inte vara jättesvårt att byta), liksom försök säga Fredrika på tex engelska och franska. Jag kan iaf inte säga det snyggt!
3. Jag är 14 år, fyller år på nyårsafton, går alltså nu i åttan.
4. Jag spelar fotboll, har gjort det i typ nio år.
5. Spelar även piano.
6. Min favoritfärg är blå.
7. Böcker och ffs är mitt liv.
8. Jag bor i Stockholm.
9. Har alltid hatat Harry Potter (egentligen bara för att det konkurrerade ut twilight i min klass och för att jag tyckte att framsidan var ful och sa allt om boken). Men sen läste jag den trots allt, och det är det bästa jag gjort.
10. När jag läst fyra hpböcker blev jag medlem på Mugglis, men blev dock aktiv först 2013, då jag fattade grejen med ffs.
11. Mitt absoluta mål med livet är att på något sätt rädda ett liv.
12. Är ganska politiskt insatt (iaf för min ålder), och om jag skulle önska mig nåt skulle det vara fred.
13. Tänker rätt mycket om allt.
14. Tycker människor är oroligt fascinerande.
15. Har massor av läxor just nu :E
16. De jag älskar mest i hela världen är min lillebror och lillasyster (dock kan de vara otrooligt jobbiga rätt ofta)

Lite läskigt att jag kan få ner hela mitt liv på några få punkter heh

Hej!
tack alla som läst och kommenterat, ni äger!
Kapitel 85 kommer vara i tre delar och tänker lägga ut del för del, och vi börjar med... Gabryella!
andra delen kommer vara Remus och tredje ett nytt perspektiv: Abigail

Men har en fråga: Har ni några speciella shippar här? vet att det finns Sibryella, Pashgail, men shippar någon Hritané? (rätt nöjd över det shippnamnet xD)

nu ska jag inte skriva en roman här utan lägga ut första delen som är den kortaste delen! del två och tre kommer vara längre, det är jag helt hundra på om jag väljer att följa min lilla planering :3

Glöm inte slänga in er åsikt eller tankar kring ''Den onämnda magiska trekampen'' varje gång ögat lyser och någon skrivit här sitter jag och ler som ett fån och gör en liten mini-dans så få mig le och dansa x3

Kram!
--------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 84 underligt beteende (1. Gabryellas perspektiv, 2. Remus, 3. Abigail)

Jag och Sirius lämnade vid-behov-rummet strax efter att vi försonats efter allt som hänt och jag hade lyckats lura honom att jag inte hade någon lust med att dö. Det var en av de största lögnerna jag sagt.

- Ses vi senare? frågar Sirius när han följt mig till utgången.
- Ja, svarar jag och ler mot honom.

Han kysser mig snabbt på kinden innan han börjar gå mot uppehållsrummet och jag mot Durmstrang skeppet för att träffa Ritané och Pasha.

Vinden blåste kallt och jag såg upp mot stjärnorna. Av ren reflex började jag leta efter Hundstjärnan som alltid varit en av mina favoriter. Jag såg även en stjärna falla och kunde inte låta bli att tänka på en annan fallen.
- Aurora, viskar jag och går in i skeppet som för en gångskull var helt knäpptyst.

Inne i skeppet vändes alla blickar mot mig och jag försökte ignorera dem så gott jag kunde, men i dag var en dag som allt skulle plåga mig, oavsett om det var en blick eller en viskning.

Jag gick snabbt genom folkmassan in till Pashas rum där han satt vid sitt bord och som vanligt med en flaska.
Ritané syntes inte till.

- Var är Ritané? Frågar jag.
- Hristo, muttrar Pasha och tar flaskan och dricker rakt ur.
- Är han här? Frågar jag förvånat.
- Ja, förövrigt så är Ritané förbannad på dig.
- Brukar hon vara glad på mig då? Frågar jag ironiskt och Pasha tar fram en ny flaska från hans halvtomma vinskåp.
- Här, svarar han och räcker fram den till mig.
- Det är bra, säger jag.
- Så det är därför du står på fönsterbräden på väg att hoppa från torn, säger han och ser irriterat på mig.
- Jag skulle aldrig hoppat, säger jag och tar flaskan.
- Ljug inte för mig, Gabrijela Marienda Kruma, säger han.
- Håll käften och drick, Pasha Georgiev Krum, svarar jag och han ler och gör för en gångskull som jag ber honom.

Vi sitter tysta och dricker tills dörren slås upp och Ritané kommer in ursinnig med Hristo. Hon ser argt på Pasha innan hon rycker ifrån båda flaskorna.

- Efter allt vi genomgått i dag så är det bästa ni kan göra att dricka? Frågar hon argt.
- Något ska man ju göra, svarar Pasha och rycker tillbaks sin flaska.
- Du är inget gott exempel för din syster, muttrar Hristo.
- Bättre än många, svarar jag och Ritané himlar med ögonen.
- Aurora dog på grund av att hon hitta giftigt vin här inne. Gott exempel, säger hon argt och Pasha knyter ihop sin hand hårt.
- Auroras död har inget med Pasha att göra. Kanske om någon skulle gjort något om att hon hade flera flickor som var elaka mot henne och någon som är vän med flera av deras äldre syskon, svarar jag argt.
- Så det är mitt fel?! Utbrister Ritané
- Det är allas fel! Men ingen av er har någonsin brytt er om henne! Ingen i vår familj! Säger jag ilsket.
- Gabryella! Vi älskade alla Aurora lika mycket som du gjorde och jag börjar bli trött på att du tror du är något helgon som aldrig gör fel! Skriker Ritané ursinnigt.
- Ursäkta? Frågar jag argt.
- Du tror att du är helt felfri och att alla dyrkar marken du går på, men nu är det nog med det! Säger Ritané argt.
- Nog med ert bråk! Säger Hristo argt.
- Håll käften, muttrar Pasha högt.
- Ursäkta, jag vet inte om jag uppfattade rätt av ditt sluddrande, säger Hristo argt och Pasha reser sig upp.
- Vad gör du ens här Isaev? Frågar han irriterat.
- Jämfört med er två så försöker jag finnas för Ritané, svarar han och Pasha himlar med ögonen.
- Så det är därför ni är här inne och ska försöka läxa upp mig och Gabryella! Säger Pasha ironiskt innan han ställer ner flaskan.
- Båda två, gå och ta en dusch inför i morgon. Pasha raka dig och Gabryella gör något med ditt hår. Din klänning finns inne i ditt och Lilys sovrum, säger Ritané bestämt.
- För vad? Frågar jag irriterat.
- Den allmänna begravningen i morgon. Vi åker hem i morgon så var klar innan tolv, svarar Ritané och vänder klacken och går ut hand i hand med Hristo.
- Så fort jag läst klart mitt sista år på Durmstrang köper jag ett eget hus och du får mer än gärna bo med mig så länge dem två bor i Krumgard, muttrar Pasha innan han går in i sitt badrum med flaskan under armen.

Jag står kvar några sekunder inne i Pashas rum och fruktar morgon dagen innan Ritanés ord ekar i mitt huvud och jag lämnar snabbt skeppet. Men på vägen ut går jag förbi dörren in till Auroras rum. Av ren impuls går jag in och ser att allt ser likadant ut, det enda som fattades var hon.

Jag känner hur nära tårarna är och bestämmer mig för att snabbt ta mig härifrån. Jag behövde vara själv.

Jag springer snabbt mot slottet medan tårarna rinner och genom korridorerna där flera av spökena ser frågande på mig och jag hör ekon från Auroras skratt, Ritanés och Hristos ord, Pashas kommandon, mina vänners röster och mina föräldras röster. Var nu än Aurora var hoppades jag hon var med mor.

När jag kommit fram till porträtthålet torkar jag snabbt bort tårarna innan jag går in i Gryffindor uppehållsrummet och får flera blickar på mig och trots att jag hör Lilys och Sirius röster skyndar jag mig upp för trappan och in i vårt sovrum. Vid sängen hängde en stor svart klänning med mörkröda spetsdetaljer. Det blev för mycket och jag skyndar mig in i badrummet.

Jag sjunker ihop framför dörren när jag låst dörren och tårarna rinner och jag gråter högt utan att bry mig om vem som hör. Aurora var borta och jag hade ingen rätt att göra det jag ville mest av allt, ta mitt liv. För jag hade lovat henne, men hon förstod inte vilken smärta och saknad jag skulle behöva leva med i resten av mitt liv.

Jag fortsätter gråta tills jag hör hur flera kommer in. Jag misstänkte att det var Sirius, Lily, James och möjligtvis Remus, men jag kunde inte avgöra vilka det var.

- Muffliato, viskar jag och vet att de inte kan höra mig längre.

Jag reser mig upp och ser mig själv i spegeln. Jag såg hemsk ut. Jag klädde av mig och gick in duschen och bestämde mig för att ta ett bad för att rensa tankarna, men det enda som var på mina tankar var Aurora, min lillasyster som var död. Som jag aldrig skulle få se igen och att jag i resten av mitt liv kommer grubbla på om det funnits något jag kunnat göra.

Åhhhhhh gud vilket känslosamt kapitel! Älskar det så himla mycket!

Bättre kommentar kommer senare för jag måste snart till skolan

Omgomgomg! borde man säga oh my Katta snart eller?för ditt skrivande går inte beskriva med ord! det är mer än perfekt och underbart och man blir så extremt känslosam och jag i alla fall känner mig nästan hjälplös när Gaby är så där!!

som Ebba sagt, så är Gabryella en gryn förebild och att se en sån stark person så "svag" är något man inte får ta del i så många Fanfictions för i nästan alla ffs så är huvudkaraktärerna helt perfekta och felfria, vilken ingen av dina karaktärer är och gör denna så unik! ♥
saker som jag tänkte på en del under kapitlet:
- Delen med den fallande stjärnan var vacker
- Ritané och Hristo är dryga
- Pasha är trevlig
- PASHA SER ALLT!
- Pasha♥
-Pasha dela med sig av sin sprit
- Sorgligt när Gaby gick in i Roras rum :'(
- DET ÄR NU SIRIUS SKA KOMMA OCH TRÖSTA HENNE!!
GOD DAMMIT SIRIUS WHAT ARE U DOING?!
mina shipar: Sibryella, Pashgail, Jarius (xD), Jily, Hritané, Remyella (ja jag shippar Remus och Gabryella, men det ska va Sibryella!)

Stackars Gabryella. Skriv mer nuuuuuuu

asgdntltf
fantastiskt!

älskar verkligen Pashas och Gabryellas relation som börjar byggast upp igen! och Ritané, bete dig! usch, jobbig hon var i detta kapitel...

men för övrigt: helt fantastiskt och är glad över att se att Aurora inte är en sån karaktär som bara glöms bort för att hon är död och nu vill jag kunna ta "farväl" på hennes begravning som kommer vara så vacker så länge du skriver det

älskar dig och din fanfiction!♥

shipar: Sibryella, Hritané, Pashgail och Jily :3

vill bara påminna alla som bevakar, att i morgon fyller vår fantastiska författarinna TheFifthMarauder 16 år!!! hon kommer inte berätta detta själv så därför gör jag det ♥♥♥

älskar dit Katta! :* ♥

Hej allesammans! sitter och halvgråter och är bitter för YOHIO inte vann melodifestivalen :'(
besviken så in i helvete om man ska säga det på ren svenska...

men jag har i alla fall åstakommit något bra: skrvit klart del 2 av kapitel 85 och fått in Sourires karaktär Stephanie, Freddelitos Mary och Missa T Evanss Tess! jag hoppas ni gillar era små roller! ;3

men nu kommer del 2 av 3 Kapitel 85! :3'

Del 2 Remus perspektiv: De tre

Efter att Gabryella kommit in i uppehållsrummet och skyndat sig in i sitt och Lilys sovrum förstod vi alla att något var fel och jag misstänkte det var något som återupplevt minnen av Aurora. Alla var chockade över att Aurora var död, till och med de som inte kände familjen Krum, men ingen kunde egentligen förstå smärtan Gabryella kände eller någon som stod Aurora nära. Trots att jag själv inte hade var särskilt nära henne var tanken om att den lilla flickan som jag hjälpt lära engelska var borta och att det sista hon gjorde var att tacka mig för allt. Ironiskt.

- Borde vi inte se till henne? Frågar James och gör en ansats med Sirius att resa sig.
- Nej, låt henne vara för sig själv ett tag, säger jag.
- Det gick ju så bra senast hon var själv, säger Sirius och de reser sig upp och Lily hänger med. Peter mumlade något om att han behövde träffa någon och jag suckade innan jag reste mig upp och gick med de andra till rummet.

När jag gick in rummet sågs Gabryella inte till och hördes inte.

- Hon vill vara ifred, säger jag och gestikulerar för att visa att rummet var tomt.
- Det kan du inte veta säkert, säger Sirius och sätter sig på Gabryellas säng.
- Jag är rätt säker på det. Eller du kanske ser henne häromkring? Säger jag ironiskt.

Sirius svarar inte och det läggs en tystnad i rummet. Lily satt på sin säng och James på golvet framför, jag lutade mig mot en av pelarna på Gabryellas säng bredvid Sirius. Men Gabryella syntes inte till förrens en timme senare.

Hon kom ut från ett av badrummen, med blött hår och en lång svart klänning med tunna axelband. Hon såg frågande på oss och tog på sig en lång silvrig kaftan med texten Boisse på ryggen.

När Lily går fram och kramar om Gabryella säger Gabryella inte ett enda ord och jag blir orolig.

- Hur är det? Frågar Lily.
- Bortsett från allt som hänt, bra, svarar Gabryella och Lily kramar om hennes hand.
- Vill inte verka otrevlig eller så, men varför hänger det ett tält där? Frågar Sirius och nickar mot en stor svart klänning.
- Det är min klänning inför i morgon, svarar Gabryella och fortsätter:
- Den så kallade allmänna begravningen är i morgon innan vi åker till hem, säger Gabryella och sätter sig bredvid Sirius.
- Åker ni redan i morgon? Frågar Lily och Gabryella nickar.
- Ja, svarar hon och suckar.
- När kommer ni tillbaks? Frågar Sirius och lägger armen om henne.
- Om en vecka tror jag, svarar hon och han ser fundersam ut.

Morgonen där på var hemsk nog. Alla var dystra och när vi gick mot Svartsjön där den allmänna begravningen skulle hållas hördes inte ett enda skratt eller täcken på glädje.

Det var redan en folksamling där och jag såg Gabryella stå längst fram bredvid Pasha, Ritané och Hristo som måste kommit igår kväll. Gabryellas stora klänning har ett långt släp och hon har på sig en svart päls. Hennes hår var mörkare och hade en halvuppsättning och en svart huvudbonad med spets. Som vanligt var hon mörkt sminkad.

Begravningen var vacker och enkel på sitt sätt. Rektorerna sade några ord och sedan talade Pasha för resten av familjen Krum.

- Aurora, var för ung för att dö, mer behövs inte säga och att jag, mina systrar har mist en syster, men andra har också mist: en vän, en skolkamrat, en släkting, ett barn, säger Pasha och tar en kort Paus.
- Vi kommer alla vara tvungna att leva med en stor saknad efter henne, och vi är tacksamma för allt ert stöd och att ni kommit hit, avslutar han och upprepar det han sagt på franska och bulagriska.

När klockan var tio i tolv, var begravningen färdig och alla torkade tårar från ögonen. Trots sin unga ålder, var Aurora så stor och saknaden efter henne skulle vara enorm. Krum syskonen reste sig upp och man kunde se hur en mindre version av Durmstrang skeppet ankom. Ritané, Pasha, Hristo tillsammans med Abigail och Abigails äldre syster Adrienne gick mot det, men Gabryella gick sakta mot oss.

- Jag kunde inte åka utan att säga hejdå, säger hon och ler lite.
- Bra, säger Sirius och kramar om henne hårt.
- Dessutom finns det två som vill träffa er, säger hon och på avstånd ser jag till både en viss glädje och förskräck vilka som var på väg. Kristina och Katarzyna.

- Remus! Utbrister Katarzyna och slänger sig runt min hals.

- Trots att det är trevligt att träffa er igen så önskar jag att det vore av helt annan orsak, säger Kristina och kramar om Gabryella.

- Det önskar vi alla, svarar Gabryella.

- Vi har gått igenom samma sak, glöm inte det, säger Kristina till Gabryella.

- Vår syster dog för fem år sen, Platina, viskar Katarzyna till mig.

- Vad hände med henne? Frågar jag.

- Vi vet inte. Man hittade hennes kropp, men kom aldrig fram till en orsak, svarar hon innan hon går vidare för att hälsa på de andra.

- Ni ser ut att må bra i alla fall, säger Kristina och ler mot oss.

- Detsamma, trots allt som hänt, svarar James och Kristina nickar.

- Vi tar oss igenom detta, svarar Kristina innan hon ser bort mot skeppet.

- Vi måste gå nu, säger Gabryella som ser på Pasha som står och väntar vid skeppet.

Hon går fram till Sirius och ger honom en kyss. Hon går vidare och ger oss varsin kram, precis som hennes kusiner innan de går iväg mot skeppet.

När de kommit på skeppet kommer Pasha mot oss och ser rakt på Sirius som ser vettskrämd ut.

- Slutet är nära, viskar Sirius innan Pasha kommer fram.
- Såra min syster igen och jag kommer ha ihjäl dig med mina bara händer, säger han och lägger något i hans händer innan han snabbt återvänder till skeppet.

När Sirius öppnar sina händer ligger en liten ask. Samma ask som han tidigare gett tillbaks till Gabryella. Förlovningsringen.

- Han måste skoja, viskar Lily och ser på asken som om den skulle sprängas i vilken sekund som helst.
- WOW, det är inte visst bara Gabryella Krum som gillar dig, säger en främmande röst bakom oss och en lång blond tjej från Durmstrang.
- Vem är du? Frågar Sirius misstänksamt.
- Tess Dawson, sjätte året på Durmstrang, svarar hon och synar oss allihop från topp till tå.
- Okej, svarar Sirius fortfarande misstänktsam och Tess lägger armen runt honom.
- Jag är Abigail Baileys kusin, och om inte Pasha Krum ändrat sig sedan vi lämnade Durmstrang så ska ni veta att Pasha gillar ingen, säger hon nöjt och ger Sirius en snabb kyss på kinden innan hon börjar gå sin väg.
- Vad i…, säger Sirius och ser chockat på oss.
- Ta dig samman, Black, säger Lily och vi börjar gå mot slottet.

Men Tess var inte den enda som var på Sirius i dag. Det var i biblioteket de andra två ”kom”. Lily hade envisats med att vi skulle gå till biblioteket och plugga och James ville mer än gärna umgås med Lily nu när hon faktiskt gjorde det med oss och vi andra hängde på.

- Evans, Vi är lediga i tre dagar, men ändå envisas du om att vi ska göra skolarbete! Muttrar Sirius.
- Jämfört med dig, Black, så har jag mål i livet, säger Lily nonchalant.
- Jag har mål! Säger Sirius och låtsas vara upprörd.
- Har du? Frågar James och Sirius himlar med ögonen.
- Allt är planerat, säger Sirius.
- Det skylle jy vara dåligt i fall något ändrade det, hörs en annan främmande röst och nu kommer en kort, Beauxbatons flicka i vår ålder mot oss med rödbrunt hår och stora bruna ögon.
- Vem är du? Frågar Sirius skrämt och Lily slår till honom.
- Bete dig, Black! Säger hon.
- Stephanie Étoile, Beauxbatons, svarar flickan och drar fram en stol och sätter sig bredvid honom.
- Trevligt, säger Sirius obekvämt när hon flyttar sig närmare.
- Dy är Siriys Black, va’? Frågar Stephanie och han nickar.
- Jag har hört mycket om dig, säger hon och blinkar med sina långa ögonfransar.
- Jag har flickvän, säger Sirius.
- Jag kan vara en bättre, säger Stephanie och blinkar mot honom. Detta var skumt.
- Det är bra, säger Sirius besvärat och reser sig upp.
- Skyll dig själv, säger Stephanie innan hon går.
- Vad är det som händer? Skrattar James.
- Alla är på mig! Utbrister Sirius och då kommer en annan flicka till oss.

Hon hade kort brunt hår, gråa ögon och var medellång. Hennes uniform avslöjade att hon var en Hufflepuffare och möjligtvis något år yngre än oss.

- Du är Sirius Black! Eller hur! Säger hon glatt.
- Nej! Säger Sirius och backar från henne och möts av Tess och Stephanie från varsin sida.

Vi ser alla roat på medan Sirius försöker att inte drabbas av panik, men då bryter de tre ut i skratt.

- Meddela Krum att hon inte har något att oroa sig för, säger Tess nöjt.
- Mary ’ann inte ens skrämma ’onom lite, skrattar Stephanie.
- Vad är det frågan om? frågar Sirius förvirrat.
- Din kära flickvän och hennes bror bad oss att hålla någorlunda koll på dig, och vi kunde lika gärna ha lite kul, svarar flickan som hette Mary.
- Ligger Gabryella och Pasha bakom detta? Frågar James innan han börjar asgarva åt Sirius min av chock.
- Ja, svarar Stephanie och ler stort.
- Hur känner ni dem? Frågar jag nyfiket.
- Mary och Tess är kysiner med Abigail och jag är kysin med Kryms, svarar Stephanie och skjuter undan en av sina lockar.
- Hon ska så få för detta när hon kommer tillbaks, säger Sirius och sätter sig ner.
- Lycka till med det, säger Tess och jag får syn på hennes dödsätarmärke på vänstra armen. Hon ser min blick, men verkar inte bry sig.

De lämnade oss efter att ha skrattat åt Sirius ett tag och vi blir ensamma kvar på biblioteket. Det var lugnt och tyst. Det enda som hördes var James och Lily små tjafsa lite, men annars var det ren harmoni.

- Flytta på dig, Potter! Du skymmer utsikten, muttrar Lily när hon försöker se ut genom fönstret för att analysera något, men James stod i vägen.
- Jag är utsikten, Evans! Svarar James och jag kunde inte låta bli att le mot min väns stora ego.
- Kan det inte bara gå en vecka och Gabryella kan komma tillbaks! Muttrar Sirius frustrerat.
- Hur hade ni tänkt klara av nästa år eller åren efter då Gabryella fortfarande är på Durmstrang? Frågar jag och lägger undan min bok.
- Helt ärligt så har jag ingen aning, men Ritané och Hristo har ju klarat sig, säger Sirius och lutar sig bakåt mot sin stol.
- Ni borde väl lösa det, säger jag och han nickar.
- Snart är det din tur att hitta någon, säger James när han kommer och sätter sig vid oss igen.
- Knappast, svarar jag.
- Varför inte? Frågar Lily oförstående.
- Mitt så kallade pälsproblem, svarar jag enkelt och Sirius och James himlar med ögonen.
- Det finns någon för alla oavsett om man har ett visst problem eller inte, säger James och Lily ser förvånat på honom.
- Precis, jag den rätta kan vara på andra sidan jorden! Jag hade ingen aning om att min skulle befinna sig i Bulgarien! Säger Sirius och jag ler mot dem.
- Tack, men jag har inga problem med att vara ensam, säger jag uppriktigt
- Äsch, du kan få Mary, säger Sirius med ett skratt.

Dagen gick på: Sirius drog sina dåliga skämt, James misslyckades med att charma Lily och Lily satt helt enkelt och lyssnade roat på James försök till att charma henne. Snart var det bara sex dagar kvar innan Sirius önskan om att Gaby skulle komma tillbaks sann.

Gaaaaaaaaahhhh så himla underbart kapitel! Och Grattis på födelsedagen bästa du! Som du redan vet så är du bäst och jag hoppas du får en underbar födelsedag!

Okej nu sitter jag här och gråter medan jag heltenkelt nästan är så road att jag skrattar, gud vilket kapitel! Det var så starkt och perfekt, jag började störtgråta under Pashas tal och nu förstår man vem Platina är! Men hela begravningen var så perfekt och sorligt och sedan avskedet var minst lika tårframkallande!

Men sedan efter allt sorligt blev det ju skitkul satt och asgarvade sjukt mycket medans jag gråt så det blev rättkkonstiga ljud! Men det var i alla fall sjukt kul och du hade fått in dem på ett fint sätt som gjorde att man inte tyckte det blev för rörigt och så!

Men i slutet, slutet var det så himla perfekt! Älskar hur dem liksomm bryr sig så mycket om varandra och hur James och Lily kan befinna sig i samma rum och inte skrika på varandra...Jily...

men i för övrigt så saknar jag Aurora sjukt mycket under hela kapitlet små detaljer som att Gaby inte var där i slutet gör att man hela tiden påminns om att hon inte finns mer...men som tur är kommer hon ju tillbaka i början/slutet men jag vill ha henne tillbaka nu! *superbölning*

Åh jag längtar tills Gabryella kommer tillbaka, Sibryellan är så himla perfekt just nu att jag inte vet vad jag ska säga om den! Världsbäst och det ligger nu på delad första plats tillsammans med Jily på min favoritship lista!

Ha en underbar dag så hörs vi!