Varför inte skriva tillsammans?

jag tog första vakten när de andra gick och lade sig. jag undrade om vi skulle få användning för Sabinas mobil. Visserligen skulle vi väl kunna få kontakt med andra byar, men skulle inte det betyda att vi riskerade att stöta på dödsätarna? De var ju knappast här, mitt ute i ingenstans, men de kanske bevakade byarna.
Å andra sidan skulle det nog vara smart att använda mugglarhjälpmedel. Om vi till exempel flög härifrån med flygplan skulle de kanske tappa spåret, Mara var ju renblodig och hade kanske aldrig färdats så förut. Det kanske skulle funka...
Men jag önskade att Mara berättat mer om de som jagade oss. Ju mer man visste om fienden desto mer kunde man planera. Jag skulle nog försöka pressa ur henne i alla fall de nödvändiga detaljerna om dem vid ett passande tillfälle. Hur hon var inblandad spelade ju mindre roll.

Mina funderingar avbröts av ett ljud i en närliggande buske. Jag såg förskräckt ett par ögon reflekteras kusligt i eldens sken. Jag var nästan paralyserad av skräck när puman började smyga sig närmare. Jag kom till sans när den nästan var framme och hoppade upp på fötter. Jag fräste argt och flaxade med armarna, och den slank förskräckt tillbaka. Någon rörde lite på sig men ingen verkade ha vaknat. Jag satte mig ner igen och lade ett vedträ på elden.

Efter en halvtimme väckte jag Malfoy för hans pass. Jag hoppades innerligt att det inte skulle komma fler vilda djur då. Med den fegisen som vakt skulle vi vara rökta.
Jag skakade av mig tankarna så gott jag kunde och somnade.

Jag blev sur på Mara och Malfoy som störde sig på min mobil.
"Hallå, genom den här kan vi komma hem!" De fattade fortfarande inte nåt.
"Genom den här kan vi ringa till typ... Min mamma, hon är svinrik..." jag suckade. "Och hon skulle väl anlita en helikopter eller nåt, och då kan vi komma tillbaka!" Ingen brydde sig. jaha, varför det?! inte ens Malfoy bryr sig! Jag bestämde mig för att spela lite Plant WS Zombies, jag hade ju en solcellsladdare, så what ever? Det var kul att göra det, tänk på hur länge sen det var jag spelade senast, nästan ett år, faktist. Sen upptäckte jag en konstig sak.
"Det finns täckning här! Riktigt bra täckning! Det betyder att det finns någon by eller så i närheten!"
Ingen bryr sig.
"Hallå?! Vill ni hem eller inte?!" Jag ringde mamma.
"Nämen hej Sabina! Det var länge sen! Får ni ringa på den där skolan? Jag trodde inte det gick?"
Mamma. Det första hon nämner är att det inte går att ringa.
"Jag... Jag är inte på skolan!"
"Var är du då?" sa Mamma, förvånad över att jag gick rakt på sak. Så brukar inte "gamla Sabina" göra.
"Jag... Jag är i Costa Ricas Djungler!"
"Vaaaa?!?!?!" Jag förstår vad hon menar. Costa Ricas djungler! "Vad gör du där ute?!"
"Någon på skolan är en dödsätare, och NEJ, jag vet inte vem. Och NEJ igen, jag får inte säga mer än att det är en ond magiker-grupp. Hen skulle åka bort, och för att inte peka ut vem det är så skulle flera åka bort. Och bland dem så var jag..."
"En... Ond magikergrupp? PÅ SKOLAN?!"
"Ja mamma." Mamma... Ordet kändes ovant. Men ändå så vanligt... Jag hade inte sagt det på ett år. Eller ja, förutom grälet med Druella... Jag önskar hon hade kunnat följa med.
"Du ska hem!"
"Ja, det var just därför jag ringde... Fast... Jag ska nog snabbt säga till vad jag tänker göra"
"Okej..." Hon trodde nog det skulle ta låång tid, med tanke på att jag var så blyg
"Jo alla här!" Jag fick deras uppmärksamhet.
"Nu har jag ringt min mamma för att jag ska hem, hem till england." Malfoy såg lite gladare ut. Hur många följer med?

Mara har faktiskt stött på mugglarsaker. Och flygplan. Och mobiler.
Hon brukade resa med flyg och hon vistades i mugglarvärlden eftersom dödsätarna inte kunde hitta henne lika lätt. Och sen har hon ju inte kunnat använda magi hela sitt liv :3
Det kanske kommer lite sent? (Och tro mig, det här bestämde jag direkt när jag så att säga skapade henne, det är inte nåt jag bara kom på, trust me!) Fast det vet dom andra inte om, förstås ...

Nu är det Elzyii

GÖTTT! Skriver så fort jag kommer hem, loveuall!

Härligt! (Var är du nu?)

Elzyii? Du är inloggad!

jag vet och nu ska jag skriva!
HAHA Sofia, värsta dissen mott Draco ju --> Mara var ju renblodig och hade kanske aldrig färdats så förut. Det kanske skulle funka... HAHHAHAHAHA.
Nä nu ska jag skriva ;D Vad spännande det är.

Draco hatade tält nästan lika mycket som han hatade naturen och idioterna han blev tvungen att umgås med.
När sedan en av dem började vifta med någon konstig apparat som gav ifrån sig gräsliga ljud fick han nog och bad henne dra åt helvete. Just då plockade Sabina upp den konstiga saken och började prata i den. Hon svamlade någonting om mamma, och Draco la med en suck sig ner på den obekväma marken igen. Han skulle aldrig komma härifrån, han skulle med största sannolikhet bli tvungen att dö här tillsammans med ett gäng smutskallar. På grund av att en av dem inte kunde hålla sina äckliga fingrar i styr, ush.
"Nu har jag ringt min mamma för att jag ska hem, hem till england." Någon som ska med?" Sabina hade lagt ifrån sig det konstiga föremålen och såg med strålande ögon sig omkring på alla i tur och ordning. När hon märkte att ingen såg speciellt entusiastisk ut slocknade hennes leende. "Ja, ni ville ju hem?"
"Och hur tror du att det skulle gå till, din idot!" Fräste Mara som hade varit på ett nästan lika strålande humör som Draco den senaste timmen, "Hur tusan tror du att din morsa skulle kunna hitta oss här ute? Och hur skulle vi komma hem sedan? Flyga kanske? Jag sätter inte min fot i ett sådant där mugglarfordon en enda gång till i mitt liv det är ett som är säkert."
"Slipp då..." Sa Sabina sårat och drog sig undan, "Jag tänker iallafall försöka komma härifrån. Här gör vi ju ändå ingen nytta, eller hur Emelie?"
Emelie som redan hade krypt ner i sin sovsäck ryckte bara på axlarna och vände sig om för att markera att hon ville sova.
"Jag tar första vakten", mumlade Sofia och reste sig upp och försvann ut genom tältöppningen. Sabina och Mara blängde hatiskt på varandra och Draco himlade med ögonen.
Tjejer; det var typiskt dem att bli osams om en liten skitsak.
Men tänk om Sabina verkligen kunde få hem dem? Isånafall var det ett erbjudande han inte kunde tacka nej till, han skulle nästan göra vad som helst för att slippa vara kvar här mitt i ingenstans. Men han litade inte på Sabina. Och om det handlade om att åka runt i något mugglarfordon som Mara hade sagt; ja då skulle han föredra att stanna kvar här.

Det blev en mycket lång natt. Sabina och Mara sa inte ett enda ord till varandra utan rullade ut sina sovsäckar på varsitt håll och vände ryggarna mot varandra. Draco hade hamnat någonstans i mitten av alltihop och hade stora problem att finna en skön ställning på det hårda tältgolvet och det var nästan en lättnad när en mycket trött Sofia kom ingäspandes och sa åt honom att ta andra vakten.
Trots att han var så trött så höll han sig utan problem klarvaken. Draco var alldeles nervös och mörkrädd för att kunna somna; utanför tältet var luften kylig och det knäppte överallt omkring honom. Med ett hårt grepp om sin trollstav satt han blickstilla och försökte komma ihåg att andas. Men det hände inget särskilt under hans vaktimmar, och det var med ett elakt leende på läpparna som han trampade in i tältet för att ruska liv i Mara som skulle ta tredje vakten.

Bullen1s tur!