Den onämnda magiska trekampen (SV)

Gud, vet inte hur jag ska kunna uttrycka min kärlek till dina händer, dina idéer och fantasi till denna fantastiska fanfiction!
du har skapat en helt ny värld i JK Rowling värld och allt dy skriver är så levande och man känner verkligen smärtan Gabryella känner efter Stackars Aurora.

VAR ÄR DU SIRIUS?! REMUS?! VEM SOM HELST!!
gråter lite hysteriskt*

men du: har du snapchat?! kik?! har målat en grej som har med DOMTK och vill gärna visa! ♥ (skulle typ fangirla ifall du svara eller något för avgudar dig här på mugglis) xD♥

Awww va gullig du är! (kommer få ett längre och bättre svar när jag lägger ut nästa kapitel)

Snapchat; katri_yv
Kik: Kattta

Allihopa! spamma! är sjuk och uttråkad och har ingen tillgång till dator D:

Spammmmmm!!! Jag älskar den onämnbara magiskatrekampen och alla borde läsa den bla, bla, bla nu ska jag gå och köra lite styrketräning!

katta, detta är inte okej!!!!!
hur kan du skriva så bra?!?!?!
du försöker döda mig och resten av dina läsare?!?!?!
*sitter och gråter*

älskar att Gabryella ber Pasha att få smärtan att sluta, man förstår hur tajta de varit en gång i tiden och att han gett henne styrka när hon varit svagast :'(

Sen har jag en liten sak att fråga...
VAR I HELVETE ÄR SIRIUS?!?!?
GABRYELLA HOPPA NER PÅ GOLVET OCH VÄNTA TILLS SIRIUS KOMMER OKEJ?!
SEN SKA NI LEVA LYCKLIGA OCH FÅ MASSVIS MED BARN!!!


asså när den dagen kommer och du lägger ut det sista kapitlet kommer du ha några liv på ditt samvete för jag kommer dö ifall inte du lägger ut tvåan också...
ALLA GÖR REKLAM FÖR DENNA SÅ FLER BÖRJAR LÄSA!!!
tänk på mig och mitt liv!! xD

aja, Katta älskat dig och sitt skrivande och kan knappt bärga mig tills nästa kapitel! ♥♥

(HAR ÄNTLIGEN FÅTT MIN "SPECIALDATOR MED AUTOKORREKT! :'D)

Åh så grymt bra!

Hej allesammans!
hoppas ni har haft det bra och tack så jätte mycket för alla kommentarer, det värmer!
ska försöka uppdatera lite under veckan, men det är ganska fullspäckat med prov, läxor, planering inför födelsedag (Usch, MAN BEHÖVER INTE FIRA MITT ÅLDRANDE! -_- xD)

men nu kommer jag vara allmänt jobbig
tänkte vi kunde göra en grej Gabryella och Sirius gör i detta kapitel: berätta 5 grejer (eller mer) om varandra!

1: Heter Katri (svensktuttal: KaTTRi. men hatar det svenska uttalet så grymt mycket och tycker det finska är mycket finare)
2: Kallas bara för Katta av er och andra mugglisar
3: Jag är finsk
4: Jag drömmer om att bli skådis, regissör och författare.
5: är ungefär 1,67 m
6: färgar mitt här ofta
7: Den karaktär jag är mest lik i Den onämnda magiska trekampen är Gabryella.
8: missbrukar coca cola light.
9: skilsmässobarn.
10: har 1 näspiercing, hål i öronen och snart en tatuering ;3
11: Jag är livrädd för att publicera saker som jag själv skrivit eftersom jag inte tycker jag kan skriva xD
12: Har fobi för clowner, komodo varaner, trånga utrymmen och att åka tåg själv.
13: Är väldigt känslig och kan gråta bara av att jag ser någon gråta eller att någon säger något fint.
14: flera av de saker som sägs i ff:n är saker jag, mina kompisar eller andra i min närhet som sagt.
15: mitt absoluta favoritband är Seremedy och grät i flera timmar och var deprimerad efter att de splittrades (not kidding)
16: Är besatt av Glee och The Walking dead
17: Fangirlar alldeles för mycket ibland
så... det var lite om mig! vill gärna höra lite om er, men nu...
kommer kapitel 84! hoppas ni gillar det och glöm inte slänga in er åsikt!

Kram! Katta :3

Kapitel 84 Sorg och förlåtelse (Sirius perspektiv)

- Peter ökar du inte takten så svär jag att förvandla dig till en fågel så du kan flyga! Ropar jag irriterat mot honom.
- Lugna dig, Black, säger Lily som är strax bakom mig.

Jag orkade inte ens svara. Jag behövde ta mig till Gabryella och visa att jag fanns för henne och försöka hjälpa henne genom sin sorg. Vi nådde till sjukhusflygeln hyfsat snabbt och när vi klev in i rummet möttes vi alla av en chock.

- Ett steg till och vi är tillsammans igen, säger Gabryella fanatiskt när hon står vid fönstret på väg för att hoppa.
- Gabryella! Ropar jag av förfasan och springer fram och hinner få grepp om hennes midja och dra in henne i rummet innan hon han hoppa.
- Släpp mig! Skriker hon panikslaget och försöker slita sig ur mitt grepp.
- Vad håller du på med?! Skriker jag och vänder henne om så att jag kan se henne i ögonen och håller hårt fast hennes händer.
- Jag har inget kvar! Mitt liv är över! Skriker hon och tårarna rinner ner för hennes kinder.
- Du har oss, Abigail, din familj, dina släktingar, säger jag.
- Det är mitt fel. Det skulle varit jag som varit död. Inte hon, gråter hon kraftigt.
- Nej, säg inte så, säger jag.
- Giftet var skickat till mig, men hon drack det för hon var vilse i sin ensamhet för jag var för egoistisk och tänkte på mina egna behov och nu är min syster död! Gråter Gabryella och jag kramar hårt om henne.
- Allt kommer ordna sig, viskar jag och stryker försiktigt handen över hennes rygg.
- Herregud, viskar James och jag ser bort mot en av sängarna där Aurora ligger. Hon ser fridfull ut.

Vi reagerade alla på våra egna sätt, men Peters sätt gjorde att jag ville ta tag i hans nacke och slänga ut honom ut ur slottet. Han svimmade.

- Lilla Aurora, snyftar Lily och James och Remus tröstar henne.
- Hon är verkligen död, viskar Remus och jag ser menande på honom och nickar mot Gabryella som kramar om mig hårt.

Efter ett tag så lossades hennes grepp om mig och hon sträckte på sig och torkade bort tårarna och såg bort mot sängen med sin systerslik. Remus kommer och kramar om Gabryella hårt och hon borrar ner sitt ansikte i hans axel och mumlar något. Lika så gör James och Lily. Peter ser sympatiskt mot henne när han vaknat, men jag vill slå till honom för att han inte var det minska sympatisk som svimmat.

- Hon hade varit sjuk tidigare, men blev frisk av Snapes elixir tills hon svimmade och…, säger Gabryella och jag lägger armen om hennes midja för att hon inte skulle ramla.
- Jag är så ledsen, Gabryella, säger Lily och Gabryella nickar.
- Jag också, svarar hon och ställer sig närmare sängen.

Just när hon ställt sig där började hon skaka och jag gjorde mig redo för att trösta henne, men istället för att gråta började hon skratta.

- V-v-vad håller hon på med? Frågar Peter förskräckt.
- Hon är i chock, svarar Remus lugnt och går fram till henne.
- Kom Gabryella, säger han och leder henne till en annan säng.
- Vi måste vara tysta så vi inte väcker Aurora eller mor. Far skulle bli så besviken och Pasha skulle förmodligen bli rasande. Ritané skulle nog inte ens märka av att vi bråkade vi brukar göra det, skrattar Gabryella tills hon plötsligt tystnar.
- Fast Platina skulle nog tycka jag var löjligt just nu, det är faktiskt väldigt lustigt att Platina faktiskt har platina-blont hår. Jag undrar om hon kommer ihåg mig, säger Gabryella och nervöst gunga fram och tillbaks.
- Gabryella, Aurora är död, din mor också, säger Remus och Gabryella ser misstroende på honom.
- Jag vet hur en död person ser ut! titta på dem! De andas ju! Skrattar hon och viftar med armarna mot tomma sängar och börjar snabbt gråta igen.
- Ska vi ta henne till skeppet? Frågar Lily nervöst.
- Nej, då kommer Pasha inte bli glad, säger Gabryella och fortsätter:
- Han dränker nog sina sorger med en flaska och Ritané tillsammans med honom, säger hon utmattat.
- Kom, säger jag och hjälper henne upp.

Efter att Gabryella snabbt kysst Auroras panna hade hon chockat, men frivilligt, hängt med oss ut från sjukhusflygeln. Jag höll ett stadigt grepp om hennes midja.

- Ska vi ta henne till rummet? Frågar Lily.
- Nej, jag tar henne till vid-behov-rummet. Hon behöver inte få fler blickar på sig, säger jag och de andra nickar.

Vi skiljs åt och jag går iväg med Gabryella mot vid-behov-rummet för att låta henne vila. Hon hade trots allt haft en traumatisk natt. Vi nådde till Vid-behov-rummet utan att möta på någon och vi gick in, eller rättare sagt, jag fick nästintill bära in Gabryella.

- Lägg dig ner, säger jag och nickar mot sängen som nu dykt upp och Gabryella ser utmattat på den innan hon lägger sig ner.
- Gå inte, säger hon och sätter sig upp när hon ser mig gå mot en av fåtöljerna.
- Nej, jag sätter mig här borta, säger jag.
- Nej, kom hit, säger hon bedjande och jag gör som hon säger.

Jag lägger mig bredvid henne och hon lutar huvudet mot min bröstkorg. Jag hör hur hennes andning blir tyngre och tyngre tills hon somnar i min famn. Hennes hår bytte färg från det mörkbruna till en rågblond nyans och blev mer lik den lilla flickan vi sett när vi rört vid Solines minnessten.

Timmar gick och jag somnade själv till slut. När vaknade möttes jag av Gabryellas stora blåa ögon.

- Du är vaken, konstaterar jag och sätter mig upp.
- Klockan är tretton i fem på eftermiddagen. Det är tolv timmar sen Aurora dog, säger Gabryella och sätter sig upp.
- Vill du prata om det? Frågar jag och stryker undan en hårslinga från hennes ansikte.
- Min syster är död. Det finns inte så mycket att prata om, suckar hon och reser sig upp och en spegel, en skål med vatten och en handduk uppenbarar sig.

Jag ser på henne medan hon torkar av sig sitt smink och jag kan se att trots att hon försöker dölja det så grät hon. Men som sagt, Aurora var död och alla visste hur mycket Aurora betydde för Gabryella. Gabryella slängde handduken på golvet och gick fram till mig och satte sig bredvid mig.

- Ta ett foto, det varar längre, säger hon och ler ett leende utan glädje mot mig.
- Om du insisterar, svarar jag och hon slår lätt på armen.

- Säg något, säger hon plötsligt.
- Som vad? Frågar jag.
- Berätta något av dina dåliga skämt, svarar hon.
- Peter, säger jag och hon ser frågande på mig.
- Peter är ett skämt, svarar jag och hon ler mot mig och slår till mig igen.
- Du är taskig, Sirius Black, säger hon och lutar sitt huvud mot min axel.
- Nej, jag är ärlig, Gabryella Krum, svarar jag och lägger armen om henne.
- Berätta något om dig, säger jag.
- Som vadå? frågar hon skeptiskt.
- Något om dig, dem första fem grejerna som dyker upp i huvudet, säger jag.
- Jag har gjort namnbyte från Gabrijela till Gabryella, säger hon och ser på mig.
- Din tur, svarar hon.
- Jag älskar att höra dig prata bulgariska, säger jag.
- Varför? Frågar hon.
- Vi tar frågorna sen. Din tur, säger jag och hon himlar med ögonen.
- Jag behöver egentligen glasögon, säger hon.
- Jag är den första i min släkt som hamnat i Gryffindor, säger jag.
- Jag hatar när folk kallar mig Gabrijela eller Ella, säger hon.
- Min största skräck är förmodligen min mor eller Pasha, säger jag och hon skrattar lätt.
- Första gången jag flög på en kvast flög jag in i husväggen och bröt min höger arm, säger hon och jag kan inte låta bli att skratta.
- Jag är rätt duktig på att måla, säger jag och hon fnyser.
- Visa mig något, säger hon skeptiskt.
- Sen, svarar jag.
- Jag har inga riktiga vänner på Durmstrang, säger hon.
- Min första kyss är förmodligen den värsta, säger jag och ryser vid tanken av den.
- Varför? Frågar hon.
- Därför, men du har en kvar, säger jag och hon ler en aning elakt mot mig.
- Min första kyss var med Kai.
- Du sa att du alltid avskytt honom! Utbrister jag anklagande.
- Ja, och tro mig, det var hemskt. Det enda positiva jag minns från det var att Pasha och jag försökte dränka honom efteråt, säger hon.
- Vad hände mellan dig och Pasha egentligen? Frågar jag börjar leka med några av hennes hårslingor.
- Efter att far träffade Galina så började Pasha stänga ute alla och vi gled isär genom åren. Jag vet inte riktigt varför men det bara blev så, svarar hon och ser sedan på mig.
- Din första kyss, nu, säger hon och jag täcker för mitt ansikte med mina händer.
- Jag har sett dig i flera humör och i flera känslor, men aldrig har jag sett dig generad, säger hon retsamt.
- Min första kyss …, säger jag och försöker komma på ett bra sätt att säga det.
- Om det är Lily, så kommer jag reta henne, säger hon och jag skakar på huvudet.
- Om det vore så väl, säger jag och jag ser hur Gabryella börjar bli nyfiken tills hennes ögon mörknar.
- Är det Kelsey? Frågar hon.
- Nej, det är…, säger jag och hon börjar tappa tålamodet.
- James, säger jag och hon tappar hakan.
- James? James Potter? Frågar hon och håller sig för skratt.
- Ja, svarar jag skamset och hon brister ut i skratt.
- Håll käften, säger jag och knuffar till henne lätt.
- Hur kommer det sig att James blev din första kyss? Frågar hon.
- Vi förlorade ett vad mot Remus och han tvingade oss. Det var första året, svarar jag.
- Jag måste berätta detta för Lily, skrattar hon och gör en ansats att resa sig.
- Du skulle bara våga, säger jag och slår armarna runt hennes midja så hon inte kan ta sig ur mitt grepp.
- Jag tycker det är gulligt, skrattar hon.
- Lika gulligt som att du försökte dränka din förste, säger jag.
- Så går det när man kysser mig utan lov, säger hon och sätter sig ner i mitt knä och ser på mig.
- När jag kysste dig första gången utan lov så blev jag allt annat än dränkt, säger jag och ler åt tanken.
- Men nu lär du inte få något, säger hon och jag spelar ledsen och hon slår till mig.
- Jag är skadad! Utbrister jag och hon skrattar åt mig.
- Du är en av de underligaste jag träffat, Sirius, säger hon.
- Vilka fler är det förutom jag då? Frågar jag och lutar mig mot henne.
- James, Remus, Lily, Peter, Abigail, min familj, säger hon innan hon tystnar. Jag förstod att hon tänkte på Aurora.

- Jag ska visa dig något, säger jag för att få henne på andra tankar och viker ut marodörkartan för henne som jag hade nedvikt i fickan.
- Fint pergament stycke, säger hon ironiskt och torkar bort några tårar och jag himlar med ögonen.
- Jag svär högtidligt att jag har något rackartyg i kikaren, säger jag och kartan uppenbarar sig och Gabryella ser storögt på den.
- Det är ett väldigt fint pergamentstycke, säger jag retsamt.
- Tagghorn, Tramptass, slingersvans och Måntand, vad betyder det egentligen? Frågar Gabryella när hon läser vidare på kartan.
- Det är våra marodörsmeknamn, James är Tagghorn eftersom hans animagus och patronus är en kronhjort, jag är tramptass eftersom min är en hund, Peter är slingersvans eftersom hans är en råtta och Remus därför att han är varulv, säger jag.
- Smart, säger hon och fortsätter titta på kartan.

Hon sitter och ler vilket gör mig glad med tanke på allt hon genomlidit detta dygn, men hennes leende slocknar så fort hennes ögon når namnet: Aurora Krum. Hennes ögon fylls med tårar och jag kramar om henne.

- Förlåt, säger hon och torkar bort tårarna.
- Be inte om ursäkt efter allt du gått igenom, säger jag och hon vänder sig om.
- Tack för att du finns här, viskar hon svagt och tar min hand.
- Jag ska ingenstans. Inte förrens du ber mig gå, säger jag och hon tar ett hårt tag om mitt ansikte och kysser mig.
- Jag älskar dig, Sirius, viskar hon när kyssen tar slut och kramar om mig.
- Jag älskar dig mer, svarar jag och kramar om henne.
- Om du säger det så, svarar hon.

Kommentar kommer i morgon! Älskade kapitlet like always!
Godnatt!

Super bra kapitel skriv mer

Gillar att det bara är Sirius och Gabryella som pratar/umgås nästan genom hela kapitlet. Det var något som behövdes efter allt drama. Det var visserligen så att Gabryella nästan tog livet av sig i början men när man kom in i kapitlet så kändes den händelsen så långt borta. Att det bara var de två som betydde något. Att tiden stod stilla. Asbra!!

skriver ner några randomfacts om mig också hehe

1. Jag missbrukar internet
2. Jag älskar att läsa speciellt ffs
3. Jag är scout
4. Jag är utan tvekan en galen Fangirl
5. Jag sover med mobilen under kudden
6. Jag gråter asmycket
7. I dag är 4 år sen jag såg TH live
8. Jag tror på enhörningars existens
9. Jag fangirlar alldeles för mycket
10. Jag älskar att gå på konserter
11. Jag grät inte när MCR splittrades men har fortfarande inte kommit över att det inte kommer någon ny musik
12. Jag gick på rosa moln en hel vecka när jag upptäckte att FOB var tillbaka
13. Jag älskar Bryan Stars Interviews
14. Jag tillbringar mina fredagskvällar i kyrkan
15. Jag diggar Bellatrix
16. Jag kan studsa runt i flera minuter när Tokio Hotel lägger ut nåt på Twitter
9. Jag fangirlar alldeles för mycket
17. Jag lyssnar på VÄLDIGT MÅNGA olika band

Hehe ja det var lite fakta om mig

DU DÖDAR MIG!
detta kapitel var så grymt bra! och Sibryella is back!!
börjar undra vad du gått igenom som gör att du kan skriva så exakt hur Gabys sorg känns och jag blir nästan rädd hur enkelt du kan trollbinda oss och få oss känna karaktärernas känslor :O

GA! hatar Peter mer än vanligt efter detta kapitel: MAN SVIMMAR INTE FRAMFÖR SYSTERN TILL EN DÖD FLICKA!!

just delen med att Gaby började garva var oväntad, men så grymt realistisk för när man är under sorg så tar känslorna över och att få se en förvirrad Gaby var intressant, men en fråga... VEM/ VAD ÄR PLATINA?!! VILL VETA!

och Sibryella när de var i uppehållsrummet: PERFEKTION!!
älskar hur Sirius fick Gabryella må så mycket bättre och att de kunde små retas med varandra ;3

Katta! du anar inte hur mycket jag garva när Sirius avslöjade sin första kyss och hans reaktion på Gabryellas ... GULLIGT!
och Gabryella blev svartsjuk när ho trodde Kelsey var hans första *my feelings*

" Fint pergamentstycke" meningen som gjort mitt liv xD
bara den meningen säger så mycket om Gabryella, älskar henne

slutet: så perfekt, och jag ser att någon har lyssnat på Lea michele
men herregud du är så begåvad så nej, det är inte rättvist!

min fakta.
1: heter Stephanie
2: flyttar väldigt ofta pga. min pappas jobb
3: talar flytande: svenska, engelska, franska, italienska, spanska och lite japanska
4: är extremt kort
5: dansar balett
6: dyslexi och Aspergers
7: trots min dyslexi så har jag läst alla Hp-böcker på både franska, svenska och engelska
8: skulle gärna vilja flytta till Kina eller Australien
9: heter Alexandra i andranamn
10: går den linjen som man skulle kunna kalla estet bild ;3