19 år senare (Privat Roll)

( Hahaha xD så bra då^^ C: )

Det tog ett tag innan Roxanne insåg att det inte bara var en saga, inte vilken saga som helst. Den handlade om Ted själv, om hans uppväxt. Sakanden efter föräldrarna och känslorna för en flicka i hanns närhet.

(haha ja lr hur xD)

Scorpius såg på det stora huset och sen på Jezebel och förstod vad de gjorde här
"Jag flyttar inte in hos Potter!" sa han bestämt och Jezebel tänkte ge honom en örfil men han fångade upp hans hand "Det händer inte" sa han bestämt
"Det gör det visst" sa Jezebel och tog tag i hans arm och böjde den bakåt men Scorpius tog tag i Jezebel och såg till att han snart låg på rygg och hans ögon var svarta
"Nej det gör jag inte" sa han och gick där ifrån in i en korridor. han öppnade en hemliggång och gick in så Jezebel inte kunde hitta honom

Hon tillslut igen flickan. En mörk skönhet i känd släkt. Jag? tänkte hon för sig själv men fortsatte att lyssna boken var inte slut ännu.

Scorpius satte sig ner i fåtöljen i det hemligarummet och bara stirrade rakt fram. han visste inte vad han skulle göra. Han tänkte inte flytta in hos Potter men han visste inte vad han skulle göra annars.
"Scorpius" ropade Jezebel och han tystnade när han var precis utanför. Jezebel skulle ta med honom tillbaka till Potters och det ville han inte. plötsligt öppnades dörren och han hade inte sin stav på sig men tog upp en kniv som låg på bordet och såg på Jezebel

Han slutade mitt i, när pojken hade berättat sina känslor för flickan. "Nej, sluta inte." sa Roxsanne och såg på Ted. "Det finns inget mer, jag vet inte vad flickan svarar." svarade han och såg in i hennes ögon och med ens insåg hon vem flickan var, vilka boken handlade om.

"Scorpius lägg ner kniven" sa Jezebel bestämt
"Nej! jag tänker inte åka tillbaka" sa han ilskt
"Om jag inte tar med dig tillbaka lägger du ner kniven då?" frågade Jezebel vänligt
"Jag tror inte på dig. ni ljuger allihop!" sa han
"Vi ljuger inte, vi försöker hjälpa dig allihop på olika sätt" sa Jezebel "Dina föräldrar försöker slå i dig hjälpen, Albus försöker vara den förälder du borde ha, Roxanne försöker vara en förnuftig röst, Ebony försöker vara som din stora syster som visar dig allt roligt med livet, Makoto försöker bota dig med kärlek och sex, familjen Weasley och Potter försöker göra dig lycklig genom att få dig att vara som de vill och jag försöker visa dig den vägen jag tog för att komma ut" sa Jezebel enkelt
"Jag vill inte ha eran hjälp" sa Scorpius lågt och sjunk ner på knä och tappade kniven. Jezebel gick fram till honom och drog upp honom i famnen
"Det ordnar sig" sa han

"Ted?" sa hon förvånat och han bara såg på henne. Men hon svarade inte, vem kunde älska henne nu, när Fenrir gjort det han gjort? Vem kunde vilja röra henne, när hon själv bara äcklades av hennes kropp. Tårarna strömmade ner tyst för kinderna och Ted drog upp henne i hans famn och kramade om henne.

"Scorpius vi vill bara hjälpa dig" sa Jezebel lågt
"Jag vill inte ha eran hjälp" sa Scorpius mellan tårarna
"Vad vill du då?" frågade han
"Jag vill vara fri, helt fri från alla människor som försöker laga mig" sa Scorpius "på en plats långt bort" sa han och fingrade på kniven
"Vill du flytta är det de du vill?" frågade Jezebel och försökte hänga med i svängarna
"Hälsa dem att jag inte menade att såra dem. hälsa Albus att jag älskar honom" sa Scorpius och körde in kniven i magen och kände blodet rinna ut. han hörde Jezebel säga saker långt bort. sen vad Jezebel gjorde visste han inte men allt blev svart

Roxanne somnade tillslut utmattad, men Ted höll fortfarande den sovande flickan. Den som han älskat av hela sitt hjärta, den som han älskade.

Scorpius förundrades över hur svart allt var, var det så det var att vara död?
"Hej Scorpius?" sa en röst bakom honom och han vände sig om och mötte Bellatrix
"Bella?" frågade han förvånat och hon log
"Japp det är jag i egen hög person" sa hon leende och kramade om honom "Jag trodde du skulle vara mindre" flinade hon
"Är jag död?" frågade han henne
"Alltid lika rak på sak" sa hon roat "Nej du är mitt i mellan, antingen kan du dö eller välja att gå tillbaka, alltså leva" sa hon