Förändrad värld Lupple & Medi

Hon öppnade det och såg upp på honom med stora ögon.
"Det är så vackert." Hon tog upp kedjan och höll det mot lampan. Ett vackert halsband med en berlock.
"Det är vackert." Sa hon och räckte över det.
"Kan vi byta ut halsbandet jag har redan?"

"Ingen orsak." Han tog hennes hand och kysste den.
"Ville retas lite och du har nu rätt att retas tillbaka..." Sa han och såg på halsbandet.

"Absolut. Om du vill." Log han och knäppte loss det andra halsbandet och satte på henne det nya.



Aurora fnissade lite. " Jag tror inte jag kan retas så bra." Flinade hon och rös av hans kyss på handen.

Hon flyttade undan håret och kände halsbandet bytas ut. Det nya var tyngre och hon kändde det kalla mot sin hud.
"Det är annorlunda men inget fel. jag har aldrig ftt något smycke förut..."


"Då får du lära dig. Så enkelt är det." Han pekade mot Rhiannon.
"Ser hon inte gladare ut?" Viskade han och lade armen om henne.

"Är du nöjd?" Frågade han med ett mjukt tonfall och släppte taget om knäppet. Det passade henne mycket bra.

Aurora log roat. "Jag ska träna." Sa hon och nickade. "Jo det tycker jag." Instämde hon.

"Jag är så nöjd." Sa hon och tog nästa paket och öppnade det försiktigt.
"Kan vi äta tårta sen?"

Theodore log och han hörde sin far i andra salen och han drog henne till sig.
"Det är bra att hon är glad. Du är så duktig." Viskade han och gav hennes örsnibb ett litet naffs

"Det kommer vi göra." log han.


Aurora fnissade till av hans naffs och log stolt och stort, var hon verkligen duktig? "Tack." Viskade hon.

När alla paket var öppna så såg hon på alla saker hon fått och reste sig. Kramade om Rafael och såg sedan upp på honom.
"Åh tack för alt." Hon gick sedan till Theodore och kramade om honom. Sedan så drog hon till sig Aurora.
"Tack."

Rafael kramade henne mjukt. "Så lite så." Viskade han och såg henne krama hans bror och sedan Aurora. Aurora kramade henne varmt tillbaka. " Ingen fara. Tillsammans?" Viskade hon och gjorde en speciell hälsning som alla flickor använt på kliniken, i hemlighet för att visa att de var tillsammans i allt.

"I hemlighet" Viskade hon tillbaka och hon vände sig om.
"Ska vi äta tårta nu?" Frågade hon och såg på den vackra tårtan och gick fram. Såg sedan upp på honom.
"Antar att du inte äter?" Sa hon sorgset.
"Kan du inte känna samk?"

Rafael nickade sakta. "Exakt, jag känner inte smak. " Sa han ärligt. "Det är som luft typ." Kommenterade han men såg på den. "Den ser väldigt god ut. Du får gärna berätta." Log han.