Varför inte skriva tillsammans?

Om inte Draco är snäll snart så kommer jag göra något mycket elakt.....
MOAAHAHHAHAHAHAHA!!!

kanske... LÅTA HONOM FÅ EMELIES HUVUD! Så blir Emelie en smutskallehatande idiot... XD

Hm... det skulle nog bli rätt kul.

Fast det kanske skulle bli rätt rörigt med tanke på att Emelie är mugglarfödd själv... Kanske blir lite mycket med tanke på att dödsätarna jagar dem och allt?

Joo... Men det hände ju Sabina för en sekund... XD

Blir det så kort är det nog ingen fara, tänkte bara att det blir rätt rörigt om alla byter huvuden hela tiden, kanske är bättre att Draco skärper sig själv istället men iförsig så skulle en liten titt i hur Emelie tänker inte direkt skada hans "luciusrehabilitering" så han kan skärpa sig....

Aja, det är i alla fall Hanlio nu!

ledsen för att det tog så lång tid, var upptagen med jobb (städa, röra på mig etc)

~Mara~
Nu hade jag avslöjat mig. Fan.
Rätt som det var så skulle dom fråga varför och då skulle det hela bara gå åt helvete.
Vi fortsatte på stigen och jag struntade i om den bortskämda snorungen gick runt med ett irriterat mygg-bett och Emelie (var det så hon hette?) såg trött ut.
Jag ville härifrån. Jag hade flytt från dom där i så gott som hela mitt liv - jag kunde så gott som lukta mig till dom. Och jag hade klarat mig och lyckats fly varenda gång men jag orkade inte ta hand om fler. Det var inte det att jag inte trodde att dom inte skulle klara sig själva i djungeln men den bortskämda snorungen skulle gå under efter två timmar.
Jag suckade trött. Varför skulle jag äga en sådan plikt-känsla? Varför hade jag inte vett nog att bara dra härifrån? Lämna dom? Det skulle vara bäst för min överlevnad men inte för mina skuldkänslor.
Jag stannade och tittade mig omkring. det var som en liten glänta ungefär. De exotiska träden böjde sig mot mitten och skapade ett vackert tak där man kunde urskilja himlen mellan de stora bladen. Jag tittade mot himlen.
Om två timmar skulle det bli kväll. Vi kunde fortsätta att gå. Jag slängde en blick på de andra. Emelie och Sabina såg trötta ut (särskilt Emelie) och Sofia såg ut att ha lite ont i fötterna efter den obekväma terrängen. Hon klagade dock inte.
Däremot gjorde snorungen det. Gud, vad jag hatade hans evennerliga klagande. Det tog alltid slut.
Jag kände efter själv och det var tydligt att mina fötter värkte. Och det var inte trevligt.
Jag suckade tungt. Jag skulle få stå ut med den där ungens tjurande en hel kväll!
"Jag tror jag kommer gå under ikväll." mumlade jag när vi hjälptes åt att flytta stockar för att få något att sitta på.
_______________________________

sådärja, DAGS ATT CAMPA
Sofia Albuslovers tur!

Jaay jag får ta hand om campingen!

Sofia
Det var ett ganska mysigt ställe vi hittat, det påminde om det där djungelpalatset jag och Will hittade där på Patchia. Jag hade nog kunnat njuta av det om det inte var för snorungen.
"Inbillar ni er att jag, Draco Lucius Malfoy, ska sova här bland alla kryp? Det är så äckligt! Varför ska vi offra livet för henne egentligen?"
jag suckade och spände blicken i honom.
"Har du inte fattat det än? När vi skickades hit tillsammans med Mara blandades vi automatiskt in i det här, vare sig vi vill det eller inte! Vi får göra det bästa av situationen helt enkelt. Just deal with it, okej?!" Han mumlade något om "min far" men tystnade. Jag tog av mig skorna och masserade mina ömma fötter.
"Vi måste nog göra iordning ett läger. Jag antar att ingen här kan göra en evig eld, så vi måste nog samla ved och och sitta eldvakt under natten för att hålla igång den, annars kan det komma rovdjur. Jag kan gå och se om jag hittar lite frukt eller annat ätbart, kan någon samla lite ved så länge?"
Jag snörade på mig skorna och reste mig med en grimage(stavning?). Jag försökte ignorera mina fötter och började kolla bland träden. Ett träd hade små gröna frukter, men de stank väldigt när man drog ner dem och var förmodligen giftiga. I ett annat träd däremot att flera fåglar och åt av de stora orangea frukterna. Jag använde Wingardium leviosa på en frukt och viftade våldsamt med staven för att få ner den. Jag delade den med min lilla fickkniv och den luktade och smakade helt okej. Det var nog någon sorts mango.
Jag plockade ner några fler frukter på samma sätt och begav mig tillbaka till lägret. De andra hade samlat ihop en bra hög med grenar, men snorungen hade förstås inte gjort ett skit. Jag suckade men orkade inte säga något. Jag la frukterna i ett stort blad på marken och hjälpte till att samla lite mer grenar. Jag var glad att vi hade trollstavarna, utan en eldformel hade det varit nästan omöjligt att få fyr på grenarna i den här fuktiga luften.

Snart hade vi en rejäl hög med ved. Vi samlades på stockarna och högg in på de saftiga frukterna, Malfoy med viss tvekan. De var riktigt goda och saftsprängda, vilket var tur eftersom vi inte hade något rent dricksvatten. Efter maten pratade vi lite, medan Malfoy satt i ett hörn och surade, både för situationen och för att alla verkade klara av det mycket bättre än honom.
Emelie och Sabina verkade inte riktigt vana vid den här sortens extremcamping, men de vande sig snabbt och förstod till skillnad från snorungen att det bara blev sämre av att gnälla. Emelie skickade medlidande blickar åt hans håll ibland, men han verkade inte bry sig. Stackars Emelie.

"Jag önskar vi hade några såna pengar som de har här. För... Om Rickard bor åt det hållet," jag pekade upp mot berget vi startat på. "Så borde byn där han handlar och så vara kanske tre kilometer åt det hållet... Jag tror förresten pengarna heter Colón, eller nåt sånt."
"Ligger en by där det bor folk bara tre kilometer härifrån?!" sa Draco, som nog trodde det var flera mil till ens en by med tre pers.
"Ja," sa jag. "Men det kommer ju ta typ två timmar att ens komma dit. Och när vi är där måste vi få tag i pengar. Och på den där stranden så kanske det finns nåt om nån kilometer?"
Jag kom och tänka på en sak.
"Mamma ville inte att jag skulle åka utan mobilen! Den är avstängd nu, men jag har med mig den! Den, och en solcellsladdare!"

Elzyiis tur!