Onödig eller nödvändig fakta om er

Jag kan bli sjukligt besatt av komiker. Hittar jag en som jag gillar så är jag helt inne i vad hen gör, gjort och kommer göra, ser allt som går att se där hen medverkar (kvittar om det är trettio sekunder eller två timmar) och analyserar humorn In på molekylnivå. Sedan går jag över till en ny komiker, efter ett tag.

Det konstiga, och aningen pinsamma, med detta är att jag under mina nästan nitton år på jorden hunnit ha säkert sexton Henrik Schyffert-perioder.

Lite onödigt/nödvändigt vetande om mig...

Är fullt övertygad om att alla som träffar mig upplever mig som en tafatt, jobbig, ful, långrandig, efterbliven, ramblande jävla idiot och hur mycket de än ler mot mig och hur intresserade de än verkar så tjänar det bara till att "bevisa" att de egentligen önskar sig långt bort men är för artiga eller bara tycker synd om en sån misslyckad träckhög som jag för att våga visa det.
Har tappat räkningen på hur många nya kontakter man träffat genom slumpen utomhus som jag själv lyckats avvisa då känslan blivit för stark och jag helt enkelt avbrutit samtalet och all vidare eventuell kontakt och vänskap på grund av detta. För jag vill verkligen inte störa dem, jag vill inte ta upp deras värdefulla tid bara för att de är för snälla för att säga som det är. Jag är medveten om att det förmodligen inte är så på riktigt och att det är ett problem, men då jag upplevde just detta två gånger på raken med väldigt kort tidsutrymme emellan för några år sedan med personer som jag faktiskt känt sedan en tid tillbaka, så har jag blivit extremt paranoid.

Har även extremt mycket komplex för mina tänder, som är väldigt missfärgade och dessutom flyttat sig och bildat fula mellanrum mellan varann sen jag blev av med tandställningen som 18-åring. På grund av detta kan jag helt plötsligt stänga munnen mitt i ett skratt eller leende eftersom jag kan komma på att det visar mina tänder. Jag ler aldrig med blottade tänder på fotografier och det i kombination med resting bitch face gör att många uppfattar mig som antingen uttryckslös, ointresserad eller sur.

Jag pratar ganska ren rikssvenska men med vissa inslag av östgötska. Oftast märks det inte men ordet "förstås" är extremt svårt för mig att uttala på annat sätt än [förschtåss] och jag har den östgötska ovanan att slänga in dant lite här och var. "Det var så dant väder ute", "men gud så dant", osv. När jag pratar med min mor, styvfar eller min älskade barndomsvän, som alla pratar tydlig östgötska, så förändras min dialekt lite och "rs" blir "sch"-ljud, "r" blir "w" och alla e:n får ett släpigare uttal, nästan som "ä". Vill jag så kan jag däremot "pwate wedig öschöttske, man ä la öschötte guschelov!" ^^'' Men det kommer som sagt inte naturligt (längre).

Jag har en tendens att faktiskt vissla oskyldigt för mig själv när jag döljer något eller försöker spela oskyldig. Och sen inser jag hur typiskt och fånigt det är..
Men mm, när jag visslar har jag antagligen något fuffens på gång. Eller så har jag en låt på hjärnan..

Men antagligen nåt fuffens alltså.

jag insåg idag att jag suger på att rita lejon

Jag har fobi för hissar, flygplan, fiskar, bilar och ormar.
Jag ÄLSKAR Anaconda-låten. Inte för att den är "bra" eller ett musikaliskt mästerverk men den är ganska rolig att lyssna på.

Samma här Men kom ihåg: Du är en bra människa innerst inne!

ibland gråter jag inte på väldigt länge och ibland gråter jag på en tunnelbanestation i london för att jag har tappat bort min tröja eller för att ashton irwin lägger upp en video där han pratar om amerikanska bagels.

Åh, tack så mycket ♥
Jag tränar på att stanna kvar och tänka positivt, hoppas att det ger resultat. Och jag hoppas att du också hittar en lösning. Kram ♥

Jag älskar bokhandlar. Inte bara för alla böcker som finns där, men också för det som är kontorsmaterial eller vad man nu ska kalla det, haha! Mest kalendrar och anteckningsböcker, sådana älskar jag att titta på.

Om jag fick skulle jag nog vara kvar i bokhandeln i flera timmar när jag väl får besöka den. Inte för att jag inte varit det ibland ... men oftast blir jag tvingad att gå därifrån efter ett tag. '-'