Den onämnda magiska trekampen (SV)

Nej Gabryella sluta var en sådan idiot! Nu blev jag överdramtisk här...

Det här med favorit kapitel är det nog alla de som utspelade sig under marodörernas tid eftersom att jag inte är något större fan av tredje generationen...du ska verkligen vara stolt över att du fick mig att fortsätta läsa efter de första kapitlerna! Men du skriver bara så (fult ord) bra och trollbinder läsaren på ett så underbart sätt! Men annars älskar jag alla kapitel med Jily, (det kunde du inte ana va)

Jag älskar alla dina kapitel även fast de ibland kan vara så hemsk känslomässiga att jag bara vill gråta!

JAG SKA DÖDA DIG FÖR DEN DÄR CLIFFHANGERN SKRIV MER SNART FÖR ANNARS KOMMER JAG OCH FÖR NÅGOT HEMSKT, MOHAHAHA!

Nu ska jag ta och läsa lite Percy Jackson och proppa i mig godis

Ha det gott och SKYNDA DIG MED NÄSTA KAPITEL FÖR JAG ÄR BEROENDE!

Seriöst, är du säker på att du inte är JK Rowling som utgår sig från att vara en helt vanlig mugglis och som egentligen skriver denna ff? Jag kan inte FÖRSTÅ hur det kan vara något annat, och det blir dessutom bara bättre och bättre!!
HOW DARE YOU CLIFFHANGA OSS?! JAG VILL VETA NU. SIBRYELLA FTW.
Gaah these feels kan allvarligt talat inte skriva mer 0_0
Längtar efter mer 83 ♥

Jag vill ha ett till kapitel nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu

hahaha äslkar att Sirius trodde Gaby var gravid xD det är bevisat, de håller på med mer än bara kyssar och kramar

seriöst, snart blir det sibryella igen och då är mitt livkomplet! :') tack för att du skriver världens bästa fanfiction!♥♥♥♥
men clihhnagerna var onädigt, katta för fan! ♥♥♥♥♥♥ förvänat mig ett nyt kapitel nu.

Freddelito, lily, luna, Lele och Sourire: Tack så jätte mycket allihopa! ♥

tänker inte låta er ''plågas'' av cliffhangern utan tänker ''döda'' er med detta kapitel. Förmodligen kommer även kapitel 83 i kväll, men är seriöst rädd för att skriva det och är ett av de momenten i hela denna fanfictionen jag inte sett framemot att skriva eftersom det kommer vara så extremt jobbigt och när ni läst klart detta kapitel så förstår ni nog vad jag menar :'(

hoppas ni gillar det och glöm inte slänga in en kommentar på er åsikt.

Kapitel 82 Bästa vänner och insjuknande (del 1 Remus perspektiv, del 2 Gabryellas perspektiv.)

På något mirakulöst sätt hade jag lyckats ta mig in i Durmstrang skeppet. Jag förundrades över dess storlek inuti och insåg att det skulle bli svårt att hitta rätt rum med Gabryella med de tiotals dörrarna som prydde väggarna längst de närmaste korridorerna.

Jag gick diskret förbi den grupp av elever som satt i en grupp av fåtöljer och soffor och skrattade högt och gick längst en korridor med olika skyltar på alla möjliga språk tills jag nådde ett rum med en skylt med: Elisaveta Aurora Kruma. Jag knackade försiktigt och blev lättad när Gabryella öppnade den.

- Remus, vad gör du här? Frågar hon och släpper in mig i det stora rummet som var som ett litet rum på Krum Gard.
- Jag behöver prata med dig, svarar jag och hon suckar när hon stänger dörren.
- Om du är här för att prata om Sirius…, säger hon innan jag avbryter henne.
- Det är inte därför, säger jag.
- Okej, sätt dig, säger hon och går fram till ett litet mörkt bord med fyra stolar.
- Hur är det egentligen? Frågar jag och sätter mig mittemot henne.
- Har varit bättre, svarar hon.
- Finns det något jag kan göra? Frågar jag och hon ler vänligt.
- Nej, det är som det är, svarar hon och ler ett leende utan glädje.
- Vi är vänner eller hur? Oavsett vad Sirius gjort, frågar jag.
- Såklart, faktumet är att du förmodligen är min bästa vän, säger hon och jag känner hur lättad jag blir.
- Kom tillbaks till slottet, vi andra saknar dig också, säger jag och hon ler lite.
- Jag saknar er med, men jag kan inte, svarar hon.
- Varför? Frågar jag oförstående.
- Aurora, de andra i hennes årskurs är på henne på grund av sin hörselskada och hon har nyligen varit sjuk, svarar Gabryella.
- Hennes skada kom efter en olycka! Hur kan de, varför? Utbrister jag och kan inte förstå hur folk kunde vara så elaka mot en av de vänligaste i världen.
- Det är lättare att se fel på andra än de bra sidor, svarar Gabryella och jag nickar.
- Så hur ser din plan ut? Frågar jag och Gabryella ser roat på mig.
- Försöka lösa mitt liv och försöka köpa mig ut ur Durmstrang, svarar hon.
- Kan man göra det? Frågar jag.
- Vet inte, ingen annan har provat förut, svarar hon och jag kan se hur smart planen var.
- Du är inte så dum som du säger, säger jag och skrattar.
- Det var faktiskt Pashas idé, skrattar hon.
- Ni börjar komma överens igen, konstaterar jag och ler mot henne.
- Sedan Aurora insjuknade blev vi allihop som en familj igen, men vi se hur länge det håller, svarar hon.
- Vad var det för något hon insjuknade i? frågar jag.
- Något hon drack, svarar Gabryella och jag förstår hur hon inte vill prata om det.
- Tur att hon är bättre nu i alla fall, säger jag och Gabryella ler mot mig.
- Hur är det med dig då? Frågar hon.
- Det är bra, svarar jag.
- Bra, svarar hon och ler stort mot mig.

Vi sitter och pratar länge inne i Auroras sovrum tills jag inser att hon inte var inne i rummet.

- Vart är Aurora? Jag antar att detta är hennes rum eftersom hennes namn stod på skylten, säger jag.
- Hon gick tillbaks till Hagrid, förklarar Gabryella.
- Varför stod det förresten Elisaveta Aurora Kruma? Och inte bara Aurora Krum? Frågar jag.
- Alla namn brukar användas på Durmstrang och man brukat lägga till ett A på slutet på feminina efternamn, förklarar Gabryella.
- Vad står det på ditt, om du nu har något? Frågar jag.
- Gabrijela Marienda Kruma, trots att jag bytt till Gabryella, svarar hon.
- Varför inte Gabrijela? Frågar jag.
- Låter så fel enligt mig, svarar Gabryella.
- Antar att A:et också låter fel, säger jag och hon skrattar.
- Ja, det har faktiskt också med att göra att Ritané och jag inte kunde säga Kruma ordentligt när vi var små vilket resulterade att Aurora inte heller kunde det så far sa att vi skulle göra som Pasha och bara använda Krum, förklarar hon.
- Ser det framför mig, hur en liten rultig blond flicka springer runt och inte kan uttala sitt efternamn, säger jag och Gabryella slår till mig lätt på handen.
- Hur såg du själv ut? mager som en speta då med? Retas hon.
- Ungefär, svarar jag och hon skrattar.

När klockan blivit nio lämnar jag skeppet och Gabryella ger mig en kram innan jag går.

- Allt kommer bli bra igen, viskar jag och hon nickar innan jag går iväg.

När jag kommit halvvägs ser jag hur en figur närmar sig i mörkret. Det var Aurora.

- Hej Remus! Hälsar Aurora glatt när vi möts.
- Hej Aurora, svarar jag och ler.
- Har du varit hos Gabryella? Frågar hon.
- Ja, faktiskt, svarar jag och hon ler.
- Bra, hon behöver någon annan än oss att prata med, säger hon.
- Hon berättade att du varit sjuk, säger jag.
- Ja, men nu är det bra igen, svarar hon glatt.
- Bra, jag hoppas att det löser sig för dig i skolan och allt annat, säger jag och hon nickar.
- Jag kanske ska byta skola, säger hon.
- Till? Frågar jag nyfiket.
- Hogwarts, svarar hon glatt.
- Det hoppas jag, vi skulle behöva lite folk med vett, säger jag och hon skrattar. Hon var så lik Gabryella.
- Jag tror jag skulle hamna i Hufflepuff, möjligtvis Gryffindor, säger hon.
- Det elevhem som skulle få dig ska vara hedrade, säger jag och hon ler och tackar.
- Du borde nog gå till skeppet, säger jag och hon nickar.
- God natt, säger hon glatt.
- God natt, Aurora, svarar jag och hinner knappt gå mer än två steg.
- Remus! Säger hon plötsligt.
- Ja? Frågar jag förvånat.
- Tack, säger hon och ler.
- För vadå? Frågar jag oförstående.
- För allt, säger hon och skyndar sig iväg.

Del 2. Gabryellas perspektiv.

Allt var rörigt i mitt huvud och även efter att ha pratat med Remus, var det fortfarande rörigt. Jag behövde frisk luft.

Jag öppnade det största fönstret och stack ut huvudet och andas in den kalla luften. Jag såg bort mot Gryffindor tornet och kunde tänka mig hur fundersam Sirius var och hur Lily förmodligen satt och bråkade med James, medan Peter gjorde något. Jag visste inte vad han kunde göra eftersom han alltid försvann när jag var i närheten. Sirius hade alltid sagt att det var för att jag och mina syskon gjorde honom nervös.

- Gabryella? För jag en röst bakom mig och Aurora smyger fram till mig.
- Hej Rora, svarar jag och ler mot henne.
- Vad gör du? Frågar hon och ställer sig bredvid mig.
- Funderar, svarar jag.
- På vadå? frågar hon nyfiket.
- Allt, skolan, trekampen, svarar jag och känner att listan kan bli lång.
- Sirius? Frågar hon och jag nickar.
- Jag tycker du borde börja förlåta honom, säger hon och lutar sig mot fönsterbrädet.
- Jag försöker, svarar jag och går mot bordet jag och Remus suttit vid tidigare.
- Pasha kommer snart, säger Aurora och sätter sig där Remus suttit.
- Varför? Frågar jag oförstående.
- Jag vet inte, svarar hon innan hon börjar skratta.
- Mår du bra? Frågar jag skeptiskt och ler.
- Varför skulle jag inte göra det? Frågar hon oförstående.
- Du skrattar åt ingenting, inga friska gör det, svarar jag och skrattar åt hennes min.
- Jag skrattar åt att Sirius trodde du var gravid, skrattar hon och jag himlar med ögonen åt den delen av vår konversation tidigare.
- Jag hoppas du inte är gravid. Jag är för ung för att bli morbror och skulle inte göra ett bra jobb som det från Azkaban, säger Pasha som kommer gående mot oss när han kommit in i rummet.
- Jag är inte gravid Pasha, skrattar jag.
- Bra, vill inte ens tänka tanken på att du skulle göra sådant, säger han och sätter sig bredvid Aurora som skrattar så att tårarna rinner.
- Varför skulle du hamna i Azkaban? Frågar jag misstroende.
- Dit brukar man hamna om man mördar någon, svarar Pasha och jag kan se hur Pasha skulle mörda Sirius med sina bara händer.
- Karkaroff kommer snart. Jag har pratat med honom om din tid på Durmstrang, säger Pasha och jag spänner käkarna och sträcker på mig. Det var nu det gällde.
- Säg inget dumt och börja inte bråka, säger Pasha när två hårda knackningar skakar om dörren.

Karkaroff kommer in och ser riktigt nöjd ut. Han hade något i baktanken och när han gick fram mot oss och satte sig bredvid mig såg han på Pasha som såg varnande på Karkaroff.

- Din bror har pratat med mig, Gabryella, säger Karkaroff och jag nickar.
- Han säger att du inte vill studera vidare på Durmstrang och som du vet så är reglerna tydliga: klarar man provet så är man intagen och förväntas läsa vidare, säger han innan han fortsätter.
- Vad hade du tänkt göra när din tid på Durmstrang är över? Frågar han.
- Jag vet inte, jag har ju qudditch och jag skulle enkelt få jobb på något av trolldomsministerierna i världen, svarar jag.
- Ja, men om du läser vidare så har du mer tid på att fundera på vad du vill göra, säger Karkaroff.
- Jag kan göra det lika bra utanför Durmstrangs väggarna, svarar jag och Pasha sparkar till mig under bordet och ser allvarligt på mig och mimar ’’ sluta bråka’’.
- Det finns ett sätt du kan slippa fortsätta läsa vidare, säger Karkaroff och ser från Pasha mot mig och vi ser förvånat på honom.
- Du måste vinna trekampen, säger han och ler. Då stannade allt upp för mig.
- Hur kan du förvänta dig att hon ska vinna? Frågar Pasha argt.
- Regler är regler och detta är det enda sättet du kan vinna, säger Karkaroff och reser sig upp och går iväg med ett nöjt leende.
- Pasha, viskar jag och ser upp mot honom.
- Du kommer vinna. Vi börjar träna i morgon, hårdare än någonsin, säger han bestämt och reser sig upp.
- Vi tränar redan hårt! Utbrister jag och reser mig upp och han ser irriterat på honom.
- Vill du vinna och slippa fortsätta studera på Durmstrang eller inte? Frågar han irriterat och vänder sig mot mig.
- Det är klart! Säger jag.
- Då så, sluta vara så otacksam! Säger han argt.
- Otacksam?! Frågar jag argt.
- Otacksam är det perfekta ordet på dig! Svarar han med hög röst.
- Sluta bråka! Skriker Aurora och vi ignorerar henne och fortsätter tills vi hör en hård duns och vi ser hur Aurora ligger på marken.
- Aurora? Frågar jag och skyndar mig mot henne.
- Pasha, hämta Severus! Skriker jag panikslaget och hans skyndar sig iväg.
- Oroa dig inte Aurora allt kommer bli bra, viskar jag och känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder.

Det dröjer inte länge förrens Pasha är tillbaka med Severus, Ritané, Karkaroff, Dumbledore, rektorn för Beauxbatons och Hagrid.

- Vad hände? Frågar Dumbledore och sätter sig på knä bredvid oss.
- Jag vet inte, svarar jag förstört.
- Hagrid, säger Dumbledore och Hagrid kommer fram och lyfter upp henne.
- Vi tar henne till sjukhusflygeln i slottet, säger Dumbledore och jag nickar.

Pasha och Ritané kommer fram till mig och Ritané lägger armen om mig och vi skyndar oss mot sjukhusflygeln tillsammans med de andra.

När vi kommit fram och Hagrid lagt Aurora i en av sjukhus sängarna börjar de tre rektorerna och andra anställda på Hogwarts att försöka få Aurora bättre, men hon vaknar inte.

- Hon kommer vakna, hon måste göra det, mumlar jag och Ritané kramar om mig.
- Hon kommer vakna, svarar hon och klappar mig försiktigt på ryggen.

Hon hade rätt och efter en halvtimme efter att Aurora svimmat vaknade hon, lika svag som hon varit innan hon druckit Severus elixir.

- Varför? Hon mådde bra tidigare i dag! Säger jag och sätter mig på en pall bredvid henne.
- Elixiret var inte starkt nog, säger Pasha tonlöst och sätter sig på andra sidan av Aurora tillsammans med Ritané.
- Vad kan vi göra? Frågar Ritané och ser upp mot rektorerna.

De svarar inte och paniken börjar växa. Jag ser frågande på Pasha, men inte ens han kan svaret. Ingen visste vad vi skulle göra.

- Så jag kommer dö? Frågar Aurora tyst och jag ser på henne.

Tårarna börjar rinna när ingen svarar på frågan och Aurora tar ett djupt andetag innan hon ser på mig.

- Gråt inte Gaby, viskar hon och rör vid min kind.
- Vad ska jag göra då, Aurora? Viskar jag hjälplöst.
- Var glad att det inte är du, svarar hon och ler.
- Aurora, säger Hagrid sorgset och jag ser hur hans ögon fylls av tårar.
- Snälla, gråt inte, säger Aurora och räcker fram sin lilla hand mot honom.
- Detta ska’ inte hända, säger Hagrid och skakar på huvudet.
- Men nu händer det, men var inte ledsna, säger Aurora och ser runt på oss allihop med tårfyllda ögon.
- Jag är inte ledsen eller rädd, det enda jag är ledsen över är för att jag inte fick mer tid med er, säger hon och jag brister ut i gråt.

Detta fick inte hända. Hur kunde jag ha trott allt skulle bli bra? Allt var över.

Super bra du får med alla viktiga delar enligt mig den är sorglig,spännande och rolig du borde satsa på att bli författare när du blir stor skriv mer Denna ff är bättre än alla böcker jag har läst och det är många för jag hittas oftast med näsan i en bok.

NEJ! katta, snälla! gör inte deta! :'( ♥
döda inte henne! gud kommer inte klara av nästa kapitel! snälla, gör inte det! :'(

varför ska du kunna skriva så kännslosamt?! det känns som det är min lilasyster som är döende. gud. från ett glatt kapitel till något så förkrosssade.

Gaby har så rätt med vad hon sa Det är lättare att se fel på andra än de bra sidor ♥

usch, vet inte hur jag sak klara av nästa kapitel! vi får starta en suport grupp allihopa!♥♥♥♥

så himla bra, verkligen! förstår inte hur du kan skriva med så mycket inlevelse och fantasi! allt är så välskrivet och känslosamt vilket är väldigt sällsynt att en femton årig kan skriva och jag blir så imponerad och hoppas att nån dag kunna skriva som du! :O

har absolut ingen aning om hur jag ska ta mig igenom de kommande plågsamma kapitel utan Aurora,. tänker gå och sätta mig i ett hörn och gråta en stund nu.

skulle väldigt gärna vara med! heter Lovisa Teresia, men du kan använda mitt smeknamn Tess eller missa ♥

NU KOMMER JAG INTE KUNNA SKRIVA NÅGOT VETTIGT SÅ FÖR DODHQOMWÅABFLW DET KAN JAG INTE! HEJDÅ JAG SKA GÅ OCH LÅSA IN MIG PÅ EN TOALETT OCH GRÅTA!

Jag vill ha ett nytt kapitel nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!