Dolder förbannelsen [sv]

GRYM

helt underbart! när kommer nästa kapitel?

jätte bra

Svårt att säga än så länge, har börjat men måste läsa på lite först för det kommer en del som JK skrev om i Harry potter och halvblodsprinsen och vill gärna få det att stämma med det hon skrivit tidigare om du förstår vad jag menar x)

Vi förstår!

Du är så sjukt bra på att skriva!!
Vill inte låta otålig eller så, men när kommer nästa kapitel? Det var ett tag sen du skrev sist

När kommet mer?

Jag vill inte låta tjatig och så, men när kommer det mer? För jag verkligen ÄLSKAR den här ff:n!
Och det var länge sedan någon skrev en kommentar, och jag vill inte att tråden ska sjunka.

LHej alla Mugglisar! Nu är jag tillbaka efter en LÅNG paus från mugglis. 2012-2013 hände en hel del i mitt liv och jag måste tyvär erkänna att jag gick och blev vuxen, jag gick ut gymnasiet och skaffade ett jobb, sambo och Mugglis kom mer och mer i andrahand tills jag till slut "glömde" bort allt. Men skrivandet har jag aldrig slutat med, jobbar faktiskt på en egen fantasy bok! Dock har den har FF:n alltid legat i bakhuvudet och jag har till slut bestämt mig för att skriva klart den. Hoppas ni gillar fortsättningen

- Domenique säger sanningen

Rose stod och försökte irriterat reda ut sina lockar med fingrarna. Bredvid henne satt Dom och såg som vanligt helt perfekt ut utan att ens försöka.

Rose såg på sig själv igen och bestämde sig för att sätta upp håret istället. När hon var klar så insåg hon med tungt hjärta att hon liknade sin mor när hon hade håret uppe, man såg hennes ansikte så mycket tydligare.

Mamma.. tänkte hon och i sitt inre såg hon sin modiga starka mamma framför sig, ensam i det stora huset nu när hon var borta och hennes pappa och bror var döda. Hon tänkte på hennes ärr på armen där en ond häxa vid namn Bellatrix hade ristat in 'Smutsskalle'

Rose tog ett djupt andetag. Snart, snart skulle dom vara hemma igen och pappa och Hugo skulle leva, dom skulle vara en familj igen, hon skulle gå på Hogwarts utan att vara rädd och hon och hennes vänner skulle kunna ha ett normalt liv.

Hennes tankar avbröts plötsligt av att Dom öppnade munnen

"Har du frusit fast?"

"Va?" Svarade Rose förvirrat och såg på Dom

"Du stod bara där och stirrade rakt framför dig" svarade Dom och log retsamt "Står du och tänker på Scorpius?"

Rose ryckte till och vände bort blicken och svarade "Varför skulle jag det?"

"Jag är inte dum Rose" svarade Dom och hennes röst blev allvarligare "Jag har sett hur ni kollar på varann och jag kände direkt att nått var på tok när jag kom hit"

Först tänkte Rose förneka allt men hon tvekade, till slut sa hon helt enkelt sanningen "Okej, Scorp och jag blev liksom vänner när vi båda hamnade i gryffindor. Jag.. jag fick känslor för honom ett tag, men det var dumt. Jag kände mig nog bara ensam här och ville ha någon det är allt"

"Fast.." sa Dom och la en hand på hennes axel "det där sista var inte sant.. Eller hur?"

Rose skakade på huvudet.

Dom såg på sin kusin en lång stund innan suckade och sa "jag förstod att det skulle bli såhär till slut. Jag visste redan från att vi blev tillsammans att han retade dig av en anledning. Jag gillade nog aldrig honom på riktigt du vet.. Han var bara så rolig och cool och populär. Han gillade nog inte mig heller, det var bara det att alla förväntade sig att vi skulle bli tillsammans så då fick det bli så, men det var aldrig mig han älskade.. Det var du hela tiden"

Rose stod mållös och såg på Dom som kramade henne och fortsatte "I det här mörka kriget behövs så mycket kärlek som möjligt, vill du ha honom så tycker jag att ni ska vara tillsammans"

Dom släppte taget om Rose och sen var det som det aldrig hänt Dom rättade till en hårslinga och sa sedan glatt "nä nu måste vi skynda oss Matchen börjar snart"

Jättebra kapitel och ff! Välkommen tillbaka till Mugglis!