Cornelia Mc'Lean [SV][PG]

tack, ligger hemma i soffan och dricker te med honung i, kan inte gå till skolan ida' heller jag missar PE men men det kommer mer senare idag, tror jag, men jag har bara en fråga som inte alls har med min fanfiction att göra men iaf är george och fred ett år äldre än ron i filmen? måste bara få veta hehe...

okej

KAPITEL 12 AA!
Det var lördag och klockan var 18. Jag höll på att göra mig i ordning inför balen.
Jag hade gått till Lilys sovsal, och hon hjälpte mig med mitt hår, sminket och kläderna. Hon hade tagit på lite maskara, lite puder och lite läppglans.
- Du måste ta av dig det! Envisades Lily, hon ville att jag skulle ta av mig mitt halsband.
- Men jag vill inte!
- Snälla, bad Lily.
- …O-okej då, sa jag och tog försiktigt av mig halsbandet.
Lily gav mig ett halsband med silvrig kedja, och ett hjärta som var i guld och silver.
- Vad ska jag ha för skor tycker du? sa jag och kollade på Lily. Hon tog fram mina skor som jag brukade ha i skolan. De var leriga och slitna, kanske inte de bästa, men jag hade ju egentligen inga andra.
- De kan jag ju inte ha! Sa jag besviket.
Lily tog fram sin trollstav och mumlade, knappt hörbart, ”Discputatio”, och genast förvandlades mina skor till ballerina skor. De var jättefina, tyckte jag.

- Så nu är du klar! Ropade Lily från badrummet (hon höll på att ställa tillbaka allt smink som vi hade använt).
- Japp! Nu är det bara att vänta att vänta på Sirius! Ropade jag tillbaka.
Jag hörde hur Lily fnittrade inne på badrummet när jag nämnde Sirius, hon kom springandes fram till mig med ett leende på läpparna.
- Vad är det nu då? Sa jag och fnittrade lite jag med.
- Det är en hemlis, sa Lily och satte sig bredvid mig på sängen.
- Snälla, snälla, snälla, jag lovar att inte berätta för någon! Bad jag.
- Nej, jag lovade ju Remus att inte säga nåt, och speciellt inte till dig…
- REMUS! Sen när började du prata med honom?!
- Lugn, lugn, vi pratade bara! Sa Lily och kollade ner på sina händer. Men… om du lovar att inte säga till nån att det var jag som berättade det här för dig, okej?! Men du kommer ändå att få veta det nån gång!
- Okej, berätta, sa jag och kollade nyfiket som ett litet barn på henne.
- Okej… nu säger jag! Siriusärstörtkäridig! Alla vet om det förutom du typ! Sa Lily jättesnabb.
Jag började skratta.
- Du skojjar, eller hu… du skojjar inte eller, hur?
Lily skakade sakta på huvudet och log nu så att tänderna syntes.
- Ojdå… var det därför han bjöd ut mig till balen?
- Troligen, men… är du kär i honom då?
Jag bet mig lite i läppen.
- Jag… jag vet inte, eller kanske lite… okej jag är det, men säg INGET till honom!
- Varför inte?!
Det knackade på dörren och sedan stack Sirius in huvudet.
[SIRIUS]
”Wow” var det enda jag kunde tänka när jag såg Cornelia. Hon var jättesnygg. Jag hade aldrig sett henne så uppklädd, oftast brukade hon ha en slarvig tofs, eller bara utsläppt. Men nu… wow. Hon hade plattat håret, och hade lite smink på sig. Söta ballerina skor och den lila klänningen som vi köpte tillsammans.
- Ska vi gå? Frågade Cornelia och kom emot mig.
Jag öppnade dörren åt henne, och hon klev ut och gav mig ett litet ”Tack”.
[CORNELIA]
Sirius var snyggare än vanligt idag. Han hade ingen kostym eller kavaj på sig, utan en skjorta och ett par grå-blåa byxor. Han hade fixat håret lite granna, det såg man.
Vi gick en liten stund i korridorerna först, eftersom Sirius inte ville vara där först. Vi pratade om en massa olika saker och skrattade jättemycket. Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv har skrattat så mycket. Plötsligt stannade Sirius.
- Vad är det? Sa jag lite förvånat och kollade upp på honom. Han var jättelång jämfört med mig. kanske 1,70 eller nåt.
- Äh… inget, jag säger sen, sa Sirius. Kom nu så går vi till balen, sa han och tog sin hand runt min midja och började gå.
När vi väl var framme stod James, Remus och Peter och väntade på oss.
- Ska de vara med oss? Frågade jag, som helst hade velat vara ensam med Sirius.
Sirius nickade bara och började gå mot dansgolvet med mig. Peter gick till ett bord med lite smått och gott, medans James och Remus dansade med oss.
Vi dansade jättelänge och hade jättekul.
- VI GÅR OCH HÄMTAR LITE DRICKA! Skrek James, eftersom musiken var så hög.
- OKEJ! Skrek Sirius tillbaks. CORNELIA!
- JA, VAD ÄR DET!?
- KOMMER DU IHÅG DET DÄR AVTALET SOM DU HADE MED MIG?!
- AA!
- JAG VILL ATT DU GER MIG EN KYSS!
- PÅ MUNNEN?!
- ÖH… JAG VET INTE, DET SPELAR VÄL INGEN ROLL!
Jag ställde mig på tå och kysste Sirius på munnen, länge.
När jag var klar såg jag att James och Remus hade kommit tillbaka.
-------------------------
hope u like it ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer ♥♥

tack ♥ kommer kanske mera imorrn, eller kanske ett halvt kapitel idag

Ett halvt idag!! Snälla
*ler gulligt*

*gör hundblick* Snälla mer idag, jäätetbra

åh! jättebra! skriv mera nu! ♥ ♥

oj, sorry glömde skriva den där halvan hehe... men ni kan få ett helt kapitel nu! hope u like it! ♥



KAPITEL 13 SIRIUS VAKNA!
- Öh… Hej… sa James, medans Remus kollade bort och kliade sig i nacken med en lite generad min.
- Hej, sa jag och försökte le lite.
Kunde det bli pinsammare? Tänkte jag.
- Eh… ska vi dansa, eller nåt? Sa jag och bröt de pinsamma tystnaden.
- Visst, sa Remus och kollade lite generat på mig och Sirius och sedan på våra händer. Vi hade hållit varandra i handen hela tiden utan att vi märkt nåt. Vi släppte snabbt varandra och ställde oss lite längre ifrån varandra.
Vi började dansa lite men efter en timme slutade vi. När klockan var halv nio satt vi på varsina stolar och drack läsk. Peter hade kommit och satt sig bredvid oss.
- Öh… jag måste gå nu, sa Remus och reste sig snabbt upp.
- Va? Sa James lite förvånat. Öh… ja, juste, jag måste också gå och du också Peter, eller hur Peter? Eller förresten Sirius du kan gå, jag kan va’ med Cornelia, sa James snabbt.
Jag förstod direkt att nånting allvarligt hade hänt. James brukade aldrig säga Peter till Peter eller Remus till Remus, han brukade alltid kalla de för Slingersvans och Måntand!
De gick snabbt iväg, och jag satt ensam kvar med James.
- Vad handlade det där om? Sa jag lite argt för att de höll nånting hemligt för mig.
- Va, öh… inget, inget speciellt, bara öh… , sa James snabbt.
- Bara…? Sa jag, nu ännu argare eftersom han inte berättade.
- Öh… Inget!
Jag reste mig snabbt upp och började gå mot utgången av Stora Salen.
- CORNELIA, VÄNTA! Skrek James och började springa ikapp mig.
[SIRIUS]
Det var fullmåne idag. Det betydde att Remus skulle bli en varulv idag. Vi sprang mot piskande pilträdet, Remus skulle förvandlas när som helst nu…
När vi bara var kanske tio meter ifrån trädet började Remus skrika. Han förvandlades, vi skulle sldrig hinna till trädet. Jag förvandlade mig snabbt till en hund och Peter till en råtta.
Remus började attackera oss, han hade en väldigt tuff kväll…
Sedan började han springa mot Hogwarts. Jag sprang snabbt efter, Cornelia var ju där inne!
[CORNELIA]
Jag sprang iväg från James, iväg från alla, mot utgången. Jag ville bara ut, ut i friska luften och få tänka klart. James kom tätt efter mig, och nu hade han lyckats springa ikapp mig. han stod framför mig med en sträng blick, han såg jättearg ut.
- CORNELIA LYSSNA! DET ÄR FARLIGT DÄR UTE! Röt han, han lät jättearg. CORNELIA, LYSSNA!
Jag kollade jätterädd bakom honom. Vi stod några meter från dörren, och vid dörröppningen stod en varulv.
Jag pekade skräckslaget på varulven.
- J-j-jjameess! Skrek jag.
Han kollade hastigt bak och såg varulven. Han ställde sig framför mig som en sköld. En hund kom springandes och ställde sig framför varulven. Hunden var stor, svart och hade gröna ögon. Varulven började attackera hunden, som skämpade tillbaks så gott den kunde.
Hunden blev mer och mer skadad efter varje sekund som gick.
- Cornelia, kom! Viskade James och drog i min arm.
Vi började springa mot Madame Pomfrey, jag kände hur det kom några tårar nerför mina kinder. Det sista jag hörde var ett svagt, ängsligt och litet ylande från hunden.
När vi var framme sprang James snabbt fram till henne.
- MADAME POMFREY! MADAME POMFREY! Skrek James. Remus är- han är… han är *pust* inne i *pust* slottet! Sa James och pekade ut genom fönstret där en fullmåne visade sig.
- Var Remus en varulv? Tänkte jag.
- James, sa jag försiktigt.
- Mm, sa James och satte sig på en stol för att hämta andan.
- Är… är Remus en… varulv…? Frågade jag försiktigt.
- Mm, sa James. Men du får inte berätta för nån.
- Men det måste betyda att hunden är…
- Sirius.
- SIRIUS! Skrek jag och sprang iväg.
Jag måste rädda honom!
- CORNELIA! Skrek James och sprang iväg efter mig.
Vi sprang jämsides bredvid varandra, och plötsligt förvandlade sig James till en kronhjort och sprang iväg. Jag sprang snabbt efter hack i häl. Och när jag var framme såg jag till min förskräckelse Sirius ligga medvetslös på marken. Han var människa nu, och hans kläder var slitna. På magen hade han fått ett stort djupt sår, och så hade han sår nästan lite överallt på kroppen. Det var hemskt att se honom ligga där, medvetslös.
James stod utanför dörren och kollade efter Remus.
Jag sprang fram till Sirius och satte mig på knä bredvid honom.
- Sirius, sa jag och skakade lite på honom. SIRIUS VAKNA! Skrek jag förskräckt.
Jag kände hur tårar forsade nerför mina kinder. Men jag brydde mig inte, jag brydde mig bara om Sirius nu.



---------------------------------

hope u like it! vad tyckte ni? bra/dålig?? ♥

meeeeeeer