Alkohol.

Jag dricker inte alkohol. Jag är helt enkelt inte intresserad av det! Det är min främsta anledning. Men jag har på senare tid även insett att mitt val är provocerande för en del människor, och när jag blir bjuden på alkohol men tackar nej blir stämningen ofta stel, de går in i försvarsställning precis som om jag skulle börja föreläsa för dem om riskerna med alkohol... det är inget jag skulle göra i en sådan situation om ingen annan startade diskussionen först. Jag lägger mig inte i deras val.

Jag tycker däremot att det är helt sjukt att man ska anses konstig bara för att man väljer att avstå från att förgifta sig själv! Helt galet att alkoholen har en så central roll i vårt samhälle. Nästan alla aktiviteter min studentkår ordnar är "fredagspub" eller liknande. Det är knappast ett tvång att dricka som ungdom i Sverige, men åt vilket håll blir vi knuffade av alla dessa aktiviteter som i stort sett ÄR studentlivet i min stad, och av alla vuxna som "kopplar av med ett glas vin" och serverar alkohol vid alla festliga tillfällen? Det sänder ut signalen att alkohol är en belöning, något bra, något att fira med.

Mina föräldrar (som för övrigt inte dricker mycket, jag har aldrig sett dem mer än lite fnittriga på grund av alkoholpåverkan. jag har alltså inte några otäcka upplevelser relaterade till alkohol i bagaget!) ifrågasatte mig tillochmed när jag vägrade servera alkohol på min student. "Ja, men även om du inte dricker så kanske gästerna vill det". Nä, jag ser ingen anledning till att de ska det.

Jag efterlyser alltså fler nyktra aktiviteter som en motvikt!

Ja.. alltså.. Det här med alkohol är ju egentligen något som är väldigt svårt att säga är "bra eller dåligt"

Alla reagerar olika på alkohol. Vissa blir bara glada, livliga och sociala, Andra kan bli aggressiva, ledsna osv. Vissa blir bara trötta och somnar, vissa blir kåta och vissa kan bli alltihop beroende på hur mycket han eller hon dricker.

Alkohol är nämligen en känslor-förstärkare, är du arg kommer du bli argare när du dricker, är du ledsen kommer du bli ledsnare när du dricker och är du glad blir du gladare (ja ni fattar)

Hur som helst, Jag började dricka som 14-åring. Och ja..jag har haft minnesluckor, gjort bort mig, spytt, grinat ect på fyllan, dock har jag lärt mig att kontrollera det ju äldre jag blivit (är 19 nu) och tror att det här med att "dricka måttligt" är något man helt enkelt måste lära sig med tiden. Egentligen tycker jag att 14 var för ungt för att dricka.. man ska nog vara minst 17 eller 18 och ta det lugnt från början med mänskor som man kan lita på också kommer dricka lugnt.

För ärligt talat, alkohol är gift.. det är farligt i för stora mängder och när man är väldigt ung och kanske dricker av fel orsaker (som att vara cool inför sina kompisar) så kan det gå väldigt snett, alkohol kan få dig att säga saker du ångrar, du kan göra sjukt dumma saker, du kan decka utomhus och då kan vem som helst hitta dig..har man otur kan det vara en riktig idiot, så en viktig sak att veta innan man dricker är att alltid ha full kontroll på sig själv. Alkohol är oftast inblandat när det gäller våldtäkter och misshandel och bilolyckor och ibland dödsfall.

Fast självklart behöver det inte betyda att man blir misshandlad eller våldtagen bara för att man dricker på en fest MEN det viktiga är att veta att det KAN hända.

Jag dricker ofta, nästan varje helg.. men jag dricker vad jag kallar måttligt. Jag vet hur jag reagerar när jag dricker, Jag blir glad, social och sprallig och blir nästan aldrig så full så att jag inte kan gå eller kontrollera vad jag gör och jag dricker för att jag tycker det är roligt att vara lite påverkad pga. att man vågar lite mer som tex. att dansa och prata med nytt folk som jag inte skulle våga om jag var nykter än om jag ville.

Precis som Dante sa, så har jag också träffat sjukt mycket av mina kompisar på tex. krogen och även min pojkvän som jag strulade med på fyllan säkert 15 gånger innan vi vågade prata i irl. Jag kan lugnt äga att vi aldrig skulle ha blivit tillsammans om inte alkohol fanns i bilden.

Såå, ja.. finns både bra och dåliga saker med alkohol helt klart man jag tror att det viktiga är vad man själv anser och vilket val man själv vill göra och om man nu väljer att testa på alkohol så ska man veta vad man ger sig in på.

Annars är det är upp till var och en.

(varning för lång text. Jag är inte bra på att skriva kortfattat..)
Alkohol.

- Min alkoholvana -
Jag var rätt ”sen” med min debutfylla, tror det var -09 (17år), bra koll, jag vet. Anledningen till att jag inte minns riktigt när det var beror på att jag dricker alkohol så himla sällan. Det var min första och min enda riktiga fylla, jag blev verkligen asfull. Jag skulle fira midsommar med min kompis och hennes stora syster + kompis ”ingen alkohol!” lovade hon. Egentligen ville jag veta hur det kändes att vara full, men jag visste inte om jag var redo än, jag var rädd för hur jag skulle reagera på alkoholen och att jag skulle göra bort mig.
Väl där så fick jag reda på att de skulle dricka, men skulle ta det lugnt för min skull. Någonstans inom mig visste jag ändå att just den kvällen skulle jag bli full för första gången.

Jag laddade upp med ordentligt med middag och stor efterätt, haha. För då har ju alkoholen något att ta i, tänkte jag (åt inte så mycket på den tiden och var rätt tunn + att jag är kort). Sedan körde vi ett drinking game, men jag hade hela tiden ett stort glas vatten bredvid, som jag varvade med. Det kändes bäst så. Kvällen gick och jag kände mig inte ett dugg full än, det här är ju löjligt tänkte jag. Jag hade druckit vodkadrinkar, alkoläsk och hade bara roligt! Vi gick ut till en lekplats, dansade, sjöng och gungade – hade så jävla roligt! Och drack öl. Big mistake. En timme senare slog det till, på vägen hem. Helt plötsligt snurrade världen och jag ville ringa gamla vänner och säga att jag saknade dem. Jag kunde inte gå upp för trappan, ramlade för varje steg och kunde inte sluta skratta. Nämnde att jag började må lite illa men tänkte inte mer på det. Kunde inte ens sitta upp!! Ramlade bara baklänges, haha, måste sett för kul ut. Sedan kräktes jag. Två gånger. Lyckligtvis hann jag in till toaletten. Efter det gick jag och lade mig.

Efter denna händelsen har jag druckit ett par gånger, men aldrig så att jag blivit lika stupfull som då. Jag vågar inte, är rädd för att råka kräkas bland folk xD. Men tar gärna en drink på en fest eller vin till maten på bröllop osv. Tycker att det är gott och jag som normalt sätt är ganska inåtvänd och blyg blir istället social och pratsam. På studenten drack jag inte ens särskilt mycket. Cider och ”champagne” i skolan och på flaket. På studentfesten på kvällen så drack jag 'bara' en enda drink.

- Varför jag dricker -
För att det är gott, most of the times. Jag är dock alltid noga med att ha ett glas vatten bredvid. Andra gånger dricker jag för att det är kul, det ÄR okej att vilja släppa loss ibland, tycker jag, dock inte så att det går över gränsen. Vi brukade skoja om att det hade vart jäkligt gött om man fick ta ett glas innan man gick upp och höll tal för klassen t.ex. För mig räcker det med att bara dricka lite innan jag kan prata med folk, vet inte om det är placebo eller på riktigt, för full blir jag inte så lätt. Jag har aldrig gjort bort mig på fyllan eller ens tappat kontrollen. Jag är medveten om vad jag gör och blir bara mer allmänt glad och social.

Jag dricker BARA när jag känner att jag är trygg, bland människor som jag kan lita på. Dvs, t.ex när mitt ”gäng” (vi är 6 tjejer) har filmkväll eller firar någon hemma, eller när jag är med dem. Är otroligt glad att vi bara var fyra personen på min första fylla, de var väldigt försiktiga om mig och hjälpte mig när jag spydde osv.

- Vad jag tycker om alkohol -
Jag har respekt för alkohol, jävligt stor respekt. Jag har upplevt så mycket negativt i mitt liv pga alkohol som jag inte vill ta upp här, men jag kan säga att jag har/haft alkoholister i min närhet. Därför känner jag mig äcklad över personer som låter det gå utför så, och jag skulle aldrig sätta mig själv i den situationen frivilligt.
Men alkohol kan vara bra ibland också! Okej kanske inte bra, men roligt är väl ett mer passande ord.
Något jag har väldigt svårt för är personer som uttalar sig över hur fruktansvärt jävligt alkohol är som aldrig ens har testat det. Nu menar jag inte att man MÅSTE testa för att ha en åsikt, verkligen inte, men det irriterar mig.
Men min poäng är bara att varje människa ska skapa sig sin egen uppfattning innan man börjar argumentera. Annars har man inte något att säga egentligen, och så tycker jag att det är med allt här i världen.

Några sista ord:
Om du vill testa alkohol för första gången - gör det i en kontrollerad och trygg situation.
Lär dig dina egna gränser och beteenden.
Vill du inte testa – gör inte det då, och stå på dig!
Man kan ha kul utan att dricka också !


Tror jag fick med allt nu xD.

Har aldrig druckit en droppe alkohol, och planerar inte att göra det den närmaste tiden heller...
Gillar inte att vissa dricker för att bli berusad, det är bara skit! Har sett mina klasskompisar fulla, det är ingen vacker syn... Om de frågar om jag vill smaka säger jag att jag ska köra hem, fastän jag inte har mopedkort eller har kört dit själv, bara för att undvika att dricka.
Jag är inte "fröken perfekt" heller, och jag försöker inte vara det, jag vill helt enkelt inte dricka alkohol, och dessutom är jag ännu mindreårig.
Det är mycket roligare nykter (inte för att jag har varit full men...)
Håll dig till coca-cola eller stanna nykter åtminstone.

^ "Det är roligare att vara nykter (inte för att jag varit full men...)"

Eh, alltså ursäkta men .. hur tusan går det ihop? x)

Har aldrig smakat en enda droppe alkohol i hela mitt liv, och ja tycker nog jag ska vänta lite med det, eftersom jag bara är 14 år.
Nästan alla i min klass har smakat alkohol, en del av dom dricker nästan varje helg, och skryter om det. Alltså, när man är så ung tycker inte jag att det verkar så hälsosamt att vara packad varje helg, men men. :>
Jag förstår att en del av er dricker för att det är roligt, man vågar mycket mer och att det kan vara kul att ta ett glas då och då med sina vänner. Och jag ser inget fel med det, men ta det i en måttlig mängd, please people! :')

Min pappa är alkoholist, och ja. Alltså, han har slutat dricka nu, eller hade slutat dricka, sedan fick han återfall i somras osv.
Men i alla fall, det gör väl att jag har en väldigt speciell ställning till alkohol.
Själv har jag ingenting emot att "supa" någon gång, men när det blir, som med min pappa, för mycket, så är det riktigt jävla farligt.
Jag bor till ett exempel på 6:e våningen, så när pappa sa då han var full "Jag hoppar fan ut från balkongen om du sticker till din morsa"-ja, då är det inte så jävla kul längre. Så liksom, man får vara "normalfull".

Jag dricker inom mina gränser. Jag går inte ens nära min gräns när jag dricker. Jag super inte. Jag festar inte på så sätt. Jag dricker med specifikt utvalda vänner och inom vad jag klarar av.

Jag hatar när folk är fulla. Jag blir seriöst rädd. Jag går sönder.

Jag hatar när folk inte vet sina gränser och går häststeg över dem. Gång på gång. Alla gör misstag, jag menar, hur ska man annars lära sig sina gränser? Men upprepande gånger gör mig hatisk. Jag klarar inte av att hänga på fester bara på grund av diverse anledningar.

Dricka måttligt är ett mått som är individuellt. En del tycker att måttligt är noll, en del tycker att tre bärs är helt OK, och andra tål kanske en halv flaska whiskey.

Alkohol är inte nödvändigt per se, men något som dagens samhälle fått till en norm. Deal with it.

Har druckit x antal gånger; anser inte att det på något sätt gör fester roligare. Jag är inte lättpåverkad och kan gå på en fest där mina vänner dricker men där jag själv avstår från det.

Jag får bara dricka hemma. Min pappa är elak och säger att jag kommer bli alkis för jag älskar lukten av all sorters sprit ♥