Vad har Harry Potter betytt för er?

Allt.

Hur skulle livet se ut utan HP, liksom?

HP är mer än bara en bokserie, än en filmserie, det är en livsstil.

Allt.
Jag känner känslan men kan inte förklara den.
Joanne har gjort mitt liv mycketmycketmycket bättre. För utan Harry Potter hade jag inte varit den jag är, jag hade aldrig tagit mig upp ur skiten utan hp.
Och jag är så sjukt glad att mamma gav mig den där boken som förändrade mitt liv, julen när jag va 7 år.

^This

So damn true

Indeed

Allt helt enkelt!

Allt.

Jag kan inte svara allt, för jag vet inte vad allt betyder. HP är inte allt för mig, det finns massor i mitt liv som betyder. & HP har inte betytt allt, för det har inte betytt dom hemska känslor som jag har i min kropp. HP har stått för all min glädje, lycka och ödmjukhet, inte allt det ledsna i livet ♥

Harry Potter är en sådan stor del av mitt liv och vem jag är så jag skulle inte kunna säga att serien inte har varit en otroligt viktig del i vem jag är idag. Jag har växt tillsammans med serien och ärligt talat - jag kommer inte ihåg ett liv utan Harry i det. Det är en sådan välbekant värld för mig, på många sätt mer så än den jag faktiskt lever i. Och det här är unikt för oss födda inom den här ramen av tid. Vi var de som faktiskt växte upp med Harry, Ron och Hermione. Det var vi som tillsammans löste gåtor, det var vi som försökte klura ut vem R.A.B var, det var vi som antingen stod på sidan ''Snape är god'' eller ''Snape är ond''. Det är ingen annan generation som kommer få uppleva det och det gör mig både stolt och ledsen.

Harry Potter betyder allt för mig, för det är en lika stor del av mig som min familj är. Vi växte upp tillsammans. Harry Potter betyder inte samma sak för någon, då böcker, musik och liknande alltid får specifika associationer för olika människor. Det var delar av serien jag inte kunde läsa ett tag när jag var drygt nio för att jag läste just de kapitlen när min första katt avlivades på sjukhuset. Återigen vände jag mig till den värld som alltid har funnits där, som var och är en del av mig, till personer som jag känner bättre än mig själv. Det som fick mig att må så bra fick efter den dagen negativa associationer (för en viss tid). Harry finns alltid med mig, medvetet samt omedvetet, just eftersom att jag inte vet hur jag skulle vara utan att ha växt upp utan den här världen; på samma sätt som att jag inte skulle vara den jag är i dag utan min familj.

Så egentligen är det för mig rätt främmande att kalla Harry Potter ''min barndom'', eller att påstå att ''min barndom tar slut nu'' när sista filmen kommer, för Harry Potter är inte min barndom. Min familj är inte heller min barndom, den är en del av den men som kommer spela lika stor roll i resten av mitt liv. Jag kan inte förknippa Harry Potter med nostalgi för jag vet att så fort jag läser någon av böckerna igen, eller ser på någon av filmerna så är jag hemma igen. Det försvinner aldrig och det är därför det för mig, och för så många andra, inte tar slut med Deathly Hallows Part 2. Jag har både upplevt negativa och positiva sidor med Harry Potter, men det är det som gör det till vad serien faktiskt betyder för mig. Sååå, before I get too sentimental, vad säger man? I will stick with Harry beyond the end.

Allt