Bakom min fasad [SV]

åhh, va bra ! längtar tills nästa kapitel!
älskar Dramione fanfictions, så hoppas det blir mer av dom

Meer!! grymt bra

serpensortia; det kommer, det kommer! det är nästan det jag själv ser mest fram emot av resten av storyn

Fint skrivet.

fannyy, du skriver som en ängel! MER NU!!! Snälla?

Tack för de fina kommentarerna, det kommer mer snart! Jag är i full gång mina vänner!

Oj, har inte läst på länge och det har hänt mycket, inte vad jag förväntade mig men bra! Mer!

Haha, Knizzlare, du räddade mig där!
Kapitel 6 kommer här, hoppas det duger

Dagarna passerade fortare än jag väntade mig. Allt var som en dimma, jag andades, pratade, åt och sov. Prata är faktiskt en överdrift, jag svarade på tilltal, inget mer.
Mamma var orolig för mig, det såg jag. Jag vet inte varför, men jag var så arg på henne. För att hon låtit pappa trycka alla fördomar, felvärderingar och all dödsätar-hets in i mitt huvud. Det är inte något som börjat nyligen, jag minns en speciell gång när jag var sju, och mina krafter hade börjat visa sig. Det här var innan jag blev totalförbjuden att vistas bland mugglare.

Jag och mamma hade åkt in till London för att bara få gå runt, då jag älskade London när jag var liten. Vi hade gått runt i en massa leksaksaffärer där jag hade blivit förbluffad över att mugglarna också hade leksaker. Förmodligen mer än trollkarlsbarnen dessutom. Lyckan var total, jag fick gå runt på Londons gator, klädd i annat än mörka klädnader, med min mammas hand i min. Det fanns en liten lekpark i utkanten av centrum, det var den största höjdpunkten av hela dagen. Jag skulle få vara i en lekpark, jag hade länge velat gunga, det såg så roligt ut!

När jag och mamma tagit oss till lekparken var det en massa barn där som var och lekte, och det enda jag ville göra var att vara med, att skaffa vänner. Jag rusade snabbt mot något som jag gissade var en kana av något slag. Det var en massa barn där så att det bildades en kö framför kanan. Jag kände en lätt knackning på axeln, och när jag vände mig om stod det en flicka där. Hon såg ut att vara ungefär lika gammal som mig, med axellångt brunt hår och extremt vackra bruna ögon. Hon log mot honom, ett leende som jag när jag tänker efter känner igen.

"Du har inte varit här förut va?" frågade flickan, fortfarande leende.
"Nej, hur visste du det?" frågade jag förvånat. Var det så tydligt att jag inte var en vanlig mugglare?
"Jag är här varje dag, och jag har aldrig sett dig förut." konstaterade hon snabbt med en nöjd min.
"Okej!" skrattade jag glatt. Hon tyckte alltså inte att jag såg konstig ut, jag blev obeskrivligt lättad. Hon verkade jättesnäll, jag har kanske skaffat en vän! tänkte jag glatt.
"Det är din tur att åka nu, det är jättekul!" sa flickan som jag inte visste namnet på.

Jag tog ett språng och dunsade hårt ner på kanan, och innan jag visste av det så var jag nere på marken. Jag log glatt mot mamma som log uppmuntrande mot mig. När jag vände mig om såg jag att flickan även var nere på marken och tittade på mig nyfiket. Jag gick fram till henne och jag såg att hon blev glad över det.

"Jag heter Draco, vad heter du?" frågade jag flickan, men innan hon hann svara blev jag bortryckt av någon med hårda nävar. När jag tittade upp stod pappa framför mig och var rasande.
"Du får inte prata med henne! Hon är en äcklig mugglare, Draco. Jag trodde att du visste att trollkarlar inte är vänner med mugglare!" väste han tyst så att bara jag hörde det han sa.
"Men.." började jag, men han avbröt mig snabbt. Han vände sig mot flickan som nu såg ledsen ut och sade "Ursäkta om min son stört dig, vi ska gå nu. Adjö!" och släpade iväg mig.
I bakgrunden hörde jag en svag röst som ropade mitt namn, det var flickan igen. Jag vände huvudet mot henne och mötte hennes blick.
"Draco! Mitt namn är Hermione!" ropade hon nästan ohörbart.

Mina tankar avbröts direkt. Vänta lite nu.. Hermione! Det kan väl inte vara... Hon har bruna ögon, brunt hår, hennes leende har alltid varit bekant. Flickan i parken för så många år sedan är Hermione!

"Granger!" utropade jag förbluffat.
"Vad är det med den smutsskallen?" frågade pappa. Jag hade helt förträngt att jag satt i matsalen med min familj och Bellatrix!
"Va?" frågade jag i en låtsad förundrad ton. Det brukar oftast funka att spela dum, en klassiker.
"Ja, du satt helt borta i tankar och helt plötsligt skrek du bara 'GRANGER!', vad var det för något?" frågade Bellatrix otåligt. Den människan har verkligen inget tålamod.
"Jag satt och tänkte på att skolan snart börjar igen, och så kom jag på att då kommer Granger vara där. Ni vet ju hur mycket jag hatar henne och hennes smutsskalle-vänner!" ljög jag samtidigt som jag reste mig upp och gick mot mitt rum.

Jag slängde mig ner på sängen och suckade tungt. Jag måste ta mig till lekparken igen! Hon var ju där hela tiden, hon kanske brukar fara dit för att läsa under träden som fanns där? Jag ska ju till Diagongränden om någon dag, jag brukar alltid få gå själv nu för tiden då om min familj visade sig ute blev det kaos.

Om jag bara åkte riktigt tidigt, så kanske jag borde vara klar vid lunchdags. Då borde jag ju kunna ta mig dit ganska snabbt. Mugglarskolorna hade redan startat sina terminer, så det borde nog inte vara så mycket folk där.

Att jag inte insåg tidigare att det var Hermione, det leendet går inte att ta miste på för miljoner galleoner!
Herregud, kommer hon ihåg? Inte undra på att hon var så sur på mig om hon minns! Hon kanske tog min ignorans som en förolämpning, så hon hatar mig för det. Hur många heter Draco för den delen? Hon minns.



Förresten, fram till fredag blir det vanlig uppdatering, men efter det ommer den vara halvtaskig i tre veckor. Åker bort för att jobba på SM i en vecka, efter det åker jag ner till södra sverige en vecka, och efter den veckan åker jag direkt till Gotland i en vecka till. Kommer slänga in kapitel när jag har tillgång till internet!

Awweee, alltså O-M-G vad jag älskar den här fanficen.
Det är utan tvekan den bästa jag har läst här på Mugglis (och jag har läst många).

Med handen på hjärtat, jag skriver verkligen inte detta för att gå upp en "level" och/eller få fler forumsinlägg som vissa gör, utan jag skriver detta för att jag känner att du bör veta att du är riktigt duktig.

Väldigt, väldigt, väääldigt bra jobb.
Keep going girl 'cuz you rock!

Du ska veta att du gjorde just min dag, tack, tack TACK!