Feminism för feminister

_{Skrivet av Solkatten:}
Det känns bara som att alla som använder det uttrycker är mer för "mer kvinnor! Mindre män!" typ. Alltså det kanske inte är så egentligen och alla som använder ordet menar det säkert inte och det kanske bara är jag men det känns på riktigt så. Liksom tjejgrupper som tex dansar vill lyfta upp kvinnor och säger att de är allt för girl power. Alla snackar om att lyfta upp kvinnor men ingen snackar om männen?? Det kanske inte egentligen behövs och vi kvinnor kan ju se män som eventuella våldtäktsmän men ändå. Ist trycker man ner dem och feminist menas med jämnlikhet mellan könen. Man använder inte girl power som att kvinnor är bättre... ingen är bättre ok. Nu kanske det bara är deras sätt att lyfta upp kvinnor men det är inte särskilt bra IMO. Tänk om män börja använda man power eller något?? Det fungerar inte liksom.

Jag vet inte det bara känns lite sådär när alla snackar om girl power fast det kanske inte är så.... Hur som helst är allt snack girl power bara så dumt.

_{Skrivet av Solkatten:}

Det känns bara som att alla som använder det uttrycker är mer för "mer kvinnor! Mindre män!" typ. Alltså det kanske inte är så egentligen och alla som använder ordet menar det säkert inte och det kanske bara är jag men det känns på riktigt så. Liksom tjejgrupper som tex dansar vill lyfta upp kvinnor och säger att de är allt för girl power. Alla snackar om att lyfta upp kvinnor men ingen snackar om männen?? Det kanske inte egentligen behövs och vi kvinnor kan ju se män som eventuella våldtäktsmän men ändå. Ist trycker man ner dem och feminist menas med jämnlikhet mellan könen. Man använder inte girl power som att kvinnor är bättre... ingen är bättre ok. Nu kanske det bara är deras sätt att lyfta upp kvinnor men det är inte särskilt bra IMO. Tänk om män börja använda man power eller något?? Det fungerar inte liksom.

Jag vet inte det bara känns lite sådär när alla snackar om girl power fast det kanske inte är så.... Hur som helst är allt snack girl power bara så dumt.

_{Skrivet av Borttagen:}
Hej. Hur känner ni inför intressen eller livsstilsval som kan dömas ut som "ofeministiska"? Själv är jag definitivt för att kunna ifrågasätta varför vi göra vissa val som kvinnor i livet utan att för den sakens skull utsätta enskilda individer eller döma ut dem. Samtidigt så skäms jag så mycket ibland över de val jag gör och vill liksom bli omtyckt av andra feminister och kända feminister som jag tycker är så coola och fria och allt sånt där, men som jag misstänker skulle tycka att en del av det jag gör är förkastligt. Och jag kan samtidigt se varför de valen skulle kunna vara potentiellt skadliga - men vissa saker kan en ju bara inte avstå från, för att det känns så bra att göra dem (för min del att träna pole dance, att jag har en pojkvän, att jag sminkar mig ibland, ägnar mig mycket åt hudvård). Vissa kanske bara tycker att hela spörsmålet är löjligt, men kan någon förstå min kluvenhet här?

_{Skrivet av Atira:}


Det där är en intressant fråga! Vi påverkas ju av normer/strukturer hela tiden som säger till oss hur en kvinna "ska" vara! Såna normer går ju absolut att ifrågasätta eller diskutera! Saker man bara gör.. gör man det för att man vill eller för att samhället har fått en att inte ifrågasätta utan att bara följa ett visst beteende liksom?? :o


Men samtidigt så känner jag bara: Varför är det fel att göra något som anses kvinnligt och "ofeministiskt"? Varför är det något att skämmas för? Jo, för att allt som är kvinnligt fortfarare ses som något lite sämre, för att saker kvinnor tycker om och uppskattar anses oviktigt. Eller iaf inte lika viktigt som något en man uppskattar.

Så länge du gör de valen för att DU vill det och känner dig bra av det och mår bra av det så tycker jag inte du har något att skämmas för. ^^

Dina INTRESSEN och val borde och ska värderas lika högt som en mans. Även om de råkar följa normen. Och jag slår vad om att du har många andra intressen och åsikter också - det du räknade upp är ju inte hela dig som person. Sen, hur kul är det att sätta förbud på vad man får och inte får göra som människa? Att för att vara en feminist så "får" man inte göra vissa saker? Att för att vara feminist så "måste" man klä sig på ett visst sätt eller inte raka sig under armarna.. Är väldigt tveksam till det.

Så länge man är medveten om de normer som finns och hur de kan påverka en så tycker jag det räcker så.


Sen det där med att ha en pojkvän är ofeministiskt.. Finns det inga feminister som är straighta alltså?? Då är jag one of a kind isf, eftersom jag är både och. x) Den grejen tycker jag lät väldigt konstig. :o

_{Skrivet av Borttagen:}


Ja alltså den grejen är väl en av de mest extrema - men det finns ju en del som lever som lesbiska av politiska skäl. Och det finns en vetskap hos mig om att jag och min pojkvän aldrig kommer att vara jämställda och att det finns vissa saker han aldrig kommer att förstå, och det gör mig verkligen sorgsen ibland. Och jag kan förstå strategin, att ta avstånd från den struktur som skadar oss och ägna oss åt andra kvinnor istället. Hade jag varit singel hade jag kanske satsat mer på det - men nu gillar jag ju den här människan liksom. Och jag tycker ju förstås att det vore orimligt att göra slut med min pojkvän för att bli sedd som en bättre feminist, men jargongen är ändå ofta ugh alla dessa kvinnor som slösar bort sina liv på män, hon som är så cool och smart och så ska hon vara tillsammans med en man osv.

Och jag väljer ju förstås att göra det jag gör för att det får mig att må bra, men varför får det MIG att må bra och inte en man, generellt sett? Och ofta undrar jag om jag verkligen mår bättre i längden av det. Skönhetsvård kan ju liksom bli en fix idé där en aldrig blir nöjd utan istället blir besatt av att radera varenda liten por eller orenhet, medan en kanske inte bryr sig om det om en inte lägger så mycket tid på att pyssla med sitt utseende.

Det är inte det att jag tycker att folk inte borde "få" göra det de vill göra, utan mer att jag överväger om vissa saker skulle vara bättre att avstå, rent politiskt. Eller personligt för den delen. Om det slutar vara norm att kvinnor sminkar sig liksom, det vore väl ett framsteg på många sätt, och då måste ju några personer våga gå emot normen till att börja med, tills det inte är något som längre förväntas av kvinnor. Eller att jag då blir en friare människa. Men ibland handlar det bara om min egen jävla ängslighet, att de ska tycka att jag spelar patriarkatet rakt i händerna för att jag tränar pole dance exempelvis som ju är väldigt förknippat med att visa upp sig och sexighet (sedan är en av anledningarna att jag tränar pole dance att det bara finns kvinnor i de grupper jag varit i och att det får det att kännas tryggt). Och min ängslighet kan gå så långt - jag tänker på om jag får en dotter i framtiden, och hon ser mig avlägsna alla oönskade hårstrån från min kropp och sminka mig. Det är klart att det kommer att påverka henne, och jag vill inte vara den personen som indoktrinerar henne i det.

Ugh. Fattar om allt det här låter galet och konstigt, men jag känner att jag måste tillåta mig själv ibland att lufta den här typen av osäkerhet.

_{Skrivet av Borttagen:}


Ja alltså den grejen är väl en av de mest extrema - men det finns ju en del som lever som lesbiska av politiska skäl. Och det finns en vetskap hos mig om att jag och min pojkvän aldrig kommer att vara jämställda och att det finns vissa saker han aldrig kommer att förstå, och det gör mig verkligen sorgsen ibland. Och jag kan förstå strategin, att ta avstånd från den struktur som skadar oss och ägna oss åt andra kvinnor istället. Hade jag varit singel hade jag kanske satsat mer på det - men nu gillar jag ju den här människan liksom. Och jag tycker ju förstås att det vore orimligt att göra slut med min pojkvän för att bli sedd som en bättre feminist, men jargongen är ändå ofta ugh alla dessa kvinnor som slösar bort sina liv på män, hon som är så cool och smart och så ska hon vara tillsammans med en man osv.

Och jag väljer ju förstås att göra det jag gör för att det får mig att må bra, men varför får det MIG att må bra och inte en man, generellt sett? Och ofta undrar jag om jag verkligen mår bättre i längden av det. Skönhetsvård kan ju liksom bli en fix idé där en aldrig blir nöjd utan istället blir besatt av att radera varenda liten por eller orenhet, medan en kanske inte bryr sig om det om en inte lägger så mycket tid på att pyssla med sitt utseende.

Det är inte det att jag tycker att folk inte borde "få" göra det de vill göra, utan mer att jag överväger om vissa saker skulle vara bättre att avstå, rent politiskt. Eller personligt för den delen. Om det slutar vara norm att kvinnor sminkar sig liksom, det vore väl ett framsteg på många sätt, och då måste ju några personer våga gå emot normen till att börja med, tills det inte är något som längre förväntas av kvinnor. Eller att jag då blir en friare människa. Men ibland handlar det bara om min egen jävla ängslighet, att de ska tycka att jag spelar patriarkatet rakt i händerna för att jag tränar pole dance exempelvis som ju är väldigt förknippat med att visa upp sig och sexighet (sedan är en av anledningarna att jag tränar pole dance att det bara finns kvinnor i de grupper jag varit i och att det får det att kännas tryggt). Och min ängslighet kan gå så långt - jag tänker på om jag får en dotter i framtiden, och hon ser mig avlägsna alla oönskade hårstrån från min kropp och sminka mig. Det är klart att det kommer att påverka henne, och jag vill inte vara den personen som indoktrinerar henne i det.

Ugh. Fattar om allt det här låter galet och konstigt, men jag känner att jag måste tillåta mig själv ibland att lufta den här typen av osäkerhet.

_{Skrivet av Borttagen:}
Tack för era svar! Känner att jag inte riktigt gör mig förstådd här, men det hänger ju inte på er utan mig själv. Det beror väl på vilka feministiska kretsar man rört sig i, men som sagt, jag kan förstå viljan att börja leva mer genom kvinnor. Inte genom att låtsas något, utan kanske genom att bejaka det som redan finns där. Och jag kan också se, ur mitt perspektiv, hur jag som kvinna behöver ge så mycket i alla former av relationer med män, och att innan de börjar ge tillbaka på samma sätt så kommer inte samhället att vara jämställt, vilket förklarar varför många väljer att ägna sig mer åt kvinnor.

Och varför var det just Emma som poserade för Vanity Fair i lite kläder på ett visst sätt och inte en man? Jag menar väl då att det kan vara svårt att separera det man vill från det som samhället pådyvlat en. Jag vill kanske sminka mig med mera FÖR ATT samhället pådyvlat mig det till att börja med - förstår ni? Och det där om en dotter - det är ju ändå rätt vedertaget att barn påverkas otroligt mycket av det man gör och inte bara det man säger, och det oroar mig.

Usch. Jag vet inte, nu känns det bara som att jag luftat mina känslor på helt fel sätt och på fel ställe liksom. Önskar väl typ att någon kunde relatera till kluvenheten :s