Du vet inte allt (3:e generationen)

Hur bra skriver du inte då?!?
Behöver mer

Superbra! Ny läsare!

Du skriver jättebra !!!!!!!!!!!!!!!!

Åh vad roligt att ni gillar berättelsen! Och välkomna alla nya läsare, det är mycket roligt att ha er här!
___________________________________

Kapitel 10
James
- Jag har saknat det här, mumlar April och håller mina armar hårdare om henne.
- Jag med, säger jag.
- Det är jobbigt att vi inte träffas lika ofta längre, säger hon och tittar upp på mig.
Jag suckar.
- Jag vet. Nu när quidditchen har börjat och läxorna bara forsar in så är det inte mycket tid över till det här. Och att vi bor så långt ifrån varandra hjälper inte, säger jag.
April suckar och jag ger henne en puss på panna. Vi ligger och skedar i den mjuka soffan framför den sprakande elden uppe i mitt torn. Det är första gången på flera dagar som vi kan umgås på tu man hand. Den här veckan började quiddqitchuttagningarna. Som tur är så behövde vi bara en slagman, till skillnad från Hufflepuff som är tvungna att hitta en vaktare, en slagman och två jagare. Vi har redan hunnit ha en träning, vilket de andra inte har.
- Jag tycker om det här tornet. Det är mysigt, säger hon.
- Mm, mumlar jag och känner hur min ögonlock blir tyngre.
April suckar och sätter sig upp. Jag öppnar snabbt mina ögon.
- Är du seriös? Vi har inte kunnat umgås på flera dagar och nu när vi äntligen kan göra det så håller du på att somna, säger hon.
- Förlåt, men jag är trött. Det har varit väldigt mycket med skolan och planeringen med uttagningen och träningar och dessutom har jag varit tvungen att patrullera i skolan vissa nätter eftersom det ingår i mitt uppdrag som försteprefekt, säger jag.
- Så du har ingen tid eller ork att umgås med mig? frågar hon och ställer sig upp.
Jag vet inte riktigt vad som hände här.
- April, det var inte alls det jag menade, säger jag.
- Nehe, för det verkar som det, säger April och lägger armarna i kors.
Jag suckar och ställer mig framför henne. Lägger mina händer på hennes höfter och ler mitt charmigaste leende samtidigt som jag lägger huvudet på sned.
- Kom igen, säger jag med min mjukaste röst. Du vet att det inte är sant. Om jag kunde så skulle jag umgås med dig varje minut, varje dag. Det jobbigaste med att bo i det här förbaskade tornet är att det inte är du som sover i rummet intill. Jag älskar ju dig.
Och jag menar varenda ord jag säger. Det är konstigt men jag har nästan känt mig…halv nu när jag inte får vara med April lika ofta. Det är först när hon är intill mig som jag är hel. Jag kan se att mina ord får henne att mjukna lite och jag ger henne en snabb puss på pannan.
- Hm, jo, jag vet…, säger hon.
- Så, är vi okej? frågar jag.
April tittar upp på mig och efter ett par sekunder så ger hon mig även ett brett leende.
- Vi är mer än okej. Vi är perfekt.
Jag skrockar och fångar in henne i en hård kram.
- Men jag måste nog gå nu, suckar hon. Till skillnad från visa andra så måste jag gå upp tidigt imorgon för att ha Spådomskonst.
Jag rycker på axlarna.
- Du får skylla dig själv. Du kunde valt Skötsel och vård av magiska djur som mig och Zach. Hagrid lägger aldrig lektioner tidigt på morgonen, säger jag och April slår vänligt till mig på armen innan hon leende går mot trappan.
- Jag älskar dig också föresten, ropar hon när hon har gått ner ett par steg.
Jag skrockar.
- Vad bra! ropar jag tillbaka.
Jag ler och sätter mig i en utav fåtöljerna. På golvet nedanför ligger the Daily Prophet. Prenumerationen tillhör Scarlett men jag vill gärna läsa mammas senaste artikel om vad som hänt ute i quidditchvärlden. Och jag tror inte att Scarlett skulle halshugga mig om hon kom på mig med att läsa hennes tidning, fast vid närmare eftertankar så är möjligheten att hon gör det väldigt stor. Men det är en risk som jag får ta. Jag hinner komma halvvägs igenom tidningen innan jag hör steg i trappan. Ett par sekunder senare står Scarlett på det högsta trappsteget. Jag tittar upp och ser att hon tittar rakt på mig. Det är då jag ser att hon gråter.
- Är du okej? frågar jag.
Scarlett, som inte verkar ha insett att hon gråter förrän nu, torkar bort tårarna.
- Ja, fräser hon och går in på sitt rum.
Jag tittar efter henne. Eller ja, jag tittar snarare på den stängda dörren. Hon var uppenbarligen inte okej. Borde jag gå och prata med henne? Det kanske är besserwissern som har gjort henne illa. För det skulle inte förvåna mig om han hade gjort det. Jag lägger undan tidningen och går fram till hennes dörr. Jag ska precis knacka när jag i sista sekund ångrar mig. Eftersom hon inte gillar mig så tror jag inte att jag gör saken bättre. Jag vänder mig om för att gå och sätta mig i fåtöljen igen men får då se att den är upptagen. Utav Scarletts gråa katt. Den ligger och tittar på mig med sina gröna ögon innan hon eller han, jag vet inte vad …Galathea…tror jag Scarlett kallade den, har för kön, sluter ögonen för att sova på platsen som jag värmt upp. Jag suckar och går istället in på mitt rum. Jag byter mina jeans och min t-shirt mot min pyjamas och kryper sedan ner i sängen. Som tur är så är det Scarletts kväll att patrullera. För en vecka sedan satt jag här inne på mitt rum, och såg till så att min quidditchdräkt var hel, när det plötsligt knackade på dörren. Jag svarade kom in och in kom Scarlett. Hon höll ett pergament i sin hand som hon lade på min säng och gick sedan ut ur rummet. Allt skedde på två röda sekunder och under tystnad. Pergamentet visade sig vara ett schema över patrulleringen. Som tur var så hade hon i alla fall inte satt mina kvällar på samma kvällar som jag har quidditchträning. Det finns nog en vänlig själ under den där hårda ytan. Men jag vill så gärna veta varför hon inte tycker om mig. Nästa gång, nästa gång jag får chansen så ska jag fråga henne. Det lovar jag och i mitt huvud tummar jag med mig själv på det. När jag är halvvägs in i sömnen hör jag hur Scarletts sovrumsdörr öppnas och stängs. Hon är på väg att patrullera. Jag undrar ifall hon kommer göra det själv eller om Besserwissern kommer vara med henne. Fast om de var han som fick henne att gråta så kanske det inte är så… Egentligen vet jag inte varför jag ligger och funderar på det här. Det har inte med mig att göra. Jag lägger mig på andra sidan, virar in mig lite hårdare i täcket och tar ett djupt andetag. Bara ett par minuter senare sover jag tungt.
_________________________________
Hoppas att ni gillar kapitlet! Kommentera gärna!

Jag älskar det. Superbra skrivet!

Superbra!!

jättebra att du tar till dig konstruktiv kritik!! all Cred till dig för det, det visar att du är en grym writer

Ny läsare här! Vill bara säga att du skriver fantastiskt bra!!!

Superbra

Haha wtf, varför blev April så sur? Ogillat henne sen början lel hon verkar typ vara som Regina mot Aron i Mean Girls medan Regina vid sidan om har en annan snubbe. Har hon en annan snubbe. Skulle vara sjukt roligt om hon typ höll på med Bradley haha. x) (Jag är trött don't blame me) Btw så har jag fattat först nu det senaste att besserwissern var Bradley(eller var det de? Fortfarande osäker!) och jag förstår verkligen inte hur Scarlett klarar av att ens vara vän med Bradley - mycket mindre hur hon ens klarar av att vara i hans närhet när han är så blä. Är jätteintresserad utav Scarlet/hennes pappa situationen, är det som jag förutspådde eller är det något annat? :o Gillar verkligen att Scarlett tänkte på James quidditchträningar, shippar dem redan. Kan de inte bara mysa till det med te eller något och prata om deras feelings haha... Skämtåsido, längtar efter att få reda på hur allting fortsätter! Underbart skrivet, som vanligt! Fortsätt så!