Moonlight shine [SV~THG]

ÅÅÅÅHH!! Tackiiiiiiiiiii!♥

Här kommer det!
~~

Kapitel 4
Jag fick släpas ut från rummet efter det. Jag orkade knappast gå. Tillslut slog jag i huvudet i något och tappade medvetandet.
När jag vaknade upp igen var vi på väg. På väg bort från allt jag någonsin sett, och bort från min familj. Eller det lilla min familj bestod av. Och på väg till ett ställe jag inte ens ville skänka en endaste liten tanke.
På något sätt lyckades jag släpa mig till duschen i kanten av vagnen och sätta på vattnet. Det var varmt. Mycket varmare än jag var van vid. Tillslut blev det för varmt, men jag sänkte inte värmen, för nog var det väl bättre att dö här än på den platsen jag skulle till.
Tillslut klarade jag inte mer, min hud hade börjat bli röd, och jag vred flämtande av vattnet.

Jag vaknade av att en avox pysslade om mig. Det hade tydligen verkligen varit för varmt. Jag hade svimmat när jag klev ur duschen.
Avoxen drog med bestämda tag en salva över min hud, och drog sedan på mig en morgonrock. Avoxen tittade beklagande på mig när hon såg min sorgsna, nej förresten sorgsna är inte rätt, jag såg nog mer ut som om jag hade tappat hoppet helt, ögon.
Jag ville prata med henne, kände jag. Hon verkade bekant… Väldigt bekant.
“Kan du hämta papper till mig?” frågade jag. Hon nickade, och jag log mot henne. Sen slank hon smidigt ut genom dörren och kom tillbaka bara några minuter senare med papper och penna.

Jag visste att det jag gjorde var förbjudet. Och att jag skulle bli straffad om någon fått reda på det, men jag gjorde det ändå.
Jag satte ett finger framför läpparna, som markerade att vi båda skulle vara tysta och stå still. Sedan satte jag pennan till pappret och började skriva.
~Hej~ började jag skriva. ~Kan jag få veta vad du heter?~
Jag skickade över pappret till henne.
Hon tog osäkert pennan som jag sträckte fram till henne och började skriva. Det märktes att hon inte skrivit på länge och hennes hand darrade synligt. Men ändå hade hon en fin handstil. Iallafall mycket finare än min någonsin varit. Eller över huvudtaget skulle bli, la jag dystert till för mig själv.
~Ehina~ Hon skjuter fram pappret till mig, och ger mig pennan.
~Fint!~ Jag ritade till ett hjärta efter det också. När hon fick se det sprack hennes ansikte upp i ett stort leende. Jag log tillbaka, och tänkte på hur länge det måste varit sen hon pratade med någon.
~ Tack, men du vet väl att Ehina betyder farlig, och stark, eller det var åtminstone vad min far alltid sa när jag var liten, så du borde nog akta dig~ Jag tittade häpet på henne när jag läste vad hon skrivit och jag såg att hon flinade åt mig.
När Ehina flinade mot mig och jag upptäckte genast vem hon var. Hennes ögon fick samma retfullaglimt som jag sett tusentals gånger på tv:n, när hon flinade. Och jag fattade inte att jag inte hade fattat vem hon var direkt.

Det var Snows, systerdotter.

OOOOMMMMGGGG LÄR MIG ATT SKRIVA SÅ BRAAAA ♥ ♥

THAT WAS A GREAT CHAPTER!!!!!

AWESOME

Omajgaad! Det är bättre än bäst!!! Ditt sätt att skriva är så.. ♥

ny läsare *bevakar*

SUPERBRA HUR KAN DU SKRIVA SÅ BRA

Jättebra!

SLUTA DÖDA MIG DU ÄR BÄST PÅRIKTIGT♥

Bäst BÄST BÄST BÄST!
*svimmar* Gah, det bar så sjukt bra!

BÄÄÄÄÄST!!!!