Sommarlägret (3:e generationen)

Åh älskar triangeldraman! Eller vänta.. Det kanske blir fyrkantsdrama? Hur som helst - SUPERBRA!

Superduperbra! ♥

Vill också veta vad hemligheten handlade om! Tell us! (Och gillar inte Allison, hon känns falsk)

När får vi mera av denna underbara ff?

Hej alla underbara läsare!
Jag vet att det dröjer med kapitel, jag har ett som är på g men det har hänt saker som gör att det dröjer!

Dels så har jag jobbat ganska mycket, långa dagar som gör att jag inte orkar tänka särskilt mycket på kvällen.

Men sen så är det så att vi för en månad sedan fick veta att min farmor fått cancer, en cancer som sedan visade sig vara obotlig, så jag har tillbringat väldigt mycket av min lediga tid på sjukhus och på Hospice, där hon bodde innan hon avled i måndags kväll (den 10 augusti).

Nu har jag tre dagars jobb framför mig men jag ska försöka lägga ut kapitlet så fort som jag kan och orkar. Ni kommer verkligen gilla det här kapitlet

En massa kramar!

Oj,stakars dig!

Jag fattar inte ens hur du orkar skriva ett kapitel! Du behöver inte stressa, vi kan vänta! Btw är du fortfarande en fantastisk författare!

Beklagar sorgen väldigt mycket! Vi var med om samma sak för en månad sedan lch just då vade jag ingen lust att skriva...


*Längtar till nästa kapitel*

MERMERMER

Kapitel 8
Tess
Min omgivning går som i slow motion. Jag känner inte sådan glädje som jag borde känna idag. Idag som är en glad dag. Jag tar på mig mina kläder, borstar håret, och går ut och möter upp Rose. Hon ler mot mig. Jag känner hur jag drar på smilbandet och ger henne ett leende tillbaka. Bra. Då vet jag i alla fall att mitt ansikte inte är förlamat av chock eller ilska.
- Idag är det inte någon vanlig dag. För idag är det James födelsedag, sjunger hon och lägger sin arm runt mina axlar.
Jag nickar. Vi gå ner till frukosten och gör Lily och Hugo sällskap när vi har tagit för oss utav frukosten. Även de ler.
- Vart har vi födelsedagsbarnet? frågar Lily och tittar på mig.
Jag rycker på axlarna och rör runt lite i mina flingor. Precis då öppnas dörrarna till mathuset och Albus kliver in med James efter sig.
- Födelsedagsbarnet har anlänt! skriker Albus och hela salen ställer sig upp och börjar applådera.
Alla utom jag. Egentligen borde jag ställa mig upp men mina ben vägrar. Rose och de andra tittar förvånat på mig. Angus kliver fram och ger James en kram och sätter sedan en kungakrona på hans huvud.
- Grattis James, säger han.
Att födelsedagsbarnet får en krona på huvudet är en vanlig tradition här på Cannock Chase. Dels så visar kronan att hon eller han fyller år men fram för allt för att visa att idag är dagen då den personen ska behandlas som en kunglig. Allt för att verkligen få födelsedagsbarnet att känna sig speciell. Bröderna Potter tar för sig av frukosten vid matdisken och gör oss sedan sällskap.
- Grattis! säger Lily, Rose och Hugo i kör.
- Tack, skrockar James och sätter sig ner intill mig.
- Och grattis till dig på vår åtta månaders-dag, säger han och lägger ett litet inslaget paket framför min tallrik och lutar sig fram för att ge mig en puss på kinden.
Men jag vrider bort huvudet utan att säga ett ord. Alla vid bordet tittar på oss under tystnad.
- Tess, säger han och tar av sig kronan.
Han använder samma panikartade röst som han hade igår kväll utanför min dörr. Plötsligt står det någon intill oss. Jag vrider på huvudet och känner hur det kokar inom mig. Allison. Såklart.
- Grattis James! Jag tänkte bara lämna tillbaka din tröja. Det var verkligen snällt utav dig att låna ut den igår kväll, säger hon och räcker fram hans tjocktröja.
Tröjan som jag vet är hans favorit.
- Tack, mumlar han och tar emot den men med blicken riktad mot mig.
- Hör av dig ifall du vill tävla på tu man hand igen, säger hon och går fnittrande därifrån.
Där gick droppen. James måste ha sett hur min ilska tändes till.
- Tess, det är inte som…
Men jag reser mig och går därifrån innan han hinner avsluta meningen. Jag stormar.
- Tess!
James kommer springandes efter mig. Han kommer snabbt ikapp mig och stoppar mig genom att ta tag i min handled. Han drar mig till sig.
- Vi spelade tevespel. Och när vi gick tillbaka upp mot stugorna så frös hon, så jag gav henne min tröja. Det var allt. Jag lovar, säger James och kramar om mig.
Men jag kämpar mig ur hans grepp.
- Det här handlar inte om Allison. Det här handlar om varför du inte har berättat för mig att senaste gången du var här så var du nära på att drunkna?
James spärrar upp sina ögon.
- Ja, precis. Jag vet vad som hände, säger jag.
- Vem berättade det för dig? frågar James och knyter sina händer.
Jag suckar och himlar med ögonen.
- Det var Suzy som berättade för mig, inte Gideon. Hon tyckte att det var konstigt att jag inte visste om det här, säger hon.
Han tar ett djupt andetag.
- Jag vet att jag borde ha berättat för dig men nu vet du i alla fall varför jag hatar Gideon.
- Jag bryr mig inte om varför du hatar Gideon! James, du höll på att drunkna! Varje gång du och jag har badat på Hogwarts eller här så tvekar du alltid innan du kliver i vattnet och jag har alltid trott att du är en badkruka men nej, det visar sig att du är rädd för att hamna under vattnet och inte kunna andas. Alla andra vet, så varför berättade du inte för mig? Jag berättade för dig om min rädsla för skogen, säger jag.
James vrider på huvudet och tittar inte på mig. Jag suckar.
- Grattis på födelsedagen, muttrar jag och går därifrån med bestämda steg.
Bakom mig kan jag höra hur han ger ifrån sig ett trött stön men han följer inte efter mig. Utan att ha tänkt gå dit så hamnar jag på mini-zooet. Jag sätter mig ner bland kaninerna och lyfter upp en i min famn. Ett par minuter, det är så länge som jag får sitta i min ensamhet. Men det är inte James eller Rose som har kommit.
- Gå iväg, säger jag.
- Kom igen Tess, säger han.
- Jag kan inte ens titta på dig. Så arg är jag. Och om jag inte höll i den här lilla kaninen i min famn så skulle jag mycket väl kunna ge dig en snyting. Hur kan man göra så som du gjorde? Mot sin bästa vän.
- Du kan väl i alla fall lyssna på vad jag har att säga. Det har inte gått en enda dag de här senaste två åren som jag inte har tänkt på att jag förlorade min bästa vän den dagen. James och jag var tajta. Trots att vi inte var i samma grupp spenderade vi varenda lediga stund tillsammans. Vi klättrade i träd, vi gjorde spratt men vi badade aldrig. James visste att jag inte tål vattnet, så han var helt okej med det. Bada gjorde han med sina kusiner när jag hade köksarbete eller något annat. Men en dag så hamnade vi längst ut på bryggan och plötsligt låg han där i vattnet och trampade vatten. Och jag bara stod och såg på hur han försvann under ytan. Om någon inte hade ropat på Angus så att han kunde hoppa i och rädda honom så hade James inte varit här idag, säger Gideon.
Jag kan höra hur hans röst är tjock och när jag vrider på huvudet för att titta på honom, kan jag se hur det rinner tårar ner för hans kinder. Han tar ett djupt andetag och tittar bort för ett par sekunder innan han tittar på mig igen.
- Jag kan inte simma Tess, säger han.

James
Jag ligger och tittar upp i taket. Al och Rose sitter på hans säng medan Hugo sitter på golvet och Lily sitter skräddare vid fotändan på min säng. Det är oklart hur länge vi har varit här inne. Egentligen är Hugo och Lily köksansvariga idag men eftersom det är min födelsedag fick de dispans ifrån frukosten imorse, så att de skulle kunna äta frukost med mig, men det är snart dags för dem att gå och fixa lunch.
- Vi sa ju åt dig att du skulle berätta för henne innan någon annan gjorde det, säger Lily.
- Tack. Det där får mig att må mycket bättre, muttrar jag.
Det var inte såhär jag hade tänkt mig den här dagen.
- Har du någon aning om vart Tess har tagit vägen? Jag menar, gå och prata med henne.
- Hon kommer inte vilja prata med mig. Hon är arg, suckar jag.
- Var inte så säker på det, säger Hugo.
Vi tittar alla på honom med frågande blick.
- Jag såg Tess med Gideon för en stund sedan och hon verkade inte särskilt arg. Jag menar, han har ju lika stor del i det hela som du har. Om inte större.
Efter att han har sagt det så blir det alldeles tyst i rummet. Jag sätter mig upp. Rose, som måste ha sett min min, skakar på huvudet.
- James, gör inget dumt nu.
Innan hon har hunnit säga klart meningen har jag klivit över Hugo och ut ur rummet. Rose behöver inte oroa sig, jag tänker inte göra något dumt. I alla fall tror jag inte det. Egentligen ville jag bara ut ur rummet. Med händerna i fickorna på jeansshortsen börjar jag gå runt i lägret. Runt omkring mig springer det barn som skrattar, leker, och njuter av att ha sommarlov. Precis som jag brukade göra med Gideon. Jag sätter mig ner på en av stockarna runt eldstaden. Egentligen är det inte samma sak att sitta runt en eldstad på dagen. Men jag behövde någonstans att sitta och stocken var närmast. Jag tar ett djupt andetag och blundar. Luften är frisk och när jag blundar så kan jag inbilla mig att jag är på en kvast. För det är där uppe som jag allra helst vill vara just nu. Varje gång jag är arg eller irriterad över någonting på Hogwarts så går jag ner till quidditchplanen och flyger runt lite. Det hjälper mig att bli på bättre humör. Men här finns det ingen chans till att flyga, så jag får ta det som finns.
- Du saknar att flyga va?
Rösten får det att bli alldeles varmt inom mig och jag öppnar ögonen. Tess står intill stocken, bara ett par meter ifrån mig. Jag ler ett snett leende.
- Hur visste du det?
Tess suckar och sätter sig ner intill mig och då menar jag verkligen precis intill mig.
- Jag känner dig, säger hon och lutar sig mot min axel.
Jag lägger armen om hennes axel och kysser hennes huvud.
- Det är det som jag älskar med dig. Du vet precis vad jag tänker.
Hon ler.
- Förlåt för att jag gick iväg förut, säger hon.
- Det är okej. Jag förstår att du blev arg. Men nu vet du i alla fall, säger jag.
- Ja, nu vet jag.
Det känns bra att sitta här bara vi två. Om jag fick välja så skulle jag vilja ha det såhär jämt.
- Jag kan inte förstå att vi har varit ihop i åtta månader redan. Vart har den här tiden tagit vägen? frågar Tess och skrockar.
- Exat så hoppas jag att du säger när vi firar att vi har varit gifta i femtio år, säger jag.
Hon tittar upp på mig. Hennes blåa ögon glittrar och kinderna är rosiga. De senaste dagarna ute i solen har gett henne fräknar på näsan. Hon är så vacker.
- Sa du precis att du vill gifta dig med mig? frågar Tess och fnissar.
Jag ler.
- Ja, en dag så vill jag kunna kalla dig för min fru. Men just nu så är jag nöjd med att kalla dig för min flickvän, säger jag och kysser henne.
Tess ger ifrån sig ett fnitter.
- Vilken tur jag har som lyckats hitta en sådan romantisk pojkvän.
Jag ler och kommer på någonting.
- På tal om romantisk, säger jag och stoppar handen i fickan och plockar fram det lilla paketet.
- Du hann inte öppna det imorse, grimaserar jag och räcker fram det.
Tess tar paketet och tar sakta bort pappret utan att riva sönder det.
- Hm, vad kan det vara, säger hon och tittar leende på den lilla asken.
Med nyfikenhet som en mask över hela ansiktet öppnar hon asken och plockar upp en silverkedja. På kedjan hänger det en berlock, även den silvrig, som föreställer siffran 13.
- För nästan alla så är siffran 13 ett otursnummer. Men inte för mig. Dels för att det är datumet som jag är född på men även för att det är datumet som vi blev tillsammans på. Jag tänkte att det kunde vara en bra present att ge dig idag eftersom…,ja, det är min födelsedag och allt det där, säger jag.
Tess ler och ger mig en puss på kinden.
- Jag älskar det. Hjälper du mig att ta på det? frågar hon.
Jag nickar. Hon ger mig halsbandet och jag ställer mig bakom henne. Tess drar undan sitt hår och jag lägger halsbandet runt hennes hals. När jag har knäppt ihop spännet ställer hon sig upp och vänder sig mot mig. Det passar henne perfekt.
- Blev jag fin nu? frågar hon.
Jag skakar på huvudet och Tess lyfter förvånat på ögonbrynen.
- Du blev finare, säger jag och lägger armarna runt hennes midja.
__________________________________________________
Hoppas att ni tyckte om kapitlet! Jag skulle verkligen uppskatta ifall ni kunde kommentera, det skulle göra mig glad och dessutom att det roligare att lägga ut kapitel ifall man får kommentarer på det man skriver!

Superbra kapitel som vanligt! Du är så otroligt skicklig på att skriva!

Ser fram emot nästa kapitel ^^

Och ledsen att höra om din farmor, men skönt att du fick spendera mycket tid med henne på slutet. Det gjorde absolut inget att vi fick vänta på kapitlet. Kram ♥

Åh vad tråkigt att höra om din farmor, hoppas du är okej ♥

Till kapitlet - superbra! Skönt att man äntligen fått veta vad alla hemligheter var, men är nu nyfiken på vad som ska hända här näst..