Månsystrar

Tack så mycket! ♥

MEGAAZUM!!!!!!!!!!!

Taaaaack!! ♥ ♥

Skriv mer!!!!

Jag håller på! Tror det kommer imorgon .

SÅÅÅ BRAAAA!!!!!!!

Kapitel 6

Lo vaknade upp i ett mörker. Det ända som fanns var bara mörker, mörker och mörker. Man såg ingenting, hörde ingenting, luktade ingenting.
Lo såg sig omkring i mörkret (inte för att det fanns mycket att titta på). Det var inte ett snällt sammetsmörker som i skogen därhemma. Det var ett iskallt ont mörker.
Hon var inte säker på om hon ens hade ögonen öppna.
"Ly!" sa hon försiktigt. "Henny!"
Men det kom inget ljud från hennes läppar.
Plötsligt kände hon en förfärlig smärta precis övarallt i hela kroppen. Mörkret slukade henne. Hon skrek, men det hördes inget. Det var ödsligt tyst.

Plötsligt kände hon att Ly och Henny var bredvid henne. De osynliga trådarna hon hade mellan de båda flickorna blev starkare, de blev till tjocka rep. Nej, till starka ogenomträngliga kedjor.
Lo tänkte så innerligt att komma hem till hennes underbara skog och hon trodde att Ly och Henny också tänkte det. Hon kände att smärtan avtog och att hon snabbt gled fram genom det kalla mörkret. Hon kände sig stark, starkare än allt. Den kändes som att hon kunde klara allt. Det var en härlig känsla.

Efter någon minut dunsade Ly utmattad ner på en mark, en gräsbevuxen skogsdoftande mark. Hon reste sig upp och såg sig omkring. Hon befann sig i Los skog ju. Och klockan var runt fem på eftermiddagen om hon bedömde rätt. Bredvid henne låg Lo och Henny. Lo med blodiga sår över hela ryggen, klösmärken på låren, en rejäl bula i pannan och helt söndersliten byxdress, det ända som fanns kvar av den var några små trasor.
Henny med båda armarna i konstiga vinklar och ett stort sår på ena axeln där något läskigt blålila stack upp ur det röda rinnande såret.
Båda låg blixtstilla.
"Vad ska jag göra?" tänkte Ly.
Hon tänkte att det var bäst att ta upp de till Cecilia i sjuksalen på slottet.
Hon lyfte med stor möda upp Lo på ryggen och Henny i famnen och började springa, hon sprang allt vad hon kunde mot slottet. Till slut var hon framme.
Hon sprang över den nedfällda vallgraven och in i slottet.
När hon rusade in i sjuksalen satt Cecilia där i sina vita doktorkläder och drack en kopp te.
"Cecilia, du måste hjälpa mig!" flåsade hon. "Gör så att de här två blir friska! Snabbt!"
Hon la ömt ner Lo och Henny i varsin sjukhusbädd.
"Visst!" sa Cecilia på sitt vanliga lugna sätt och ställde snabbt ifrån sig sin tekopp.
"Men du vill inte berätta vilka det är och hur det här har hänt?"
"Nej", sa Ly tyst.
Hon drog på sig ett par tunna plasthandskar och duttade på någon genomskinlig spritluktande vätska på en liten bomullstuss som hon började tvätta rent Los sår med.
"Men du", sa Cecilia plötsligt.
Ly satt i en rödmålad stol hela tiden och kollade på när Cecilia tog hand om hennes vänner. "Var har du varit någonstans?"
"Ehm, jag har gått en promenad med Lo."
"I tre dygn?"
"Va?! Har jag varit borta så länge?"
"Jaa, dina föräldrar har varit utom sig av oro."
"Oj!" Ly rusade mot dörren ut från sjuksalen.
Men Cecilia stoppade henne. "Det kanske är bäst om jag fixar till dig lite grann. Så att de inte blir ännu mer oroliga."
"Vad menar du?"
"Hela ditt ben är blodigt och dina kläder är helt sönder."
Först då kände Ly att hela vänstra benet var blött...och rött.
"Ah, det är nog bäst."

Hon och Cecilia var ganska bra vänner. Ly brukade komma till henne och prata lite om hon hade något problem eller bara ville prata.
Cecilia var slottets doktor. Hon var också en tjugoåtta-årig blondin som hade fem hundar som oftast var ute och lekte på den stora gräsmattan norr om slottet.

Några dagar senare var Lo och Henny fortfarande kvar i sjuksalen.
Ly hade noggrant berättat för sina föräldrar om hela äventyret, först hade de lite svårt att tro det, men när de sett Lo och Henny och när Ly berättade några extra gånger trodde de helt och fullt på det.
Leonie och Philip (Lys föräldrar, om du inte minns) hade förbjudit Ly att gå längre bort än utanför slottsträdgården utan någon vuxen. Det gillade Ly inte alls.

Jättebra! I WANT More!

Superazum!

Hur bra får man vara???????????????!!!!!! Awwwssomme!!! Vill ha MER!!!