Mugglisgame ^^

5 är mitt distrikt oh My glob kan inte vänta! ♥

Här är min mall! Vet att den är lite kort, så om jag har glömt något får du gärna säga till!


Namn (för och efternamn) : Joe Hampson
Ålder: 16
Kön: Kille
Distrikt: 11
Familj: Hans pappa lämnade honom och hans mamma ensamma när han var 5 år gammal, så bara sin mamma.
Utseende: Ruffsigt brunt hår som aldrig vill lägga sig på rätt plats, chokladbruna ögon och ganska ljus hud. Han är lång och senig, men ändå ganska stark.
Styrkor/Bra egenskaper (max 5) : Snabb och bra med svärd, för att vara en som aldrig tidigare rört vid ett... Är bra på att hålla inne sina känslor, och är väldigt envis - så han ger inte upp bara för att det blir lite jobbigt.
Svagheter/Dåliga egenskaper (minst 3) : Inte särskilt pricksäker och lite för klumpig vilket gör det svårt för honom att gömma sig. Har ända sen hans pappa gav sig av haft svårt att lita på folk då han är livrädd att de ska överge honom. Är helt värdelös på att klättra i träd då han bara ramlar ner.
Frivillig/Inte frivillig: Inte frivillig.
Övrigt: Har inte tänkt skaffa sig en allians.

Du sa att kapitlet skulle vara ute idag :c
Verkar inte bli det</3
Nåja, bara det blir imorgon så ~
Haha nej men xD

Gomen!!! Jag var tvungen att åka iväg och fixa min symaskin som blev överhettad och dog o.o Men nu LOVAR jag att kapitlena kommer upp idag ^^ Jag laddar upp distrikt 2's slåtter såfort jag har tillgång till min dator (vilket borde vara om ca 1 timme)

Jaa

*kommenterar så att du kan lägga upp* längtar!

Yippie!

Cirka en timme har snart gott

YAY cx

Distrikt 2 - Tjej - Clara Malfoy

Långsamt, långsamt slog jag upp ögonen. Ljuset sken in igenom fönstrerna i mitt rum och jag förstod att klockan var ganska mycket. Troligtvis hade mina föräldrar redan gått iväg till sina jobb, de hade ju efter allt planerat att hinna jobba lite på förmiddagen.
Jag gäspade lätt och drog sedan fingrarna igenom mitt långa, knutiga, svarta hår. Idag var dagen, slåtterdagen. Dagen då jag skulle anmäla mig som frivillig. Långsamt drog jag mig upp ur sängen och sedan vidare ner till köket. Precis som jag misstänkte så hade min pappa lämnat en tallrik med fil och müsli. Egentligen var det väl inte så konstigt att jag hade listat ut det, då han gjorde det varje morgon.
Med en lätt suck satte jag mig ner vid det vackra marmorbordet och åt. Den vita klockan som var uppsatt på köksväggen visade att det endast var en timme innan jag var tvungen att infinna mig på torget. Inte för att jag skulle ha något problem med att hinna, vi bodde bara några hundra meter ifrån torget.

Jag skrapade upp den sista biten fil ifrån tallriken och ställde den sedan i vasken. Jag antog att det var dags att gå och byta om inför slåttern. Jag skyndade mig snabbt upp för trappan och in i mitt rum. Mycket riktigt så hängde min klänning på en vit galge över min vita dörr, exakt på samma ställe som jag lämnade den igårkväll. Men innan jag satte på mig den var jag tvungen att fixa mitt hår, jag kunde ju inte direkt anmäla mig som frivillig när mitt hår var såhär knutigt och hemskt. I alla fall inte om jag ville ha sponsorer.
Mina bara fötter rörde sig över mitt mattbeklädda golv fram till byrån där jag hade mina hårsaker i. Jag öppnade den vita byrålådan och plockade upp min hårborste, som såklart var vit som nästan allt i huset. Det enda i hela huset som inte var vitt var mina gardiner och mina sängkläder. Eller, dem var vita med rosaröda rosor på.
Med van hand började jag att kamma igenom mitt hår. Min mamma hade beordrat mig att jag skulle sätta upp det i någon elegant frisyr, och precis som jag hade lovat henne så började jag nu att sätta upp mitt väl utborstade hår i en knut. Snabbt hade jag skruvat upp mitt hår i en knut, och resultatet blev väldigt elegant. Med klänningen på skulle jag verkligen se ut som den rika person jag var.
Försiktigt plockade jag ner klänningen från galgen. Den var en ärmlös klänning i rosa siden som hade fullt med diamanter på kjolen. Man såg inte diamanterna, men jag visste att dem fanns där. Eller, man såg inte diamanterna nu, men man skulle såfort jag kom ut i solljuset med den. Snabbt och smidigt drog jag av mig mitt vita spetsnattlinne och satte sedan på mig finklänning.
När jag tittade på mig själv i spegeln så förstod jag hur mamma kunde ha blivit så känd på att tipsa folk om vilka kläder de skulle ha på sig. Färgen passade mig perfekt, och modellen på klänningen fick mig att se ännu vackrare ut än vad jag var. Klänningen slutade precis ovanför mina knän vilket gjorde att man såg mina muskulösa ben samt att en illusion skapades så att det såg ut som att mina ben var mycket längre än vad dem egentligen var. Att klänningen dessutom var ärmlös gjorde så att min hals såg längre ut och att hela jag såg ut som dem där vackra flickorna i vårt distrikt. Jag kunde verkligen behöva det här för att lättare bli vald, i och med att det alltid var minst ett tiotal flickor som anmälde sig som frivilliga.
Jag skyndade mig ner från trappan och drog sedan på mig mina silvriga ballerinaskor innan jag skyndade mig ut.
Väl framme på torget så vimlade det av människor. Men trotts det kunde jag ändå hitta vägen till kön in till där alla ungdomar skulle samlas. Med en liten suck ställde jag mig i kön, och bara någon minut senare kände jag sticket i mitt finger. Det gjorde inte ont eller så, men kände det gjorde jag.
Jag började att gå mot stället där de andra sextonåringarna stod. Jag slängde en snabb blick på den gigantiska klockan som hängde bakom scenen, eller borgmästarhuset närmare bestämt, och såg att det endast var några minuter kvar innan det skulle börja. Bra, jag skulle nog inte orka vänta så länge till.
Precis som jag hade förutspått så klev borgmästaren, Herr Johnson, upp på scenen bara någon minut senare och började med den vanliga historien om Panem och varför spelen finns. När borgmästaren var klar så reste sig vår eskort, Elvira Phantom, och gick fram till mitten av scenen. Hon log ett bländande leende ut mot "publiken" och började sedan att tala med sin ljusa röst.
"Så, då är det dags att välja våra modiga deltagare till detta års mugglisgame! Damerna först~!"
Elvira puttade bak en av sina orangea, långa hårtesar bakom örat och skyndade sig sedan fram till kupolen med flickornas namn i. Jag kände hur hela jag spände mig. Det var nu eller aldrig, såfort hon hade dratt lappen gällde det att jag var den som blev vald.
Elvira grävde runt i kupolen en stund innan hon till sist bestämde sig för en lapp och graciöst drog upp den. Med små och snabba steg skyndade hon sig tillbaka till mikrofonen. Snabbt väcklade hon upp lappen och jag svalde.
"Melanie Rose!" ropade Elvira ut, och jag såg hur en flicka i raden framför mig skyndade sig upp på scenen. I samma stund som flickan hade ställt sig skrek jag och ett dussin andra flickor ut 'Jag anmäler mig som frivillig!'. Elvira fnittrade lite åt att det var så många som hade anmält sig, men blev sedan med ens allvarligt. Jag kunde riktigt känna hur hon granskade mig från topp till tå och sedan gick vidare och gjorde samma sak med dem andra flickorna. Till sist gav Elvira ifrån sig en lätt suck och log sitt vanliga, bländande leende.
"Du där, flickan i den rosa glittrande klänningen! Kom fram."
Flickan som hade blivit utlottad gick ner ifrån scenen och jag gick upp.
"Så, vad heter du då?" frågade Elvira. Jag kunde riktigt känna hennes mörkbruna ögon borra sig in i mig.
"Hon-som-kommer-att-vinna-spelen", svarade jag med en oerhört kaxig röst vilket fick Elvira att förtjust slå ihop sina händer.
"Jag gjorde tydligen rätt i att välja dig alltså! Du är ju bara för cool!" fnittrade Elvira fram, men jag visade ingen som helst antydan på att vara road. Elvira fnittrade lite till innan hon frågade.
"Okej, men fröken Vinnare, vad heter du egentligen då?"
"Tia Cullen."
Elvira nickade och log lite mot mig, men jag besvarade inte leendet. Jag såg fortfarande lika känslolös ut som jag alltid gjorde.
"Nåja, vidare till pojkarna då!" så Elvira glatt och gick sedan fram till pojkarnas kupol. Eller, vinglade var nog mer rätta ordet, för såhär på nära håll kunde man se att Elvira verkligen hade problem med att gå på sina svarta stilettklackar.
Lika graciöst som hon plockade upp föregående lapp plockade hon upp denna och vinglade sedan tillbaka till mikrofonen.
"Jean Faustus!" ropade Elvira, och upp på scenen kom en bredaxlad, blond kille. Han log stort mot publiken, precis som att han trodde att han faktiskt skulle få delta.
"Jag anmäler mig som frivillig!"
Min blick vändes ut mot hopen av ungdomar och jag kunde se att precis som när jag hade anmält mig så var det även väldigt många som gjorde det nu. Förutom då att här var det ett tjugotal istället för ett dussin.
Jag tittade på Elvira nu och såg att hon såg lika allvarlig ut som när hon hade valt mig. Tydligen tog hon verkligen slåttern som något riktigt seriöst, till skillnad från våra föregående eskorter.
"Du där, i havsblå skjorta!" sa Elvira, som äntligen verkade ha bestämt sig.
Jag såg att killen som hade blivit utlottad, Jean Faustus, hade slutat att le och nu släntrade ner från scenen. Han hade tydligen verkligen trott att han skulle få delta.
Upp på scenen kom istället en brunhårig, bredaxlad kille. Han intog sin plats och Elvira frågade om hans namn.
"Con Pale", svarade killen, Con, med ett självsäkert leende och Elvira nickade.
"Distrikt 2's deltagare för årets Mugglisgame; Tia Cullen och Con Pale!" ropade hon och jag och Con skakade hand.

Distrikt 2 - Kille - snivillinus

Jag suckade lätt och sträckte sedan på mig innan jag satte mig upp i sängen. Det hördes steg utanför min dörr, och jag antog att det var det som hade väckt mig.
"Con~"
Jag vände mig om så att jag tittade mot dörren, och precis som jag hade misstänkt så stod min mamma där. Hon rusade fram till mig och drog lätt i min arm.
"Con-Con, varför är du inte upp än gubben?" sa hon och tittade anklagande på mig. "Jag och pappa har tränat brottning hela morgonen och vi antog att du borde ha vaknat vid det här laget! Skynda dig nu, du ska vara på torget om mindre än en timme!"
Jag nickade, men min mamma verkade inte nöja sig med det.
"Sedan så hyrde jag och pappa också in fru Cullen för att hon skulle välja slåtterkläder åt dig. Kläderna hänger till höger i din garderob", berättade mamma och jag nickade. Trotts att hon var en berömmd brottare var hon ändå värsta hönsmamman.
"Mamma, kan du vara snäll att gå ut härifrån så att jag kan få byta om?" frågade jag henne trött. Hon skakade på huvudet.
"Con, tänker du fortfarande göra det? Du vet, anmäla dig frivillig?" Hennes glada och lyckliga röst hade försvunnit och hon såg mer sorgsen ut. "Du vet om att det är okej att du också blir en brottare, precis som mig och pappa. För jag vet om att du skulle klara att bli lika duktig som oss..."
Jag skakade på huvudet och puttade bort mamma lite medan jag reste mig upp.
"Mamma, nej. Jag tänker inte bli någon mästerbrottare, och jag har sagt det till dig flera gånger! Jag tänker delta i spelen och vinna, så det är så", sa jag. Min mamma nickade och pussade mig på pannan.
"Okej Con, om det är det du vill..." hon suckade lätt och ruffsade om mitt hår innan hon gick ut ur mitt rum.
Med en lätt suck gick jag fram till garderoben och öppnade den. Precis som mamma hade sagt så hänge några finkläder till höger och jag drog ut dem. Tydligen så var färgerna jag passade bra i svart och havsblå, i och med att kläderna jag nu höll i var just i dem färgerna. Jag satte på mig dem hellånga svarta byxorna och den havsblåa skjortan. Innan jag gick ut i köket så kavlade jag upp skjortärmarna så att de slutade precis under armbågen. Det var varmt ute, och jag att ha tjocka byxor och en skjorta på sig var väl redan illa nog.
Väl ute i köket så tog jag ett äpple. Jag behövde inte direkt äta så mycket till frukost i och med att de alltid hade så mycket mat i huvudstaden. I alla fall så var det ju det folk sa.
"Så han ska alltså..?"
Jag vände mig om, bara för att se mina föräldrar, nu iförda finkläder istället för brottningskläder.
"Ja, det ska han. Men du vet om att vi inte kan göra något åt det."
Det var min mamma som sade det och jag såg hur min pappa nickade. Han gick fram till mig.
"Dåså, Con, ska vi gå? Vi kan ju heller inte bli sena", sa min pappa. Jag nickade, och åt upp det gröna äpplet innan jag slängde skrutten och följde efter mina föräldrar ut. Det var en bit att gå innan vi var framme vid torget.
Efter en liten stund såg jag torget några hundra meter fram. Jag började genast att springa dit då klockan på borgmästarhuset visade att slåttern skulle börja vilken minut som helst. Snabbt fick jag sticket i fingret - som jag faktiskt inte kände över huvud taget - och sprang sedan och ställde mig bland dem andra sjuttonåringarna.
Precis när jag hade ställt mig intog vår borgmästare, Michael Johnson, en gammal flintskallig man, scenen och började genast Panem-föredraget. Jag lyssnade bara med ett halvt öra.
Efter en liten stund så verkade han vara klar, och vår eskort, Elvira Phantom, intog sin plats på scenen. I år hade hon på sig en svart tubklänning och hennes orangea, långa hår var utsläppt.
"Så, då är det dags att välja våra modiga deltagare till detta års mugglisgame! Damerna först~!" sa Elvira och puttade bak en hårslinga bakom örat. Snabbt gick hon fram till kupolen med flickornas namn i, bara för att gräva runt i den i en evighet. Men till sist hittade hon tydligen en lapp hon var nöjd med och skyndade sig tillbaka till mikrofonen.
"Melanie Rose!" ropade Elvira ut i mikrofonen. Jag såg hur flickan bredvid mig, en lång flicka med chockladbrunt hår, skyndade sig upp på scenen. Såfort hon hade ställt sig på scenen hörde jag hur minst ett dussin flickor skrek 'Jag anmäler mig som frivillig!'. Förhoppningsvis var det väl inte lika många killar som kände för att delta.
Jag såg hur Elvira synade flickorna som hade anmält sig, och efter en stund sa hon:
"Du där, flickan i den rosa glittrande klänningen! Kom fram."
Flickan som hade blivit utlottade skyndade sig ner från scenen och flickan som hade varit frivillig gick upp. Hon varken log eller såg rädd ut, hon såg bara... Känslokall ut. Hennes svarta hår var uppsatt i en elegant knut på hennes huvud och hennes rosa klänning gnistrade.
"Så, vad heter du då?" frågade Elvria henne med ett leende. Flickan log inte tillbaks.
"Hon-som-kommer-att-vinna-spelen", svarade flickan med en oerhört kaxig röst. Tydligen var hon ganska säker på att hon skulle vinna, något som jag inte var lika säker på. Det var jag som skulle komma hem.
Elvira slog förtjust ihop sina händer och fnittrade lite.
"Jag gjorde tydligen rätt i att välja dig alltså! Du är ju bara för cool!" sa vår eskort fnittrande, men den kaxiga flickan visade inga som helst tecken av att vara road. Hon var verkligen känslokall.
"Okej, men fröken Vinnare, vad heter du egentligen då?" frågade Elvira fnittrande.
"Tia Cullen", svarade flickan, Tia.
"Nåja, vidare till pojkarna då!" sa Elvira glatt och gick fram till pojkarnas kupol. Jag gjorde mig redo för att anmäla mig som frivillig.
Elvira plockade graciöst upp en lapp och skyndade sig sedan tillbaka till mikrofonen.
"Jean Faustus!" ropade hon ut. En blond kille gick upp på scenen, och så fort han hade ställt sig kastade jag mig fram.
"Jag anmäler mig som frivillig!"
Skit. Det verkade som att det hade varit fler killar som anmälde sig som frivilliga än tjejer.
Jag kunde riktigt känna Elvira granska mig från topp till tå med sin nu allvarliga blick. Efter en stund såg hon lika glad ut som innan, och jag hoppades verkligen att det var mig hon valde.
"Du där, i havsblå skjorta!" ropade hon ut.
Det var mig. Hon hade valt mig.
Leende gick jag upp på scenen och ställde mig där jag skulle stå.
"Så vad heter du?" frågade Elvira. Jag log mot henne.
"Con Pale."
"Distrikt 2's deltagare för årets Mugglisgame; Tia Cullen och Con Pale!" ropade Elvira ut och jag och Tia skakade hand.
____

Distrikt 2's slåtter uppe ^^ Det tog lite längre än en timme, men jag har bara varit hemma i en halvtimme so yeah xD Här är i alla fall det ganska mycket försenade kapitlet C: