Exudoriver (Dokusåpa)

Sure c:

Förlåt för att jag bara tolkar en karaktär i det här kapitlet

Kap. 3

David Brown (Privet Drive)

David Brown bodde inte med sin familj som de flesta av Rivors tjugotreåringar gör. Han bodde själv i en liten hydda byggd av plankor han hittat slängda på gatan.
Spikarna är böjda och rostiga. Trots att det inte är vackert tycker David om sitt hem. Det är inte vackert, eller pompöst. Inte alls som huset hans rika anhöriga bor i. Men David tycker om ditt enkla hem på grund av funktionen det fyller. Han känner sig kreativ när han tittar på det. Boningen är delad på mitten med hjälp av ett skynke, det gör alltså så att den består av två rum. I ett av rummen har David lyckats tillverka en hopfällbar säng. Han har monterat in hopspikade plankor i väggen som det går att fälla ut. I en av Davids hyllor har han en trasig madrass. Han har varken en kudde eller ett täcke. Men så ser det ut för en som blivit utfryst från samhället.
För någon, vars familj, har kastat ut en ur hemmet utan en enda peng.

-Hej, David, säger en röst i den benämndas öra. Du borde verkligen inte låta tankarna glida iväg så där. Det kommer bli din död om du inte slutar.
David vänder sig om och ser Teres sitta där. David tycker inte om Teres. Hon har en tendens att dyka upp när man minst anar det, och skrämma ihjäl en. Hon har tjatat om det där med tankarna i ett bra tag nu! Men David behöver Teres. Annars skulle han dö. Om man lever på gatorna måste man ha en kompanjon. Någon som täcker ens rygg och som man kan utföra någon typ av samarbete tillsammans med. Teres är en sådan person. Hon har kort hår som är alldeles korpsvart och gröna genomträngande ögon. Först tyckte David nästan att de där ögonen var lite läskiga, men han har vant sig.
-Det är trevligt att du åtminstone hälsar när du skrämmer sönder en, säger David sammanbitet och knuffar bort Teres.
-Det är inte trevligt att du inte gör det, säger Teres surt. Jag har i alla fall skaffat lite mat! Medan du har suttit här och latat dig…
David höjer på ett ögonbryn och klappar ironiskt händerna åt Teres.
-Så vad har du skaffat fram då? Undrar David. Han har rätt att ha sina onda aningar. Det är inte alltid Teres kommer hem med något ätbart. Hon har haft ideer om att koka råtta, steka en orm och, dummast av allihop, äta människor. Teres mentala hälsa kunde ifrågasättas och David var precis ifärd med att göra det i sitt stilla inre när Teres tar fram sin läderväska och drar upp någonting ur den.
-Tada! Utropar hon och lägger den på marken framför David.
-Vad i… Teres! Nu har du faktiskt gått för långt! Skriker David. Hur kan du ens komma på iden att… Jag finner faktiskt inga ord.
Teres ler förtjust.
-Är det inte grymt att jag lyckades ändå? Frågar hon. Är det inte lite, lite coolt?
-Nej, Teres! Säger David argt. Det är inte det minsta coolt att du lyckades stjäla en oxe från Miss Wonder!

Skit bra kapitel

Awesome, fast du bytte tempus ett par gånger i texten...♥

Namn: Aria White
Ålder: 18
Styrkor: Snabbhet, starkhet och smidighet.
Svagheter: Simning och kvicktänkthet.
Utseende: Långt blått hår ( Riktiga hårfärgen är blont), gröna ögon, stora röda fylliga läppar, är väldigt smal och runt 1,65 lång.
Familj/bakgrund: Bor med sin mamma Lizzie i ett förfallet hus. Hennes pappa och lillasyster dog i en brand när Aria var 5. Hon har fått skador som påminner henne om branden typ att hon inte får simma och sånt.
Personlighet: Ensam varg, blyg, snäll och söt.
Vapen: Pilbåge och yxa.
Övrigt: Inget.
Land (Exudo eller Rivor) : Rivor

Var lite stressad, förlåt...

Bra!!

Älskar din kreativitet och hur du tolkat/berättat min karaktär! Hade aldrig kunnat sätta ord på det så där själv, helt underbart gjort!