Jakten på Blodrubinen [DOKUSÅPA]

Uppdatering:

Man röstar på den man vill ha kvar istället! ^^

Kapitel 1: Lag 1 kliver in genom porten

Vid öppningen av Dödens land, väntade det första laget på att få kliva in genom porten. De fem som var i det första laget såg spänt mot Liemannen som stod uppe på muren framför dem och hånlog mot dem med det lilla som syntes från sitt leende innanför huvan.
”Det ska bli intressant att se hur det slutar för er… ska Blodrubinen äntligen lyckas hittas, eller får mina djur någon ny vän att leka med”? Sa Liemannen leendes.
En del av dem var rädda, men som gemensamt ville ingen visa det tydligt.
”Jag är inte rädd för dig, eller dina djur”, sa en mörkeralv vid namn Itzal Senka. Hans hår var vitt och kort, hans hud nattsvart och hans ögon röda.
Liemannen bara skrattade.
”Jag undrar hur länge du kommer leva”, skrattade han. Han sträckte ner sin lie så att den öppnade låset och sedan försvann han.
Porten öppnades och den ledde in i en mörk skog. Innanför den skogen var allt mörkt som om det var natt medan det utanför var mitt på dagen.

Tätt följd bakom mörkeralven gick alven Elaneth Dewi. Hon var minst 300 år gammal men i sitt ungdomliga utseende såg hon ut att vara 19 år. Hon hade långt svart hår och stora bruna ögon kantade av svarta ögonfransar. Hon var lång som de flesta alver och mycket smal.
”Nå? Vad sägs om att vi letar reda på ett ställe att sova på”, var det första hon sa.
”Tyst med dig… alv”! Svarade Itzal. Elaneth såg på honom men visade inget tecken på irritation. Hon som många alver förstod att mörkeralver hade något emot de andra alverna. Det var inte världens trevligaste kommentar men hon var en tålig person.
”Nåväl… tyck som du vill om alver, men nu när vi är i samma lag borde vi åtminstone samarbeta”, svarade Elaneth. Itzal fortsatte utan att se på henne. ”Lyssna på mig bara, jag vet vad vi ska göra”, sa han bestämt. Han började gå lite snabbare.

Bredvid Elaneth flög en älva fram med sitt silverfärgade hår flygandes i vinden tillsammans med den blåa klänningen.
”Jag tycker att vi litar på honom till en början”, viskade hon. ”Jag anser inte att det var världens trevligaste ledarskap men han kanske vet vad han gör”, sa hon.
”Kanske det”, svarade Elaneth lugnt. ”Mitt namn är Elaneth, vad är ditt”?
”Tí Weis”, svarade hon. ”Hur kommer det sig att du letar efter Blodrubinen”?
”Vi kan prata om det senare, det är inte en sak jag har lust att prata om just nu”, svarade Elaneth artigt.
Tí nickade bara.
”Jag förstår”, sa hon.

Bakom dem gick människan Irewth Númenessë och alven Jyn Alfborth.
Båda såg ut att vara ungefär 17 år och hade som gemensamt att ingen av dem var intresserade av att säga ett ord till varandra än.
Ireth hade en mörkbrun fläta ner till revbenen och mandelformade nötbruna ögon. Hon var ganska smal och lång och i ena handen bar hon ett långt svärd medan hon bar en stor kastkniv i den andra.
Jyn hade fräknar på näsan och långt mörkbrunt hår. Hennes ögon var blå och på axeln bar hon ett koger med pilar och en dolk i ena handen.

”Vi måste vara försiktiga för att… ”, sa Tí tills hon avbröts. ”Jaja, vi vet att det finns farliga varelser här så kan jag få tänka ifred”? Fortsatte Itzal.
”Nej, det var inte vad jag ville säga”, sa Tí smått irriterat. ”Jag vill bara säga att det snart är dags för det andra laget att börja så vi borde nog hitta en lägerplats där vi kan stanna och planera en plan”, sa hon.
”Det behövs ingen plan, vi…”, började Itzal innan han avbröt sig själv. ”… jag menar jag är smartare än dem så vi klarar oss utan en”, sa han självsäkert.

De fortsatte längs sidan av en stor sjö, men innan ni får veta mer om gruppen får ni se hur lag 2:s start började.

____________________________________

Safir kommer skriva nästa kapitel som ska handla om det andra lagets start. ^^

Ni som läser, kan ni vara snälla och inte tjata, även om det skulle ta längre tid vissa gånger så håller vi ändå på.
Inget illa menat men det är roligare att skriva om folk inte tjatar på en, tycker jag i alla fall!

Kom ihåg att röstningen börjar från och med kapitel 3 då de första två är bara slags "presentationer".

Ju längre karaktärerna lever, desto mer får man se av dem så man kanske inte ser så mycket av dem i början.

Jättebra! Älskar ditt sätt att skriva på ♥

Åh, jättebra! =)

Jättebra!
*Okej, Maja, kom nu ihåg att röstningen börjar först vid Kapitel 3!* (En liten påminnelse till mig själv )

AWESOME! Längatar till kapitel 2.

Super!

Jättebra!

AWSOMEE!

Åh, tack! Det är jättekul att höra!

Sen säger jag också tack till alla andra, det är jättekul att få såna kommentarer.
Jag hoppas ni håller ut till kapitel 3 med röstningarna.