Hungergames roll [SÖKER DELTAGARE!]

Min mall
Namn: Bee Cleves (tjej )
Ålder: 12
Distrikt: 9
Utseende: Ljusbrunt, rakt hår till höfterna (har oftast uppsatt i en låg tofs). Mittbena, bruna ögon, ljusbrun hud. 152 cm lång.
Styrkor: Klättrar snabbt i träd, kasta kniv, springer snabbt. Dyker bra och simmar fort, kan hålla andan länge.
Svagheter: Inte så stark, faller lätt för snälla människor,vill inte döda någon, stukar lätt fotleder och handleder (pga att hon inte har så mkt muskler där).
Familj: Pappa (Richard Cleves 42), storebror (Meakel Cleves, 19 år)
Frivillig: Nej.
Övrigt: Mamma fick döds straff pga att hon vägrade låta sitt barn vara med i slåttern.

Välkommen hit!
-
Jag fortsätter gå i samma riktning ända tills jag märker att vattnet närmar sig mig med stadigt tempo, så jag börjar gå mot höger i stället, mot skogen.
Jag vet att många deltagare gömmer sig där, men det kan inte hjälpas.
Det är i skogen jag hittar all mat till min familj.
Och det är till skogen jag alltid har hittat min glädje.

Tack! (skriver typ "jag gick" och inte "går" för är vanast vid det och det kan blir riktigt wierd om jag försöker skriva på något annat sätt xD)
-
Bee (så ni inte glömmer av namnet )
Jag kunde inte springa. Mitt hjärta bultade hårt när jag såg alla andra springa. En sprang mot en båge och en väska och en annan så långt bort från hornet som möjligt, men hejdade sig och tog en annan väska och något vapen till tror jag. Öken var varm, men ändå frös mina muskler till is. Jag bara såg på de andra. Plötsligt börjar jag springa mot hornet. Jag kan inte stanna, farten är för hög. Mina ögon fastnar vid en stor väska.

Lance hjärta bultade häftigt då han tillslut stannade till vid vattenbrynet, men han misstänkte att det hade mer med rädsla att göra. Lance hade alltid varit utmärkt på att springa, och han kunde ta sig fram långa sträckor utan att bli särskilt andfådd. Något som han däremot var mycket sämre på var att simma, insåg han då han blickade ut över den spegelblanka vattenytan framför sig. Det var trots allt inte det lättaste att ens lära sig att simma när man bara hade en och en halv arm, så Lance hade aldrig ens brytt sig om att försöka. Dessutom fanns det inte särskilt mycket vatten i distrikt 5 ändå.
Lance kastade en hastig blick över axeln och drog sedan av sig ryggsäcken och inspekterade dess innehåll. Där fanns två små flaskor med vatten, den ena tom och den andra full, samt ett paket torkad frukt, ett rep och en liten kniv. Lance tog upp kniven och satte fast den i bältet. Sedan plockade han upp den tomma vattenflaskan och tittade ut över vattnet. Det kanske skulle vara bra att fylla den andra flaskan också – om vattnet framför honom gick att dricka då.

(Är vattnet i vatten-delen av arenan sötvatten eller saltvatten btw?? Skulle vara bra att veta... )

Tycker att det kan vara sötvatten!
-
Jag fortsatte att gå, men det kändes som att inget förändrades, även fast jag såg hur jag kom allt närmare skogen. Plötsligt hörde jag steg bakom mig.
En kille kom springande mot mig med höjt svärd. Han var ganska söt, och jag skulle gärna be honom att alliera sig med mig, han såg nämligen väldigt duktig ut med svärdet.
Men det fanns det inte tid till nu.
Jag duckade snabbt, hoppade undan hans snabba vändning och försökte sticka min kniv i han, men han blockerade varje slag. Jag hoppade undan och satte upp händerna.
"Vänta!" Jag pratade högt, och snabbt för att han inte skulle hinna avbryta mig med ett dödande hugg i sidan.
Konstigt nog stannade han tvärt och tittade på mig med en undrande blick.
Jag log lite.
"Skulle du vilja vara med mig?"
Jag hoppades verkligen på ett "ja." Även fast jag visste att jag nog skulle måsta döda honom, om jag vann, vill säga.

Jag kutade mot väskan och tog tag i den samtidigt som jag sprang. Mina ben började springa mot skogen och mina armar slängde upp väskan på ena axeln. Mina ben värkte och värmen fick mig att svettas, men vinden från farten som fläktade mig var sval och jag sprang ända tills jag kom fram till två större spelare. Den ena var en tjej med svaga mörkbruna lockar och gröna ögon. Jag såg också en kille, som höll i ett svärd. Jag satte i hälarna marken och det sprutade lite jord när jag hastigt stannade upp farten. Hjärtat bultade hårdare och snabbare och jag var rädd att de skulle märka mig, men såklart skulle de det, jag var bara någon meter ifrån de. Mina flåsande andetag var häftiga och dessutom högljudda.

(Yay sötvatten! )

Lance gick fram till vattnet, tog av locket på vattenflaskan och fyllde det med vatten. Det fanns bara ett sätt att ta reda på om det var drickbart eller inte. Lance lyfte koppen mot munnen och smuttade försiktigt på vattnet. Det smakade… okej. Lite underligt, och inte precis så som han var van vid – vattnet hemma i distrikt 5 smakade betydligt bättre – men just nu var inte rätta tillfället att vara kräsen. Lance fyllde den tomma flaskan med vatten, packade ner den igen, slängde ryggsäcken över axeln och såg sig om. Bakom sig hade han vattnet, och framför den ändlösa öknen han kommit från, men till höger tornade höga träd upp sig. Lance tvekade. Han kunde inte vara den enda som tyckte att det lät som en bra ide att söka skydd i skogen, eller hur? Det skulle säkert finnas en massa andra spelare där inne, och Lance ville inte gärna ha något med dem att göra. Samtidigt skulle han vara en väldigt enkel måltavla om han stannade kvar här ute.

Liz sprang snabbt fram till hornet och slängde ryggsäcken över axeln. Aj! Det kändes som om hon hade stora tegelstenar i ryggsäcken. Vad var det egentligen hon hade hittat för väska? Hon tog det silvriga svärdet som var framför henne och började springa, hon sprang ganska långt och var snart framme vid vattnet. Det enda hon tänkte på var vad det kunde vara i ryggsäcken. Hon måste stanna och kolla, delvis för att den var så tung och delvis för att hon var så nyfiken. Hon stannade och tittade säg omkring, hon såg ingen människa någonstans. Alla hade antagligen sprungit till skogen för att gömma sig högt uppe i ett träd. Hon öppnade väskan, i väskan fanns det två tomma flaskor, en trubbig kniv, ett rep, en hård plast bit, ett nät och en tegelsten!! Liz blev så förbluffad att hon bara satt och stirrade på tegelstenen ett tag. Men snart fick hon igång sin hjärna igen. Hon stängde väskan och fortsatte spring. Vad skulle hon med en tegelsten till? Var det inte bättre att bara slänga den?

Så fort jag kunde vände jag mig om och sprang mot vattnet istället. Jag fick sand i ögonen och jag blev bländad så jag såg nästan inget annat än solljuset, men jag fortsatte att springa. Sprang så fort jag kunde. Plötsligt kände jag något kallt upp till knäna. Jag ryste till och hukade mig långsamt ner. Japp, vatten. Händerna fyllde jag med vatten och sköljde bort sanden ifrån ögonen innan jag klev upp på land igen och öppnade min väska. Men när jag såg mig omkring såg jag en annan spelare. Återigen hann andan inte hämta sig och hjärtat bara bultade våldsammare och våldsammare. En ganska smal spelare med rött hår. Men en annorlunda sak med spelaren fick mig att haja till lite. Ena armen var hälften av kapad. Man såg att det var en kille.
Sedan såg jag även en till spelare. Den andra spelaren var en tjej och hade blont hår uppsatt i en tofs. Hon var lång och muskulös.

Nicole var ganska bra att klättra och sprang fram mot ett högt träd med många svampar. Först tog hon upp två stora stenar som hon satte ner i sin väska, sen började hon klättra.
Ifall någon försökte klättra efter henne kunde hon bara släppa ner stenarna på dem.

Hon klättrade mycket högt upp. Egentligen var hon bara van vid att klättra max tre meter upp ungefär, för hon var ganska höjdrädd egentligen. Men nu klättrade hon över femton-tjugo.

Efter att hon satt sig på en gren där hon tänkte stanna så knöt hon fast sig med ett rep och väntade på att dagen skulle passera.