Fellrendións julkalender 2013 (inspirerad av en i ravenclaws sällskapsrum)

Kapitel 12

"Håll i er nu!" Skrek Blånisse. Fartvinden visslade förbi och alla nissarna skrek, utom Fnissan som skrattade. De landade rakt i en snöhög, som tur var. Ett mjukt vitt puder flög upp och täckte dem alla i vit, vacker snö.

Blånisse var den första som kom upp ur snöhögen. Men mycket möda hjälpte han Cat upp sedan hjälptes de åt att dra upp Loli, Fnissan och Lisa. Fnissan var överförtjust över att de hade krachat i en snöhög och blivit både kalla och blöta. De andra var inte lika förtjusta. Blånisse och Cat hade klarat sig relativt bra, eftersom att de hade kommit upp fort. Lisa hade inte haft lika stor tur. Hennes flätor hade frusit och själv hade hon råkat på en kraftig förkylning.
"Aaatjo! Vad ska vi göra nu?" sa Lisa och snöt sig i ärmen.
"Vi måste hjälpa jultomten. Men vi ligger efter, vi har tagit en lång omväg! Det är bara tolv dagar kvar till julafton!" sade Cat. Efter ett tag lade hon till: "Men vi klarar det säkert!"
Loli nickade men det såg ut som om hon också tvivlade på att dem skulle lyckas.

Blånisse tog upp ett papper ur fickan. "Enligt mina planer skulle vi varit tillbaka nu! Jag vet inte om det blir något jul i år." sade Blånisse sorgset.
"Så klart det blir! Var inte dum!" sade Cat. "Vi har ju renarna, och dig, och Lisa, och Fnissan, och mig!"
"Få se...om tomten inte kommer tillbaka och vi måste ordna det här själva..." Blånisse blev tyst och verkade fundera. "Japp. Vi ligger ungefär sju år efter i vad vi ska hinna med innan julafton. Vet någon hur många dagar det går på sju år?"

Fnissan tänkte länge och tillslut kom hon på det.
"En tandborste!" hon såg så glad ut och verkade så säker på att hon hade rätt att Blånisse inte kunde hålla sig för skratt. De andra hängde på och till slut låg de i snön och gapskrattade.
"Nu måste vi skärpa oss." sa Lisa och reste sig, betydligt gladare och hoppfullare än förut. "Aatjo! res er så skyndar vi oss! Vi har ett halvt jordklot att passera!"

Blånisse satte sig längst fram i släden och de andra satte sig bakom!
Blånisse skulle just sätta fart på renarna då han märkte att något saknades.
"Rudolf!" pep han och pekade på den tomma platsen. "Upp igen! Vi måste hitta honom!"
De lämnade släden i snöhögen och började leta.
"Rudolf! Rudolf, Var är du?" ropade de. Inget svar hördes.
"Kolla!" sade Cat plötsligt. "Renspår!"
De andra skyndade sig dit.
"Vad bra. Atjo!" sa Lisa. "Då kan vi bara följa spåren!
Loli hindrade henne från att gå in. Det var en väldigt stor skog där träden växte tätt. Det skulle inte vara lätt att hitta ut, och det förstod Loli.
"Du hittar inte tillbaka." sa hon kortfattat.
Lisa suckade. "Antar att du har rätt, men vad ska vi göra? Vi måste hitta Rudolf."
Loli kollade osäkert in i skogen men nickade sedan.
"Du och Fnissan kan väl stanna och vakta släden om du inte vill gå in?" sade Cat och såg sig omkring efter Fnissan. Hon var borta.
"Fnissan!?" ropade Lisa. "Aatjo! Toppen! Hon är borta!"
"Det var väl inte snällt!" sade Cat.
Lisa suckade. "Jag menar inte så, fattar du väl. Men nu har vi både en ren och en nisse borta!"
Cat kände sig lite dum men nickade. Det var ju faktiskt så det låg till.
"Okej, Loli och Blånisse kanske kan vakta släden, så går vi in?" Sa Lisa.
Cat kände sig sårad över sättet Lisa hade svarat henne, men hon ville ju hjälpa till så hon sa ja.
"Bra! Då går vi då!" sa Lisa.
Cat och Lisa gick in i skogen. Den var mörk, eftersom att inte solstrålarna kunde tränga igenom trädens grenar, som slöt sig som ett tak över skogen. Spåren var inte svåra att följa då det verkade som om Fnissan hade följt efter renen. Plötsligt märkte de att spåren tog slut, helt plötsligt.
"Konstigt!" Sa Cat. "Hur ska vi göra nu?"
"Vi kanske ska gå tillbaka?" sa Lisa.
Cat vände sig om och upptäckte att spåren var försvunna.
"L-l-li-Lisa?" stammade hon. "Vilket hå-håll kom vi ifrån?"
"Därifrån spåren kommer? Hur så?" Lisa märkte hon med att spåren var borta. "Hur gick det här till?" sa hon, och dolde inte att hon var rädd.
Lisa tyckte sig höra någon längre bort.
"Det är Fnissan!" Sa hon och pekade.
Lisa och Cat gick i riktningen som Rösten kom ifrån. Det var mycket riktigt Fnissan, och renen var bredvid henne.
"Vilken tur att vi hittade er!" Cat sprang fram till Fnissan och kramade henne.
"Vad har hänt med Rudolf?" sa Lisa bekymrad.
Ruldolf verkade nämligen vettskrämd och hans hjärta bultade.
"Vet inte." sa Fnissan och ryckte på axlarna. "Han var så när jag hittade honom.
"Var är utgången?"
"Vet inte." Sa Fnissan igen och skrattade.
"Det här är inte bra." sa Cat och begravde ansiktet i händerna.

Blånisse och Loli satt och väntade vid släden. Ingenting hände och nissarna kom inte tillbaka.
"Vad gör dem där inne egentligen?" Sa Blånisse otåligt. "Det börjar redan skymma!"
Så var det också, sakta övergick dagen i kväll och skymningen kom sakta krypande.
Plötsligt hördes ett långdraget, fasanfullt ylande innefrån skogen.
"Vad var det där!" ropade Blånisse förskräckt.
"Ulvar." Sa Loli.
"Det kommer från skogen! Och de andra är där inne! Kommer de att klara sig?"
"Troligtvis inte." sa Loli och suckade.
"Vad ska vi göra då?!"

---

12 dec, 2013 16:08

Detta inlägg ändrades senast 2013-12-13 kl. 14:48
Antal ändringar: 4

Jättebra! Det ska bli jättekul att skriva nästa! ^_^

---

12 dec, 2013 16:10

12 dec, 2013 16:45

Jättebra!

---

12 dec, 2013 17:36

SUPER♥

---

12 dec, 2013 17:46

_{Skrivet av Fellrendión:}
Jättebra! Det ska bli jättekul att skriva nästa! ^_^

Har en fråga, när kmr Kate med? Bara undra

---

12 dec, 2013 20:46

_{Skrivet av Anne Potter:}

_{Skrivet av Fellrendión:}
Jättebra! Det ska bli jättekul att skriva nästa! ^_^

Har en fråga, när kmr Kate med? Bara undra

Det är redan planerat!

Jag avslöjar inte när, men det är inte långt kvar!

---

12 dec, 2013 20:54

Hade förut fullt upp och hade inte tid med att läsa, men nu har jag läst igenom allt och allt är jätte bra.

Caty Delacour Kapitlet var jätte bra!

---

Whatever

12 dec, 2013 22:29

_{Skrivet av YES:}
Hade förut fullt upp och hade inte tid med att läsa, men nu har jag läst igenom allt och allt är jätte bra.

Caty Delacour Kapitlet var jätte bra!

Tack!

---

13 dec, 2013 07:37

Den 13:e december

”Vi måste härifrån, det bådar inte gott, Rudolf som är renarnas ledare borde inte vara såhär rädd”, sa Cat. Ett högt ylande nådde deras öron.
”Nu börjar det bli riktigt farligt”, sa Lisa. ”Attjo”! Lisa nös.
Långt, mycket långt borta sprang en hel flock med vargar. En lysande grön nos på vargen längst fram visade att de grönas släde kanske också kraschade i stormen.
”Följ efter mig”! Sa Fnissan. Och sprang iväg med ett stort flin.

De andra sprang efter. Men ingen hamnade efter eftersom att alla hade det lika svårt att ta sig fram i snön. De sprang upp på en hög brant kulle med isiga uppförsbackar.
”Ge inte upp”, sa Fnissan som föll omkull då och då. ”Nej, nej! Det tänker ja… attjo… inte”, sa Lisa.

Uppe på en kulle stod ett träd med många bra grenar som gjorde det till ett perfekt klätterträd. Fnissan log brett. ”Nej, nej, den gröna tomtens vargar kan flyga, det lönar sig inte att klättra”, sa Cat osäkert. ”Ojdå”! Sa Fnissan. ”Det tänkte jag inte på”!

Vargarna rusade snabbt efter dem och snart var de uppför kullen.
”Stoppa dem! De får inte komma upp”, sa Cat. ”Det är ingen idé! Vargar är bättre på uppförsbackar än nissar”! Sa Lisa. ”Åh, kära nå-åttjo! Nån, menar jag”.
I nerförbacken på andra sidan stod nu en annan nisse.

Hon hade axellångt lockigt blont hår, stora isblå ögon, fräknar vid näsan och hon hade en ljusblå luva och dräkt. Det måste varit en sjötomte.
”Psst”! Kom med mig”! Sa hon. Cat kände en konstig känsla när hon såg henne. Hon kände igen tomten på något sätt, men nä, det kunde hon väl inte gjort. Det fanns ju hundratals sjötomtar i världen, hur skulle hon just känna denna.
De följde efter henne utan att ställa några frågor. Nissar var nästan alltid fredliga, förutom möjligtvis de gröna nissarna då de flesta var tjänare till den gröna tomten.

De gick en stund till de kom fram till en frusen sjö. Mitt på sjön stod en stor bäverdamm. Vid stranden var ett stort hål i isen.
”Ni kan gömma er hos mig och mina vänner”, sa nissen. ”Men var beredda att det kan bli kallt i cirka tio sekunder, det är den lättaste vägen in”, sa hon.
”Öh… måste vi simma? Det är ju vinter! Jag blir hellre vargmat då”! Sa Fnissan och skrattade. ”Nej, det blir du inte”, sa Cat och knuffade ner henne.
Fnissan skrek till, det var iskallt, men hon förstod sedan hur allvarligt det var och simmade ner under ytan. Cat följde efter. Sedan Lisa. Alla skrek till så kallt det var och det var nära att vargarna hörde dem, men alla kom med. Rudolf som inte kunde simma fick ändå knuffas i, den sista nissen simmade med honom. Efter att sjönissen kommit ner i tunneln stängde hon igen tunneln med ett utskuret isblock.

Efter en stund kom de upp i en bäverhydda med enbart väggar av trä. Annars hade de moderna möbler för människor och allt som fanns i ett vanligt hem för människor.
Det var både stort, varmt och mysigt. Man torkade snabbt av hettan därinne.
I köket stod en bäver som lagade mat, och vid tvn satt två andra sjötomtar.
”Välkommen till mitt hem, mitt namn är Kate”, sa nissen. ”Ni kan få sova här tills natten är förbi och vargarna är borta”.
”Åh, vad kommer då hända med Blånisse och Loli”? Frågade Lisa.
”Jag vet tyvärr inte”, sa Cat sorgset.
Fnissan som inte alls var inblandad i samtalet gick fram till de två andra sjötomtarna som satt i soffan och frågade dem hur de kunde ha el i bäverhyddan.
”Det går på vattenkraft”, svarade nissarna.

Idag var det Lucia visste de. Det var bara synd att de nog inte hade något roligt sätt att fira det.

---

13 dec, 2013 07:44