Den Andra Alice i Underlandet

15 okt, 2013 21:27

JÄTTEBRA!! fast du skrev kapitel 11 i början, men du lade upp rätt kapitel i alla fall, så det var bara lite konstigt men det var inte så farligt! jättebra kapitel!!

16 okt, 2013 09:31

Jättebra! Måste vara ganska läskigt att vara inne på fiendeteritorium...

Ps: du skrev att de tog fjädrar till dekoration, men fjädrar behövs faktiskt för att pilen ska flyga rakt

---

Läs gärna min fanfiction så blir jag jätteglad!http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=33130 Tack:)

16 okt, 2013 18:08

_{Skrivet av Sofia Albuslover:}
Jättebra! Måste vara ganska läskigt att vara inne på fiendeteritorium...

Ps: du skrev att de tog fjädrar till dekoration, men fjädrar behövs faktiskt för att pilen ska flyga rakt

Aha! Jag kan ärligt talat inte så mmyckt om pilar och varför de har fjädrar så det var därför jag skrev så.

Tack för att du sa det!

---

16 okt, 2013 20:40

20 okt, 2013 18:12

Varsågod, mina kära läsare!

Och bara för att det är Halloween så färgar jag texten orange!

EDIT: Tyvärr så var jag tvungen att ändra det då en person inte kunde läsa texten när den var orange.


__________

Kapitel 11: Genom luckan

Vid korridorens ände så gick det skilda vägar och medan gruppen av kort gick åt vänster så fortsatte Lucy och Haigha åt höger. Inte för att de visste vilket som ledde till fängelsehålan, utan för att smita från gruppen.

Det må vara lätt att komma in i slottet utan att bli upptäckt, men att fortsätta vara obemärkt i slottet var dock en svårighet. Då kort så småningom började märka att de var försvunna och gick efter dem.

De båda småsprang lite, men inte för fort då tekopparna och dolkarna så småningom skulle börja skramla under dräkten. Slottet var mycket skrämmande efter att man passerat den vackra entréhallen, för bortom den var det blod överallt och man kunde höra plågsamma skrik längs väggarna.

Utanför fönstren hade det redan blivit mörkt och det ösregnade stort samtidigt som det åskade och dundrade.
Det kändes nästan som jordens undergång just nu tänkte Lucy.

Så småningom nådde de fram till en lucka av trä som var mitt i gången. De förstod att det var där under som fängelsehålan måste ligga, fast luckan var låst.
Det var nog bara kortens ledare som hade nyckeln de behövde. Det var inte heller en bra idé att hugga upp luckan då det säkert skulle föras mycket oväsen.
”Hur ska vi kunna få tag på nyckeln”? Frågade Lucy. ”Det är verkligen ingen bra idé att försöka stjäla nyckeln från korten, vi är bara två personer medan de är över ett dussin”!
”Hm, om vi hittar vägen till matsalen så skulle vi säkert kunna knycka någon maträtt eller dryck som vi kan tillsätta kryddor på, som får oss att krympa så att vi kan komma igenom nyckelhålet”, sa Haigha.
”Kan jag inte bara försöka ta ut dolken jag har ur dräkten och försökte dyrka upp låset med den istället”? Sa Lucy osäkert.
”Tyvärr så tror jag att dolken är för stor, kom så går vi, våra vänner behöver oss”!

De sprang och sprang tills de kom uppför en trappa.
De svängde höger, vänster, höger, vänster. Alla korridorer såg nästan likadana ut, fast med olika dörrar vid sidorna.
I en stor labyrint som detta slottet verkade det ju nästan omöjligt att hitta köket.
Men slutligen stannade de upp.

De hade hittat till ett litet rum.
Rummet var täckt med hyllor längs väggarna där det stod massvis av olika kryddor, olika vätskor och annat som kunde vara bra för matlagning.

”Säg till om du hittar ett medel som heter ’Decrentium’, för det skulle verkligen underlätta, då det är medlet vi behöver”, sa Haigha.

Efter en del sökande fann de kryddan och nådde senare därpå köket.
Innan de steg in så lämnade de sina yxor utanför och gick in.
Då de inte var anhöriga i köket så fick de skynda och knycka en liten bakelse medan de fortfarande hade chansen.

Lucy smög ljudlöst fram till köksbänken. Då kockarna hade fullt upp med att sköta spisar och disken, så lade de inte märke till henne.
En aptitlig liten rosa kaka med rosa strössel fick hennes uppmärksamhet, och snabbt som vinden lämnade hon köket.

”Fort, Haigha, innan någon upptäcker oss, hit med kryddan”, sa Lucy lågt.
Haigha kände efter i en ficka och tog fram den lilla burken med det grågröna pulvret inuti. Han skruvade av locket ganska tyst och strödde på det.
Sedan rev han sönder kakan på mitten och gav ena delen till Lucy.
”Häll lite av kryddan innanför dräkten så att även dina vanliga kläder krymps”, sa Haigha. Då båda gjort det, så började de äta av sina halvor av kakan.

Smaken av kakan var så god, nästan så god att det inte gick att sluta äta, men Lucy lyckades ändå sluta så småningom då hon nu bara var fem centimeter lång. Samma sak gällde Haigha.

Himlen täcktes snart med det vita tyget från kortens dräkter som de snart blev begravda i. Dräkterna var redan så obekväma som de någonsin kunde bli, så det var bara en lättnad att bli av med dem.

I vilket fall så spelade det ingen roll hur de var klädda nu då ändå korten kommit på dem, korten som de tog sig in med hade i alla fall upptäckt det.
Nyheterna spreds väldigt fort i Underlandet. Trots att de inte var lika utvecklade som världen ovanför så var de väldigt bra på att sprida ordet.

Det kändes som flera timmar att försöka hitta ut ur dräkten.
Men för att få det hela att gå snabbare så drog Lucy ut sin dolk och skar upp en lucka så att hon lättare kunde klättra ut.

Haigha och Lucy skyndade sig sedan fram till luckan.
Lucy klättrade långsamt ner genom nyckelhålet och hoppade ner på en gammal stentrappa. Därefter kom Haigha. En bit ner kunde man höra vakter som snarkade högt.

”Kom ihåg att även om vakterna kanske inte kommer se oss lika lätt, så betyder det inte att de inte kan höra oss”, viskade Haigha medan de klättrade nerför trappstegen.
De stirrade runt bland burarna, men de kunde inte se Oswald och Stewie, bara fängelsefångar som de aldrig sett förr.
”Åh nej! Tänk om de redan blivit dödade”, sa Lucy hysteriskt. ”Shhh! Dämpa dig! Även om det skulle vara så, så vill du väl inte gå samma öde till mötes”? Viskade Haigha.

De hade blivit upptäckta!

”DE KOMMER UNDAN! FÅNGA DEM”! Skrek den ena vakten som vaknat och reste sig upp, då han suttit ner lutad mot väggen och sovit.
Han sprang sedan efter Lucy.
Hon fick nästan en hjärtattack så livrädd hon var, samtidigt som hon sprang så fort hon kunde. Hon hade ingen aning om vart hon borde springa. Hon var tvungen att klättra, vilket skulle ta lång tid, om hon ville uppför trappan och hon skulle bli fångad förr eller senare om hon sprang in i en cell.
”GAAAH”! Skrek hon.

”Lucy, in här”! Skrek Haigha och lyckades springa in i en spricka i väggen.
Om bara Lucy kommit en sekund tidigare!
Precis när hon kommit in så hade en av vakterna greppat hennes ben och höll på att dra ut henne, lyckligtvis så höll Haigha fast henne en stund till.
”VAR FÖRSIKTIG! Går hon sönder, så tappar du huvudet”, sa vakten som inte var den som höll fast Lucy.
”Vad spelar det för roll? Drottningen dödar ju ändå dem i vilket fall”!
”Men drottningen vill ändå få till det på sitt sätt”!
Medan de bråkade så försökte Lucy slingra sig, men vakten var inte så lätt att smita från utan att han märkte det.
Haigha drog hårdare. Tassarna blev svagare och svagare. Mot någon som var nästan ett berg större än sig själv tog det jättemycket krafter att dra.

Lucy förstod att Haigha inte skulle vinna någonting på att dra i henne och släppte då Haighas grepp. En smartare idé var att hon istället drog upp sin dolk hon hade runt midjan och skar upp ett blödande sår på vaktens finger.
Det fick honom omedelbart att släppa greppet av chock.
Lucy landade lätt på golvet och skyndade sig in i springan innan någon hann reagera.

”Du är mycket modig du! Någon som du skulle verkligen behövas när Oswald återfår makten. Måste du lämna oss”? Sa Haigha stolt.
Lucy log. Hon kände att det skulle verkligen vara en underbar tanke, men mer än något annat skulle hon vilja träffa sina nära och kära igen och de skulle säkert vilja träffa henne. Detta svarade hon.
”Men jag kan trösta dig med att jag skulle inte ha något emot att träffa dig igen i framtiden”, sa Lucy och log ett litet leende.

I sprickan de var nu, kunde man se gången leda en bit in i väggen och de följde den.

Lucy kände sig nu lite illa till mods. Hon kunde höra höga snarkningar och känna att en illaluktande doft fyllde hela rummet som hon snart kom in i.

Det var verkligen inget bra rum de råkat in i.

De hade kommit in i Jabberwockens sovrum!

---

28 okt, 2013 20:08

Detta inlägg ändrades senast 2013-10-30 kl. 18:06
Antal ändringar: 4

28 okt, 2013 20:31

_{Skrivet av luna lovegood 21:}
Skulle du kunna ta bort den ornaga färgen? Blir svårare att läsa.

Åh, jag som ville ha det med färger..

Men okej då, jag gör väl som du vill...

---

28 okt, 2013 20:37

28 okt, 2013 20:45

Det kan dröja ett tag innan jag är klar med nästa kapitel, men en sak jag kan säga är att det är inte så många kapitel kvar.

---

28 okt, 2013 20:47