Dark Times: Början

Herregud jag lyckades få ihop ett kapitel till er och det har inte gått ett halvår! Jag hoppas ni är glad ni fina! Var också riktigt snälla och ge mig en fin kommentar så ska jag älska er lite extra mycket! ♥

& Var inte allt för rädda för Lara efter det här.

______________________________________________________

Kapitel 4. Silent Screams

Lara

Grottan var kal och det satt is längst hela väggarna. Cigarettfimpar låg utspridda över golvet och något sa mig att vi var i utändarna av Hogwarts. Han stod lutade mot ekbordet i mitten av grottan. Runtom honom och bordet stod de tiotal dödsätare som blivit märkta. Jag, Avery, Bellatrix, Rodolphus, Lavire, Lucius, Mulciber, Yaxley och syskonen Carrows. Men lika klart som solen skiner så var inte Jessica där. Mörkrets Herre visst det. Han var inte lika framåt och trevlig som vid nyår. Hans bruna hår var flottigt och låg slätt mot hans huvud och fick honom att likna Hitler. Han var flottig och ofräsch och han var förargad.
”Jag antar att ni vet varför ni är här”, sa han dock med en dämpad röst, inte alls vad som förväntades av hans kroppshållning. De allra flesta nickade, medan andra svarade med ett kort ja.
”Jag har ett uppdrag till er.”

Att lita på min magkänsla hade aldrig varit något som jag varit något vidare bra på. Men nu kunde jag inte ens lita på mig själv. Medan vår herre skickat ut allihop med undantag av Avery som inte ens så mycket som såg på mig innan jag försvann med en ljudlig smäll precis som resten av dödsätarna. Natten var mörk, inte lika dimmig som innan men nu var vi inte lika långt ute ur London som tidigare. Vi flög genom luften som onda andar. De inte ont anade människorna nere i Diagongränden skulle snart vara märkta för livet. Att terrorisera och krossa så mycket vi kunde var vårt mål inför kvällen.
Innan aurorerna och resten utav ministeriet dök upp förstås.
Jag var nere på marken mitt i Diagongränden utanför Florean Fortescues’s glassbar. Jag höjde staven och tog ett djupt andetag genom masken trots att det inte behövdes.
”Solidarus”, hördes en hög och kraftig röst och jag riktade staven mot fönstrerna. Bombarda Maxima tänkte jag fokuserat medan affären sprängdes i bitar. Jag riktade staven på nytt.
”INCENDIO”, skrek jag gällt och affären plus lägenheten ovanför brann. Ingen skulle överleva det här. Flera av människorna runt om i på gatorna försökte spöktransferera sig iväg men de kom ingenstans, skrik och kaos var överallt och jag stod där och skrattade. En man gick emot mig med sin händer ihop och satte sig på sina knän framför mig och han bad om nåd, jag höjde trollstaven och skrattade gällt.
”Avada Kedavra”, den gröna strålen var vacker, den lyste upp hans ögon innan de totalt tappade sin glans.
Någon tog tag i min vrist.
”Lara vi måste härifrån”, Bellatrix lyfte Solidarusförhäxningen och vi skjöt upp i luften som raketer. Där nere brann diagongränden upp. Där Bellatrix själv köpt sin trollstav, där alla dödsätare köpt sin trollstav. Förutom jag, så jag brydde mig inte.

Jag satt ute i den snötäckta trädgården dagen därpå i ett svart nattlinne. Uppför grusgången kom Avery gåendes i kostymen han fått av Jessica i julklapp. Han såg inte ens bort mot mig.
”Avery!”, ropade jag och log samtidigt som jag tog upp en handfull med snö och kramade ihop den till en snöboll. Han fortsatte gå uppför gången och var framme vid dörren när han fick min snöboll i nacken. Han såg på mig i förakt och jag kunde inte förstå vad som hänt med honom. Humörsväningar?
”Ta på dig lite kläder och se lite anständig ut, vi har gäster hos oss till middagen”, sa han kallt, drog bort snön från sin nacke och gick in. Jag var hos honom innan han hunnit stänga dörren. Jag pressade mina iskalla läppar mot hans men han besvarade inte gesten.
”Jag har saker som jag måste få gjort Laviltara”, sa han och kramade min hand innan han gick uppför trapporna och tog första dörren till vänster. Han låste efter sig och jag väste argt innan jag försvann till Averys sängkammare.

Att vänta på gäster, när jag inte ens vet vad gästerna ska hit och göra är inte något jag föredrar. Under mina trettio år som vampyr har jag aldrig, aldrig säger jag, tyckt om gäster. För det första så åt vi alltid upp gästerna, för det andra så tyckte jag alltid synd om gästerna. Sympatisk vampyr, David var inte den första som suckade åt mig när jag försvann från bordet lika fort som gästerna.
David… Nu när Avery behandlat mig som luft så kändes det inte dumt med David. Om han ändå varit här nu. Men det var han inte. Han var långt borta och jag saknade honom.
Jag skakade bort tankarna och reste mig från skrivbordet. Det annars lockiga håret som prydde mitt huvud var nu platt, att göra förhastade saker när jag är arg och törstig kan ibland vara att klippa av mig håret. Cocktailklänningen som gick till knäna och täckte nyckelbenen och ner till mina vrister var mörkt blå och tillsammans med min kristallvita hy såg jag ut som natthimlen. Jag gick förbi spegeln och väste argt. Att få se mig i en spegelbild var något jag aldrig igen skulle få göra.
Märket på min arm gjorde ont. Inte så smärtsamt ont som när jag var känslomässigt ostabil kvällen innan. Jag såg bort mot sängen i Averys rum, som nu förtiden också var mitt. Sängen var obäddad sen natten. Jag och Bellatrix hade transfererat oss till en mugglarby i utkanten av London och bränt och slagit sönder saker. Avery hade tydligen sovit i sängen under natten även om han inte varit hemma när jag kom hem. Jag gick över dit, fluffade till kuddarna och la de prydligt mot det mjuka lakanet. La över täcket och överkastet och strök över det för att få bort de fula vecken.
Jag visste inte riktigt varför jag stannade i rummet men jag orkade inte med att se Avery där nere. Inte så länge som han tänkte ignorera mig och bete sig som en femåring.
Dessutom skulle han bli irriterad på mig om jag inte dök upp för att välkomna gästerna. Vilket skulle få mig skadeglad som ingen annan. Jag gick över till grammofonen som stod intill fönstret och la ner bygeln mot skivan.

http://www.youtube.com/watch?v=McmPqva-nMI

Den lugna musiken berörde mig, inte som den skulle gjort om jag inte var död, men känslan fanns där. Jag for runt i rummet som en marionettdocka som ställts ut i storm.
”Vad vacker du är Lara”, sa en bekant röst. David. Jag stannade plötsligt och såg mig omkring. Det var ingen där. Det var som om vinden viskat till mig. Jag rös ofrivilligt och skrattade sedan lågmält. Jag inbillade mig saker. Men en beröring kunde jag inte inbilla mig. Någon hade sin händer på min midja och kysste mig mjukt i nacken.
”Vad vacker du är älskling”, sa Avery och kramade om mig. Han hade fortfarande kostymen på sig. Jag vände mig om och såg på honom.
”Så du är inte en irriterad satmara längre?”, frågade jag. Han gav mig ett snett leende som jag föll pladask för. Hans händer var fortfarande på min midja
”Jag var trött, jag har knappt sovit de senaste sjuttiotvå timmarna, om jag känner dig rätt så kommer jag inte få sova särskilt mycket i natt heller”, skrattade han och kysste mig löst. Jag log men knep igen.
”Kommer du ner till oss andra? Gästerna har redan kommit och vi väntar bara på dig för att inleda middagen”, sa han och kysste mig igen. Drog sin hand nerför min arm och tog min hand innan han ledde mig utifrån rummet och ner för en hel del trappsteg.

Runt bordet satt de människor jag förväntade mig träffa allra minst. Där satt Bellatrix och Rod, Lavire och Martina, Lucius och unga Narcissa, Mörkrets Herre, Yaxley och Mulciber. Då jag och Avery satt oss ner så var det ändå en stol som stod tom.
”Vart är Jessica?”, undrade Bellatrix.
”Fråga din svåger”, sa jag argt och gav Lucius en vulgär blick som han inte ens lade märke till. Han var verkligen som en sten ibland. Narcissa såg oroligt på honom. Men han såg inte ens på henne.
”Men lilla Lara”, började han med sansad röst, fortfarande utan att se på mig. ”Tror du att jag dödat henne? Vad förväntar du egentligen att jag ska svara. Att hon försvinner iväg med vår gemensamma lillasyster och inte ens lämnar ett meddelande efter sig är väl inte mitt problem?” Han avslutade med att slå knytnäven i bordet. Mörkrets herre tystade honom med en sväng av sin trollstav.
”Jag tänker inte tolerera att mina tjänare och följare försvinner iväg, visst jag är imponerad av att hon klarade av att motstå min kallelse igår kväll. Men jag kommer straffa någon av er för att Raven är borta. Det är helt och hållet ert fel. Speciellt du Avery, men du har redan fått ditt straff”, han avslutade och drog sina fingrar längs sin stav. Jag såg mot Avery, han skakade på huvudet och jag blängde irriterat på honom.

”Lucius!”, gormade plötsligt mörkrets herre till. De flesta hoppade till i sina stolar och jag flinade smått åt deras rädsla. Lucius reste sig upp. Utan att visa någon sorts känsla.
”Kom med mig”, sa herren och gick mot ekdörren som ledde ut från flygeln där middagen nu hölls. Maten stod på bordet men varken Avery eller jag hade tillåtit dem att ta för sig. Lucius följde honom och dörren stängdes. Avery reste sig och riktade sin stav mot flygelns piano. Musik började spelas och Avery log brett.
”Smaklig måltid, mina vänner”, sa han och satte sig ner. Vin fylldes upp i vartenda glas runt bordet och han reste sitt glas i en skål mot mig och jag såg oroligt mot honom då jag också höjde mitt glas.
Samtidigt hördes ett kvävt skrik utanför dörren men runt bordet satt vi alla tysta och njöt av vår mat. Skriken fortsatte inpå småtimmarna och jag tror aldrig jag njutit så mycket av att höra någon skrika innan.

_______________________________________________

Kärleksfulla läsare lämnar kommentarer! Puss. ♥

perfekt start på morgonen!
underbart Trezzan!
Är så nyfiken på vart Jessica är, längtar sjukt efter fortsättningen.
Du är grym på att skriva tjejen!

Hur ska jag inte kunna vara rädd för Lara efter det här?! Jag har typ slutat gilla henne, även fast hon är cool och snygg. Men tro inte att jag inte gillar din ff för det, för du skriver som en ängelgud och vem kan motstå det?
Jag har kommit fram till att alla bara blir elakare och konstigare, de enda som jag gillar är typ Marodörerna och Lily, som Jessica inte ens träffar... Eller det kanske är där hon är?! Åh hoppas det, står inte ut med alla dessa dödsätare (jag kmr inte sluta läsa den iaf dont worry)
Åh jag visste inte att Lara var så ondsint, kan bara tänka på alla dessa människor :'c
Och varför fick Avery inte följa med på uppdraget, och varför beter han sig som en satmara?!
Haha älskade när Lucius blev torterad, avskyr honom. Om han har gjort Jess på smällen kommer jag rycka honom ur Voldys grepp och TORTERA HONOM SÅ HAN DÖR. FÖR SIRICA FTW.
FEELS. Gaah, längtar efter mer och jag känner att den kommentaren blev väldigt weird och fylld av feels men DET ÄR SÅ JAG KÄNNER, puss på dig

SKA.VI.INTE.VARA.RÄDDA.FÖR.HENNE? Du är skvatt galen! men du skriver så sjukt bra

För det första så börjar jag tycka om Lara nu, kan bero på att jag är allmänt bitter idag men men det är irrelevant! Är dock ytterst besviken på att jag inte fick läsa om någon ryskroulette eller någon form av klädpoker. Trodde att det var de gästerna skulle bidra med. Aja man får inte ha för höga förväntningar på dig kanske?

Och vad håller voldy på med, är det lite totyrsex jag känner av i luften? Huh? olala!
Sen så märker man nu hur Avie är lite sepe, han har allvarliga problem med sitt humör. Sök hjälp din förvirrade tonårspöjk ♥

Sveriges sämsta kommentar, men men de får du leva med! Sådär nu kan du sova mitt hjärta, puss och kläm! ♥

Jag borde skriva en jäkligt lång kommentar nu men tyvärr är klockan för mycket (har lång skoldag imorgon och vill kunna klara av den) men det ÄGDE MER ÄN NÅGOT ANNAT
OCH JAG NJUTER OCKSÅ AV LUCIUS SKRIK MWAHAHAHA
Skrik lite mer, tack~

hej bejb ♥
JAG är hemskt jävla ledsen vilken tid det tatt för mig att ge dig
en liten söt kommentar, men nu ska jag faktiskt äntligen ta och posta den Hade väl kunnat skriva längre (såklart) men har som du vet väääldiga problem med datan så icke sa nicke...
Och ursäkta mig för alla fina stavfel som du får genomlida här och nu, men det vet du säkert också...-jag suger på att stava.
Gick igenom lite ugglepost idag (Datan har varit så seg pga den söta haloween designen så har inte orkat förut) och såg ett brev från dig...MED EN KOMMENTAR INUTI. Jag bara dog typ tusen ggr, hade lust att ta en flygtur till månen och tbx så glad blev jag.
Har inte läst den ännu eftersom jag prioriterade det här men ska göra det imorgon...Är det samma som du postade i DM? Bara så du vet så ÄLSKADE JAG den. Jag älskar dig coskå, om du glömt det. Men hur fan mår du egentligen? Såg det på din fb...Vet att du har Dessi och alla andra att prata med (som du föredrar framför mig, *Krossat hjärta) men jag finns här för dig ska du veta iallafall. Jag blev väldigt sadface när jag läste vad du skrev...Mår du dåligt så gör jag det, liksom. Så vill du prata hör av dig. Både här/skype/fb/telefon. Jag finns här dag och natt, så HÖR AV DIG. om du känner att du har lust alltså. Loveu ♥

Jag har längtat mig svettig efter ett saftigt kapitel från dig
och nu får jag läsa fler.
FATTAR INTE FLER ATT DEM BORDE LÄSA OM DÖDSÄTARNA? Det är ju hur bra som helst. Fast min handlar ju om Draco...Vad kan slå det? Jag hatar Lucius, Tyvärr ska han vara med mycket i den här har du hotat med. Vi får väl ta reda på om du har rätt.

Jodå. Men jag ska hålla mig från att kräkas.

”VAD MENAR DU MED ATT HON ÄR BORTA MALFOY!?”, skrek jag argt och tryckte hårt upp honom mot väggen. Han såg skrämt ner på mig och jag stirrade på honom med blottade spetsiga tänder och argt röda ögon. Detta gjorde mig smått förvirrad, troligen för att jag är trött. Trodde först att LUCY hade fått röda ögon och spetsiga tänder o_o Undrar fortfarande varför Jess hatar Nott så mycket. Du får fan hjälpa mig att ta reda på vrf. Älskade det här kapitlet, vad kan börja bättre? Lucy får ju själv. Gör honom INTE till vampyr, Lara. Jag kan inte tänka mig något värre än att den där ska leva för evigt.




.....
USH.
”Så du menar, att, Jessica är borta som vinden!?”, röt jag och tryckte min hand runt hans hals han drog ett djupt andetag och såg ytterst patetisk ut. Det skulle jag också garanterat ha varit om du satte på mig, ditt äckel.

Okej.
Jag måste medge att Lara skrämmer mig lite.
Hon får mig att tänka på att Nott troligtvis också är lika äcklig.
Men vart fan får han blod ifrån? Låt oss HOPPAS att ha inte springer runt i skogen och leker twilight.
Men att dricka sin killes blod? Tja, något ska väl hon också leva på. Men erkänn att det allt är lite kinky?!
haha får så fula bilder i mitt huvud bara...Men jag gillar Lara. Mer och mer. Hennes karaktär är verkligen underbar, du har gjort henne fantastsikt bra måste jag säga, Trezzis ♥ Är hon en lika stor hora som oss också? Eller vänta... Det är bara Jess som sysslar med sånt. Henne älskar jag mest. Men Lara vann flera pluspoäng när hon fick Lucius att grina.

Jag orkade inte ens bry mig om honom, när världens underbaraste låg bredvid mig. Bra där igen Lara.

OMG JAG LÄSTE FEL.
Jag trodde att det Var lara som va cool mot Lucy. Men det var Lavire Nott, olalla...en släkting till vår lilla emovampyr kanske? HENNE älskar jag redan.

Eller vänta...förvirrad igen.
Du är bra på att förvirra mig i dina texter trezz ._. det verkar ju som om det är Lara, men Avery kallar ju henne för nått annat? Är Lara och Lavire Nott samma person`? Okej, jag erkänner. Jag hänger faktiskt inte med här... xD Och det beror inte på trötthet. DU SKRIVER FÖRVIRRANDE O_O


Jag drog med honom in i en återvändsgränd. Han skrattade och la händerna om min rygg. Jag tog ett hårt tag om hans hår och drog ner honom mot mig, öppnade munnen vidöppet och slickade på hans hals. ”Du är så jävla sexig”, sa han medan jag kände lukten av hans varma blod pulsera genom hans hjärta upp genom halsen. ”Shhh…”, viskade jag och la ett finger över hans läppar. Att få sätta tänderna i hans varma hals, få dricka fräscht, varmt blod. Jag tryckte min mun för hans läppar och satte mina vita tänder i hans hals. Ett kvävt skrik var allt han gav ifrån sig och jag var klar på mindre än tjugo sekunder. Jag sjönk ihop över honom och jag kände mig fulländad. Jag greppade tag om trollstaven som satt nertryckt i en av pumpsbootsen jag bar. En hög smäll och jag var därifrån.
Hohoho...DET DÄR kan inte Nott göra iaf.
Så hur helvete får han tag i käk?! Förgriper sig på förstaårselever?

Jag älskar ditt kapitel.
Både två. Men jag blir så avundsjuk för att du skriver så mkt bättre än mig, bara så du vet- det är INTE rättvist.
Din ff:n är så lite JK rowling och HP som man kan komma, ändå är den så gränslöst bra. så vuxen på något sätt! Det våtar sig ordentligt nu och JAG längtar till nästa.
Måste sova nu, men vill du ha en kommentar på ditt andra också ( Kan inte lägga båda i samma, datan skulle krascha då) så svara på den här kommentaren lika fint som du svarat på dem andras. du brukar annars strunta i min kommentar, din elaking. Kort sagt: du äger. Godnatt.

Åh jag känner mig så elak, men det känns som om jag har mycket mer tid över nu när jag äntligen börjat på min gamla skola igen eftersom jag faktiskt lyckats skriva ett kapitel och är på g med ett andra, kan dock inte lägga upp kapitlet jag är klar med för mamma har datorn som det kapitlet är på. Hehe... ;3

Vet inte hur många gånger jag ska behöva förlåta er för att jag är världens segaste på att skriva, men jag hoppas verkligen att jag ska komma in i det här igen. I alla fall lite, för jag har så mycket planerat för det hela.... :o

♥

jaa kapitel snart!

Nu ska din sepeunge läsa det. Och när jag menar nu... när jag sett klart PLL och ett Sherlock episode.