Skriva av sig-tråden

vad kul!!! Hon ska sova över här kanske om 4 veckor

^Nice!

Japp på sommarlovet emn det är långt kvar

Jag vet inte vad jag ska göra... Jag har hela mitt liv lidit av underviktighet, men när man var yngre brydde man sig inte och det orsakade inga problem för mig. Men hur äldre jag bi desto jobbigare får jag det, jag håller på att svimma nästan varje morgon och jag kan inte kolla mig själv i spegeln. Mitt självförtroende är lika med noll, och det hjälper inte med alla stress precis. När jag var yngre förstod jag inte hur mycket problem det var med allvarliga sjukdomar i släkten, men nu förstår jag. Min pappa höll på att dö i hjärtinfarkt för 2 år sedan, och han skulle kunna få det när som helst. Och om vi är hemma klarar han sig antagligen inte för att det är för lång sträcka till sjukhuset. Och min mormor dog tidigt i cancer, min farmor dog av att hon hade haft hjärtinfarkter som skadat hennes hjärta och min farbror har cancer. Jag har bara morfar kvar då min farfar har en hjärnsjukdom (vet inte exakt vilken) och jag lärde känna honom minst av kusinerna och han glömmer bort mitt namn, min ålder ibland till och med vems dotter jag är. Det är otroligt jobbigt och för det var för bara några veckor sedan jag fick veta att farmor kunde överlevt och att farfar försökte ta självmord när hon dog. Allt gör att mitt självförtroende bli sämre och det har inte hjälpt att jag bara haft någon att lita på i 2år, jag litar inte fullt ut på min familj mest för att jag är osäker på hur förkrossade de egentligen är över allt som hänt.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men ser knappt knapparna nu, så det får räcka...

@Elley; Åh, det där låter verkligen sjukt jobbigt! :C Jättekram! Försök att inte tänka så mycket på vad som hänt i din släkt förut, våga blicka framåt istället, även om det är svårt. För oavsett hur många sjukdomar som finns behöver det inte betyda att du kommer drabbas av något obotligt. Våga vara positiv och tänka att du, om du nu inte blir världens äldsta tant, i alla fall ska se till att ha ett jäkligt bra liv!

Angående undervikten. Äter du ordentligt varje dag, eller hoppar du över mat?

ikka ; nä, det behöver jag självklart inte, men det som var jobbigast var att jag inte kunnat träffa någon av dem innan dem dog för att jag inte kan se på en sjuk människa, svimmar bara, och ångrar det så otroligt mycket...

Och undervikten. jag äter inte ordentligt, och det är jag tyvär medventen om. Men jag gillar otroligt lite mat, och om jag får mat jag inte gillar t.ex pizza eller makaroner och köttbullar. så äter jag kanske 2 köttbullar och 5 makaroner, om jag äter mer spyr jag av smaken

Elley: Oh. :c Men, hitta någon kompis du litar på och snacka rejält med han/henne ganska ofta. Det kanske hjälper? Din farfar kanske har Demens? Min gudfar har det... Han glömmer inte mitt namn men han blir alltid lika förvånad hur stor jag är. Han tror att jag bara är typ 10 varje gång jag ska hälsa på. Det är synd att jag bara träffar honom någon gång per år, det tar ungefär 2 ½ timme att åka till dem... :c

Pratar med Jenni och Conni varje dag, tyvär skulle jag vilja säga att de har värre problem än jag ;'c
Och nej, min farfar är inte dement, han bara... bryr sig inte? Fast han mår bättre nu, pratade med honom i säkert 2minuter innan han lade på x3

Oh, allright. 2 minuter, congratz. Det är mycket för dig va? :c

Extremt :'3
i vanliga fall är det typ,
"Är Larry hemma" - Farfar
"ne, han är ute och går" -Jag
"be honom ringa mig" - Farfar
"hejdå" - Jag
*lägga på* - farfar
Fiin konversation x3