Dramione - A love story. [SV]

Älskar det!!! ♥ du skriver såå bra!!!! 8}

När kommer mer?

Godrica - Jag vet faktiskt inte, har inte börjat med nästa kapitel än, men jag kan försöka ta mig tid imorgon

låter superb!

Kanske lite kort, men här har ni kapitel 7 i alla fall.

Kapitel 7:
Draco:

”Hur kan du komma ihåg ett ord av vad han säger?” Draco släppte ner en tung bok om Häxor och Trollkarlar genom tiderna på skrivbordet med en duns och muttrade något om professor Binns.
Hermione hyssjade och viskade ”Snälla Draco, ge inte Madam Pince en andledning till att kasta ut oss ur biblioteket och banna oss på livstid, håll tonen nere!”
Draco såg sig omkring och mycket riktigt kunde man se Madam Pince, bibliotekarien, smyga omkring bland de tak höga bokhyllorna.
Han rös till och kastade en blick på den halvfärdiga uppsatsen som låg framför honom. Han trummade med fjäderpennan mot bläckhornet och Hermione hyssjade igen.
Hermione slog sig ned i stolen bredvid honom med famnen full av böcker. Draco kunde inte låta bli att undslippa ett stön.
”Säg inte att jag måste läsa alla de där!”
”Inte alla! De här är till mig…” hon lyfte undan tre av de fyra böckerna ”… men jag tror att du bör läsa igenom kapitel tjugosju i den här.” hon sköt fram den fjärde boken till honom.
Han lyfte upp den i knät och bläddrade igenom de gulnande sidorna tills han hittade kapitel tjugosju. Med en tung suck började han läsa. Han hade aldrig varit särskilt snabb på att läsa, han var mer en praktisk person. Hermione däremot verkade inte ha några problem med att läsa, var fyrtionde sekund kunde han höra det irriterande ljudet från när hon vände blad i boken. Han sjönk djupare ned i stolen och försökte koncentrera sig på orden framför honom, men han kunde lika gärna ha försökt andas under vatten.

Två timmar senare hade Draco äntligen läst ut kapitlet och krafsat ner den sista raden på det två fot långa pergamentstycket. Han suckade förnöjt och stängde igen boken med en smäll.
”Färdig?” frågade Hermione trött.
”Japp! Jag tror att jag går och lägger mig nu.”
”Jag tror faktiskt att jag också ska göra det.” Hon gäspade och reste sig upp.
De plockade undan böckerna, korkade igen bläckhornen och packade ner de, fjäderpennorna och sina färdiga uppsatser i väskorna innan de följdes ut ur biblioteket.
De gick tillsammans en bit, i komplett tystnad, men i slutet av korridoren skulle de gå åt olika håll. Hermione till tornen och Draco till fängelsehålorna.
”Hur är det egentligen att sova i fängelsehålorna?” undrade Hermione plötsligt.
Draco flinade. ”Kallt sent på kvällarna och tidigt på mornarna, men när brasorna är tända är det riktigt mysigt.”
”Jag tvivlar på att det är lika mysigt som i vårt sällskapsrum!” sade Hermione tveklöst.
”Vill du bli motbevisad?”
För varje ord tycktes de komma närmare och närmare varandra och nu var deras ansikten bara centimeter ifrån varandra.
Hermione tycktes inte riktigt veta vad hon skulle tro om hans fräcka kommentar så hon valde att inte säga något alls, samtidigt som hon verkade komma ännu närmare honom.
Det avlägsna ljudet av steg hördes och de ryckte båda till. Draco drog sig undan lite grann.
”Tack för hjälpen, Hermione.” Han kysste henne på kinden och svängde till vänster i korsningen där de hade stått.
Han hann inte långt innan Hermione ropade ”Draco, vänta!”
Han vände sig om och innan han visste ordet av hade hon kysst honom. Det var ingen av de korta kyssarna han hade gett henne under deras tidigare möten, det var en lång och passionerad kyss, så mycket bättre än någon av de gånger Pansy hade kysst honom under föregående år. Hans hand letade sig upp för hennes ryggrad och drog henne närmare.
Efter vad som tycktes ha varit flera timmar drog de sig motvilligt bort från varandra.
”Jag har fortfarande en del uppsatser kvar och läxhögen växer fortare än man hinner blinka, så om du någon gång skulle ha lust att hjälpa mig, tveka inte.” mumlade han.
Hermione log. ”Imorgon, samma tid, samma plats.” Och sedan försvann hon bakom hörnet och lämnade Draco med en hisnande känsla i maggropen.
-------------
Konstruktiv kritik, please? ♥

Jag tycker det är AWSOME!

Det här var jättebra, liksom de tidigare kapitlen. Du ber efter kritik. Och jag svär, jag har tittat igenom texten men kan inte hitta ett dugg som ser konstigt ut. Jag älskar det här!
(Jag har säkert sagt det här förut, men ändå)
Det jag gillar är ditt målande sätt att skriva. Allt du får ner är så verkligt att det känns som om man själv är där. Det är typ som ett minneshål, fast man sugs ner i din berättelse i stället för i minnen. Du är väldigt begåvad som kan få en att vara så nära själva berättelsen. Jag svär, jag satt där och betraktade Draco och Hermione i biblioteket!
Hmm... vad gillar jag mer? Jo! Jag gillar att det inte går så fort, men kapitlen är ändå händelserika. Jag menar, du skriver så realistiskt att jag kommer på mig själv med att tänka det där hände i HP-böckerna hela tiden. Visst gjorde det!?
Jag har egentligen aldrig förstått det här med Dramione, men det får du mig att göra. And it's beautiful!
Tack snälla för att du skriver så underbart! Jag längtar till nästa kapitel, såklart ♥

Du vill ha kritik, nå, låt mig försöka hitta något.
Låt mig säga att jag inte hittar något dåligt alls, alltså du målar ut bilder i huvudet och förklarar jättebra.
Varje sak du skriver om är beskriven lagom lång och det tycker jag är jättebra.
Du skriver så att man fattar bra när du byter ämne och det känns som att är jag löser läser jag av mig självt. Texten är lätt att läsa och du skriver tydligt.

Så massor av tummar, grymt jobbat!

Jättebra, love it!! ♥
Kritik?! Ingenting!!

Bara en fundering i det här stycket:

Det var ingen av de korta kyssarna han hade gett henne under deras tidigare möten, det var en lång och passionerad kyss, så mycket bättre än någon av de gånger Pansy hade kysst honom under föregående år. Hans hand

Vad händer med Dracos hand? Skulle bara vara kul att veta

Men annars; helt awsome och rättskrivet och målande och BÄST!!
♥

AWESOME!!!
*läser noggrannare efter jakt på fel*
Hmm...
*hittar inget*
Du får löja dig med ASUM WMEGABÄST!!! Osv