Hedwigs liv

Tack, det gör mig glad. ♥

Ingen orsak

Jättebra! Ny bevakare här!

Jättebra skrivet cikki! c:

KAPITEL 10

Harry följde i alla fall efter dem, och såg på när en av pojkarna med eldrött hår sprang rakt in i väggen mellan perrong nio och tio. Hedwig tyckte inte att det var konstigt, det var ju en magisk vägg förstås, det kunde hon också känna med hjälp av de underliga signalerna från den. Men Harry blev förvirrad och Hedwig undrade varför. Hon kände ju tydligt av att det var en portal genom väggen. Varför märkte han inte signalerna? De var så tydliga att Hedwig nästan fick huvudvärk av dem.
Harry gick nervöst fram till en häxa med lika rött hår som de andra.
"Ursäkta mig, eum... Vet ni..." Frågade Harry.
"Hur du tar dig till perrongen? Ingen fara, vännen. Det är Rons första år också," Svarade kvinnan vänligt och nickade mot en av pojkarna. Han var lång, med fräknigt ansikte. Som alla de andra i familjen var han rödhårig. Han såg lite nervös ut, och Hedwig märkte att han var smutsig på näsan. "Allt du behöver göra är att springa rakt in i väggen mellan perrong nio och tio. Bäst du småspringer om du är nervös." Fortsatte kvinnan och Harry såg frågande på henne. Men han gjorde som han blev tillsagd, så han sprang med vagnen med Hedwigs bur på, rakt mot väggen.
Hedwig kände att Harry var rädd. Han var rädd för att springa rakt in i väggen, och inte komma ut på andra sidan. Varför?
Det är okej, Harry. Du behöver inte vara rädd. Det är lugnt. Lita på mig, tänkte Hedwig till Harry och hon kände på direkten att Harry blev lite mindre nervös. Men bara lite mindre nevös.
Nu var de över på andra sidan, och det hade gått utmärkt att ta sig genom väggen, till Perrong nio och trekvart.

Jätte bra kapitel!

Jättebra kapitel!!

Tack! ♥

Mer! 8D