Om Malfoy fick en dotter!

Nu har ju sommarlovet dragit igång så nu kommer jag ha mycket tid till att kunna skriva mer!!

Och tack så mycket till er allihop för erat stöttande i detta! Det är ni som får mig att vilja fortsätta ♥

Så här kommer mer

Del 10 När som helst kan vara försent

Tänk om jag hade hamnat i Slytherin, tänk vad annorlunda allting skulle vara då. Min familj hade fortfarande älskat mig men, jag skulle nog inte känna mig som hemma. Men här i Griffindor, här känns det som om jag kan vara mig själv. Jag behöver inte låtsas vara något jag inte är.

”Hey du!”
En flicka satt i en av fåtöljerna vid brasan i Griffindors uppehållsrum. Hon ropade mot fönstret där Inez hade stått och tittat ut i regnet. Hon hade tänkt och inspekterat dementorerna som flög runt slottet.
Inez tittade mot flickan vid brasan och hon kände igen flickan. Det var en av tjejerna i hennes klass. Det var flickan med långt brunt hår som hon alltid hade i en fläta som hängde ner över hennes högra axel. Det var hon som vaknade när Inez drömde en mardröm.
”Vill du vara med?” frågade flickan och pekade på ett schackspel som stod på bordet framför henne.
Inez tittade sig omkring för att vara säker på att det var henne flickan menade, men det var helt tomt i uppehållsrummet så Inez började gå mot brasan.
Flickan med flätan log stort och tittade in i Inez havsblå ögon.
”Har du spelat Trollkarlsschack någon gång?” frågade flickan och började ställa upp schackpjäserna.
Inez tittade på flickan. Hon var fortfarande förvånad, ingen i hennes klass hade pratat med henne under de veckorna de varit på Hogwarts. Och nu helt plötsligt så frågar en flicka om hon vill spela schack som om de vore bästa vänner.
”Hallå?”
Inez vaknade till ur sitt tänkande och svarade:
”Ehm, ja. Jag och min bror brukade spela det”
Flickan tittade upp från schackbrädet. Hon log fortfarande, hon mötte Inez blick och Inez märkte hur flickans ögon sken. Det såg ut som om de var gjorda av guld.
”Börja du” sa flickan och lutade sig tillbaka i fåtöljen.
Inez satte sig till rätta i den mjuka röda soffan och tittade på brädet. Hon tänkte efter en stund.

”Bonde till B4” När orden hade passerat hennes mun så flyttade sig en utav bönderna till placeringen B4.
”Bonde till E6” sa flickan och såg på medan som hennes svarta bonde flyttade sig till den vita plattan.
Inez funderade på vad hennes nästa drag skulle bli.
”Jag och våran husalf brukade spela detta hela sommaren” sa flickan och såg på medan som Inez flyttade sin löpare till A3.
Inez tittade upp på flickan.
”Hon var faktiskt väldigt duktig, hon hade sina knep som jag har lärt mig utav henne, löpare till A3” Flickans löpare åkte mot Inez’s pjäs och knuffade ner den från brädet så att den gick i tusen bitar.
Inez log och började samla ihop bitarna från krossade löparen.
”Hon dog för en veckan sen” fortsatte flickan och Inez tittade chockat upp ”Hon halkade ner från trappan och bröt nacken när hon skulle putsa takfönstret”
Det blev helt tyst, Inez tittade på flickan som såg bekymrad ut.
”Tessa var min bästa vän” sa flickan tillslut och log, nu sken hennes ögon ännu mer på grund av tårarna som försökte tränga sig fram.
Inez ville springa och krama om flickan, men hon vågade inte. Hon ville inte framstå som svag.
”Jag heter Melanie” sa flickan och sträckte fram sin hand över schackbrädet. ”Melanie Sling”
”Jag är Inez” svarade Inez och skakade Melanies hand. ”Inez Mal...”
Inez avbröt sig och tänkte att hon kanske inte skulle säga vem hon var.
”...Malfoy” fyllde Melanie i och log stort. ”Jag vet vem du är, men Inez alla tror inte att du är som din bror. Jag vill ge dig en chans, vilket jag tycker att alla borde göra!”
Inez log stort. Hon var så glad, hon önskade att alla var som Melanie.
”Och Inez, det jag vill ha sagt med det där om Tessa” fortsatte Melanie och såg allvarligt in i Inez ögon. ”Det är att har du något du vill säga till någon, vad som helst, så borde du göra det. För när som helst så kan det vara försent!”

Inez tänkte på vad flickan sagt och tittade bort mot fönstret. Hon kände att det fanns några grejer som hon behövde reda ut mellan henne och Harry Potter. Och hon hade skjutit på det länge nog nu!

Bra! Har längat länge efter det här, och du är jättebra!

Tack så himla himla mycket!! Du är oxå JÄTTEBRA!! ♥ Och mer kommer snart jag lovar!

Bra kapitel!

Jättebra!

Tack!

Ny läsare! dom är jättebra

Nu kommer nästa! Jag hoppas att ni fortfarande vill läsa och tack till alla nya läsare som kommit eller kommer att komma ♥ Älskar er!


Del 11 Sirius Black

”Kan någon berätta för mig hur du avväpnar en annan trollkarl?”
Professor Lupin tittade ut över Gryffindors och Slitherins förstaårselever.
”Miss Sling” sa Lupin och pekade på flickan som satt jämte mig. Melanie hade svarat på nästan alla frågor under den lektionen, i början var jag imponerad men vid det här laget började det bli mest irriterande.
”Du kastar Expeliarmus på den så klart! Då flyger trollkarlens trollstav ur hans hand och om man har rätt snärt så kan trollstaven komma till en själv!” svarade Melanie, väldigt nöjd med sig själv och med ett stort leende på läpparna.
”Alldeles riktigt”
Professor Lupin gick fram till den svarta tavlan och skrev upp besvärjelsen Expeliarmus.
”Denna trollformeln är väldigt bra när man endast vill försvara sig, utan att skada den andre personen! Så kom ihåg det” Och med det sagt så strök Lupin under Expeliarmus och avslutade lektionen.

”Miss Malfoy, skulle jag kunna få prata med dig?”
Jag ryckte till när Lupin ropade på mig från katedern. Jag tog mina böcker, sa till Melanie att vi ses i uppehållsrummet och gick mot professorn.
Jag ställde mig tyst framför katedern.
”Hej, vi har inte riktigt lärt känna varandra tror jag, jag heter Remus Lupin” sa Lupin, med ett leende och sträckte fram sin hand.
Jag tittade förvånat på hans hand och sen på honom.
”Inez” svarade jag tillslut och skakade den.
Gör han så här med alla hans elever? tänkte jag för mig själv.
”Slå dig ner” sa Lupin och pekade mot en stol vid katedern. Jag satte mig ner och tittade på medan som Lupin ställde i ordning några flaskor och sorterade lite papper som låg huller om buller i hyllan bakom katedern.
”Ville ni något speciellt professorn?” frågade jag tillslut. För jag antog att han inte hade kallat hit mig efter lektionen för att se på när han städa sitt klassrum.
”Ursäkta mig” sa han och satte sig ner på en stol mitt emot mig. ”Jo Inez, jag har förstått att du inte har haft det så lätt”
Jag tittade konstigt på Lupin, vad mena han med det?
”Hur går det med din bror?” frågade Lupin och tittade in i mina ögon.
”Eh, med all respekt professorn men jag tänker inte gå i någon slags terapi med dig!” sa jag, ställde mig upp och började gå mot dörren, fortfarande förvånad och lite sur.
”Nej, nej det vill jag abslout inte att du ska tro” sa Lupin och ställde sig upp. ”Jag vill att du ska se mig som din vän, som du kan prata med”
”Men jag känner inte dig, professorn” svarade jag och vände mig om med armarna i kors. ”Och förresten så behöver jag inte någon att prata med”
”Inez, professor Dumbledore bad mig att hålla ett öga på dig och antagligen så finns det någon anledning till det, tror du inte?” Lupin gick fram mot mig samtidigt som han talade.
”Varför vill Dumbledore att du ska hålla ett öga på mig?” frågade jag tillslut.
”Jag tror att du vet varför” svarade Lupin vänligt ”Men du borde nog gå nu för du har en lektion i trolldryckskonst om ungefär 10 minuter”
Jag gick mot dörren med mina böcker i famnen.
”Men kom ihåg att om du vill prata så vet du var jag finns” sa Lupin när jag lämnade klassrummet.

Jag gick till uppehållsrummet där jag mötte Melanie och sen gick vi till nästa lektion. Den dagen gick väldigt långsamt, det kändes som om allting jag gjorde tog dubbelt så lång tid. Och jag tänkte väldigt mycket på allt.
På vad Dumbledore sagt när jag besökte hans kontor ”att jag måste skydda Harry” och att Dumbledore hade sagt till Lupin att hålla ett öga på mig och att Harry ständigt undvek mig. Men Melanie fick mig att hålla skenet uppe, hon skrattade hela tiden och skämtade. Hon var som en enda Solros på en öde grå landsväg.

När vi sen gick mot uppehållsrummet för att sätta oss vid brasan och göra den jätte långa läxan som professor Snape gett oss så hörde vi helt plötsligt en massa prat från trapporna. Det lät som om det var kalabalik i hela slottet. Vi sprang dit och såg hur alla Gryffindors elever stod samlade i trapporna och försökte tränga sig fram för att få en skymt av vad som hänt.
Då såg jag Hermione, Harry och Ron stå i mitten av trappan och jag sprang mot dem. Jag trängde mig fram mellan alla elever. Alla pratade i mun på varandra och någon skrek ”Flytta på er jag är förste prefekt!”
När jag äntligen kom fram till de tre vännerna så kom Dumbledore och sa till alla att lugna sig.
”Harry, vad är det som har hänt” viskade jag och försökte få kontakt med dem.
”Den tjocka damen, hon, hon är borta!” svarade Harry och tittade allvarligt på mig.
Dumbledore stod och pratade med Mr Filch som plötsligt sa:
”Det behövs inga spöken professorn, den tjocka damen är där” Allas ögon följde Mr Filchs finger och de började knuffas för att komma närmare och se bättre.
Jag knuffades bakåt, jag försökte leta upp Melanie för att berätta vad som hänt.
”Melanie!”
”Jag vet redan vad som hänt Inez” sa Melanie när jag hittade henne bland de andra förstaårseleverna från Gryffindor.
Helt plötsligt började alla viska och prata igen och det var endast ett ord som hördes i hela slottet efter det som precis hade hänt, Sirius Black!



Mer kommer snart ♥

Åh! Bra!

tack så mycket ♥