Det 52 Hungerspelet(Sv)

_{Skrivet av Hanna-Potter:}
Bra kapitel!

_{Skrivet av ella potter:}
Super!!! ♥ it!!

_{Skrivet av flyttnyckeln.:}
Väldigt bra! ^^

_{Skrivet av Miss E:}
jättebra!!!!!!!!!!!

_{Skrivet av Tyra:}

Tack så mycket nu har jag skrivit lite till!
________________________________________________________________________________________________________________________________
”Jag hoppas du vet vad du ska säga i kväll?”

” Japp” svarar jag lättat jag får bestämma skälv

hur jag ska vara.

” Jag vill att du är dig skälv och ler och är trevlig.”

” Det var det jag hade tänkt att vara”

” Bra” säger hon och reser sig.

Hon går ut med långa steg.

Dörren hinner knappt slå igen förrän Liggin kliver

in med sitt långa gröna hår runt sig.

Hon skickar ut Coffie och Loffie medans hon

sminkar klart mig.

När hon är klar så tar hon fram en spegel och jag

speglar mig.

Vacker. Det är det enda jag kan säga om mig.

Och jag vet att det är sant!

Åter igen är jag täckt med lite svagt silver på

kinder och hals medans ögonlocken är blod röda.

” Vad fin jag är!” utbrister jag lättat.

” Vänta tills du får se din klädning då!”

Hon tar fram ett stort överdrag ifrån den gröna

garderoben.

Jag blundar och Liggin tar på mig den.

När jag tittar så är det nära att jag ska storkna!

” Jag ser ut som en ros!”

” en ovanligt vacker ros” svarar hon mig bara.

” Det är dags att gå ner nu klockan börjar närma

sig 7. Så jag och Liggin går ner till ett rum

under scenen där Sofus står. Konstigt han är allt

före mig. Hursomhälst så infinner jag mig i ledet

så som vi ska gå upp till scenen. Trampande lite

lagom nervöst står alla där i ledet.

Nervositeten smyger upp från mina tår och in i

min kropp.

Vad ska jag säga? Hur ska jag säga det utan att

det låter fånigt? När jag le så där bländande?

Vi hörde hur national sången spelas och hur

Chesar presenteras han drar några hälsnings

fraser och sen är det våran tur att gå upp. Jag

blickar ut över folkhavet. Tusentals har kommit

för att se min intervju. Jag sätter mig en fåtölj

som står på scen när jag ser att alla andra gör

det. Chesar pratar lite till och sen får jag se

intervjuer. Jag ser hur smarta, kvicka, attraktiva

alla andra är tills det är Sofus tur då skärper jag

mig och lyssnar.

”Hej Sofus ” säger Chesar efter en ganska matt

applåd.

Då säger alla kloka Hej Chesar! Men inte Sofus

han är tyst som en mus och stirrar bort på en

punkt som ingen annan kan se en han.

Chesar fortsätter att prata men Sofus är lika tyst

som vanligt. Tyst sitter han med sitt stripiga hår

svarta hår runt sin bleka panna.

När klockan ringer för att avsluta han intervju så

märker jag att jag har slutat vara nervös för min

intervju den kan bara bli bättre en Sofus och det

tänker jag göra så när Chesar säger mitt namn i

micken går jag med självsäkra steg upp till

honom och slår mig ner i den stora mjuka

fåtöljen och ler ett av mina skälv säkra leende.

” Hej Chesar” säger innan han hinner säga något

till mig.

” Hej Secilia” svarar han med ett litet skratt.

”Hur är det här i huvudstaden tycker du?” frågar

han mig sedan.

” Oj vad ska jag säga? Det är annorlunda”

” Hur då annorlunda”
___________________________________________________________________________________________________________________________________
Det blir nästa gång!
Tack igen!

_{Skrivet av Hanna-Potter:}
Jätte bra kapitel!