Om det ändå vore du och jag

"Tack." Amelia stoppade kvickt ned den i väskan.
Hon såg lättat på Eline.
"Vad har du nu?" frågade hon glatt.

Eline, överrumplad av frågan, började rota efter sitt schema.
"Jag tror jag har Matte eller Engelska..." sa hon trevande med blicken på sina papper. Ett slitet papper med söndriga kanter tog hon fram.
"här är det! Jag har.. engelska" Eline tittade upp på Amelia igen. "vad har du?" ett varmt leende låg på hennes läppar. ^^

Sebastian parkerade bilen utanför caféet och gick sedan in.
"Hejsan snygging" sa Jane som stod bakom disken och han tog av sig solglasögonen. och bara höjde ett ögonbryn Jane hälsade på honom lika dant varje morgon och han svarade alltid med
"Tjena baby, det vanliga" sedan slog han sig ner på sin plats vid fönstret. Caféet var slitet men mysigt. de gamla 80-tals stilen hade satt sin prägel men han trivdes där, ingen som kunde döma honom och ingen som störde honom. Jane kom snart tillbaka med kaffe och gräddade vofflor. Sebastian nickade och började sedan äta

^^

"Äh", hon öppnade snabbt väskan och tog fram pärmen med schemat och läxorna.
" Vänta.." Hon bläddrade snabbt igenom pärmen på jakt efter dagens schema.
"Åh! Här är det! Jag har Engelska", sa Amelia glatt och såg på Eline med värme i blicken. Hon rodnade lätt och backade diskret ett steg. Hon stod för nära Eline, hon höll sig på avstånd. Så att det inte skulle hända något.. Ja, fel.
"Så, ska vi gå?" log Amelia och önskade att Eline inte märkt att hon backat.

Eline var som förtrollad med blicken. Hon kunde inte kolla bort från Amelia. Hoppas hon har samma lektion som mig, tänkte hon.
Eline log brett när Amelia sa att de var på samma lektion. Yes, Eline flinade åt sig själv.
"Ja visst" sa Eline och nickade mot henne. Hon vände sig om mot skolan och började gå så långsamt. Varför hade hon backat ifrån Eline? Tankarna rusade inne i skallen på henne.
Nej, överanylisera inte detta nu tänkte Eline. Hon menade nog inget med det.

Amelia följde efter Eline och kunde inte låta bli att inse vad som höll på att hända.
Hon visste att det var fel, det ifråga satte hon inte. Men hon kunde inte låta bli att tycka om henne. Och om de helt skulle förvandlas till romantiska känslor.. Skulle hon klara av att dölja dem?
Och, Eline skulle säkert inte besvara dem.
Och, skansen att hon skulle vara Lesbisk, och gilla Amelia, var nästan en på miljonen!

Eline vände sig mot Amelia och log. Hur kunde hon känna såhär? Så snabbt? Eline förstod det inte själv. Känslor var inte något som kom så här fort, väl? Och chansen att Amelia ens var lesbisk var väldigt liten. Elines leende försvann lite när hon tänkte på vad som kunde hända om Amelia fick reda på det. Tänk så var hon jättekonservativ och tyckte hon var äcklig. Eline visste inte om hon skulle kunna låta sig bli så förödmjukad igen. Hon skulle inte låta Amelia krossa hennes hjärta. Eline bestämde sig för att försöka att inte lita på henne direkt. Hon var ju faktiskt tvungen att veta mer om henne innan hon kunde öppna upp sig så mycket.

Amelia funderade en gång till över saken. Och bestämde sig för att hålla sig lite ifrån Eline.
Hon såg på Eline, de vackra sjögräs gröna ögonen och det vackert honungs färgade håret, som glänste lite i skenet av lamporna.
Hon suckade och ville genast krama om henne eller.. bara prata! Inte hålla sig borta som en rädd liten hare!
För visst var hon rädd, rädd för att göra fel. Göra bort sig, bli avvisad.
Att Eline hade fått så stor makt över hennes känslor var skrämmande, varför kunde hon inte vara som alla andra?

Alex kommer upp jämsides med Christian och han förstår nästan att hon kommer komma med någon spydig kommentar som hämnd för hans vackra uttalande. Istället kommer något som får honom haja till.
"Visst är Sebastian snygg?" Frågar Alex, Christian himlar med ögonen och rättar till glasögonen. Alex ler retsamt och Christian är säker på att det var precis rätt reaktion hon velat ha.
"Tror du att du har en chans eller?" Kontrar Christian, det låter lite halvhjärtat och när han kastar en blick på klockan blir han väldigt glad över att hans nästa lektion snart börjar. "Måste rusa, ses senare!" Säger han kvickt och hissar upp väskan på axeln innan han springer till lektionen.

(Awkard. owo)

Sebastian slängde i sig de sista klunkarna av kaffet nu var morgonen fulländad.
"Jag måste dra Jane" sa han och reste sig upp. han la pengarna på bordet och mynten klirrade till när de nuddade varandra.
"Ha det bra snygging så syns vi i morgon" sa Jane och Sebastian bara nickade och tog på sig solglasögonen och gick ut i solen. nu skulle han köpa en ny säng till lägenheten han precis köpt. takvåningen var inte bara stor och snygg utan väldigt snålt möblerad. så han hade bestämt sig för att beställa en stor säng de första han gjorde innan han skulle återgå till jobbet