19 år senare (Privat Roll)

En gråtande tjej gick från korridoren där Scorpius satt och de såg efter henne. "Krossat ännu ett hjärta?" flinade Al mot honom. Och de satte sig vid honom. "Kan jag va med er idag? Vill slippa folk. Jag lovar att hålla tyst och hålla mig ur vägen." sa Roxanne stelt och stirrade tomt ut i väggen. Egentligen trivdes hon bäst med ensamheten eller ja helst ville hon va med Fred...men när nu inte det gick.

Scorpius vände blicken från skolgården och in i Als gröna ögon och log vänligt
"Jag krossar inte hjärtan, jag är realistisk och visar att man inte kan kräva att andra skall känna likadant som en själv" svarade Scorpius
"Det var ett onödigt invecklat svar men om du säger det så" flinade Al och såg på sin vän. Scorpius log lite bara, han skulle bara veta att Al gjorde samma sak med honom varje dag, men i stället för att säga något om det såg han på Roxanne.
"Vi eller jag är inte någon livvakt åt någon Weasley, om en hjord av dina fans tänker jag enkelt försvinna, jag blandar mig inte i sådant som gör hela situationen värre" sa Scorpius bara

Roxanne himlar trött med ögonen, ett typiskt svar för att vara Scorpius. "Jag, klarar mig utan en Malfoys hjälp." fräser hon förbannat och tänkte skippa lektionen men läran öppnar precis dörren. Roxanne svor till och följde med strömmen av elever in i klassrummet och sätter sig på en ledig plats längst bak. Hon märker att det är en av Scamandertvillingarna vem det är kan hon inte säga, men hon gissade på Lysander. De har lektion med Ravenclaw, han var bättre sällskap än alla just nu. Så hon var tacksam att få en tyst bänkkamrat som verkade tycka att lektioner var viktiga.

Al gav Scorpius en surmulen blick efter kommentaren han gett Roxanne, men Scorpius hade verkligen ingen lust att vara vänlig emot henne för att hon var trött på uppmärksamheten. han satte sig i en bänk närmast fönstret och Al slog sig ner bredvid honom och Scorpius blick fastnade genast långt bort vid bergen. han hörde hur McGonagall började prata om något och han kände hur Al kramade hans arm och han såg undrande på honom men Al sa inget utan bara log och Scorpius blick fastnade åter långt bort

McGonagall började prata om en förtrålning de skulle öva på, något so säkert kom upp på FUTT. Roxanne suckade det var ett år kvar, hur kunde de börja tänka på det nu. De skulle frammana fåglar ur tomma intet. Och Roxanne förstod inte som vanligt nödvändigheten i detta. Hon viftade lite lojt med staven vilket bara resulterade i gnistor i Bones hår vilket roade Roxanne storligen men tydligen inte Lysander. "Ska du fortsätta sådär tar jag ifårn dig staven." sa han och gjorde det. "Ge hit, Lys" sa hon och väntade att bli åtlydd, som de flesta gjorde men han vägrade.

"Scorpius" sa Al och puttade lätt på honom och Scorpius motstod precis impulsen att hoppa till, han slängde en blick på tavlan och suckade, han fann inget nöje i det hela. Han såg på Al och sen på tavlan och skakade på huvudet, han tog upp väskan och gick fram till McGanagall och ursäktade sig med att han inte mådde så bra och lämnade klassrummet. han ville vara själv en stund inte bara för att kunna släppa masken och låta känslorna komma fram utan även för att kunna tänka klart när det gällde Al. han var så annorlunda och det kändes nästan som han visste vad han kände och bara retades med honom. Scorpius satte sig i sitt vanliga fönster och såg ut

"Men kom igen, jag lovar att vara snäll." säger Roxanne nu med en antydan till ett leende. "Det tror jag inte ett ögonblick på." flinar han tillbaka och ger henne staven. Hon viftar igen eftersom hon inte alls lysnat på vad McGonagall sagt. "Men Rox." säger Lys allvarligt och visar henne hur hon skall göra. "Lyssnar du någongång?" flinar han roat. "Nej, inte särskilt ofta." skrattar hon tillbaka.

Scorpius slöt ögonen och undrade vad som var med honom, av någon anledning var han förvirrad. han såg genast Als leende och gröna ögon för sitt inre och han skakade på huvudet för att få bort blicken och när han öppnade ögonen blinkade han flera gånger för framför honom stod Al.
"vad är det egentligen med dig idag Scorp?" sa han och satte sig bredvid honom
"Jag vet inte Al, jag har bara problem att få ordning på tankarna" sa Scorpius och Albus såg på honom och lutade sig emot honom och Scorpius fick anstränga sig för att inte rodna, ville Al säga honom något eller retades han bara

Lektionen var slut och Roxanne hade för första eller ja nästan första klarat en trollformel på en gång, mest tack vare Lys hjälp. Hon gillade honom, att de inte umgåtts förr? Han behandlade henne normalt, han behandlade henne som Roxanne och inte någon superhjälte.
Och då kom hon på vad det var, han hade aldrig lyckats komma förbi de många skaror som bruka finnas runt hennes omedelbara närhet. Det var endast på sommrarna de hade umgåtts och då var det med alla Weasleys, Potters och Scamanders med.
Lektionen var slut och de ställde sig upp. "Wow, vad du växt." sa Roxanne, han hade vart kortare än henne föregående termin, men nu hade han växt om henne och det var det inte alla som gjorde.

Albus såg allvarligt på honom och han verkade för första gången nervös. Scorpius hade aldrig sett Al som någon nervös person, han var alltid lugn trots allt som hände.
"Har någon av de tankarna med mig att göra?" frågade han tyst och Scorpius la huvudet på sned i på ett icke Malfoyaktigt sätt. han funderade på vad han skulle svar så han inte skrämde Albus.
"Ja det hade dem, de mesta av dem rör faktiskt dig" sa han lågt men i stället för att se skrämd ut verkade Al faktiskt glad och Scorpius såg konstigt på honom