Att hitta balansen.

Haha du är helt störd min trognaste tjänare. ♥

You're always right, Master. ♥

När jag är arton och mamma försöker få mig att göra något ska jag säga.
"I am a free elf." och hon kommer fråga.
"After all this time?" och jag svarar.
"Always."

Drömma får man iaf. (aaa)

Bara för detta är min tråd och jag får posta vad *** jag vill xD

Hahah, du vet inte hur många gånger mina vänner har fått höra att jag ska säga exakt det där när jag är arton. x)

Kapitel 5. Someone like you.

Lara

Tunga och längre andetag från de två andra flickorna i min sovsal betydde att de sov. Jag smög tyst som en katt ut genom dörren och när jag kom ut i Ravenclaws sällskapsrum var det ingen där. Klockan började säkert närma sig midnatt, jag hade ändrat mig om vart jag skulle flera gånger när jag legat i sängen. Till slut hade jag valt att vandra genom slottet.

Jag kom ut ur sällskapsrummet och gick ner för trapporna till entréhallen och fortsatte ner i en spiraltrappa som säkerligen ledde ner till fängelsehålorna jag läst om i Hogwarts historia. Jag hade rätt. Här nere var det fuktigt i luften och här och där flydde droppar med vatten ner ur hål i taket. Jag hade säkert gått långt ner i fängelsehålorna för det verkade knappast som om någon brukade vara här. Jag vände om och började gå mot facklorna igen och då jag kom ut ur gången kände jag hur värmen rann över mig som om jag precis klivit i ett bad med varmt vatten.
”Vem där!?” Hörde jag en röst som kom ur ett mörkt skrymsle. Jag gick ut i ljusskenet från facklan och personen jag hört gjorde detsamma. En pojke som säkert var två år äldre än mig stod där, han hade kolsvart hår som låg bakåtslickat, han var smal och lång och då jag mötte hans ögon såg jag hans iskalla isblå ögon.
”Avery.” Sa han och sträckte fram handen. ”Du måste vara den nya tjejen?” avslutade han, jag nickade, jag hade ingen lust att prata. Han drog bort handen och fnyste när han insåg att jag inte skulle ta den.
”Du vet att vi inte får vara uppe på nätterna?” Fortsatte han med sin mörka men ljuva röst.
”Varför står du här då?” Frågade jag och han flinade.
”Så hon pratar.” Sa han och skrattade.
”Du är väldigt lik-” Hann jag säga innan han avbröt.
”Pluggnörden i Gryffindor, Jessica. Jag vet. Jag är hennes bror.” Sa han och log.
”Är ni rivaler på grund av era elevhem?” Frågade jag, och jag antog det eftersom han kallat henne pluggnörd.
”Nej, jag retas bara med henne genom att kalla henne det.” Skrattade han, han var mystisk på något sett, och lika intressant som Jessica. De skulle ha en udda framtid.
”Vad gör du här nere, du går ju i Ravenclaw.” Undrade han, jag använde världens dåligaste ursäkt.
”Jag kunde inte sova.” Sa jag, för hur många gånger har inte någon använt det?
”Ha-ha, dra den om narglar också.” Skrattade han.
”Så du är någon sorts ateist menar du?” Sa jag och flinade, jag lutade mig mot väggen och gled ner.
”Det skulle jag inte säga. Men vad du än heter, vi borde inte sitta i huvudkorridoren här nere. Kom så går vi till ett rum där vi kan sitta och prata.” Han räckte sin hand men jag tog den inte.
”Det borde jag anat från början.” Sa han och suckade och tog bort handen. Jag hoppade smidigt och ljudlöst upp. Han verkade imponerad men sa ingenting. Han började gå mot en står banner som hängde på väggen och lyfta på den, ett hål i väggen uppenbarade sig och han lät mig klättra in, det var mörkt först men man kunde ljuset runt ett hörne.
”Bara så att lärarna inte kommer på att vi är vakna mitt i natten och ger oss kvarsittning resten av våra liv.” Skrattade han och jag instämde i det. På något sätt gjorde han mig glad. Rummet var cirkelformat och den enda ljuskällan kom från en massa ljus från ett glasbord i mitten, en rund silvrig soffa i mocca gick längst hela väggen i rummet eftersom rummet inte var så stort. På golvet fanns en heltäckande matta. Slytherins färger, vad typiskt tänkte jag och flinade. Avery la sig ner i soffan och jag satte mig vid hans fötter. Han plockade upp ett ciggpaket. Så denne perfekte killen röker alltså.
”Du får absolut inte berätta detta för Jessica.” sa han och log ett snett leende som höll i en halv sekund. Han plockade upp en svart ciggarett som han tände med lågan från ett av ljusen.
”Röker du?” Frågade han, och även om jag aldrig skulle ha gjort det om jag varit vid liv så spelade det ingen roll nu, förutom att det fick mitt självförtroende att sänkas.
”Jodå, det händer väl.” Han räckte över ciggaretten och jag tog ett bloss. Smakade socker.
”Slicka dig runt läpparna.” Sa han och tog tillbaka ciggaretten. Jag gjorde som han sa och detta var nog det närmsta jag kom till smaken av mat, läpparna var som doppade i socker.
”Kul.” Sa jag med sarkasm i rösten, även om jag tyckte att det var kul. Han verkade förstå vad jag menade och skrattade. Han tog upp ciggarettpaketet ur fickan igen och slängde över det till mig.
”Du kan få det, jag har fler på rummet.”

Vi satt där en stund och pratade, klockan började närma sig två, och jag kunde inte ta min blick från honom.
”Vad är ditt namn förresten?” Frågade han, vi hade pratat i över två timmar och jag hade inte ens sagt mitt namn, ironiskt nog.
”Lara Vilta Anderson.” Sa jag med en mystisk röst. Han reste sig upp och satte sig bredvid mig, och då menar jag verkligen bredvid.
”Du verkar annorlunda, inte som alla andra.” Sa han och jag kunde inte klandra honom, jag var annorlunda. Det var tyst en stund, en skön tystnad, som innan man somnar, jag sov förstås inte längre, det började bli tråkigt.
”Jag borde nog gå och lägga mig, klockan närmar sig fyra.” Sa han och reste sig upp. Han lyckades nudda min hand i några sekunder och hans reaktion var oslagbar.
”Du är iskall! Men... Men... Du kan väl inte vara?” Sa han, det var då jag förstod vad han menade.
”Jo, det är jag.” Jag reste mig upp, han stod blixtstilla och jag såg i hans ögon att han inte var rädd. ”Är du rädd?” Frågade jag ändå.
”Nej.” Svarade han sanningsenligt. ”Men om du nu är en, en..” sa han och försökte komma på ordet.
”Vampyr.” Avslutade jag.
”Just så ja.” Sa han. ”Varför reser du inte över jorden då?” avslutade han.
”Jag har gjort det, men inte för att se saker, utan för att försöka få tillbaka min bror.” Sa jag och gick förbi honom. Då jag gick runt hörnet såg jag min bror sitta där. Flinet i hans lilla kattansikte gick inte att ta miste på. Jag tog tag i hans nacke och började gå.
”SLÄPP NER MIG OMEDELBART Laviltara!” Jamade han, jag log självsäkert och gick ända upp till Ravenclaw tornet med den pipande katten. Då jag slängde en tysthetsformel över honom, jag gick in efter att ha svarat på fågelns fråga och jag gick in till flickornas sovsal. Jag trollade fram en bur och slängde in min bror där och jag kunde höra hur han skrattade elakt. Sen la jag mig på sängen och lät tankarna försjunka till drömliknande, det var det närmsta jag någonsin skulle komma till att sova.

Here we go, första personen som vet om att hon är en vampyr. Undrar hur det här kommer att gå... Men jag tror minsann att hon fick en liten crush på Avery där.

Med andra ord: Helt. F***ing. Awesome. MIN DROTTNING SKRIVER BÄST! ♥

Ska sätta mig och skriva en del med Jessica nu, you will like it! :3 Jag har stora planer, massor med planer, men jag funderar på om jag ska döda henne/hemligt alternativ/låta henne leva

Ofc kommer jag att gilla det, jag älskar allt som har med den här ff:en att göra! Låter helt sjukt spännande, jag läängtar! :'3

så sjukt bra! skriv skriv skriv skriv meeera nuuuu!

Asså! Du är superbra!

Du är bevakad! ♥